|
Högertrafikomröstningen
Bakgrunden till den andra folkomröstningen var att alltfler länder gick över
till högertrafik Och krav på att även Sverige skulle införa högertrafik blev
allt vanligare. Redan 1945 hade idén om att folkomrösta i den här frågan dykt
upp i ett betänkande från lagutskottet, och den återkom i början av 50-talet.
Det fanns flera skäl till att hålla en folkomröstning i denna fråga. Intresset
för folkomröstningar hade aldrig varit större just då, och det fanns en
inställning att man skulle hålla en folkomröstning för folkomröstningens skull.
De samhällsekonomiska kostnaderna vid en trafikomläggning bedömdes vara så stora
att det kunde vara lämpligt att rådfråga folket. Det fanns också olika synsätt
inom koalitionsregeringen på hur man skulle lösa trafikfrågan. Oenigheten fanns
inom partierna och inte mellan dem. Men det var inte någon central fråga och den
kunde utan problem ha lösts av riksdagen.
Nyfikenheten på folkomröstningar var dock så stor att högertrafikomröstningen
blev av 1955. Och precis som i förbudsomröstningen lade sig partierna inte i
valkampanjen, den sköttes av två kommittéer som fick bidrag från staten. Att
kommittéerna fick stöd från staten var kontroversiellt och man oroade sig över
att detta kunde bli prejudicerande.
De som ville behålla vänstertrafik vann överlägset med 82,9% mot 15,5%.
Valdeltagandet var dock bara 53,2%, att jämföra med 79,8% i riksdagsvalet 1956.
Att valdeltagandet var så lågt var en stor besvikelse. Resultatet bekräftade också
teorin om att folkomröstningar tenderar att gynna status quo. Men det var inget
tvekan om vad folket tyckte och planerna på att införa högertrafik skrinlades.
Åtta år senare beslutade riksdagen i alla fall att införa högertrafik.
Beslutet motiverades med att antalet bilar hade ökat dramatiskt. Kritikerna
hävdade att endast en folkomröstning kan upphäva en folkomröstning. Något stöd i
grundlagen fanns dock inte för den uppfattningen, men den har återkommit i
kärnkraftsdebatten.
Så länge riksdagen när som helst kan ändra beslut som "delegerats" till
folkomröstningar har man inte brutit mot principen om representativ demokrati.
Därför är frågan folkomröstningarnas giltighetstid central.
Läs även om pensionsomröstningen.
|
