Kejsare är den allra högsta
titel en västerländsk regent kan ha. Titeln uppstod i
Romarriket som
en benämning på de envåldshärskare som styrde Rom efter republikens fall. Det
latinska ordet för monark var egentligen "rex" (dvs. kung) men det ordet
hade en negativ klang i dåtidens Rom, ungefär som ordet tyrann uppfattas idag.
Därför försökte de romerska kejsarna upprätthålla en illusion av att
republiken fortfarande existerade genom att samla på sig olika republikanska
titlar istället för att utropa sig själva som kungar. Den viktigaste titeln
var "princeps" som var en hederstitel för den främste senatorn. Att vara princeps innebar att man hade rätt att yttra sig först i senaten, ordet
betyder också "förste". Princeps är ursprunget till senare titlar som prins
och furste.
Även om princeps var den titel
som kejsarna använde officiellt så kallades de i vardagligt tal för caesar.
Caesar var egentligen ett familjenamn som de första kejsarna använde, men eftersom
namnet var så starkt förknippat med kejsarmakten kom det att
ingå i alla senare kejsares titulatur. Caesar som under klassisk tid
uttalades som "kajsar" är ursprunget till det svenska ordet för kejsare.
Även den ryska titeln "tsar" kommer från ordet caesar, men eftersom de ryska
tsarerna inte blev erkända som kejsare antog de senare titeln "imperator"
som alltid översätts till kejsare. Detta ord kommer från latinets
"imperator" som kan översättas till "befälhavare". Det var främst en militär
titel och det var i egenskap av imperator som de romerska kejsarna
kontrollerade sina legioner, vilket var grunden för de romerska kejsarnas
makt. I de moderna språken härstammar ordet för kejsare antingen från den romerska titeln
imperator eller familjenamnet Caesar .
En annan officiell titel för de
romerska kejsarna var "Augustus" som betyder "den vördnadsvärde". Det var en
hederstitel som tilldelades den förste kejsaren år 27 f. kr. och som användes av
alla senare kejsare. När Romarrikets styrelseskick reformerades i slutet av
200-talet e. Kr. blev Augustus huvudtiteln för de överkejsare som styrde
över varsin halva av Romarriket. Dessa hade varsin underkejsare som var deras
tronföljare och titulerades som caesar. Till skillnad från de övriga
titlarna blev inte augustus ett ord för kejsare i något modernt språk.
Kejsardömen
Det första kejsardömet var som
sagt Romarriket. Detta kejsardöme bildades år 31 f. kr. eller år 27 f. kr.
beroende på vilken definition man använder. Tidpunkten för när det romerska kejsardömet
upphörde att existera är i än högre grad en definitionsfråga eftersom det
Bysantinska kejsardömet
utvecklades från det starkt förminskade Romarriket under tidig medeltid.
Bysans gick i sin tur under 1204 när det erövrades av det fjärde korståget. I dess
ställe uppstod tre nya kejsardömen. Korsfararnas Latinska kejsardöme och de
grekiska kejsardömena Niccea och Trapezunt, alla tre gjorde anspråk på att
vara de rättmätiga arvtagarna till Bysans. År 1261 erövrade Niccea det
Latinska kejsardömet varefter det också i historieböckerna kom att kallas
för det Bysantinska kejsardömet. Men det återuppståndna Bysans gick
slutgiltigt under när huvudstaden Konstantinopel
erövrades av turkarna 1453. Kejsardömet Trapezunt mötte samma öde 1461. Som
en konsekvens av detta antog den turkiske sultanen titeln kejsare 1473, fast
det dröjde ända till 1878 innan den titeln blev erkänd i Europa.
År 800 kröntes Karl den store
till kejsare av påven. Detta uppfattades som att man återupprättade den
västromerska kejsartiteln som hade försvunnit 476 när den dåvarande kejsaren
blev avsatt av german-kungen Odovakar. Kejsartiteln var därefter förknippat
med kungadömet Italien som 962 förenades med det tyska kungadömet. Därmed
skapades den stat vars fullständiga namn med tiden skulle bli det
"Heliga romerska
riket av tysk nation". Fram till 1508 var de tyska kungarna tvungna
att bli krönta av påven innan de kunde kalla sig för romersk kejsare, men
därefter var kejsartiteln hårt knutet till det tyska riket.
Under medeltiden hade härskarna
i Bulgarien och i Serbien kallats för tsarer. Men titeln tsar uppfattades i
Västeuropa som en slavisk motsvarighet till titeln kung. Detta gällde även
när de ryska härskarna gjorde anspråk på att vara arvtagaren till de
bysantinska kejsarna och lät titeln tsar ingå i deras titulatur. Från och
med 1547 blev det den officiella titeln för
Rysslands härskare. Peter den store
förstärkte sina anspråk på kejsarstatus genom att lägga till sig titeln
"Imperator över allt Ryssland" 1721. Trots protester från de västeuropeiska
monarkerna över detta tilltag blev de ryska härskarnas kejsarstatus allmänt
erkänd under 1700-talet.
Länge var kejsartiteln alltså
en exklusiv titel förbehållen endast dem som kunde göra anspråk på att vara
arvtagare till de romerska kejsarna. Men under 1800-talet drabbades
kejsartiteln av inflation och varje stormakts statschefer hade
åtminstone under en kortare period kejsarstatus. Först ut var Napoleon som 1804 krönte sig själv till "fransmännens
kejsare". Den tyskromerske kejsaren svarade på detta med att samma år lägga
till sig titeln "ärftlig kejsare av
Österrike". Två år senare upplöstes det
Tyskromerska riket av Napoleon. Själv blev Napoleon 1814 tvingad att
abdikera som Frankrikes kejsare av de allierade makterna som istället gav Napoleon
titeln kejsare av Elba. Men Napoleon nöjde sig inte med att styra över den lilla ön utan
återtog snart Frankrike. Efter 100 dagar var emellertid det första franska kejsardömet
definitivt över och Napoleon skickades som fånge till ön Sankt Helena i
södra atlanten.
Medan dessa omvälvande
händelser ägde rum i Europa passade flera kolonier på att göra sig
självständiga och några av dess härskare hade dessutom tillräckligt med självförtroende
för att utropa sig
som kejsare. Sålunda var den karibiska ön Haiti kejsardöme 1804-1806 och
1849-1859. Mexico var ett kejsardöme 1822 och 1863-1867. Kungen av Portugal
utropade sig till "konstitutionell kejsare och Brasiliens ständige
försvarare" 1822 och klippte sedan av banden med
moderlandet Portugal. Det brasilianska kejsardömet störtades först 1889
genom en
militärkupp.
Men dessförinnan hade det hänt
saker i Europa. 1852 gjorde Frankrikes president, tillika brorson till
Napoleon, en statskupp och införde det andra kejsardömet med sig själv,
Napoleon III, som kejsare. Detta kejsardöme störtades 1870 som ett resultat
av nederlaget i kriget mot de tyska staterna. Men det kriget innebar också att
Tyskland enades 1871 (utan Österrike) med Preussens kung som "tysk
kejsare". Storbritannien ville inte vara sämre och lät därför utropa sin
koloni Indien till kejsardöme så att drottning Victoria skulle ha samma rang
som sina kollegor på kontinenten.
Första världskriget 1914-1918
ledde till att inte mindre än fyra kejsardömen gick under, Tyskland,
Österrike, Ryssland och det Osmanska riket. Senare under mellankrigstiden
erövrades Abessinien av Italien och dess kung titulerade sig därefter som
kejsare över detta land. Abessinien återfick dock sin självständigt under
andra världskriget och även det indiska kejsardömet försvann när det landet
blev en självständig republik 1948. Därmed fanns det inte längre något rike
vars härskare använde sig av ett av de västerländska orden för kejsare. De
inhemska härskarna i Abessinien (senare kallat Etiopien) hade visserligen
såväl före som efter den italienska ockupationen kallats för kejsare i de
västerländska språken. Men den egentliga benämningen på härskartiteln var
"konungarnas konung" och härstammade från forntidens Mesopotamien och inte
från Romarriket.
Traditionellt har även härskare i Kina, Japan, Korea och Vietnam
benämnts som kejsare, men deras egentliga titlar är inte heller av
västerländska utan av inhemskt ursprung.
Den centralafrikanska
republikens kortvariga experiment med monarki under den maktfullkomlige
Bokassas styre 1976-1979 bildar en epilog till de västerländska
kejsardömenas historia.
= Kaiser,
= Keizer,
= Kejser,
= Kejsare,
= Keiser,
= Keisari,
= Emperor,
= Empereur,
= Imperador,
= Emperador,
= Imperatore,
= Împărat,
= Császár,
= Císař,
= Cesarz,
= Imperator/Tsar,
= Car,
= Basileos *,
= Kaizeris,
= Keisari * =
Basileos är egentligen det grekiska ordet för kung. En utförlig beskrivning
av de bysantinska kejsarnas titlar finns på
denna sida. |