Vikingatiden Medeltiden Nya Tiden Landskap Svensk politik
 





 
  
 
 
 




 
 


Örjan Martinsson

Diagrammet ovan visar hur många procent partierna har fått i den svenska delen av Europaparlamentsvalen. Europaparlamentet är sedan 1979 en direktvald parlamentarisk församling som från början mest hade en rådgivande funktion i EU. Successivt har dock Europaparlamentet fått allt större befogenheter och det är nu en mycket stor maktfaktor i EU. Men för väljarna är dock dess befogenheter fortfarande mycket oklara och det har lett till att valdeltagandet är exceptionellt lågt vid valen till Europaparlamentet. Och de väljare som ändå röstar väljer ofta att använda valet som ett sätt att proteströsta mot den sittande regeringen.

Valdeltagandet V S MP C L M KD SD FI JL PP Övriga
53,4
55,3		 2024
2019		 7,3
6,8		 24,8
23,5		 13,8
11,5		 7,3
10,8		 4,4
4,1		 17,5
16,8		 5,7
 8,6		 13,2
15,3
0,8		   0,4
0,6		 1,9
1,1
51,1
45,5
37,9		 2014
2009
2004		 6,3
5,7
12,8		 24,2
24,4
24,6		 15,4
11,0
6,0		 6,5
5,5
6,3		 9,9
13,6
9,9		 13,7
18,8
18,3		 5,9
4,7
5,7		 9,7
3,3
1,1		 5,5
2,2
 		 0,3
3,5
14,5		 2,2
7,1
 		 0,4
2,4
1,0
38,8
41,6		 1999
1995		 15,8
12,6		 26,0
28,1		 9,5
17,2		 6,0
7,2		 13,9
4,9		 20,7
23,1		 7,6
3,9		 0,3
 		       0,1
3,0
V = Vänsterpartiet, S = Socialdemokraterna, MP = Miljöpartiet, C = Centerpartiet, L = Liberalerna (tidigare Folkpartiet),, M = Moderaterna, KD = Kristdemokraterna, SD = Sverigedemokraterna,  FI = Feministiskt initiativ, JL = Junilistan, PP = Piratpartiet.

Mandatfördelning
 
Totalt   V S MP C L M KD SD FI JL PP  
21
20+1
20
18+2
19
22
22
22		 2024
2019
2014
2009
2004
1999
1995
1994		 2
1
1
1
2
3
3
1		 5
5
5
5+1
5
6
7
11		 3
2+1
4
2
1
2
4
1		 2
2
1
1
1
1
2
2		 1
1
2
3
2
3
1
1		 4
4
3
4
4
5
5
5		 1
2
1
1
1
2

1		 3
3
2


1



3


1+1

Eftersom Sverige blev medlem i EU ett halvår efter Europaparlamentsvalet 1994 utsåg riksdagen de svenska ledamöter som satt i Europaparlamentet fram till fyllnadsvalet 1995. Under mandatperioden 2004-2009 bytte dels en folkpartist (liberal) parti och gick med i Feministiskt initiativ, och dels gick en av Junilistans ledamöter över till kristdemokraterna. Lissabonfördraget som ökade Sveriges mandat från 18 till 20 hade ännu inte trätt i kraft vid valet 2009, vilket innebar att två av ledamöterna som valdes in fick till en början bara observatörsstatus i Europarlamentet innan de blev fullvärdiga europaparlamentariker i december 2011. När Storbritannien lämnade EU 2020 fick Sverige ytterligare ett mandat som tillföll Miljöpartiet.

När de svenska ledamöterna tar plats i Europaparlamentet ingår de i partigrupper som inkluderar likasinnade ledamöter från de andra EU-länderna:

  Nuvarande
svenska partier		 Tidigare
svenska partier		 Övriga partier
(urval)
EUL-NGL Vänsterpartiet   = La France Insoumise, = Femstjärnerörelsen, = Syriza
S&D Socialdemokraterna Feministiskt initiativ = Demokratiska partiet, = PSOE, = SPD, = Socialistpartiet
Gröna-EFA Miljöpartiet Piratpartiet = Die Grünen, = Les Écologistes
Renew Europe Centerpartiet och Liberalerna   = Renaissance, = Progressiva Slovakien, = FDP
EPP Kristdemokraterna och Moderaterna   = CDU, = Partido Popular, = Medborgarplattformen
ECR Sverigedemokraterna   = Italiens bröder, = Lag och rättvisa
PfE     = Nationell samling, = Fidesz, = Lega Nord, = ANO, = FPÖ, = PVV, = Vox
ESN     = Alternativ för Tyskland
EFDD   Junilistan och Sverigedemokraterna Gruppen upplöstes 2019 då dess medlemmar inkluderade:. = UKIP, = Femstjärnerörelsen.

Europaparlamentsvalets totala resultat

    Procentuell fördelning av rösterna
 
EUL-
NGL		 S&D Gröna-
EFA		 Renew
Europe		 EPP ECR PfE ESN EFDD Grupp-
lösa		 Ej
invalda

2024

 7,8 17,4 8,1 10,1 23,5 9,9 10,5 4,5   4,3 3,9

2019

 5,2 17,9 10,0 12,0 20,8 7,2 10,6     6,5 9,8

2014

 5,6 24,4 7,3 7,0 23,8 5,2     6,6 20,1

2024
Procentuell fördelning av mandaten
 
EUL-
NGL		 S&D Gröna-
EFA		 Renew
Europe		 EPP ECR UEN PfE ESN Grupp-
lösa
6,4 18,9 7,4 10,7 26,1 10,8   11,7 3,5 4,6

2019

 5,5 20,5 9,9 14,4 24,2 8,3   9,7 EFDD 7,6

2014

 6,9 25,4 6,7 8,9 29,4 9,3     6,4 6,9

2009

 4,8 25,0 7,5 11,4 36,0 7,3     4,4 3,7

2004

 5,6 27,3 5,7 12,0 36,6   3,7 TGI 5,1 4,0
1999 6,7 28,8 7,7 8,0 37,2   5,0 2,9 2,7 1,3
1994 4,9 34,9 7,4 7,6 27,7 ED 9,3 ER 3,4 5,0
1989 8,1 34,7 8,3 9,5 23,4 6,6 3,7 3,3   2,3
1984 9,5 30,0 3,9 7,1 25,4 11,5 6,7 3,7   1,6
1979 10,7 27,6 2,9 9,8 26,1 15,6 5,4     2,0

2024
Faktisk fördelning av mandaten
 
EUL-
NGL		 S&D Gröna-
EFA		 Renew
Europe		 EPP ECR UEN PfE ESN Grupp-
lösa		 Totalt
46 136 53 77 188 78   84 25 33 720

2019

 41 154 74 108 182 62   73 EFDD 57 751
2014 52 191 50 67 221 70     48 52 751
2009 35 184 55 84 265 54     32 27 736
2004 41 200 42 88 268   27 TGI 37 29 732
1999 42 180 48 50 233   31 18 16 26 626
1994 28 198 42 43 157 ED 53 ER 19 27 567
1989 42 180 43 49 121 34 20 17   12 518
1984 41 130 20 31 110 50 29 16   7 434
1979 44 113 11 40 107 64 22     9 410
 
Fyllnadsval för nya medlemmar
 		  
EUL-
NGL		 S&D Gröna-
EFA		 Renew
Europe		 EPP ED EDA     Grupp-
lösa		 Totalt

2013

 1 5     6           12
2007   15 11 23 4 53
1996 2 10 2 7 11 6 37
1995 3 7 4 3 5   22

1986

 6 34   12 5 17 1 8 84

1981

 4 10   8     2 24

Historik om partigrupper

De flesta partigrupper i Europarlamentet har varit stabila och inte sett så mycket förändringar. Men för de grupper som står längst till höger är stabilitet snarare undantag än regel och en följd av detta är ständiga namnbyten och förändrade partikonstellationer. Nedanstående sammanställning strävar efter att bringa mer klarhet om deras historia.

European Conservatives and Reformists (ECR)
Den EU-skeptiska högergruppen ECR bildades 2009 när det brittiska konservativa partiet (Tories) tröttnade på att tillhöra den EU-vänliga EPP-gruppen och istället rekryterade partier till en egen grupp. För att få ihop tillräckligt många medlemmar för att bilda en grupp bjöd de i stor utsträckning in partier som ansågs vara högerextrema. Däribland det auktoritära polska partiet Lag och rättvisa och det italienska partiets Italiens bröder med fascistiska rötter. När Storbritannien lämnade EU 2020 blev dessa två partier de ledande partierna i ECR vars nordiska bidrag inkluderar Sverigedemokraterna, Danmarksdemokraterna och Sannfinländarna. ECR har blivit en utpräglad nationalkonservativ grupp. Men till skillnad från de övriga nationalistiska grupperna i Europaparlamentet är denna grupp inte vänligt sinnad till Ryssland.
1979-1994 ED – European Democrats. Var en liberalkonservativ och EU-skeptisk grupp med brittiska Tories som tongivande parti. Den existerade som en självständig grupp 1979-1994 varefter det slogs ihop med EPP som 1999-2009 hade namnet EPP-ED. 2009 lämnade Tories och likasinnade partier EPP och bildade gruppen ECR som kan ses som efterföljare till ED.

Union for Europe of the Nations (UEN)
Var en mycket löst sammanhållen högergrupp som upplöstes 2009. Fram till 2004 utgjordes det tongivande partiet av franska gaullister men från 1999 blev den en alltmer EU-skeptisk nationalkonservativ grupp.,
1973-1984 EPD – European Progressive Democrats. Bestod i princip endast av två partier: franska gaullistpartiet RPR och irländska Fianna Fail med enstaka ledamöter från andra länder. Gruppen bildades eftersom Fianna Fail ville inte tillhöra samma grupp som Storbritanniens konservativa parti (ED) eller deras irländska huvudrival Fine Gael (EPP). Därför ingick de i en lös allians med de franska gaullisterna som var för självständiga för att vilja underordna sig någon annan grupp.
1984-1995 EDA – European Democratic Alliance.  I stort sett bara ett namnbyte av EPD med lite fler småpartier.
1995-1999 UFE – Union for Europe. Bildades som sammanslagning av EDA och den kortlivade gruppen Forza Europa som enbart hade bestått av italienska partier. Det tongivande partiet i den senare gruppen som existerade 1994-1995 var Silvio Berlusconis parti Forza Italia. Med 25 mandat var Forza Italia större än det franska gaullistpartiet (14 mandat) som hade dominerat EDA. Båda två lämnade dock gruppen 1999 för att ansluta sig till EPP.
1999-2009 UFE – Union for Europe of the Nations. Huvudfåran av gaullisterna bytte 1999 till EPP och de resterande EU-skeptiska och nationalkonservativa gaullisterna försvann 2004. Resten av gruppen blev alltmer EU-skeptiskt och dominerades sedan av polska Lag och rättvisa och italienska Nationella alliansen (post-fascister), Den upplöstes 2009 när flera partier bytte till andra grupper och det slutade med att dess medlemmar skingrades till fyra olika grupper. Den hade följande föregångare:.

Patrioter för Europa (PfE)
Högerextrem, EU-skeptisk och ryssvänlig grupp. Det tongivande partiet i PfE och dess föregångare har alltid varit franska Nationell samling (som fram till 2018 hette Nationella fronten). De övriga ledande partierna i föregångarna redovisas nedan
1984-1994 ER – European Right. Fram till 1989 ingick Italiens MSI (arvtagaren till Mussolinis fascistparti) i denna grupp. De lämnade gruppen när de tyska Republikanerna anslöt sig på grund av att de hade motsatta uppfattningar om Sydtyrolens ställning. Även belgiska Vlaams Blok anslöt sig 1989. Gruppen upplöstes efter valet 1994 på grund av att de inte hade tillräckligt med ledamöter för att kvalificera som grupp. Partierna som hade ingått i ER blev "grupplösa" fram till 1999 då gruppen återuppstod som en del av TGI.
1999-2001 TGI  – Technical Group of Independents. Bildades 1999 av Nationella fronten och Vlaams Blok från den gamla ER-gruppen samt tre vitt skilda italienska partier (ett fascistparti, Lega Nord och högerliberala Boninos lista). Gruppen saknade en gemensam ideologi och hade enbart bildats för att dess medlemmar skulle kunna åtnjuta de förmåner som tillkom partier som ingick i grupper. Gruppens rätt att existera ifrågasattes och den upplöstes två gånger. Rättsprocesserna kring detta ledde till ett slutligt domstolsbeslut som 2004 etablerade principen att grupper måste ha en gemensam ideologi.
2007 ITS – Identity, Tradition, Sovereignity. Inkluderade förutom Nationella fronten och Vlaams Belang (nya nanmet på Vlaams Blok) även österrikiska FPÖ, två italienska fascistpartier och partier från Rumänien och Bulgarien. Gruppen existerade bara tio månader och upplöstes när det rumänska partiet lämnade på grund av en nedsättande kommentar om rumänska invandrare som ett italiensk fascist hade sagt.
2019-2024 ID – Identity and Democracy. Bestod av tio högerextrema partier varav de största var Nationell samling, Lega (före detta Lega Nord) och Alternativ för Tyskland. Även FPÖ och Vlaams Belang ingick medan det nordiska inslaget utgjordes av Dansk folkeparti och Sannfinländarna. Det sistnämnda partiet lämnade gruppen 2023. Alternativ för Tyskland sparkades ut ur gruppen inför valet 2024 på grund av en kommentar om att inte alla i Waffen-SS var kriminella. Efter valet 2024 bytte gruppen namn till Patrioter för Europa.

Europe of Sovereign Nations (ESN)
Bildades 2024 av tio partier men domineras helt av Alternativ för Tyskland som har 14 av dess 25 mandat. Gruppens ideologi är egentligen densamma som Patrioter för Europa, men Alternativ för Tyskland blev utsparkad från den gruppen på grund av ett uttalande om att inte alla som stred för Waffen-SS var kriminella.
Europe of Freedom and Direct Democracy (EFDD)
En högerinriktad EU-skeptisk grupp som bytte namn efter varje val och en gång mitt under mandatperuioden. Från och med 2004 var brittiska UKIP det ledande partiet. Svenska Junilistan ingick i den 2004-2009 och Sverigedemokraterna 2014-2019.
1994-1996 EN – Europe of Nations. Bildades av fyra EU-skeptiska partier, men av dess 19 ledamöter kom 13 från franska Mouvement pour la France. Två danska partier bidrog med fyra ledamöter (Junibevægelsen mod Union och Folkebevægelsen mod EU). Det återstående partiet kom från Nederländerna.
1996-1998 I-EN – Independents for a Europe of Nations Det nya namnet antogs när gruppen omorganiserades mitt i mandatperioden. Nu inkluderade den även en ledamot från Ulster Unionist Party. Men trots det minskade antalet ledamöter till 15 ledamöter på grund av splittring bland de franska ledamöterna.
1999-2004 EDD – Europe of Democracies and Diversities. Denna upplaga av gruppen bestod av sju partier varav ett av dem var det brittiska UKIP som senare skulle bli det tongivande partiet. Av dess 16 ledamöter var fortfarande fyra danskar.
2004-2009 IND/DEM – Independence/Democracy. Med 37 ledamöter hade gruppen kraftig utökats och UKIP med 11 ledamöter var största parti. Det nordiska inslaget var fortfarande fyra ledamöter men nu kom tre av dem från svenska Junlistan.
2009-2014 EFD – Europe of Freedom and Democracy. En ny omorganisation skedde som en följd av att UEN-gruppen upplöstes och att de mest högerextrema partierna från den gruppen anslöt sig. EFD blev därför mer nationalistiskt och invandringsfientligt än föregångarna. När italienska Femstjärnerörelsen anslöt sig 2014 ändrades partinamnet för att inkludera deras hjärtefråga direktdemokrati.
2014-2019 EFDD – Europe of Freedom and Direct Democracy. När italienska Femstjärnerörelsen anslöt sig 2014 ändrades partinamnet för att inkludera deras hjärtefråga direktdemokrati. Gruppen upplöstes efter valet 2019 när medlemmar bytte till andra grupper så att antalet ledamöter inte längre räckte till att kvalificera som grupp.