|
= Västfranken (Karl den skallige)
= Östfranken (Ludvig den tyske)
= Mellanfranken (Lothar I)
= Löst kontrollerade områden
Bortsett från ett framgångsrikt uppror av baskerna, attacker från
vikingar och araber samt att furstendömet Benevento definitivt hade gjort
sig fri från frankisk överhöghet var Karl den stores rike fortfarande
intakt fram till 843. Söder om Bayern hade frankiskt direktstyre införts
828 i det slaviska furstendömet Karantanien. Karl den store hade själv tänkt sig att dela
sitt omfångsrika rike
mellan sina söner, men när han dog 814 var det bara Ludvig den fromme som
fortfarande var i livet. Italien hade dock gått i arv till Karls den stores sonson
Bernhard, men Ludvig besegrade denne 818. Till skillnad från sin fader
ville Ludvig bevara Frankerrikets enhet och hans yngre söner tilldelades
visserligen mindre kungadömen som Bayern och Akvitanien 817 samt Schwaben
(Alemannien) 829, men den äldste sonen (Lothar) skulle som kejsare ha
överhöghet över dessa. Arrangemanget var ett klart brott mot frankernas
traditioner och ett brödrakrig utbröt omedelbart efter Ludvig den frommes
död 840. Detta resulterade i fördraget i Verdun 843 varigenom Frankerriket
delades mellan de kvarlevande bröderna i tre delar, Lothar fick
mittenriket och behöll kejsarkronan men förlorade överhögheten över sina
bröder. Pippin II som var son till den broder som hade dött 838 kämpade
förgäves för att få behålla Akvitanien som hans far hade haft och
blev slutgiltigt besegrad 852.
= Västfranken
= Lothringen
= Östfranken
= Provence
= Italien
= Löst kontrollerade områden
Karl den skallige tvingades 846 att erkänna Bretagnes självständighet.
Karls bror Lothar abdikerade som kejsare över Mellanfranken 855 och gick i kloster där han fem dagar senare
dog. Mellanfranken delades då mellan hans tre söner. Den äldste sonen
Ludvig II hade redan 844 blivit kung över Italien. De yngre sönerna
Lothar II och Karl fick Lothringen respektive Provence. Det sistnämnda
riket kallas ofta felaktigt för Burgund. Kejsartiteln blev knuten till
Italien. Redan 863 dog Karl utan några söner och hans rike delades mellan
bröderna.
 
= Västfranken
= Italien
= Östfranken
= Schwaben
= Bayern
= Löst kontrollerade områden
År 869 dog även Lothar II utan söner och Karl den skallige av
Västfranken försökte annektera hans rike. Detta gillades dock inte av
Östfrankens kung Ludvig den tyske som gick till motvärn. Konflikten löstes
med fördraget i Meersen varmed Lothringen delades mellan Västfranken och
Östfranken. 875 dog också Ludvig II utan arvingar varmed Karl den skallige
ryckte in och blev både kung över Italien och kejsare. Ludvig den tyske
dog 876 och hans rike delades mellan hans tre söner så att Karloman fick
Bayern, Karl den tjocke fick Schwaben och den äldste sonen Ludvig den
yngre fick resten.
= Västfranken
= Östfranken
= Löst kontrollerade områden
= Karls rike
= Karlomans rike
= Provence
= Neustrien
När Karl den skallige dog 877 ärvde hans son Ludvig den stammande
Västfranken. Italien gick dock förlorat till Karloman. Samma år återinförde
det Bysantinska riket med militärmakt sin överhöghet i Kroatien som dessförinnan
hade varit löst anslutet till Frankerriket men i
praktiken självständigt. När även Ludvig dog 879 uppstod en kris i
Västfranken. Ludvigs två söner delade riket mellan sig, men deras
legitimitet ifrågasattes och greve Boso av Vienne utropades till kung av
Provence av de lokala stormännen. I Italien övertog Karl den tjocke kronan
från sin bror Karloman som avled strax efteråt, Bayern ärvdes då av
Östfrankens kung Ludvig den yngre som i fördraget i Ribemont 880 också erhöll
de delar av Lothringen som hade gått till Västfranken tio år tidigare.
= Västfranken
= Östfranken
= Löst kontrollerade områden
= Karls rike
= Italien
= Provence
= Juranska riket
Fler tidiga dödsfall inträffade 882 och 884 så att Karl den tjocke
ärvde först Östfranken och sedan Västfranken. Kungadömet Provence hade 882
tvingats erkänna Karls överhöghet. Därmed hade Frankerriket precis som
flera gånger tidigare återförenats. Men enheten var kortvarig eftersom Frankerriket härjades svårt av vikingarnas attacker vid den här tiden och
Karl den tjocke höll inte måttet som krigsledare. 887 avsattes han som
kung av de tyska hertigarna och han skulle förmodligen ha rönt samma öde i de
övriga delrikena om han inte hade dött 888. Tyskarna hade valt Karls
illegitime brorson Arnulf av Kärnten till kung men de övriga riksdelarna
valde sina egna kandidater. I Västfranken blev greve Odo som hade
försvarat Paris med stort hjältemod vald till kung. I Italien blev
Berenger I kung och en son till Boso återupprättade kungadömet Provence.
Hertig Rudolf lät sig hyllas som kung av det Juranska riket.
= Frankrike
= Tyskland
= Löst kontrollerade områden
= Provence
= Juranska riket
= Italien
Händelserna 887-888 innebar Frankerrikets definitiva
upplösning. Till skillnad från tidigare delningar som hade skett enligt arvsprincipen hade riksdelarna nu tillämpat valprincipen. Det räckte nu
inte att en gemensam kungaätts sidogrenar skulle dö ut för att
Frankerriket skulle återförenas utan det krävdes att de lokala stormännen
i varje delrike skulle välja en gemensam kung, vilket de inte hade något
intresse av att göra. Föreställningen att Frankerriket fortfarande existerade levde
dock vidare eftersom den karolingiska ätten ännu regerade i Östfranken och
från och med 898 också i Västfranken. Men när den siste Östfrankiske karolingern dog 911 valde endast hertigen av Lothringen att ansluta sig
till Västfranken. De övriga fyra hertigarna valde en ny kung ur sina egna
led. Med detta bekräftades det faktum att det frankiska delriket
Östfranken hade ersatts av ett tyskt valkungadöme. Östfranken hade dock
dessförinnan blivit reducerat även i öster efter att ungrarna hade gjort
stora erövringar 907. Eftersom Västfranken
från och med 911 var den enda kvarvarande delen av den karolingiska ättens
välde förvandlades det till Frankrike.
Åter till första sidan |
