Örjan Martinsson

Friuli var ett betydelsefullt langobardiskt hertigdöme i nordöstra Italien som bildades i samband med den langobardiska erövringen av Italien år 568. Namnet Friuli är en förvanskning av namnet på centralorten Forum Julii. Hertigdömet överlevde den frankiska erövringen av langobardernas rike år 774 och ombildades senare till ett markgrevskap. Men detta län drogs in till kronan i början av 900-talet. Några decennier senare bildades markgrevskapet Verona som hade nästan samma utsträckning som det gamla Friuli. Dess centralmakt skulle emellertid försvagas kraftigt under de följande seklerna och "markgreve av Verona" kom mer att bli en hederstitel än en verklig härskartitel. I freden i Konstanz 1183 bekräftades det omfattande självstyre som de norditalienska städerna de facto hade skaffat sig långt tidigare och markgrevskapet kan därmed betraktas som upplöst. I dess ställe hade patriarken av Aquileia år 1077 bildat ett andligt furstendöme som omfattade en stor del av det forna markgrevskapet (däribland ett hertigdöme vid namn Friuli). Själva staden Verona kom att bilda en stadsrepublik som blev dominerad av ätten della Scala innan den erövrades av Venedig 1405. Även patriarkatet Aquileias världsliga besittningar blev erövrade av Venedig år 1420.

ca 568-580 ca 568-590 590-610 610-617 610-617 617-651 651-663 663-666 666 666-678 678-? ?-694 694 694-705 705 705-706 706-739 739-744 744-749 749-751 751-774 774-776	Grasulf I Gisulf I Gisulf II Tasso Kakko Grasulf II Ago Lupus Arnefrid Wechtar Landar Rodoald Ansfrid Ado Ferdulf Corvulus Pemmo
	Ratchis
	Aistulf
	Anselm Peter Hrodgaud
Frankiska hertigar
776-787 789-799 799-808 808-817 817-819 819-828 828-846 846-863	Marcarius Eric Hunfrid Aio Cadalaus Balderic Delat i fyra grevskap Eberhard
863-874 874- ca 890 ca 890-896 896-951	Unruoch Berengar I
	Walfred Direktstyrt av kungen (Berengar I till 924)
952-955	Enrico I
955-976	Enrico II
976-1151	I personalunion med Kärnten
1151-1160	Ermanno III
1160-1183	Ermanno IV

Markgrevskapet Verona upplöses i mindre stadsstater i freden i Konstanz 1183

Själva staden Verona hade sedan 1136 utgjort en självstyrande stadskommun där kejsartrogna Ghibbelliner och påvetrogna Guelfer kämpade om makten. Större delen av det forna markgrevskapet hade redan 1077 tilldelats patriarkatet av Aquileia. Detta var ett vanligt biskopsdöme vars biskop på 500-talet hade antagit titeln patriark i ett misslyckat försök att frigöra stiftet från påvens överhöghet. Från och med 1077 blev Aquileia däremot huvudstad i ett andligt furstendöme som var en av Italiens viktigaste stater tills det (tillsammans med Verona) erövrades av Venedig.

Verona och Aquileia erövras av Venedig år 1405 respektive 1420