Parma
Staden Parma med omgivningar styrdes under tidig medeltid av
biskopar men blev 1115 en självstyrande kommun. Likt många andra italienska
kommuner kom makten senare under medeltiden att hamna i en enda mans händer,
en så kallad signore. 1346 tog Milano över kontrollen över Parma och 1512
blev det en del av Kyrkostaten. Påven Paul III förlänade Parma och Piacenza
som hertigdömen till sin illegitime son Piero Lodovico 1545. Österrikiska
tronföljdskriget ledde till hertigdömet Guastalla förenades med Parma 1748. Efter att ha varit en del av Frankrike under
Napoleonkrigen tilldelade Wienkongressen Parma till Napoleons
hustru Marie Louise. Den gren av ätten Bourbon som tidigare
hade styrt Parma fick istället bli hertigar av Lucca, men när Marie Louise dog
1847 fick de tillbaka Parma, som de dock förlorade igen i samband med Italiens enande 1859-1861.
Signores av Parma
Parma förenas 1860 med
Sardinien
som 1861 förvandlas till kungadömet
Italien |