Mercia var det anglosaxiska rike som låg i centrala England och från
mitten av 600-talet till början av 800-talet var det den mest betydelsefulla
staten på de brittiska öarna. Under 800-talet förlorade det dock sin
ställning till Wessex och det som inte erövrades av vikingarna blev en
vasallstat till Wessex innan det uppgick i det enade engelska riket. Själva
namnet Mercia är en latinisering av det germanska ordet "mark", vilket betyder
gränsland, och kommer av att landet var det yttersta av de anglosaxiska
statsbildningarna när de keltiska rikena långsamt fördrevs västerut..
Wulfhere
Æthelred I
Coenred
Coelred
Coelwald
Æthelbald *
Beornred
757-796
Offa *
796
Ecgfrith
796-821
Coenwulf *
821
Cenelm
821-823
Ceolwulf I
823-825
Beornwulf
825-827
827-828
828-830
830-840
840
840-852
852-874
874- ca 881
Ludecan
Wiglaf
Ockuperat av
Wessex
Wiglaf (andra gången)
Wigstan
Beorhtwulf
Burghred
Ceolwulf II (vasall till
vikingarna)
Vikingarna invaderar Mercia 874 och
erövrar den östra
halvan som blir en del av Danelagen. Den andra halvans
ställning är oklar men den kom att erkänna Wessex
överhöghet. Efter 919 var det definitivt en del av
Wessex
ca 881-911
ca 888- 918
918-919
ca 931-955
ca 955-983
983-1016
1007-1017
1017-1057
1057-1062
1062-1071
Æthelred II (var kanske kung)
Æthelflæd (medregent)
Ælfwynn
Mercia delas 1071 upp i
flera mindre jarladömen (earldoms)
* = Æthelbald titulerade sig som kung av Britannien 746 och
Offa kallade sig Engelsmännens kung 774.
Coenwulf titulerades som kejsare. Eventuellt hade alla kungar av
Mercia från mitten av 600-talet till 828 titeln Bretwalda och
därmed formell överhöghet över de andra anglosaxiska rikena. I vilket fall
som helst var Mercia den ledande makten i England och de mindre rikena blev
dess vasallstater.
