Polen enades i slutet av 900-talet och i början av 1000-talet av
furstar tillhörande ätten Piast och omfattade under en kort period ett
betydligt större område än vad som anges i kartan ovan. Denna visar
istället läget i början av Polens period av inre splittring 1138-1320. När Boleslaw III dog 1138 delades Polen upp i autonoma furstendömen mellan
hans fyra söner. Men för att bevara enheten skulle den centrala provinsen
Krakow alltid tillhöra den äldste medlemmen av ätten Piast (senioren)
som hade överhöghet över de andra. Dock förvandlades även denna till ett ärftligt
furstendöme 1227. Pommern styrdes av egna furstar och hade en lös
anknytning till Polen. Rügen var helt fristående från Polen men blev 1325
en del av Pommern.
1320 kröntes Wladyslaw I till kung av Polen och svaghetsperioden var
över. Dock hade Schlesien och Pommern gått förlorat. Fast Polens historia
skulle fortsätta att vara växlingsrikt och den polska staten har sedan
dess utvidgats kraftigt, utplånats från kartan och återuppstått flera
gånger. |