Franken
Franken var ett av de fem så kallade stamhertigdömena som Tyskland var
delat i under 900-talet. Till skillnad från de övriga så utvecklades dock
Franken inte till någon stabil statsbildning. Dess förste hertig blev 911
vald till tysk kung och överlät Franken till sin bror Eberhard. Han dog
939 under ett uppror mot en annan tysk kung som avstod från att utnämna en
ny hertig över Franken. Denna centrala region i Tyskland var därefter
splittrat i olika grevskap och furstbiskopsdömen som lydde direkt under
kung. I den västra delen av Franken (Rheinfranken) fanns flera grevskap
som tillhörde den saliska ätten, dess medlemmar benämndes stundtals som
hertigar av Franken och 1024 blev de även tysk kungaätt. 1093 förlänades
dessa territorier till Pfalzgreven av Aachen och förvandlades därefter
till furstendömet Kurpfalz som kom att spela en betydelsefull roll i
Tyskland.
I den östra delen av Franken (Ostfranken) var furstbiskopsdömet
Würzburg den mest inflytelserika staten. Det var att motverka
furstbiskoparnas maktställning i den regionen som kejsar Heinrich IV
förlänade sin blivande svärson Friedrich av Hohenstaufen med hertigdömet
Ostfranken 1079. Men detta hertigdöme upplöstes 1196 och därefter var
återigen furstbiskoparna av Würzburg ledande i Ostfranken. 1442-1802 bar
de också titeln hertig av Franken. Under Trettioåriga kriget blev deras
territorium ockuperat av den svenska armén som 1633 insatte fältherren
Bernhard av Weimar som regent med titeln hertig av Franken. Efter slaget
vid Nördlingen 1634 återtogs dock furstbiskopsdömet Würzburg av
katolikerna.
Hertigdömet Franken
Hertigdömet upplöses efter Konrad
II:s död 1196 |