1566-1632

Sigismund föddes1566 på Gripsholms slott där hans föräldrar var fängslade. Som son till den polska prinsessan Katarina Jagellonica fostrades han till katolik och blev vald till polsk kung 1587. Fem år senare efterträdde han sin far Johan III som svensk kung. I katolska kretsar hade Sigismunds trontillträde väckt förhoppningar om att Sverige skulle återgå till katolicismen men i Uppsala möte 1593 deklarerade svenska kyrkan, riksrådet och hertig Karl att Sverige var oåterkalleligt ett lutherskt land. Sigismund tvingades sedan att bekräfta detta som villkor för att bli krönt till kung. Eftersom Sigismund oftast befann sig i Polen hamnade han underläge i den maktkamp med farbrodern hertig Karl som dominerade hans tid som kung. 1597 var hertig Karl Sveriges faktiske härskare och Sigismunds anhängare flydde till Polen. Ett försök att återta kontrollen över Sverige slutade med att Sigismunds trupper besegrades i slaget vid Stångebro 1598 och året efter blev han avsatt som kung av riksdagen.

I Polen uppfattades Sigismund som en utlänning och han vantrivdes så mycket att det 1589 behövdes övertalning från den det svenska riksrådet för att han inte skulle abdikera. Den svenska kronan var han däremot inte beredd att ge upp. Följden blev ett polsk-svenskt krig 1600-1629 som slutade med att Sverige erövrade Livland. Mer framgångsrik var Sigismund i kriget mot Ryssland 1610-1618 varigenom han erövrade Smolensk och en stor del av dagens Vitryssland. Hans strävan att försvara den polska kungamakten kulminerade med ett adelsuppror 1606-07. Sigismund dog 1632, samma år som Gustav II Adolf stupade vid Lützen. Två av hans söner, Vladislav IV och Johan II Kasimir, blev valda till kung av Polen och de övertog även hans anspråk på Sveriges krona..

Läs även om Karl IX.