Örjan Martinsson

Diagrammet visar hur högt valdeltagandet i riksdags-, landstings-, kommunal- och EU-parlamentsvalen har varit mellan 1872 och 2010. Under 1800-talet låg valdeltagandet på en mycket låg nivå fram till tullstriden i slutet av 1880-talet. Trots att det bara var något mer än 20 % av de vuxna männen som hade rösträtt deltog endast en femtedel av dessa i valen. Tullstriden ledde till att valdeltagandet fördubblades och även om det efteråt sjönk något så ökade deltagandet sakta men säkert i början av 1900-talet då kraven på allmän och lika rösträtt var den främsta stridsfrågan. När den frågan hade avgjorts i samband med parlamentarismens genombrott 1917 började valdeltagandet att återigen sjunka. Bottennappet var landstingsvalet 1922 då endast 38,2 % valde att rösta. Men från och med slutet av 20-talet ökade valdeltagandet successivt tills det under 70-talet låg på över 90 %. Därefter har valdeltagande mattats av men det befinner sig fortfarande på en internationellt sett hög nivå.

1995 hölls det första svenska valet till EU-parlamentet men väljarna var inte särskilt intresserade och deltagandet hamnade på 41,6. I de följande EU-parlamentsvalen fortsatte valdeltagandet att sjunka till 38,8 respektive 37,9 % innan trenden vände uppåt 2009.

Valdeltagandet i kommunalvalen är något lägre än i riksdagsvalen och anledningen till detta är att utländska medborgare har rösträtt i kommunalvalen och de röstar i mindre utsträckning än svenska medborgare.

I tabellen nedan redovisas valdeltagandet i siffror för de olika valen. Årtal med röd färg anger de fyra tillfällen som nyval har hållits i Sverige. Allmän och lika rösträtt för män infördes 1909 och siffrorna i svart text anger hur hög andel av de vuxna männen som innan dess hade rösträtt.