Rikshövitsmannen var en renodlad militär ledare och förekom bara under uppror mot den sittande kungen. Den första rikshövitsmannen var Mathias Kettilmundsson som ledde upproret mot Birger Magnusson 1318-1319. Men titeln förknippas mest med unionskrigen då Karl Knutsson Bonde (1436-1438), Kettil Karlsson Vasa (1464) och Sten Sture den äldre (1501) var rikshövitsmän. Den mest kände innehavaren var dock Engelbrekt Engelbrektsson (1435 och 1436). När Gustav Eriksson Vasa gjorde uppror mot Kristian Tyrann kallade han sig för "utvald hövitsman till Sverige" innan han valdes till riksföreståndare 1521. Under unionstiden blev alla rikshövitsmän utom Engelbrekt senare riksföreståndare. Ärkebiskop Gustav Trolle som stod på Kristian II:s sida under Gustav Vasas befrielsekrig kallade sig också för rikshövitsman en kort tid 1521 innan han tvingades gå i landsflykt

Engelbrekt Engelbrektsson

Engelbrekt föddes troligen någon gång på 1390-talet och var sedan verksam som bergsman i Norberg i det dåtida Dalarna. Släkten hade tyska anor och hade invandrat till Sverige senast på 1360-talet. I likhet med sin far Engelbrekt Englikoson var han en rusttjänstskyldig frälseman och hade som sådan troligen skaffat sig betydande militär erfarenhet under Erik av Pommerns krig mot holsteinare och hanseater på 1420-talet. Redan år 1426 framträder han i källorna och agerar som en talesman för Bergslagens allmoge inför kungen. Missnöjet mot Erik av Pommerns politik och hans fogdar ledde slutligen till ett omfattande bondeuppror 1434 under Engelbrekts dugliga och karismatiska ledarskap, Upproret spred sig snabbt över hela Sverige och fick även stöd av frälset. Ett möte i Arboga januari 1435, traditionellt ansett som Sveriges första riksdag, utsåg honom till rikshövitsman och han valdes även in i riksrådet. Efter en uppgörelse med kungen hösten 1435 avslutades upproret och Engelbrekt tilldelades Örebro län. Men då kungen svek sina löften ledde Engelbrekt ett nytt uppror i januari 1436 som blev lika framgångsrikt. Men denna gång framträdde motsättningar mellan Engelbrekt och högfrälset som samlade sig bakom Karl Knutsson (Bonde). Det var kanske med bakgrund av detta som Magnus Bengtsson (Natt och Dag), en medlem av högfrälset och personlig fiende till Engelbrekt, mördade honom på en ö i Hjälmaren den 4 maj 1436.

Engelbrekts korta karriär som upprorsledare var tillräcklig för att ge honom rangen som en av de stora nationalhjältarna i svensk historieskrivning. Dessutom är han en "nationalhjälte" som under 1900-talet har varit populär i alla politiska läger. Redan år 1439 diktade biskop Tomas av Strängnäs frihetssången till Engelbrekts minne:

Frihet är det bästa ting,
som sökas kan all världen kring,
den som frihet väl kan bära.
Vill du vara dig sjävler huld,
du älske frihet mer än guld,
ty frihet följer ära.