Slaget vid Kliszow som utkämpades den 9 juli 1702 i södra Polen var en av de största svenska segrarna under det stora nordiska kriget och det första slag som Karl XII ledde helt själv utan stöd av anfallsplaner som andra generaler hade utarbetat. Den svenska armén hade året innan framgångsrikt korsat floden Düna trots den sachsiska arméns motstånd. Men sachsarna lämnade detta slagfält utan några allvarliga förluster och för att oskadliggöra dem som ett hot begav sig den svenska armén ett år senare till södra Polen för att möta dem. Svenskarna räknade dock bara 12 000 man mot minst 16 000 sachsare. Och mitt under pågående slag förstärktes dessutom sachsarna av 8 000 polska ryttare. Men trots att den svenska armén vid tillfälle var omsluten från tre håll lyckades den bryta motståndet och vinna en avgörande seger.

Sachsarna förlorade 2 000 man i stupade och sårade samt ytterligare 2 000 man som togs tillfånga. På den svenska sidan stupade 300 man och 500-800 sårades. Förlusterna var dock ojämnt fördelade. Livgardets förluster var 250 man döda och 200 sårade medan Närke-Värmland bara rapporterade en död och Dalregementet och Västmanlands hade varken några stupade eller sårade.

Hursomhelst var kriget i Polen inte över med denna strid, utan det skulle fortsätta i ytterligare fyra år innan det slutligen avgjordes av slaget vid Fraustadt.

Kartan ovan är hämtad från från Generalstabsverket "Karl XII på slagfältet" och visar visar den svenska arméns trängda läge just efter polackernas ankomst. Kartan har modifierats något av mig  för att minska dess storlek och öka läsbarheten.