|
Föregångaren till dagens
turkiska republik, det Osmanska riket, var ursprungligen ett litet emirat i
Ilkhanens rike. Under 1300-talet utvidgade de Osmanska härskarna sitt välde
kraftigt och ilkhanernas nominella överhöghet upphörde på 1330-talet.
Expansionen fortsatte fram till 1672 då det Osmanska riket nådde sin största
omfattning med hela Mellanöstern, Balkan och stora delar av Nordafrika och
Centraleuropa under sitt välde. Därefter började tillbakagången och under
1800-talet kallades riket för "Europas sjuke man". Efter det katastrofala
nederlaget i första världskriget avsattes sultanen och en republik infördes.
Senast 1383 antog de osmanska härskarna titeln sultan och
från och med 1473 gjorde de anspråk på titeln kejsare. Detta anspråk blev
dock inte erkänt i Europa förrän efter Berlinkongressen 1878. Från och med
1700-talet bar de osmanska sultanerna även titeln kalif.
ca 1300-1326
ca 1326-1360
ca 1360-1389
1389-1402
1402-1421
1402-1403/04
1402-1411
1409-1413
1421-1444
1444-1446
1446-1451
1451-1481
1481-1512
1512-1520
1520-1566
1566-1574
1574-1595
1595-1603
1603-1617
1617-1618
1618-1622
1622-1623
1623-1640
1640-1648
1648-1687
1687-1691
1691-1695
1695-1703
1703-1730
1730-1754
1754-1757
1757-1774
1774-1789
1789-1807
1808-1839
1839-1861
1861-1876
1876
1876-1909
1909-1918
1918-1922
1923- |
Osman I
Orhan
Murad I
Beyazit I
Mehmet I Çelebi (Anatolien) *
Isa Çelebi (Bursa) *
Süleyman Çelebi (Rumelien) *
Musa Çelebi (Rumelien) *
Murad II
Mehmet II Fatih (erövraren)
Murad II (andra gången)
Mehmet II (andra gången)
1473
Beyazit II
Selim I
Süleyman I Kanuni (den store) *
Selim II
Murad III
Mehmet III
Ahmed I
Mustafa I
Osman II
Mustafa I (andra gången)
Murad IV
Ibrahim I
Mehmet IV
Süleyman II
Ahmed II
Mustafa II
Ahmed III
Mahmud I
Osman III
Mustafa III
Abdülhamid I
Selim III
Mahmud II
Abdülmecid I
Abdülaziz
Murad V
Abdülhamid II
Mehmet V
Mehmet VI
Turkiska republiken |
|
