|
Litauen är det land som blev
kristnat sist i Europa, vilket skedde 1387. Den litauiska staten skapades
under 1200-talet när olika litauiska stammar slöt sig samman för att
försvara sig mot Tyska orden och svärdsriddarorden som vid denna tid
försökte kuva och kristna Baltikum. De ständiga krigen gjorde att Litauen
utvecklades till en stormakt som kontrollerade område som sträckte sig från
Östersjön till Svarta havet under slutet av medeltiden. Anledningen till
Litauen kristnades 1387 var att dess furste Jogaila (Jagiello) hade blivit
kung över det katolska Polen. Därefter skulle Polen och Litauen ofta styras
av samma härskaren tills 1569 då man gick ett steg längre och förenade de
två rikena i en realunion. Polackerna dominerade dock unionen och den
litauiska adeln blev poloniserad
Storfurstendömet Litauen och
kungadömet Polen förenades 1569 i en
realunion med svag centralmakt vars namn kan översättas till antingen
"Republiken" eller "Samväldet". Kungarna/storfurstarna valdes därefter
gemensamt av riksdagen
och kom från olika ätter.
| 1573-1574 |
Henrikas Valua * |
| 1576-1586 |
Steponas Batoras |
 |
| 1588-1632 |
Žygimantas Vaza |
 |
1632-1648
1648-1668
1669-1673
1674-1696 |
Vladislovas Vaza *
Jonas Kazimieras Vaza
Mykolas Kaributas Višnioveckis
Jonas Sobieskis |
| 1697-1704 |
Augustas II Stiprusis (den
starke) |
 |
| 1705-1709 |
Stanislovas Leščinskis |
| 1709-1733 |
Augustas II (andra gången) |
|
| 1733-1734 |
Stanislovas Leščinskis (andra gången) |
| 1734-1763 |
Augustas III |
|
| 1764-1795 |
Stanislovas Augustas Poniatovskis |
Polens tredje delning 1795 ledde till att Litauen införlivades med
Ryssland. De ryska kejsarna titulerades därefter som storfurstar av Litauen
men utan att ge litauerna den autonomi som Finland och Polen skulle få. Det
ryska väldet upphörde efter första världskriget och Litauen återfick sin
självständighet.
|
1918
1918-1940
1940-1990
1990- |
Mindaugas II
Litauiska
republiken
Del av
Sovjetunionen
Litauiska
republiken |
|
= 1253
