Bretagne har fått sitt namn från de kelter som under senantiken kom från
Storbritannien för att bosätta sig i det område som då kallades för Armorica.
De brittiska kelterna skapade flera olika furstendömen och de historiska
källorna innehåller ett stort antal namn på bretagniska härskare. Mot yttre
fiender uppträdde de dock alltid enat och de lyckades bevara ett omfattande
självstyre under tidig medeltid även om de tidvis erkände de frankiska
kungarnas överhöghet. Omkring 831 utnämndes Nominoë till hertig över hela
Bretagne av den frankiske kungen Ludvig den fromme och denne lyckades efter
ett uppror uppnå full självständighet från Frankerriket 846. Några år senare
antog Bretagnes härskare kungatiteln men vikingarnas härjningar slog hårt
mot det bretagniska riket. Under 900-talet blev det återigen ett hertigdöme
som först hamnade under ett starkt engelskt inflytande för att efter 1203
knytas allt närmare den franska centralmakten, en process som fullbordades
på 1500-talet.
Erispoë (samme som ovan)
Salomon (Salaun) (hertig till 868)
Pacsweten
Gurvant (Gurvand)
Judicaël
Alain I le Grand (den
store)
Gourmaëlon
Ockuperat av vikingar
931-937
Guillaume Longue-épee
937-952
952-958
958-988
981-988
988-990
Alain II Barbe-Torte
Drogon (Dreux)
Hoël I
Guérech
Alain
Ätten Rennes
990-992
992-1008
1008-1040
1040-1066
Conan I le Tort (den orättfärdige)
Geoffroi
Alain III
Conan II
Hoël II
Alain IV Fergant (den yngre)
Conan III le Gros (den tjocke)
Hoël III
Berthe (Éon II var regent)
Conan IV le Petit (den lille)
Constance (gift med Geoffroy II)
