| |
Diagrammet ovan visar hur många procent partierna har fått i den svenska
delen av Europaparlamentsvalen. Europaparlamentet är
sedan 1979 en direktvald parlamentarisk församling som från början mest
hade en rådgivande funktion i EU. Successivt har dock Europaparlamentet fått
allt större
befogenheter och det är nu en mycket stor maktfaktor i EU. Men för väljarna
är dock dess befogenheter fortfarande mycket oklara och det har lett till att
valdeltagandet är exceptionellt lågt vid valen till Europaparlamentet. Och de väljare som ändå
röstar väljer ofta att använda valet som ett sätt att proteströsta mot den sittande regeringen.
Valdeltagandet |
V |
S |
MP |
C |
L |
M |
KD |
SD |
FI |
JL |
PP |
Övriga |
53,4
55,3 |
2024
2019 |
7,3
6,8 |
24,8
23,5 |
13,8
11,5 |
7,3
10,8 |
4,4
4,1 |
17,5
16,8 |
5,7
8,6 |
13,2
15,3 |
0,8 |
|
0,4
0,6 |
1,9
1,1 |
51,1
45,5
37,9 |
2014
2009
2004 |
6,3
5,7
12,8 |
24,2
24,4
24,6 |
15,4
11,0
6,0 |
6,5
5,5
6,3 |
9,9
13,6
9,9 |
13,7
18,8
18,3 |
5,9
4,7
5,7 |
9,7
3,3
1,1 |
5,5
2,2
|
0,3
3,5
14,5 |
2,2
7,1
|
0,4
2,4
1,0 |
38,8
41,6 |
1999
1995 |
15,8
12,6 |
26,0
28,1 |
9,5
17,2 |
6,0
7,2 |
13,9
4,9 |
20,7
23,1 |
7,6
3,9 |
0,3
|
|
|
|
0,1
3,0 |
V = Vänsterpartiet, S = Socialdemokraterna,
MP = Miljöpartiet, C = Centerpartiet, L = Liberalerna (tidigare Folkpartiet),,
M = Moderaterna, KD =
Kristdemokraterna, SD = Sverigedemokraterna, FI = Feministiskt initiativ, JL = Junilistan, PP = Piratpartiet. |
Mandatfördelning
|
Totalt |
|
V |
S |
MP |
C |
L |
M |
KD |
SD |
FI |
JL |
PP |
|
21
20+1
20
18+2
19
22
22
22 |
2024
2019
2014
2009
2004
1999
1995
1994 |
2
1
1
1
2
3
3
1 |
5
5
5
5+1
5
6
7
11 |
3
2+1
4
2
1
2
4
1 |
2
2
1
1
1
1
2
2 |
1
1
2
3
2
3
1
1 |
4
4
3
4
4
5
5
5 |
1
2
1
1
1
2
1 |
3
3
2 |
1 |
3 |
1+1 |
Eftersom Sverige blev medlem i EU ett halvår efter
Europaparlamentsvalet 1994 utsåg riksdagen de svenska ledamöter som satt i
Europaparlamentet fram till fyllnadsvalet 1995. Under mandatperioden 2004-2009
bytte dels en
folkpartist (liberal) parti och gick med i Feministiskt initiativ, och dels
gick en av Junilistans ledamöter över till kristdemokraterna.
Lissabonfördraget som ökade Sveriges mandat från 18 till 20 hade ännu inte
trätt i kraft vid valet 2009, vilket innebar att två av ledamöterna som
valdes in fick till en början bara observatörsstatus i Europarlamentet innan
de blev fullvärdiga europaparlamentariker i december 2011. När
Storbritannien lämnade EU 2020 fick Sverige ytterligare ett mandat som
tillföll Miljöpartiet.
När de
svenska ledamöterna tar plats i Europaparlamentet ingår de i partigrupper som
inkluderar likasinnade ledamöter från de andra EU-länderna:
|
Nuvarande
svenska partier |
Tidigare
svenska partier |
Övriga partier
(urval) |
EUL-NGL |
Vänsterpartiet |
|
= La France Insoumise,
= Femstjärnerörelsen,
= Syriza |
S&D |
Socialdemokraterna |
Feministiskt initiativ |
= Demokratiska partiet,
= PSOE,
= SPD,
= Socialistpartiet |
Gröna-EFA |
Miljöpartiet |
Piratpartiet |
= Die Grünen,
= Les Écologistes |
Renew Europe |
Centerpartiet och Liberalerna |
|
= Renaissance,
= Progressiva Slovakien,
= FDP |
EPP |
Kristdemokraterna och
Moderaterna |
|
= CDU,
= Partido Popular,
= Medborgarplattformen |
ECR |
Sverigedemokraterna |
|
= Italiens bröder,
= Lag och rättvisa |
PfE |
|
|
= Nationell samling,
= Fidesz,
= Lega Nord,
= ANO,
= FPÖ,
= PVV,
= Vox |
ESN |
|
|
= Alternativ för Tyskland |
EFDD |
|
Junilistan och Sverigedemokraterna |
Gruppen upplöstes 2019 då dess medlemmar
inkluderade:.
= UKIP,
= Femstjärnerörelsen. |
|
Europaparlamentsvalets totala resultat
|
|
Procentuell fördelning av rösterna
|
EUL-
NGL |
S&D |
Gröna-
EFA |
Renew
Europe |
EPP |
ECR |
PfE |
ESN |
EFDD |
Grupp-
lösa |
Ej
invalda |
2024 |
7,8 |
17,4 |
8,1 |
10,1 |
23,5 |
9,9 |
10,5 |
4,5 |
|
4,3 |
3,9 |
2019 |
5,2 |
17,9 |
10,0 |
12,0 |
20,8 |
7,2 |
10,6 |
|
|
6,5 |
9,8 |
2014 |
5,6 |
24,4 |
7,3 |
7,0 |
23,8 |
5,2 |
|
|
6,6 |
20,1 |
2024 |
Procentuell fördelning av mandaten
|
EUL-
NGL |
S&D |
Gröna-
EFA |
Renew
Europe |
EPP |
ECR |
UEN |
PfE |
ESN |
Grupp-
lösa |
6,4 |
18,9 |
7,4 |
10,7 |
26,1 |
10,8 |
|
11,7 |
3,5 |
4,6 |
2019 |
5,5 |
20,5 |
9,9 |
14,4 |
24,2 |
8,3 |
|
9,7 |
EFDD |
7,6 |
2014 |
6,9 |
25,4 |
6,7 |
8,9 |
29,4 |
9,3 |
|
|
6,4 |
6,9 |
2009 |
4,8 |
25,0 |
7,5 |
11,4 |
36,0 |
7,3 |
|
|
4,4 |
3,7 |
2004 |
5,6 |
27,3 |
5,7 |
12,0 |
36,6 |
|
3,7 |
TGI |
5,1 |
4,0 |
1999 |
6,7 |
28,8 |
7,7 |
8,0 |
37,2 |
|
5,0 |
2,9 |
2,7 |
1,3 |
1994 |
4,9 |
34,9 |
7,4 |
7,6 |
27,7 |
ED |
9,3 |
ER |
3,4 |
5,0 |
1989 |
8,1 |
34,7 |
8,3 |
9,5 |
23,4 |
6,6 |
3,7 |
3,3 |
|
2,3 |
1984 |
9,5 |
30,0 |
3,9 |
7,1 |
25,4 |
11,5 |
6,7 |
3,7 |
|
1,6 |
1979 |
10,7 |
27,6 |
2,9 |
9,8 |
26,1 |
15,6 |
5,4 |
|
|
2,0 |
2024 |
Faktisk fördelning av mandaten
|
EUL-
NGL |
S&D |
Gröna-
EFA |
Renew
Europe |
EPP |
ECR |
UEN |
PfE |
ESN |
Grupp-
lösa |
Totalt |
46 |
136 |
53 |
77 |
188 |
78 |
|
84 |
25 |
33 |
720 |
2019 |
41 |
154 |
74 |
108 |
182 |
62 |
|
73 |
EFDD |
57 |
751 |
2014 |
52 |
191 |
50 |
67 |
221 |
70 |
|
|
48 |
52 |
751 |
2009 |
35 |
184 |
55 |
84 |
265 |
54 |
|
|
32 |
27 |
736 |
2004 |
41 |
200 |
42 |
88 |
268 |
|
27 |
TGI |
37 |
29 |
732 |
1999 |
42 |
180 |
48 |
50 |
233 |
|
31 |
18 |
16 |
26 |
626 |
1994 |
28 |
198 |
42 |
43 |
157 |
ED |
53 |
ER |
19 |
27 |
567 |
1989 |
42 |
180 |
43 |
49 |
121 |
34 |
20 |
17 |
|
12 |
518 |
1984 |
41 |
130 |
20 |
31 |
110 |
50 |
29 |
16 |
|
7 |
434 |
1979 |
44 |
113 |
11 |
40 |
107 |
64 |
22 |
|
|
9 |
410 |
|
Fyllnadsval för nya medlemmar
|
|
EUL-
NGL |
S&D |
Gröna-
EFA |
Renew
Europe |
EPP |
ED |
EDA |
|
|
Grupp-
lösa |
Totalt |
2013 |
1 |
5 |
|
|
6 |
|
|
|
|
|
12 |
2007 |
|
15 |
11 |
23 |
4 |
53 |
1996 |
2 |
10 |
2 |
7 |
11 |
6 |
37 |
1995 |
3 |
7 |
4 |
3 |
5 |
|
22 |
1986 |
6 |
34 |
|
12 |
5 |
17 |
1 |
8 |
84 |
1981 |
4 |
10 |
|
8 |
|
|
2 |
24 |
|
Historik om
partigrupper
De flesta partigrupper i Europarlamentet har varit stabila och inte sett så
mycket förändringar. Men för de grupper som står längst till höger är stabilitet
snarare undantag än regel och en följd av detta är ständiga namnbyten och
förändrade partikonstellationer. Nedanstående sammanställning strävar efter att
bringa mer klarhet om deras historia.
European Conservatives
and Reformists (ECR) |
Den EU-skeptiska högergruppen ECR bildades 2009 när det brittiska
konservativa partiet (Tories) tröttnade på att tillhöra den EU-vänliga
EPP-gruppen och istället rekryterade partier till en egen grupp. För att
få ihop tillräckligt många medlemmar för att bilda en grupp bjöd de i
stor utsträckning in partier som ansågs vara högerextrema. Däribland det
auktoritära polska partiet Lag och rättvisa och det italienska
partiets Italiens bröder med fascistiska rötter. När
Storbritannien lämnade EU 2020 blev dessa två partier de ledande
partierna i ECR vars nordiska bidrag inkluderar Sverigedemokraterna,
Danmarksdemokraterna och Sannfinländarna. ECR har blivit en utpräglad
nationalkonservativ grupp. Men till skillnad från de övriga
nationalistiska grupperna i Europaparlamentet är denna grupp inte
vänligt sinnad till Ryssland. |
1979-1994 |
ED –
European Democrats. Var en liberalkonservativ och EU-skeptisk grupp med
brittiska Tories som tongivande parti. Den existerade som en självständig
grupp 1979-1994 varefter det slogs ihop med EPP som 1999-2009 hade namnet EPP-ED. 2009 lämnade Tories och likasinnade partier EPP och bildade gruppen
ECR som kan ses som efterföljare till ED. |
Union
for Europe of the Nations (UEN) |
Var en mycket löst sammanhållen högergrupp som upplöstes 2009. Fram
till 2004 utgjordes det tongivande partiet av franska gaullister men
från 1999 blev den en alltmer EU-skeptisk nationalkonservativ grupp.,
|
1973-1984 |
EPD – European Progressive Democrats.
Bestod i princip endast av två partier: franska gaullistpartiet
RPR och irländska Fianna Fail med enstaka ledamöter från andra länder.
Gruppen bildades eftersom Fianna Fail ville inte tillhöra samma grupp
som Storbritanniens konservativa parti (ED) eller deras irländska
huvudrival Fine Gael (EPP). Därför ingick de i en lös allians med de
franska gaullisterna som var för självständiga för att vilja
underordna sig någon annan grupp. |
1984-1995 |
EDA – European Democratic Alliance. I
stort sett bara ett namnbyte av EPD med lite fler småpartier. |
1995-1999 |
UFE –
Union for Europe. Bildades som sammanslagning av EDA och
den kortlivade gruppen Forza Europa som enbart hade bestått av
italienska partier. Det tongivande partiet i den senare gruppen som
existerade 1994-1995 var Silvio Berlusconis parti Forza Italia. Med 25
mandat var Forza Italia större än det franska gaullistpartiet (14
mandat) som hade dominerat EDA. Båda två lämnade dock gruppen 1999 för
att ansluta sig till EPP. |
1999-2009 |
UFE –
Union for Europe of the Nations. Huvudfåran av gaullisterna
bytte 1999 till EPP och de resterande EU-skeptiska och
nationalkonservativa gaullisterna försvann 2004. Resten av gruppen blev
alltmer EU-skeptiskt och dominerades sedan av polska Lag och rättvisa och
italienska Nationella alliansen (post-fascister), Den upplöstes 2009 när
flera partier bytte till andra grupper och det slutade med att dess
medlemmar skingrades till fyra olika grupper. Den hade följande
föregångare:. |
Patrioter för Europa (PfE) |
Högerextrem, EU-skeptisk och ryssvänlig grupp. Det tongivande partiet
i PfE och dess föregångare har alltid varit franska Nationell samling
(som fram till 2018 hette Nationella fronten). De övriga ledande
partierna i föregångarna redovisas nedan |
1984-1994 |
ER – European Right.
Fram till 1989 ingick Italiens MSI (arvtagaren till Mussolinis
fascistparti) i denna grupp. De lämnade gruppen när de tyska
Republikanerna anslöt sig på grund av att de hade motsatta
uppfattningar om Sydtyrolens ställning. Även belgiska Vlaams Blok
anslöt sig 1989. Gruppen upplöstes efter valet 1994 på grund av att de
inte hade tillräckligt med ledamöter för att kvalificera som grupp.
Partierna som hade ingått i ER blev "grupplösa" fram till 1999 då
gruppen återuppstod som en del av TGI. |
1999-2001 |
TGI – Technical Group of Independents. Bildades 1999
av Nationella fronten och Vlaams Blok från den gamla ER-gruppen samt
tre vitt skilda italienska partier (ett fascistparti, Lega Nord och
högerliberala Boninos lista). Gruppen saknade en gemensam ideologi och hade enbart bildats för att
dess medlemmar skulle kunna åtnjuta de förmåner som tillkom partier som ingick i
grupper. Gruppens rätt att existera ifrågasattes och den upplöstes två
gånger. Rättsprocesserna kring detta ledde till ett slutligt domstolsbeslut
som 2004 etablerade principen att
grupper måste ha en gemensam ideologi. |
2007 |
ITS – Identity, Tradition,
Sovereignity. Inkluderade förutom Nationella fronten och
Vlaams Belang (nya nanmet på Vlaams Blok) även österrikiska FPÖ, två
italienska fascistpartier och partier från Rumänien och Bulgarien.
Gruppen existerade bara tio månader och upplöstes när det rumänska
partiet lämnade på grund av en nedsättande kommentar om rumänska
invandrare som ett italiensk fascist hade sagt. |
2019-2024 |
ID – Identity and Democracy. Bestod
av tio högerextrema partier varav de största var Nationell samling,
Lega (före detta Lega Nord) och Alternativ för Tyskland. Även
FPÖ och Vlaams Belang ingick medan det nordiska inslaget utgjordes av
Dansk folkeparti och Sannfinländarna. Det sistnämnda partiet lämnade
gruppen 2023. Alternativ för Tyskland sparkades ut ur gruppen
inför valet 2024 på grund av en kommentar om att inte alla i Waffen-SS
var kriminella. Efter valet 2024 bytte gruppen namn till Patrioter för
Europa. |
Europe of Sovereign Nations (ESN) |
Bildades 2024 av tio partier men domineras helt av Alternativ för
Tyskland som har 14 av dess 25 mandat. Gruppens ideologi är
egentligen densamma som Patrioter för Europa, men Alternativ för
Tyskland blev utsparkad från den gruppen på grund av ett uttalande
om att inte alla som stred för Waffen-SS var kriminella. |
Europe of Freedom and Direct
Democracy (EFDD) |
En högerinriktad EU-skeptisk grupp som bytte namn efter varje val och en
gång mitt under mandatperuioden. Från och med 2004 var brittiska UKIP
det ledande partiet. Svenska Junilistan ingick i den 2004-2009 och
Sverigedemokraterna 2014-2019. |
1994-1996 |
EN – Europe of Nations. Bildades av
fyra EU-skeptiska partier, men av dess 19 ledamöter kom 13 från franska
Mouvement pour la France. Två danska partier bidrog med fyra
ledamöter (Junibevægelsen mod Union och Folkebevægelsen mod
EU). Det återstående partiet kom från Nederländerna. |
1996-1998 |
I-EN – Independents for a Europe of Nations
Det nya namnet antogs när gruppen omorganiserades mitt i mandatperioden.
Nu inkluderade den även en ledamot från Ulster Unionist Party. Men trots
det minskade antalet ledamöter till 15 ledamöter på grund av splittring
bland de franska ledamöterna. |
1999-2004 |
EDD – Europe of Democracies and Diversities.
Denna upplaga av gruppen bestod av sju partier varav ett av dem var det
brittiska UKIP som senare skulle bli det tongivande partiet. Av dess 16
ledamöter var fortfarande fyra danskar. |
2004-2009 |
IND/DEM – Independence/Democracy. Med
37 ledamöter hade gruppen kraftig utökats och UKIP med 11 ledamöter var
största parti. Det nordiska inslaget var fortfarande fyra ledamöter men
nu kom tre av dem från svenska Junlistan. |
2009-2014 |
EFD – Europe of Freedom and Democracy.
En ny omorganisation skedde som en följd av att UEN-gruppen upplöstes
och att de mest högerextrema partierna från den gruppen anslöt sig. EFD
blev därför mer nationalistiskt och invandringsfientligt än
föregångarna. När italienska Femstjärnerörelsen anslöt sig 2014 ändrades
partinamnet för att inkludera deras hjärtefråga direktdemokrati. |
2014-2019 |
EFDD – Europe of Freedom and Direct Democracy.
När italienska Femstjärnerörelsen anslöt sig 2014 ändrades partinamnet
för att inkludera deras hjärtefråga direktdemokrati. Gruppen upplöstes
efter valet 2019 när medlemmar bytte till andra grupper så att antalet
ledamöter inte längre räckte till att kvalificera som grupp. |
|
|