Fältslag Svenska armén Dansk-norska armén Övriga arméer Källor Tennsoldater
 

 



 

  
 

 





 
 

 


 



 



 

Örjan Martinsson

Inledning

Förra afdelningen:
Senare afdelningen:
Konung Karl XII:s egenhändiga bref till kungliga och furstliga personer.
Konung Karl XII:s egenhändiga bref till enskilda personer.

I


II

III
IV
V
VI.
VII.
VIII.
IX.
X.
XI
XII
.XIII

Till


»

»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»

Karl Gustaf Rehnsköld


Magnus Stenbock

Arvid Bernhard Horn
Johan August Meijerfelt
Alexander Hummerhjelm
Klas Ekeblad
Karl Gustaf Lagerfelt
Adam Ludvig Lewenhaupt
Karl Gustaf Kruse
Karl Gustaf Dücker
Nils Gyldenstolpe
Hans Wachtmeister
Polycarpus Cronhjelm
143, 144, 145, 146, 147, 148, 149, 150, 151, 152, 153, 154, 155, 156, 157, 158, 159, 160, 161,
162, 163, 164, 165, 166, 167, 168, 169, 170, 171, 172, 173, 174, 175, 176, 177, 178, 179, 180,
181, 182, 183, 184, 185, 186, 187, 188, 189, 190
191, 192, 193, 194, 195, 196, 197, 198, 199, 200, 201, 202, 203, 204, 205, 206, 207, 208, 209,
210, 211, 212, 213, 214, 215, 216, 217, 218, 219
220, 221, 222, 223, 224, 225, 226, 227, 228, 229, 230, 231, 232, 233, 234, 235, 236, 237, 238
239, 240, 241, 242, 243, 244, 245, 246, 247, 248
249
250
251
252
253
254
255, 256
257
258
Tillägg ............................................... 259, 260, 261, 262
Bihang: Kansliskrifvelser och andra uppsatser helt eller delvis av konung Karl XII:s hand

Denna sida är en del av ett ofullbordat arbete som syftade till att skanna in och publicera på Internet de brev från Karl XII som Ernst Carlson gav ut i tryckt form 1893. Hela boken finns numera tillgänglig hos Projekt Runeberg.

SENARE AFDELNINGEN.
_____

KONUNG KARL XII:S

EGENHÄNDIGA BREF

TILL

ENSKILDA PERSONER

_______

 

II. Till Magnus Stenbock

N:r 191.
[Trakten af Olesnice i November]4 1702.

H. General Major!

Jagh hafver fådt tvenne brefv af eder. Dhet första seer iag utur, huru Lubomirskl5 hafv[er] velat och nästan och persuaderat eder till at låta beroo vedh afspisningen medh Complimenterna, förtröstandes sigh, at hans afskickade hijtåth skulle dhetsamma kunna uhtverka. Men så tror

Sidan 279

  1. Not till föregående brev som skickades till Renhsköld.
  2. Samma som ovan.
  3. Samma som ovan
  4. Angående skrifort och datum, som saknas i originalbrefvet, jfr Nordberg I, 293.
  5. Lubomirski, Hieronymus, kronstorfältherre i Polen, hade hos Karl XII uppväckt stark ovilja genom sina många undanflykter och sin tvekan att öppet sluta sig till svenskarne. Konungen sökte genom hotelser och plundring af hans gods tvinga honom; först efter Stanislai val förmåddes emellertid Lubomirski taga dennes parti men gick snart öfver till konung August igen. Död 1706.
iagh lell nu, at I redan fortfarit medh execution på dhet keiserliga viset effter eder första intention, effter som han understår sigh ännu till at intet gifva någon fulkombligh satisfaction, eij eller gifvit några fångar igen, eij eller i dhet ringesta på reelt sät sigh soubmitterat, eij eller komit till oss at uppenbarligh gifva sigh på vår sida och förbättra dhet förra.

Hans utskikade hafver fuller hafft förklaringhen här medh sigh från honom, at han förklara[r] sigh vara på vår sida. Och dherföre understår kan sigh at begiära intet alenast geenaste vännligen at ansees utan och aldeles till at förskonas. Men dhet är honom svarat, at dhenna hans förklaringh giörer altsintet tillfyllest; och rättade man sigh intet effter blåtta goda orden, dher han lell alt dhet onda härtils hafver alt stelt i värket. Och kunde altså intet annars än illa ansees, så länge han inttet effterkommer alt, hvadh H. G. Majoren af honom erfodrade, som uti värket honom varde[r] pröfvandes, om han all dess begiäran tillfyllest varder giörandes, i dhet at alla vår[a] fångar släppas gienast lösa och alt skadeståndh ersätties och at han slår sigh till oss gienast och at han åffenteligen tager partie medh oss och i värket föllier medh oss, och [vi] då sedan honom som een vän ansee.

Alla dhee andra af Cron-Armen måst[en] I och så handtera, alt effter eder första intention, at så länge dhe intet villia taga Partie medh oss och värkeligen follia medh till vår Asistenc[e], at dhe då ansees som illvilliare. Dhee gods, som Cron-Armen skal hafva till sin subsistence och man kommer åht, så skal man taga alt bårt för dhem och stryka på dhem, så länge dhe intet värkeligen förklara sigh och komma på vår sida.

Jagh förblifver

välvillige
CAROLUS.

I dagh marchera vij till högqvarteret i Olsnitza.1

[Originalet i Eriksbergs arkiv.]

Sidan 280

  1. Olesnice, stad i Lillpolen, sydväst om Sandomierz.

N:r 192.
[Olesnice] Dh. 16 om affton [November 1702].1

H. G. Majorens bref hafver iagh fått och seer dher uhtur, at I är braff onder på Pålackama; dhet skadar intet åht dhem.

Meijerfelt, som I begiär medh ett starkt partie till eder, han är litet uthrest i dhag medh et litet partie at recognosera om subsistancen för åss, och iagh tror i mårron lärer han vara tillbakars. Jagh vill see åht, om vij kan mista något at gie mera på partie; men iagh tror dhet lärer vara knapt.

Edra Volocher hafver iagh redhan skickat till eder. Partiet, på andra sidan Danavitsan at exercera, har iagh comenderat, at dhet skal gå uht mot Opatovits2 i mårron.

Jagh fbrblifver

CAROLUS.

[Originalet i Eriksbergs arkiv.]

*

 

N:r 193.
[Olesnice i November 1702].3


H. G. Major!

Jagh fick i går afFtons åhter ett brefv af eder, hvarutaf iagh förnimmer edert Parties goda tillstånd, som iagh är mycket glader öfver at I finner alt fult upp och kan föda eder brafft på Pålackarnes räkningh. Jagh håppas I lärer innan kårt igen kunna klappat utur dhem een brafv Summa till Armeens underhåldh.4

Sidan 281

  1. Angående skrifort och årtal, som saknas i originalbrefvet, jfr n:r 193.
  2. Opatow, stad i Lillpolen, nordväst om Sandomierz.
  3. Angående dateringen, som saknas i originalbrefvet, jfr n:r 191 och 192.
  4. Stenbock hade med en afdelning på 2,000 man den 21 oktober 1702 skickats öster ut öfver Weichseln in i Röda Ryssland och Wolhynien för att utkräfva kontribution till svenska härens underhåll. Jfr Carlson VII, 141.
Hvadh feltherren1 angår, så lärer I nu väl redan hafva mit svar, som iagh skrefv i förgårs, at I dheruti blifver effter eder första intention, så at han intet blifver förskonat för at ersätia al dhen skada oss är skiedt hela tiden utan och blifver tvungen at ingå uti all vår villia.

Och iagh förblifver

CAROLUS.

P. S. Om I kommer åht Feltherrens1 person, så väl som om I fån andra ledamöter af Cron-Armen, så måst I intet släppa dhem, utan lätta dhem vara så goda och föllia alt medh eder. Ty så måste dhe snarare giöra, hvadh man vill hafva, och måste dherhos nolens volens föllia medh oss. Och dhå kunna dhe retteligen seija sigh vara på våran sida, fast dhet intet är godvilliget, så är dhet så tvungit.2

Öfv. Meijerfeldt, som I hafver begiert till eder medh mer fålk, har iagh intet kunnat skickat till eder än, ty han har alt ännu hafft här till giöra medh provisions-fournerande och magazin-utlefvererande, som han anskaffat för Armen.

Jagh vill höra åht, om dhet är godh march på andra sidan strömen, så vill iagh kanskie några Regementer låta gå öfver och marchera på dhen sidan, så kunde dhe kanskie hielpa eder medh Contributions indrifvande utaf dhet, som är emellan strömmen och eder.

[Originalet i Eriksbergs arkiv.]

Sidan 282

  1. »Fältherren» = Lubomirski.
  2. Stenbocks uppdrag, som ursprungligen var af rent militärisk art, fick sålunda småningom äfven en politisk karakter; han skulle med lock och pock söka tvinga den polska adeln att gå öfver på svenska sidan. Jfr 194, 195,198, 199, 201.

N:r 194.
Olsnitsa [i November 1702].1

H. Gen. Major!

I dagh hafver iagh skickat Öfv. Horn,2 effter iagh ännu intet kunnat mist Mejerfelt, medh ett starkt Partie öfver Weixelen medh order, at han skal stöta till H. G Majorn, så framt I vill hafvan till eder straxt. Eller om I vill brukan till at exeqvera godsen emellan Weixelen och eder, så skal han dheruti asistera och correspondera medh eder, hvart I vil hafva at han skal gå, på dhet man bäst måtte kunna råda med Pålackarne till at få utaf dhem, hvadh man vill.

Jagh märker utaf ett edert brefv, som iagh fått, at I redan begynt braff husera medh dhem som een liten gast. Dhet skadar dhem intet, när dhe äro motvillige i giärningen och gifva alenaste goda ordh.

Feltherrens betient hafver åter varit och soliciterat här;3 men dhet är hånom svarat, at han [h]är intet gör och [är] förvister till eder, at I redan lärer giörat, sedan som han fulkomnat alt, hvadh I påstår af honom. Och måste dhe nu intet släppas, förr än dhe giöra alt, hvadh man vill, och antingen föriagas och fientligh ruineras eller nolens volens giöra, hvadh dhem bör och föllia medh oss.

Jagh sir, at I hafver fått et mit brefv; iagh tror I lärer nu väl fått dhet andra och. Lista på dhee borttagna soldater kan iagh intet så just skaffa H. G. Majorn, men I kan giöra dhen så stor I tycker. Jagh är gladh, at I försäkrar, at Partiet blifver så väl föt; men dhåck siukna dhe något. Jagh är rädder, at dhet kommer dherutaf, at een dhel regementer äro så illa försedda medh kläder som Li[f].R., Östg. och Smål., Uplen. och Västerbot. Dherföre

Sidan 283

  1. Originalbrefvet är odateradt; jfr n:r 192 och 193.
  2. Jfr sid. 239 not 3.
  3. Jfr n:r 191.
vore väl, om I kunde finna medell i hast till kleda up dhe värsta, som väl lärer blifva eder svårt.1

Jagh hafver intet longh tidh at skrifva. Sapih[a]2 är här ute. Innelyckt bref skickar iagh eder. Dhet kom för några daga[r] två vittiner.3 Och iag förblifver min her[res]

välvillige
CAROLUS.

[Originalet i Eriksbergs arkiv.]

*

 

N:r 195.
Novizize(?)4 d. 26 Nov. 1702.5

H. G. Major!

Jag fick i går edert bref med förslaget uti på manskapet, som hos eder är på parti; jag ser deruti, at några äro döda blefne och en hoper siuknat. Jag hoppas lell, at de sjuka icke lärer vara så illa, at de ju icke snart blifva bättre igen.

Jag ser också, at Lubomirski nu alt framgent gör mycket goda Complimenter emot eder och lofvar alt godt ut och säger fångarna redan vara på vägen, med hvad mera han utfaster at til vilja göra. Men det gör alt ingenting det ringaste til saken för honom til någon lindring, så länge han uti alt intet fullgjort, ehvad af honom begärt är. Och är det den ringesta punkten om fångarna, som minst oss angelägi(t) är, ty dem kunna vi altid få, han må pipa eller sjunga. Skadeståndet kan vi ock sjelfva skaffa oss, hvilket och I måste söka at utkrafsa på det aldra mäster-

Sidan 284

  1. Om manskapets och hästarnas bevarande tröttnar Karl XII ej att ge
    ständigt förnyade befallningar. Jfr n:r 197, 198, 200, 202, 203 m. fl.
  2. Jfr sid. 88 not 1
  3. »Vittiner» = pråmar, flodfartyg.
  4. Ort i trakten af Sandomierz.
  5. Detta bref, till hvilket originalet ej kunnat återfinnas, är tryckt i enlighet med återgifvandet hos Loenbom: Stenbocks lefverne I, 123 o. f.
ligaste I någonsin kunne nu och utan någon tidspillan på det bästa, som kan ske til hans skada, så länge och innan dess han i verket submitterar sig och sjelfver kommer verkeligen med det han förmår och uppenbarligen träder på vår sida, oaktandes all den fara honom deraf kan ers tå, allenast tryggande sig til oss. Alt derföre måste I sjunga alt samma visa med honom som förr och intet höra up, förr än han bringas til göra alt det I begärt af honom. Och om I det intet skulle ernå, så måste I til det minsta så laga, at han i det ringesta intet slipper strafflöst och at fiendteligen anses. Och kan han rätteligen ej annars anses, ej heldre hafva at hoppas någon genereusitet, så länge han består af löften och intet aflagt de rätta, verkeliga profven, som han bör, och då kan han först hafva at tilförse sig af oss något som godt är.

Så måste I ock förfara med alla de andra, som I kan räckia til, så at de antingen blifva tvungne nolens volens följa med oss eller ock blifva så förstörde, at de kunna minnas, at en Måns Bock1 hafver varit der. De orter, som är anslagne til Cron-Armeens qvarter, dem måste I intet skona utan taga af dem til vår Armees nytta, så at det intet blifver stort för de andra igen.

I måste göra eder högsta flit, H. G. Major, sedan I nu hafver fått mera manskap med Horn,2 at utprässa och klå och skrapa ihop skyndsamt det mästa I kan få til Armeens bästa på den sidan, så at Armeen snart kan njuta til godo alt, ehvad som på den sidan hafver kunnat upbringas, och I sedan kan komma hit igen at få visa edert stora skägg åt Lublinerna, som nu skall hållas säkra så länge.

När fångarna komma tilbakars, så vore väl, om I ville skicka de penningar och kläder och alt, hvad I upbragt för Armeen, under en liten escort af dem, så mycket som det behöfves, til Sandomir. Resten af fångarna kan I så

Sidan 285

  1. »Måns Bock» eller »Måns Lurifax», konungens ofta använda
    skämtsamma benämningar på Stenbock. Jfr n:r 196, 198, 199, 202.
  2. Jfr n:r 194.
länge behålla, om I villen, hos eder och bruka til den öfriga Contributions så mycket bättre updrifvande.

Den Compliment I hafven gjort åt Adelens Congress i Wissnia1 är öfver alla de måttan god, och måste I också continuera och riktigt hålla dem ord deruti at lägga på dem.

Jag vill nu intet längre uppehålla eder utan recommendera[r] eder Contributions skyndsamma indrifvande och Partiets conserverande och at de utskrifna Svenska ryttare och knecktar, som äro på partiet, måtte alla blifva upmuntrade. Och jag förblifver min herr[es] välvillige

CAROLUS.

P. S. Våra vitiner och Pråmar äro nu redan mäst alla förbi Sandomir och . . . .2 en del redan hint til Casimir.3 Ved Sandomir ärnar jag låta en del af Armeen och marchera på andra sidan om strömmen, för ... . beqvämlighet skull. Den soldaten I sidst skref om vara .... dömd från lifvet, för det han supit sig full och blifvit som döder efter.... marchen, .... afstraffa med 9 gånger gatulopp.

Vassment, jag slog bläck på papperet nu, men jag ijss (!) intet skrifva om. I lärer väl kunna läsat ändå.

Den brefbäraren, som i går bragte mig edert bref, hade sidst ock bref från mig til eder men tappa bortet, innan han kom utur byn, så at jag andra dagen ficket uppbrutit ifrån gatan, men jag förseglatet igen och skickat till eder. Jag tror väl det lärer vara framkommit.

[Tryckt hos Loenbom I, 123.]

Sidan 286

  1. Wisnia, stad i Galizien, där adeln samlat sig till ett möte och af Stenbock uppmanats att afsätta konung August och välja ny konung. Jfr F. F. Carlson VII, 148.
  2. Enligt uppgift hos Loenbom var originalbrefvet mot slutet delvis oläsligt till följd af det utslagna bläcket.
  3. Jfr sid. 236 not 3.

N:r 196.
[Trakten af Sandomierz i december 1702].1

H. G. Major!

Nu på stunden får iagh ett brefv af eder och ser dher utur, at I är opasseligh, som är migh rät okiärt. Men håppas läll båcken lärer snart kunna öfvervinnat.

Jagh ser utur dhee brefven I skickat migh, at I mycket skrämt dhem af Congressen i Visna. Jagh tycker ochså, at dhe är o mycket höfveliga, och synes dhet väl, som dhe intet kunna och rå före, dhet dhe ännu intet så fulkom-ligen fullgiort dhet, som af dhem erfodras. Dherföre kan I man bestämia dhet medh dhem, som I dhet bäst finner och sielfv vill och gifva dhem dhen begiärta Dilation, så framt I så finner tieneligit till värkets befrämmiande, och då, när tiden kommer, hålla dhem dher till, at dhe giör hvadh man vill. Och lämnar iagh eder fritt att gifva dhem Termin eller intet, åcke dera I vill, alenast ändamålet ärnåås, at dhe antingen medh onda eller goda bringas at dansa aldeles på vår sida.

Princen Lubomirski och Potoski, som I skrefv om, hafver iagh ännu intet hört utaf; utan Lagercron2 kom i går aftån från Sandomir och sade, at dhet kommit een Pållack, som frågat, om han finge beställa qvarter i staden för sin herre feltherren Lubomirski, som vore på andra sidan strömen och ährnade sigh öfver och seedan ville resa hijt till högqvarteret. Mera har iagh intet hört utaf änn och veet eij häller rätt, huru vist dhetta är.

Jagh vill intet längre uppehålla er och kommer i hast nu intet eller något mera i hågh utan förblifver min h:s

CAROLUS.

[Originalet i Eriksbergs arkiv.]

Sidan 287

  1. Originalbrefvet är odateradt; jfr n:r 195.
  2. Jfr sid. 106 not 7.

N:r 197.
Sandomir [den 22 December]1 1702.

H. G. Major! Jagh har fått edert brefv. Och som iagh nu intet långh tidh hafver att skrifva, så svarar iagh eder i kårtheet dheruppå, at I kan låta gå uht universal till Lemberg, at dhe intet skole understå sigh at oponera sigh. Ty I måste gå dhit och besöka dhem, och då lärer dhem dhet illa bekomma. Dhe lära intet töras oponera sigh, och om dhe giörat, så lärer I vara suficient nogh at stryka på dhem.

Laga för all tingh väl om folket, at dhe på dhet bästa conserveras och intet för mycket fattigeras. Sedan I besökt Lemberg och tvungit felthern till raison, så kan I komma hit till Armeen medh Partiet, som så länge lärer uppehålla sigh här i nägden. Jagh låter några regementer gå på andra sidan Weixelen at dher taga sin Subsistance.

Carmeliternas gods kan I föryttra, effter det är Confiscabelt, bäst I kan. Yoivodens bror har varit här och suplicerat,2 men han skal intet få positivt svar, förän eder förklaring kommer.

Jagh förbliver

välvillig
CAROLUS.

[Originalet i Eriksbergs arkiv.]

Sidan 288

  1. Originalbrefvet saknar datum; jfr n:r 198.
  2. Wojewoden af Wolhynien hade nämligen fängslats af Stenbock, som förebrådde honom försumlighet i kontributionens erläggande och förbindelser med konung August. Jfr F. F. Carlson VII, 149.

N:r 198.
Savicost1 d. 23 [December 1702]2 om affton.

H G. Major!

Rät nu i afton, när iagh kom hijt, bekommer iagh åhter ett edeçt brefv. Jagh skrefv eder i går ochså i hast till,3 i dhet iagh red giönom Sandomir; iagh hoppas dhet lärer framkoma.

Lubomirski seer iagh är mycket fier, men han måste fuller släppia fiädrana giönom makt, om han intet åhtlyder medh goda remonst[r]ationer. Dherföre måst[en] I gåå ända på honom till Lemberg och probera, huruvida hans Homme de guerre är hemma,4 när dhet rät giäller

Mera folk, som I begiärer, blifver för långsamt at nu afskicka och för eder at vänta på; ty dhenna excecution tåhl intet drögsmål. Jagh låter dock een hoper regementer nu gå öfver Weixelen och sakta något iämcka sigh dhit åht, på dhet, om så behöfves, at intet ändå dhessa olydiga skola slippa rosa marknan for dhessa truppar. Men I lärer redan vara suficent nogh dher till.

Hermelin5 kan iagh intet skicka, han är illa siuk; utan kan I kårt och. gåt medh viktiga skiäl visa dhem dheras ofögh uti alt och värjan måste giöra dhet bästa, ty dhen skämtar intet.

Sidan 289

  1. Jfr sid. 230 not 4.
  2. Originalbrefvet saknar månad och årtal. Det är skrifvet på baksidan och i kanterna af kopian af ett bref på franska från furst Lubomirski till Stenbock, dateradt den 23 december 1702 (nya stilen) och tryckt hos Loenbom: Stenbocks lefverne I, 126.
  3. N:r 197.
  4. Konungen skämtar här med Lubomirskis stolta ord i brefvet till Stenbock: »Votre Excellence — sçait bien comme un homme de guerre, qu’un honnête homme ne se rend pas par des menaces mais avec la douceur se laisse gagner plus tôt.»
  5. Hermelin, Olof, sekreterare i utrikesexpeditionen, sedermera kansliråd, född 1658. Känd för sin lärdom och skicklighet i latinska språkets behandling, uppsatte han i Karl XII:s läger de viktigaste statshandlingarna ända fram till Poltavaslaget, då han råkade i rysk fångenskap. Stenbock hade för sina förhandlingar med polska adeln begärt att få Hermelin till sitt biträde, jfr F. F. Carlson VII, 151.
Dhe pängar och klädet kommer mycket till pass, när dhet kommer till Armeen. Jagh recomenderar eder ännu een gångh för altingh, för all tingh, fålkets conservation, at dhe måtte hafva alt hvadh dhee önska och, så mycket möigeligen är, intet för starkt fattigeras.

Medh Lubomirski måste dhet nu antingen bryta eller brista och måste ändå dheran nolens volens.

Jagh skrifver nu i hast och mins intet, 0m iagh glömt något. Effter dhet är nu seent, så sluter iagh Måns Lurifax

välvillige
CAROLUS.

Svinhufvud,1 som I skrifver om, är redan Major.

[Originalet i Eriksbergs arkiv.]

*


N:r 199.
[Zawichost den 25 December 1702].2

H. G. Major!

Jagh fick i går afftåns åhter ett brefv medh een expres af eder och seer dherutaf, at Cap. Funk3 tager mindre upp uti Contribution än som I. Män iagh skall ställa orders dheruti, att han skall göra iämnlikt medh eder, och dhe, som mindre hafva, skal erfylla på nytt, till dhess dhet blifver lika.

Jagh hoppas I lärer redan hafva fått mitt brefv iagh skrefv i förgårs4 medh min pålak Boresk och dherutaf see, huru mycket iagh rättar migh effter Pålska Declarationer och Persvasioner. Och är dhet fåfängia, som dhe flattera

Sidan 290

  1. Svinhufvud, sannolikt Karl, major vid Dalregementet 1702.
  2. Angående dateringen, som saknas i originalbrefvet, jfr nedan.
  3. Funck, Tomas, kapten vid lifdragonerna, född 1672. Sedermera öfverste och svenskt sändebud hos sultanen; död 1713.
  4. N:r 198.
sigh medh, at kunna vinna hos migh dhet ringesta annat än at straffas för dhet, som skiet är, så länge dhe intet i verket giöre, hvad dhe böra och af dhem erfodras.1 Ty iagh viser dhem alt till eder som een executor, att dhe skola sökia dher full giöra eder villia. Dhen lilla Försten, som hafver svarat eder, lärer I redan få råd medh och späkian på Käijserligit [vis], så at han och alla andra måste låta gouvernera sigh af eder som I vill.

Dhet är een öfver alladi måttan godh intention, som H. G. Maj. hafver at, om Congressen i Wisnie3 intet besvarar eder Compliment eller svarar alt som I vill, at I då brafft fortfar medh excecution och håller dhem ordh att lägga på dhem.

Jagh har nu intet lång tidh at skrifva meer, ty Parolen skall gifvas nu uht. Och iagh blifver Mons pani-Lurifacos

välvillig
Carolus.

I måste dundra braff i kringh, så att dhe blifva eder lydiga vidt och bredt.

[Originalet i Eriksbergs arkiv.]

*


N:r 200.
[På tåget åt Lublin i Januari 1703].2

Jagh tackar för gåt nyt åhr och gåt nyt åhr igen! I måste ursäkta, at iagh intet skrefv något medh Leijonhufvud ; iagh hade intet tidh och är iagh dhesutan een slät Correspondant.

Jagh seer utaf edert brefv, at dhe dher äro temeligen välsinnade och at I förmåt prädika vett uti dhem. Och

Sidan 291

  1. Stenbock förordade genom Piper ett hofsammare uppträdande såsom mer
    ägnadt att vinna polackarne, men förgäfves. Jfr F. F. Carlson VII, 151, 153.
  2. Angående dateringen, som saknas i originalbrefvet, jfr Nordberg I, 319.
  3. Noten saknar kommentar och är placerad före not 2.
afvaktar iagh nu vidare at få höra efecten, huru vida dhe
i sin Deputation till eder lära utlåta sigh positivt till öijes, hvar effter man sigh kan rätta. Congressen1 har och skrifvit Gr. Piper till och begiärt, at dhe skulle få ochså giönom afskikningh koma hit och giöra Compliment. hvilket han nu besvarar och effterlåter dhem dhet.

Dhen ena Potoski2 har i dag varit här och aflagt försäkran af dheras upriktigheet uti alt, hvadh som lärer påfodras, och at dhe uti alt skola stå bij på vår sida. I mårron lärer vidare talas medh honom. Han säger sina bröder ochså skola infinna sigh, när dhet begäres.

Dhet är och väl, at I intet fatigerat fålket medh marchen till Lemberg, när I dhessutan kunat uträtta alt dhet samma och lika mycket tvungit dhem till lydno och fåt lika stor Contribution. I kan nu man marchera, som I tycker och bäst finner, at dhet b[eh]öfves till at komma till ändamåhl uti dhenna saken, tills man förnimmer, huru snart dhe villa giöra riktigt.

Och Lubomirski3 måste nu snart yttras, i hvadh hudh han sticker, antingen lamb- eller räfskin. Om han giör hvadh han bör, så blifver dhet gåt för honom; hvar och icke, så måste han klämmas, om han tager masken af sigh och vill blifva upenbar fiendtligli, som Potoskerna skyller honom före och menar, at han lärer nu blifva sur och dherföre vara rest från Lembergh. Men vij få sij; man kan intet dhera vist troo, utan dhet är vissast, som han ställer sigh till, så måste han blifva handterader till.

Potoskierna hafva nu gifvit sigh i Protection. Om dhe uti alt väl fortfara, så skola dhe och väl blifva ansedda.

Jagh recommenderar eder nu som altidh tillförne Partiets bästa, hvilket I dhesutan väl lärer sij på, men så kan iagh intet lätta blifvat ändå at påminnat, härmedh slutandes

CAROLUS.

[Originalet i Eriksbergs arkiv.]

Sidan 292

  1. Kongressen i Wisnia, jfr n:r 195 och 196.
  2. Josef Potocki (jfr sid. 110 not 2) och hans bröder.
  3. Jfr n:r 198.

Denna sida är en del av ett ofullbordat arbete som syftade till att skanna in och publicera på Internet de brev från Karl XII som Ernst Carlson gav ut i tryckt form 1893. Hela boken finns numera tillgänglig hos Projekt Runeberg.