Fältslag Svenska armén Dansk-norska armén Övriga arméer Källor Tennsoldater
 

 



 

  
 

 





 
 

 


 



 



 

Örjan Martinsson

Nedanstående text är en bilaga skriven av generalmajor Roos som bifogades Lewenhaupts berättelse. Sidnumreringen och noterna kommer från den tryckta utgåvan av Lewenhaupts berättelse som redigerades av Samuel E. Bring 1952.

Gen. Major Roses Relation.1

Sanfärdig Relation
Om det som wid Fiendens Skantzar wid Pultava passerade d. 28 Junij 1709.

Infanteriet blef d. 27 effter middagen fördelt uthi 4 columner, hwilcka alle om natten skulle marchera wänster af, blef altså den första ifrån wänster H:r General Major Sparres column, och bestod af Wessmanlänningar 2 Batalioner, 2:ne af Nerike och Wermelandzregemente, och 1 Batalion af Jönkiöpings reg:te. Den andra column ifrån wänster war H:r Gen: Major Stakelberg, och bestod af Westerbotns reg:te 2:ne batalioner, Östgiötar 1 Batalion och Uplänningar 2 Batalioner; den tredje Columnen ifrån wänster war min, och bestod af Dahlregementet 2:ne Batalioner och af Guarde 2 Batalioner. Den fierde och sidste columnen ifrån wänster war Gen: Major Lagercrona, och bestod af Guardie 2 Batalioner, af Calmar Lähns regemente 1 Batal. af Westgiöta regemente 1 Batal., som alt ritningen2 här hoos tydeligen wisar; uthi förbem:te column ordning bröt Infanteriet om natten upp, och fölgde den ena column effter den andra och marcherade in emoth fiendens skantzar, derest man emoth dagningen ankom, då ordres gafs att sättia sig neder, som och skedde. Litet dereffter i dagningen, kommo ordres att ataquera fiendens skantzar, hwilcka ordres Sal. H:r Öfwerste Sigeroth till dess regemente som uthi min column war, brachte, då han ifrån Kungl. Maj:t kom, det samma mig och berättade H:r General Major Stakelberg, som och straxt der effter avancerade och attaquerade den näst för oss liggiande skantzen med 2:ne batalioner af Westerbotns regemente, och attaquerade den sidan af Skantzen som för dem war, och iag då tillika med H:r Öfwerste Sigeroth den sidan som åth mig war på höger, och det så lyckel:n att fienden i bemelte skantz dels nedergiordes och dels förjagades, till den der näst hoos liggiande skantzen, den wij och i lika måtto attaquerade och emporterade, dock med fast mycket större möda och förlust än den förra. I medler tid och när wij uthi fiendens Eld och rök wid första Skantzen woro,

Sidan 330

  1. Även denna titel synes härröra från skrivarens hand. Efter rubriken med Nordins stil otryckt.
  2. Se sid. 337.
gick Sal. H:r Major Gyllenstierna med 2 Batalioner af Guarde, som effter Dahlregementet uthi min Columne woro, ifrån mig att iag eij wiste hwar de blefwo, uthan sedermera effter actionen, förnummit det han uppå H:r Öfwerste Posses order slutit sig till Guardet, och gådt Skantzarne förbij, då iag således eij mer än Dahlregementet allena af min Column igien hade, med hwilcket sedan wij den andra Skantzen intagit. Jag avancerade längre fram till en af fiendens största skantzar der uthi en Rysk Öfwerste af H:r Gen: Lieutn: Rentzels division låg, hwilcken skantz attaquerade 2:ne batalioner af H:r Gen: Major Sparres column, nembl. Sal. H:r Öfwerste Buchwald med dess Batalion af Jönköpingz reg:te och H:r Öfwerst Lieut:nt Ribinder med en Batalion af Nericke- och Wermlandz Reg:te, desse twenne Batalioner kom iag med mine twenne af Dahlregementet till hielp mitt för pointen af bem:te skantz och der på tillika med bem:te 2 Batailoner attaquerade denne skantzen mycket länge, här till kommo och sedan de bägge mycket swaga Battailoner af Westerbotns regemente, och på höger sida om Dahlregementet anwände med de andre all giörlig flijt, men lyckades der för oss alle eij bättre, än att alt hwad som uppå wallen kom, ihielstuckne eller skutne, officerarne ock, dels wid de förra men allramäst wid denna sidsta skantzen ihielskutne eller blesserade, i synnerhet wid 2:ne Battailloner af min Column, nembl. Dahlregementet Öfwersten dödel. blesserad, Öfwerst Lieut: Drake ihielskuten, Öfwerst Lieutn: Gerten af Hellsing regementet (som härwid war indelt) ihielskuten, Major Swinhufvud af1 regementet ihielskuten, Majoren Törnfelt af Helsingregementet dödel. blesserad, som och straxt der på i Guarde skantzen dog, af de 21 capiteiner, med de af Hellsingeregementet, woro allena 4 igen, som icke woro döde eller blesserade, och fast äfwen så af de andra 4 Battailoner. Altså och emedan man af ingen Succurs förnam ifrån armeèn (som ingen av oss wiste hwar den war blefwen eller att igenfinna) och för oss, som redan för bemält, woro så förswagade, fast omöijeligit syntes något widare kunna uthrätta, hölt man för rådeligare att draga oss på sidan åth den närmst liggiande skogs udde, dijt, alle wåre blesserade krupo, än, längre låta förgiäfwes ihielskiuta folcket, och således sökia igenfinna armeèn, till hwilcken ända iag och sände åthskillige officerare, som igenkommo och ingen finna kunde. Wij sågo wid de första af oss attaquerade skantzar, som bak om oss woro, en lång linea Cavallerie till 36 Esquadroner, som

Sidan 331

  1. Liten plats lämnad i manus för regementsnamnets ifyllande.
iag tänckt warit wårt Cavallerie, dijt iag fördenskull sände Fendrich Sparre (hwilcken som adjutant då hoos mig war) att förnimma hwar som Infanteriet war, men han kom hastigt tillbaka och berättade att det war fienden. I medler tid som alt war i oordning, lät iag der wid skogsudden (som war ännu uthi fiendens styckeskått af skantzarne) formera Batalionerne, särdeles Dahlregementet, som af de 2:ne måste giöra en Batailon, som för dem beswärligit föll, effter som Öfwersten, den alle mycket beklagade, der för deras ögon med litet lif låg igenom skuten, och de öfrige Regementz officerare alle döde och allena 4 Capitainer som eij woro blesserade. Hwilcka måste först Formera compagnierne, för än de Batallionerne Formera kunde. I det samma kom Greff Bonde, som skulle wisa oss hwar armeèn war, iag bad han litet skulle dröja till dess Dahl regementet fick Formera Battailonen, såsom och Westerbotns regemente måste giöra af de 2:ne en, den dock mycket swag war. I det samma blefwo wij warse en Linea fiendtl:t Infanterie, som kom ifrån deras läger gerad åth oss, då iag sade: wij läre nu intet marchera förr än wij dem emoth tage, sände och straxt capit: Ahlfelt, som giorde Majors tienst wid Lif Batalion, uthi skogen emoth dem att recognoscera, om och någre marcherade inne uthi skogen, hwilcken kom tillbakas och sade, att en Batallion gick i skogen, dock i linea med de andre, som marcherade uthan för. Der på lät iag straxt H:r Öfwerst. Lieut: Ribinder, som med dess Battailon näst skogen stod, draga sig inn i skogsudden, och giorde Front emoth fienden som kom i skogen. Der iag nu skulle rangerat de öfriga1 i samma linea, hade min wänstra flygel då kommit in emoth skantzen, som wij drogo oss ifrån, då wij icke allena af den warit enfilerade, utan och af 3:ne andra skantzar der hoos warit beskutne, och förutan detta hade wij då hafft, hela den lineen af fiendens cavallerie till 6000 man i ryggen; altderföre giorde iag ifrån H:r Öfwerst Lieut Ribinders Batailon min Front mot skantzarne, nembl. H:r Öfwerste Buchvald näst in till Öfwerstl., Ribinder, på höger, Westerbotns der näst, commenderad af Major Widemejer, effter som H:r Öfwerste Fock, H:r Öfwerst L:nt Sack och H:r Öfwerst L:nt Sass uthi attaquen på första skantzen blefwo blesserade, der näst och yterst på wänster den Batailon af Dahlregementet med dess wänstra flygel in till en liten hassleskog, så att Cavalleriet, som och straxt, när Gen: Lieutn. Rentzel syntes komma avancerade oss närmare eij kunde falla oss i ryggen. Wij woro knapt i denna

Sidan 332

  1. Flera bokstäver i ordet äro rättade med svartare bläck.
ordning stälte och färdige att emottaga, för än Gen: Lieutn. Rentzel rangerade sig mitt emoth, och avancerade, då och wåre som woro färdige att skiuta igenom distancen, emoth ordres gåfwo den första Salvan på fienden, der på han med en mycket starck swarade, då och wåre främste halfwa rotar skuto, och fienden tillika med en mycket starck Salva, så att wåre begynte wika tillbakars, och fienden trängde in med wärjor och Bajonetten så starckt att der på stället blef fuller till 400 man, de öfrige, war sedan fast omöijeligit, ehuru man dem hotade och bad att bringa till stånd, war och intet till undra, emedan så helt få officerare, och ingen mer regementzofficerare hoos mig och det öfriga manskapet war, än som allena H:r ÖfwerstL:nt Sass, som dock illa blesserad war, effter som H:r Öfwerste Buchvaldt och H:r Öfwerst Lieut: Mejerfelt blefwo ihielskutne, H:r Öfwerst Lieutn. Ribbinder och Major Widemejer fångne. Fiendens Cavallerie som för den lilla skogen, som bak om1 oss war eij kunde giöra oss något i sielfwa actionen, drog sig emoth oss neder uthi dahlen, dem man med enckla skått altid afhölt. Gen: Lieutn: Rentzel hängde continuerlig effter, och en dess Batailon, som i skogen träffade emoth H:r Öfwerst Lieutn: Ribinder, oss alltid i Flanquen; månge af manskapet ropade offta, att man skulle läggia ner gewäret och begiära qwarter. Jag swarade: det giör ingen redlig man, wij läre snart råka armeèn och få succurs, det iag och tänckte finna, då wij blefwo drefne rätt åth den platzen, der wij om natten upbröto; men som der ingen annan syntes än allena fiendens cavallerie, som continuerlig för och om oss war, och gref Bonde kom ifrån oss i actionen med Gen: Lieut. Rentzel; dy sökte iag att draga mig upp åth högden, der Kongl. Maj:ts qwarter war, i mening att finna der armeen. I medler tid brachte man någre gånger en del af manskapet till att stå och skiuta ifrån sig, men det kunde emoth fiendens myckenhet på alla sidor eij mycket hielpa. Wij kummo äntel:n på högden der Kongl. Maj:t stådt, men i stället att blifwa någon warse af armeen, fick wij der en tämmel. swärm med Cossacker ifrån fiendens läger, som och flitigt med H:r Gen: Lieutn: Rentzel convoyerade oss; då wiste iag eij annat än iag tänckte draga mig nedan för Pultava till dem som woro wid belägringen, till hwilcken ända iag drog mig fram åth klåstret. Då iag emoth kyrckian kom fan iag der alla dörrar och fönster igengiorde med tegelsten, och woro der inne månge af armeen, Jag bad dem komma uth och föllia mig, älliest blefwo

Sidan 333

  1. Ordet tillskrivet ovan raden.
de ändå af fienden som mig på hälarne fölgde, tagne; men de wille intet uth, derföre hände det dem att de blefwo tagne och uthplundrade. Wij kommo fram om klåstret i backen emoth staden, då drog sig en linea med folck till foot och häst ifrån stadzporten, som ryckte alt neder till morastet i ahlskogen. War mig altså passet afskurit att kunna komma till belägringen, då fann iag ingen annan uthwäg, än att iag måste draga mig in uthi den stora Guardesskantzen i mening att kunna der ännu så länge förswara mig till dess någon Succurs kunde komma. Jag drog mig fördenskull in i skantzen, och lät tillika på åthskilliga ställen sättia eld i den af skantzkorgar och Fachiner giorde blänningen emellan staden och skantzen, på det fienden der af hindras och sig af samma blänning eij kunde betiäna; giorde och straxt disposition till alla sidors besättning och reserve, så att alt låg färdigt till defension, då och straxt der på en öfwerst Lieutnant, benämd Kiow med en trumslagare ankom, som lät slå an, den iag intet lät swara, då han ropade och bad, det man intet måtte skiuta, han wore sänd att tala med den som commenderade, den han och så begiärte, då lät man honom komma närmare, och iag steg på Banquetten, hällsade han mig och sade: Hans Czarische Maj:t hällsade och tillböd mig sin nåd; der iag nu godwilligt wille gifwa mig till krigsfånge, skulle eij allena iag utan alle som hoos mig wore behålla alt hwad wij hoos oss hade, och blifwa så honett tracterade som någre fångar i werlden. Jag frågade hwem han wore? Han swarade: Öfwerst Lietn: Kiow. Der på frågade iag hwar Hans Czarische Maj:t war? Han swarade i Pultava. Jag frågade, hwem som commenderade emoth mig. Swarade Gen: Lieutn: Rentzel, Jag sade, han skulle säija Gen: Lieutnanten, att. han wiste det intet woro mitt utan Konungens folck iag hoos mig hade, hwilcka iag ingalunda så borde bortgifwa. Jag måste hafwa tid till moth afftonen, att iag mig der på betäncker. Meddetta swar red han bort till Gen: Lieutnanten, som sig med sina trupper satte mitt emoth skantzen, och lät strax föra stycken neder ifrån staden, och begynte till att arbeta på Batterie. Öfwerst Lieutnanten kom tillbakas och sade, Gen: Lieutnanten lät yterligare försäkra mig att blifwa så honett tracterat som någonsin någre fångne warit der iag nu som krigsfånge wille gifwa mig; men att gifwa så lång tid till betänckande tordes han intet, hälst effter han och nu redan hade fått stycken ifrån staden, och dess utan denna en lumpen skantz wore, som liten möda kosta skulle. Hwarpå iag swarade och försäkrade, att ehurudan han och är,

Sidan 334
skole wij åthminstone taga så månge med oss som wij sielfwe äro, och wäl mer för än de skola taga oss här uth, och han skulle man säija H:r Gen: Lieutnanten, at 2:ne timars tid måste iag åthminstone hafwa att betänckia mig och öfwerläggia, der han der med eij wille wara tillfredz stodo honom fritt att komma, dock med denna condition att ingen i medler tid arbetar eller kommer närmare till skantzen, utan att lägga sig neder der de stå. Här med red han bort till Gen: Lieutnanten och kom åter tillbakars och lät mig weta att Gen: Lieutn:n lemnade de 2 timars tid, då iag frågade om han hade klåcka, och hwad den war, hwilcken han uptog och war tämmel. lika med min något öfwer 9, då han åter bortred, och deras manskap lade sig neder. Men han kom effter en liten stund tillbakars och berättade, det armeen wore på flychten slagen, Gref Piper fången i staden, Feltmarschalken med åthskillige Generaler som Schlippenback, Stakelberg och Hammilton fångne med flera, lät altderföre Gen: lieutn:n säija, att nu onödigt wore längre betänckiande. Jag swarade, att han wäl wiste huru wida man bör tro sin fiende, ware sig huru det kan, så måste iag hafwa mina 2 timars tid, hwarpå han åter bortred, och iag i medlertid, med de få närwarande officerare rådgiorde, och lät jämwäl förnimma gemene mans tanckar. Hwilcke alle funno bäst att emottaga ett så godt tillbudet accord, hälst effter der månge woro blesserade, månge utan gewähr, dels fattades ammunition, månge bröd, och watn war der eij heller inne. Detta med mera Considererade iag, och tänckte att om man intet inom 2 timmars tijdz förlopp, hörde af någon Succurs, så wore, beklageligit, tillståndet wid armeen slätt; altfördenskull föllo alla på den meningen att emottaga ett så honett accord som oss tillbiudes. I medler tid förlupo de 2 timarne att klockan war öfwer 11. Då kommer Öfwerst Lieut:n igen och förnimmer huru iag nu resolverat, effter tiden war förbij. Jag swarade, att man nu beklagel. wäl kunde märckia att eij wäl tillstodo, derföre nödgades man fuller moth ens willia att taga emoth det tillbudne accordet, hwilcket iag dock skrifftel:n af H:r Gen: Lieutnanten wille hafwa, hwar på han åter bortred, och sedan igenkom, hällsade från Gen: Lieut:n, som contesterade att hwarcken bleck eller papper wore tillfångs, iag skulle man troo, hwad han på sin Cavallierska parol lofwade, hwilcket alt skulle blifwa så heligt hållit, som det på hundrade arck woro skrifwit. Jag swarade, wäl äntel:n willia troo H:r Gen: Lieutnantens försäkran, fast om det skrifftel:n wore mig kiärare; dess utan hade iag detta ännu att begiära nembl. att

Sidan 335
de blesserade måtte blifwa förbundne, och föras uthi huus och förplägas, såsom och att iag för mig så wäl som de hoos mig warande officerare måge behålla och bära wåre wärjor. Han red bort detta att förbringa, Och kom tillbakars och sade, att Gen: Lieutnanten lofwade att straxt låta opföra, förbinda och förpläga de blesserade, men hwad wärjorne anbelangade, understodo han sig intet uthan Hans Czarische Maj:ts wettenskap, men han wille låta sin adjutant emottaga mitt gewähr såsom och de andre officerares med försäkra, att så snart han komme i lägret, skulle han hoos Hans Czarische Maj:t förmå att iag finge min begiäran. War altså eij widare att uppehålla, utan gewähret lemnades i skantzen och wij marcherade uth till moli 400 man wid pass af de 6 Batailoner, och hwar och en så officerare som gemen blef richtigt hållet hwad som accorderat war, nembl:n att wij wore krigzfångar, nöto hwar och en det wij på och hoos oss hade, så att icke det ringaste aftogs mer än allena gewäret, och honett blef då hwar och en hållen, eij heller det ringaste aftagit eller effterfrågat om man hade någre bref eller förslag på sig. Wij fördes alle i lägret, opskrefwes, och iag fram till Hans Czarische Maj:t uti Printz Menzikows tält, då iag der för mig fann Hans Excell:ce Feltmarchalken, Generalerne Schlippenbach, Stakelberg, Hammilthon, Printzen af Wirtenberg, hwilcke alle suto wid bordet der de ätet. Jag hällsade först Printzen Menzikow, och blef nedsatt till bordet, då straxt der effter Hans Czarische Maj:t inkom, som iag och hällsade. Af detta att synes nogsamt det wij med fienden continuerlig hafft giöra alt ifrån dagningen in till kl. 9, hwar af är händt att dess 6 Batailoner mycket lidit. Öfwerstar woro här wid 3 st., af hwilcka nembl. Sigeroth af Dahlregementet och Buckvald af Jönkiöpings Reg:te döde, och Öfwerste Fock af Hellsinge regementet blesserad. Öfwerste Lieutenanter woro här wid 7 stycken, af hwilcka Öfwerst Lieut. Mejerfelt, Arvidson, Drake och Gerten ihielskutne, Öfwerstl:nt Sack och Sass blesserade, och öfwerstlieut: Ribinder fången i action med Rentzel. Majorer woro här wid 3, af hwilcka Major Swinhufvud och Törnfelt döde, och H. Maj: Widemejer fången i actionen med Rentzel. Capitainer woro af Dahlregementet, som för förmält allena 4 igen, som icke döde el:r blesserade. Äfwen så Lieutnanter och Fendrickar. Af de andre Regementerne war äfwen så.

Carl Roos.

Sidan 336

Sidan 337