Det område som idag utgör Belgien och Nederländerna var under
medeltiden splittrat i flera feodala småstater. På 1400-talet förenades
dessa genom arv, äktenskap, köp och krig med hertigdömet Burgund. 1482 kom
det så kallade burgundiska arvet att bli en del av den habsburgska ättens
välde. Det ärvdes senare av ätten Habsburgs spanska gren och det var mot
dessa som flera provinser gjorde uppror i slutet av 1500-talet.
Upproret ledde till att den självständiga staten Nederländerna bildades
men de södra delarna förblev i habsburgarnas kontroll tills det erövrades av
Frankrike 1795. Wienkongressen beslutade att detta område skulle
återförenas med Nederländerna, men redan 1830 gjorde de uppror varmed de
självständiga staterna Belgien och Luxemburg bildades. Den sistnämnda
staten var i personalunion med Nederländerna fram till 1890. |