Albanerna tros vara ättlingar till illyrierna som levde öster om
adriatiska havet under Antiken. Den första albanska staten uppstod under
1100-talet, men var kortlivad. På 1300-talet erövrades kustområdet och en
viss del av inlandet av ätten Anjou som härskade över Bägge Sicilien. De
grundade det första albanska kungadömet som dock efterhand fick sitt
territorium begränsat till staden Durrës med omgivningar. Resten av av
Albanien stred stater som Zeta (Montenegro), Serbien och Epirus om. Segraren
blev emellertid det Osmanska riket som växte fram under 1300-talet och
bortsett från en period under 1400-talet då den albanske nationalhjälten
Skanderbeg framgångsrikt bekämpade turkarna kontrollerade de hela Albanien
fram till 1912 då stormakterna såg till att Albanien blev självständigt. Det
skulle dock dröja innan någon stabil centralmakt bildades och under tiden
bildade rivaliserande stormakter sina egna små republiker på albanska mark.
Ordnade förhållanden uppnåddes 1925 då en republik bildades, men 1939
annekterades Albanien av Italien och det var först efter andra världskriget
som
Albanien definitivt blev självständigt.
(bestod efterhand bara av staden Durrës med
omgivningar)
Ätten Anjou
1272-1285
Carlo I
1285-1301
Carlo II
1301-1332
1332-1364
1364-1368
Filippo I
Roberto
Filippo II
1368-1382
Carlo Thopia
1383-1385
1385-1388
1388-1392
Balsa II
Carlo Thopia (andra gången)
Georgio Thopia
Durrës
erövras av Venedig 1392 som behåller det till 1501 då
staden erövras av det Osmanska riket. Detta hade redan under
1380-talet erövrat större delen av Albanien.
1443-1468
Gjergj Kastrioti (Skanderbeg)
Osmanska
riket återtar kontrollen över Albanien 1478 då tio år
hade gått efter upprorsledaren Skanderbegs död.
Provisorisk regering
Wilhelm zu Wied (kung/furste)
Provisorisk regering
Ockuperat av Österrike-Ungern
Provisorisk regering
Republik (Ahmed Zogu president)
