Jarl betydde ursprungligen "fri man". Men under vikingatiden blev det ett namn på lokala och regionala härskare. Från de isländska sagorna känner vi till namnen på ett stort antal jarlar i Norge, Danmark och Storbritannien. I det sistnämnda landet har titeln utvecklats till det engelska namnet för greve, "earl". I Sverige är vi betydligt fattigare på källor och det är först från slutet av 1100-talet vi känner till namn på jarlar från de inhemska källorna, de isländska flera vikingatida jarlar som tycks ha fungerat som sveakungens styresman i Västergötland. Under medeltiden fanns det i Sverige det bara en jarl samtidigt och det betraktades som det högsta ämbetet efter kungen. Exakt vilka arbetsuppgifter en svensk jarl hade vid den tiden är osäkert. Men de hade ofta befäl över ledungen (örlogsflottan) som bland annat användes vid korstågen mot Finland. Jarlarna var i regel besläktade med kungahuset och Birger jarls son Valdemar blev den första kungen från Folkungaätten. Birger jarl var även Sveriges sista jarl. När han dog 1266 ersattes jarlämbetet med titeln hertig. Både jarl och hertig översattes för övrigt till dux på latin. Följande personer är de mest kända jarlarna.

Birger Brosa omtalas som "svearnas och göternas jarl" från och med 1174. Hans släktskapsförbindelser med både Sveriges och Norges kungar gjorde honom till en inflytelserik makthavare. I slutet av 1100-talet var han kung i allt utom namnet då den gamle Knut Eriksson var oförmögen att regera. Och eftersom Knut Erikssons söner var omyndiga såg Birger Brosa till att hans svärson Sverker den yngre blev vald till kung. Birger Brosa vars tillnamn betyder "den leende" dog 1202.

Folke Jarl var son till Birger Brosa och stupade tillsammans med Sverker den yngre i slaget vid Gestilren 1210. Uppgifterna om honom är få och osäkra.

Karl den döve var bror till Birger Brosa och blev jarl 1219. Året efter stupade han i ett korståg mot esterna.

Ulf Fase var son till Karl den Döve. Åren 1231-1234 var han kung Knut Långes jarl. Han blev Erik Erikssons jarl senast 1244. Ulf Fase dog 1248 och efterträddes av kusinen Birger jarl.

Birger jarl var brorson till Birger Brosa. Birger jarl blev utnämnd till jarl 1248 men hade redan innan varit en betydelsefull storman. 1238-39 ledde han ett korståg mot Finland och kuvade tavasterna. 1247 krossade han ett stormannauppror i slaget vid Sparrsätra. Ännu ett stormannauppror kuvades 1251 i slaget vid Herrevadsbro. När kung Erik Eriksson dog 1250 blev Birger jarls son Valdemar vald till kung. Men den verklige regenten såväl före som efter kungavalet var Birger jarl. Det var han som införde de så kallade fridslagarna som reglerade hemfriden, kyrkofriden, tingsfriden och kvinnofriden. Vilket stärkte centralmakten eftersom de till skillnad från landskapslagarna var gemensamma för hela riket. Birger jarl som dog 1266 har även gått till historien som Stockholms grundare. Stadens namn nämns första gången i ett privilegiebrev utfärdat av Birger jarl.