Hohenzollern

Grevskapet Hohenzollern, eller Zollern som det först kallades, skapades 1111 och var under hela dess existens ett obetydligt furstendöme i Schwaben. Desto mer ryktbarare var den ätt med samma namn som regerade över Hohenzollern och som från 1192 även var borggrevar av Nürnberg. Bröderna Konrad och Friedrich IV delade de Hohenzollernska länderna så att Konrad fick Nürnberg och Friedrich fick Hohenzollern. Det var från Konrad som kurfurstarna av Brandenburg och kungarna av Preussen stammade. Det egentliga Hohenzollern levde därefter som sagt en obemärkt tillvaro, vilket upprepade delningar som en följd av arvskiften bidrog till. Redan 1125 hade de Hohenzollernska länderna delats så att sidolinje kom att regera över grevskapet Hohenberg, när den sidolinjen dog ut 1468 tillföll grevskapet ätten Habsburg. En annan tidigt delning ägde rum 1288 då grevskapet Schalksburg bildades och som 1403 tillföll Württemberg. Det egentliga Hohenzollern upphöjdes till ett riksfurstendöme 1623 och avträddes till Preussen 1849. Den furstliga grenen av ätten Hohenzollern levde dock vidare och var 1866-1881 Rumäniens furstehus och 1881-1947 dess kungahus.