1455-1513

Hans efterträdde sin far Kristian I som kung över Danmark och Norge 1481. För att bli vald till kung hade han tvingats gå med på eftergifter till rådsaristokratin. Hans makt inskränktes också av att hans bror Fredrik tilldelades halva Slesvig-Holstein som hertigdöme 1490. Det var först i mitten av 1490-talet hans ställning var så stark att han kunde koncentrera sig på att återupprätta Kalmarunionen. Genom en allians med Ryssland som anföll Finland 1495 kunde Hans manövrera bort riksföreståndaren Sten Sture den äldre och bli krönt till Sveriges kung 1497. Hans ställning försvagades dock 1501 då han led ett förödmjukande nederlag mot upproriska bönder i Ditmarsken. Samma år återtog Sten Sture den äldre makten över Sverige. Fram till sin död 1513 var Hans i krig mot Sverige för att återerövra kronan. Som dansk-norsk kung moderniserade Hans armén och var först i Europa med att skapa en örlogsflotta. Trots de dåliga förutsättningarna i början av hans regering lyckades han med hjälp av machiavelliska metoder hävda kungamakten.

Hans efterträddes av sin son Kristian II.