Brittiska öarna

= Wessex = Mindre anglosaxiska riken                (Sussex, Kent, Essex och East Anglia) = Mercia = Northumberland (Bernicia, Deira, York) = Wales, Cornwall och Strathclyde = Pikternas rike  = Dalriada = Irland

Storbritannien = England = Skottland = Wales = Isle of Man, Jersey, Guernsey = Nordirland = Irländska republiken

Kartan till höger visar Storbritanniens riksdelar samt den Irländska republiken. Den viktigaste delen av Storbritannien är England som ursprungligen bestod av flera anglosaxiska småstater. Kartan till vänster visar hur gränserna mellan dem såg ut omkring år 802 då kungen av Wessex gjorde anspråk på att vara överordnad kung över hela England. På grund av vikingarnas erövringar dröjde det till 954 innan England de facto var ett enat rike, men även efteråt lydde England tidvis under danska kungar. 1066 erövrades landet av normandiska riddare vilka knöt landet till Frankrike för en lång tid.

Även Skottland var från början splittrat på flera småstater men enades genom erövringar och sammanslagningar. Det blev dock inte lika starkt som England och var tidvis under engelsk överhöghet. I början av 1300-talet kastade skottarna ut engelsmännen och England och Skottland skulle inte förenas igen förrän 1603 då den skotske kungen ärvde Englands krona. 1707 förvandlades personalunionen till en realunion när England och Skottland bildade Storbritannien. Områden som Wales och Irland var dock inte lika sega som skottarna i sitt motstånd utan blev tidigt erövrade av England.

Irländarnas missnöje med det engelska styret är en lång följetong i de brittiska öarnas historia. Det fortsatte även efter att den irländska fristaten bildades 1922 (självständigt 1937). Nordirland med dess stora protestantiska befolkning stannade kvar i Storbritannien och katolikerna som är i minoritet har länge med våldsamma metoder försökt att få till stånd en förening med den irländska republiken.