Denna sida är en del av ett ofullbordat arbete som syftade till att skanna in och publicera på Internet de brev från Karl XII som Ernst Carlson gav ut i tryckt form 1893. Hela boken finns numera tillgänglig hos Projekt Runeberg.

SENARE AFDELNINGEN.
_____

KONUNG KARL XII:S

EGENHÄNDIGA BREF

TILL

ENSKILDA PERSONER

_______

I. Till Karl Gustaf Rehnsköld

N:r 143.
Stok[holm] d. 21 [Jan.] 1699.

H. G. L.¹ betackar iagh för dhes nyåhrslyckönskan och önskar ett lyckeligit gott nytt åhr igen.

Och som iagh tillkommande torsdag drager till Kon[g]söhr till att see på Staaten och kan skie förefaller dher biörniacht;² altså emedan iagh förglömt till att låtta G. L. dhet för veta, så hafver iagh hermedh velatt honom låta vetat, på dhet att H. G. L. må kunna komma dhit, om han vill.

Och iag förblifver

H. G. L.
välvillige
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 144.
Malm[ö] d. 13 Julii 1700.

Välborne H. General Lieutnant!

Jagh hafver fuller okiert förnummit af H. Gen. Lieut:s berettelse, at Transporten³ intet straxt kunnat för sig gå.

Sidan 227

Rosenfelt¹ hafver fuller begiärt, at dhe 2 Fregatter, som confoyerat, måtte commenderas tillbaka at vidare confoyera dhe Transport-skiep, som här effter komma. Men såvida H. Gen. Lieut. tycker dhem vara bekvemelige at gå åth Belt, så kan H. Gen. Lieut. beordra dhem dher till.

Guardet är redan i march och de andra alla haf:r och fått ordre. Och iagh skall bestella om Sophie,² om iag kan få henne, at iag kan möta er dhermedh effter aftal.

Och förblifver härmedh altid

H. G. L.
välvillige
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 145.
[Barrowsniki?]³ d. 12 Maj 1702.

Jagh hafver nu på een tidh intet hafft rå[d]rum att skrifva eder till. Men så låter iagh nu vetta, att marchen har hunnit nu så vida, så at Armeen kom i går hit till Barrowsniki,³ dher som hon ännu står i dagh och afväntar flåttan, som lärer komma i dagh.

Öf. Lilliök,⁴ som står vidh Uladislau,⁵ hafver skrifvit migh till och berätade, at han stodh dher och betekte magazinet och hade färdigt giort 5 st. victiner.⁶ Och iagh har svarat honom, at som dhen proviant, som dher är, och

Sidan 228

Dhet öfvriga och vadh som [h]är effter samblas skuhle han föra landvägen till at formera magazinet mitt emot, vedh pass dher Drueznaströmen flyter in i Weixelen, hvilket är 1 mihl från Thorn. Ty dher nedom före och kanskie närmare in till Thorn lärer iagh måtta slå bro öfver för at kunna bekomma subsistancen från andra sidan; ty på dhenna sidan skall alt vara ruinerat.

CAROLUS

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 146.
[Radzymin]¹ d. 13 Maij 1702.

I. går kom Öf. Lt Zylich² hit (medh G. Maj. Maidel) och brakte migh H. Generalens brefv. Zylich har och berättat migh om dhet, som han observerat vedh Torn.

Dhet dher magazinet, som I låtit uprätta i Wladislau,³ kommer oss öfvermåtten väl nu till pass. Ty vij bekomma nu een stor quantität brödh och drika dherifrån, hvarföre vij och i dagh ståm stilla at kunna taga emotet och delat till regementerne uht.

Jagh seer och nu utaf edert brefv, att subsistancen blifver knapp längre på dhen ohrten at stå. Altså kan H. Generalen effter sitt förslagh flyttia til dhet Kaliska Palatinatet,⁴ och så lärer vij så mycket säkrare kunna hafva vår subsistance.

Sidan 229

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 147.
 [Trakten af Sandomierz i December 1702].¹

H. G. Lieutnant!

Jagh hafver i dagh mäst hela dagen ridit uhte.² Altså hafver iagh, som dhessutan är een mycket slätt skrifvar[e], intet förr än nu i affton kunnat besvara H. G. Lt:s.

Dhet är myket väl, at I behållit qvar hos eder dhe oberedne lifvregementryttare; ty dhe lära hafft svårt at hitta på Regementet igen och dhe äro hos eder i godt behåldh så länge.

Effter I hafver fourage änn, så kan H. G. Lt blifva stående dhär änn så länge.³ Jagh veet nu intet vidare nampn på några byar mer; ty iagh har intet kunnat fått rätt kunskap dherom. Dherföre är väl, om I ville sielfv låta see effter och för[e]slå, hvarest edert och några regementer kunna een tidh kreutza kringh och föda sigh bekvämligen.

Jagh ärnar een dhel regementer låta gå öfver vedh Sendomir, att gå dher ofvantill och föda sigh, och een dhel, när dhe ätit upp dhet, som på dhen sidan strömmen är, at dhe gå öfver ström[en] vidh Zavichost⁴ och söka husrum och födan på dhen sidan.

Härmed slutligen förblifver

H. G. L.
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 230

N:r 148.
[Trakten af Lublin i Januari 1703].¹

Nu i afton bekom iagh H. G. Lieutnantens brefv af d. 13 Jan., varuti I förmäler om Melins och Mardefelts regementen.² Och är väl, at I beårdrat dhem stöta till eder, effter dhe råkat gå så långt i från oss.

Jagh har och fått tillförende några brefv af eder. Men som I vet iagh är een slät Corezpondent, så måste I ursäkta, at iagh intet förr skrifvit.

Dhet är migh kiärt, at iagh förnimmer, at I funnit godh Subsistance. Förslagh på Troupperna behöfver intet sändas, och är ingen tvifvelsmål, at icke dhe Troupper, som äro hos eder, altidh blifva väl försörgda.

Fullmakterne på dhe vacantplatser under Regementet, dhe är upsate effter förslaget, och brefvet till Faltzbourg³ är och skrifvet.

At Capit. Dyring hafver slupit ut ur Aresten, dhet är väl effter Crassau⁴ hade så få officerare. Och kan han för dhenna gången så sleppa dhenna saken medh dhet straff aff dhen öfverståndna Aresten.

Mit qvarter här nu är 55 mil från Lublien. Och i mårgon marcherar iagh till ½ mihl på andra sidan Lublin, och dher blifva vij ståendes i qvarter, som synes vara goda. så länge dhet är till bästa.⁵ Een dhel Regementen är på dhen sidan och een dehl på andra sidan strömmen,⁶ så at vij nu äro skingrade.

Sidan 231

Strombergs Regemente till häst ärnar iagh och at gifva order till at marchera till eder.

Jag förblir

välvillige
CAROLUS.

Sluteligen i hast, dhet är nu redan sent, godh natt!

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 149.
Lublin [i Februari 1703].²

H. G. Lieutnant!

Jagh hafver förnummit utaf åthskilliga brefv, huru dhet står till medh Troupperna och at dhe ännu, Gudi Låfv, stå sigh väl och hafva hafft godh Subsistance; men på fourage lärer dhet väl på sidstone tryta. Men så är iagh säker I lärer lagat dhet bästa I kan.

Jagh hoppas mitt brefv, som iagh i sidstone skrefv, lärer vara nu framkommit.
Jagh står ännu här när Lublin. Jagh lärer och see åth, när iagh kan, till at komma närmare till eder.³ Jagh marcherar alt ännu så sakta march och åter på een ohrt, så länge dher finnes något, på dhet ingen ohrt måtte slippa at föda oss.⁴ Jag vill läll see åth, snart at komma medh några flere Trouppar närmare åht Warsau och sedan gå

Sidan 232

Elliest hafver Castellan Grusinski² och adelsmannen Limon³ varit här och begiärte, at, såsom dhe befara at Saxiska trouppar lärer sändas i stor-Polen dhet illvilliande Partiet till hielp, som confædererat sigh för Konungen i Påhlen och emot dhem, som opponerat sigh dhermoht och förbundit sigh til vårt Partie, at på sådant fall dhe och måtte kunna hafva soutien af vår[a] Trouppar, så at både Saxerne kunde afhållas, så och dhe orättsinta tvingas till at bekväma sigh. Haruppå hafver iagh svarat dhem, at som dhe Troppar, som står hos eder, är[o] dhe närmaste, altså skulle dhe hafva at vänta utaf eder all giörligh assistance. Altdherföre så kan I sökia hiälpa dhem och understödia dheras goda anslagh, på hvadh sätt som I kan och sielfv finner bäst vara.

Adieu!

Jag förblifver
CAROLUS.

Dhesse⁴ äro beredda at effterkomma alt, hvadh man begiärer af dhem och at åffenteligh agera mot Konungen i Påhlen och mot alla dhem, som intet äro medh oss.

Rätnu kom een Pålack medh brefv från eder. Jagh ser dherutaf om Rotlibs⁵ Partie; dhe förra dherom hafver iagh intet fåt. Satinski[s] fålk tyckes migh, behöfves intet så länge gifvas igen, för än man får see, om han är rätt vänn.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 233

N:r 150.
[Trakten af Lublin i Februari 1703.]¹

H. G. Lt.!

I kårthet låter iagh nu mera eder veta, at iagh nu sedermera bekommit dhet förra edert brefv angående Rotliebs Partie,² huru han klappat upp honom.

Angående dhe fångar af Pålska Compagniet, så hafver Sapiha³ nu och skrifvit om dhem och säger, at dhe varit af vårt Partie. Om dhet så befinnes vist, så kunna dhe släppas, och I kan giöra dheruti, som I sielfver tycker likt vara. Farväl!

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 151.
[Trakten af Lublin i Februari 1703.]¹

H. G. L[i]eut.!

Jagh hafve[r] fått H. G. L:s skrifvelser bådhe dhe medh Falken så väl som och dhett senare medh avertissement om fiendens mouveme[n]t.

Jagh skal och nu sökia, så snart iagh kan, medh första at skynda marchen till Warsau och sökia beteckia dhet och sedan vidare fördrifva fienden. Jagh förnimmer och, at I intet hafver mera stort fourage igen, som iagh och väl lätt kan troo, effter I redan stått een långh tidh dher

Sidan 234

Fullmakten på dhen tiensten i Malmö, som I föreslår,² är och redan skrifven.

Jagh är mycket gladh, at iagh förnimmer, at intet allenast edra Troppar må väl och hafva subsistance, utan och at I kan putsa up några af dhem.

Sluteligen i kårthet dhen gången iagh förblifver H. G. L:s välvilige

CAROLUS.

P. S. Till Brest at Saxiska Trouper voro gångna, hafver ryktet gåt. Men dhet kommer dherutaf, at iagh låtit gå dhit några till Postera sigh, som nu äro dher.³

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 152.
Selikof⁴ d. 16 Mars 1703.

H. G. Lieutnant!

Jagh fick H. G. Lieutnant:s svar på mitt brefv i mårrese, ret som iagh bröt upp medh Drabantern[a] och marchera hijt till Schelkof,⁴ en mihl när Minski. Och i mårgon törer iagh och kanskie åhter bryta upp och marchera förbij Minski något närmare⁵ igen

Sidan 235

Elliest hafver iagh intet stort till at beretta, utan iagh hafver fåt tiender, at et litet Partie af 50 Alfendels¹ Drag[oner], som Meyerfelt² hafver skickat utur Lublin till at escortera 30 siuka soldater till Casimir³ skulle blifvit öfver[r]umplat af een hoper Pålacker och blifvit nederslagit. Men iagh hafver ännu inga particularia dher om, ty iagh har intet fått brefv af Meyerfelt. Dhetta lärer vara åhter een vexacio,⁴ som altidh skier till en begynnelse af våren. Största ynkan är om dhe några siuka, om dhe fått bårt dhem.

Och iagh förblifver

H. G. Lieut:s
välvil.
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 153.
Minski⁵ d. 17 [Mars] 1703.

H. G. Lieutnant!

Jagh låter eder vetta, at medh marchen till Warsan är nu så vida kommit, at Lif-Regementet står här i Minski, på 6 miihl när Warschau, och Ridderhielm medh sitt Regemente 6 på 5 mihl när Warsau. Clerkens Regemente⁷ står och 6 mihl när Warsau och dhe andra ochså här i nägden i kringh.

Sidan 236

Cavalleriet, som här är, tror iagh lärer och väl sådan måtta draga sigh öfver endera strömmen, effter som ingen fiende vill infinna sigh här emellan bägge strömmarna,² så att man kan få något att giöra.

Dhetta är i alldra största hast skrifvet och förblifver

välvillige
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 154.
[Trakten af Warszawa i Mars 1703]³

H. G. L[i]eut.!

Jagh hafver fått åthskilliga brefv från Warsav så väl som och några H. G. Lieutnantens brefv. Jagh märker dherutaf alt, at sakerna lära förmodeligen gå väl i Warsau. Edert breef medh öfverste Sten har iagh och nu fåt, som var äldre än dhem iagh tilförne fått.

Såsom iagh vet, at dhet lärer behöfvas penningar för edra Trouppar, altså afskickas härmedh dhessa 7 vexlar, at I. kan employera dhem, som I finner gått till regementrens afbetalningh. Men dhenna ena sedelen af 3000 behagade I taga till edra egna handpenningar.

Sidan 237

Feltherren har också skrifvit om sina fyra fanor han skickat åht Tikotin² och frågade, om han och i vor finge draga sigh öfver Weixeln och försvara Tikotin, effter Saxarna marcherade dhit åht. Men dhet är svarat, at man äntelig väl är tillfreds medh at dhe 4 fahnor redan hafva gåt öfver strömmen, effter det redan skiedt är. Men at flere skulle gå effter, tycktes vara onödigt, utan bäst at dhe blifva än på dhenna sidan.

I skrifven och i edert brefv och frågar, åcka Regementer ännu lärer komma dhen vägen till eder, på det I måtte kunna giöra anstalt om dhem; och kommer inga flere effter än. Jag hafver låtit skrifva i dagh till Horns till häst³ och Ungern[s] till fot⁴ (som är 5 mil när Casimir), at dhe skola stöta till eder, men at dhe intet förr sku upbryta än dhe skickat till eder och fått marchrouten.

Slutligen förblifver eder

CAROLUS.

I största hast.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 238

N:r 155.
[Warszawa i April 1703].¹

H. General!

Jagh fick retnunes² H. Generalens brefv och förnimmer, at några af våra små Partier lära varit olyckeliga. Jagh håppas, när Horn³ nu kommer medh Detachementet, så lärer han kunna råka dhem och hafva dhen lyckan kanskie at revangerat på dhe skalkarna igen.

At dhe seya Pinshof⁴ skal tagits in, tror iagh är intet mögeligit; utan effter dher intet tagit för dhem lagh, så söka dhe at förföra sigh här på execution. Man måste see till, at dhe intet få tillfäle mera, utan at man kan betala dhem dhetta här, som lärer vara svårt, ty dhe hålla intet strek.

CAROLUS.

[Originalet i Sjöholms arkiv.]

*

N:r 156.
Warsau d. 17 Apr. 1703.

H. G. Lieutnant!

Jagh hafver ärnat⁵ här ved Warschau at gå öfver Weichsel och så marschera längst strömen uppåht.⁶ Men som iagh finner, at dhet är kanskie närmare at komma här vid Buggen⁷ ihop med fiendens armé. Efter dheras regementer till häst stå här uhtmed strömen uti quarter

Sidan 239

Sedan marcherar iag på dhen sidan fram, alt som lägenheten gifver sigh och furage kan finnas; men om dhet aldeles skulle fattas dher, så är flåttan² med, at iagh kan til dhen sidan marchera öfver, hvarest subsistancen finnes.

Slutelig, iagh har fått edert brefv i afftons om salvogvardiers³ misbruk. Men dhe, som dher medh beträdas, borde billigt till straff aldeles giöras förlustiga.

Farväl i hast!

CAROLUS.

Dhenna här brefvbäraren hafver och Maidels⁴ expedition medh sigh, som blivit G. L. och måste till Ingermanland, effter elliest ingen annan dher är än, som kan förat. Hälsa honom, Strömberg och Mörner.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 157.
[Pultusk i slutet af April 1703.]⁵

H. General!

Jagh hafver fått edert brefv medh Falken här uti Pultusk.

Och dhet lärer utan tvifvel redan nu vara eder bekant, hvadh här passerat, at vår herre varit så nådigh och åhter låtit fienden litet blifvit upklappader och uhtiagader här utur. Jagh hafver och sedermera varit medh partie effter dhem men intet sedan kommit ihop medh dhemm. Och våra hästar blefvo aldeles uhttrötta[de], så

Sidan 240

Jagh hafver här hafft möda at läsa edra sifror, efftersom när iagh drogh från Warsau, så lämnade iagh Claven dher ibland mina saker och bagaget, som alt ännu är effter. Men så har iagh läll uhtredt mig i dhem utaf dhet iagh något mindes, sedan sidst jagh brukade dhem i mit brefv.³ Jag ernar⁴ nu at marssera so, om möjligt är, at dhe utur Thorn intet motte kunna komma dhedan mera till Littauen. Och är dhet väl at I po andra sidan⁵ ochså stenger in dhem, at dhe intet kunna komma undan. G. Lieut. Maidel lärer iagh ännu intet kunna få tala medh, så lenge vij stå så långt åhtskilda, till dhes om vij komma närmare ihop.

CAROLUS.

Generaler herifrån är ingen, som iagh kan skicka eder; utan, om dhet behöfves, kan Mardefelt⁶ giöra tienst för G. M. När iagh kommer till Canslit, vill iagh låta skrifva fullmakt.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 241

N:r 158.
[Thorn i Maj 1703.]¹

Hr General!

Jagh fick rätnu edert brefv medh Lantingshusen.² Jagh har och fåt ännu ett tillförene, och iagh seer dherutur om eder march, att vij åhter nalkas något närmare ihopa.

Jagh är nu medh dhessa Trouppar hijtkommen på een liten mihl när Thorn och har partier, som gå när intill ikringh Thorn. Jagh var i nat ochså vedh staden giönom förstaden, som dhe brände opp i går mårres, så snart dhe blefvo flåttan³ varse.

Elliest tackar iagh eder, at I och drager omsorg för Troupernas underhåld, som äro här på denna sidan. Och om I ärnar besöka dhessa Troupar, när I kan komma af, som I skrefv, så är I alltid mycket välkommen.

Jagh hörer, att på dhen sidan och några iblandh öfverfalla vårt fålk. Och vore bäst, at sådana medh plundring och brandh förhärdhes⁴ så väl som och dhe, som boor dher någon giärning skier, skyldiga eller oskyldiga. Vij på dhenna sidan hafva i sidstone, för dhet några drengar blefvo slagna under vägen, brändt 3 à 4 byar medh et hofv⁵ dhertill.

Jag har nu intet länger tidh. Farvel!

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 242

N:r 159.
[Thorn] d. 4 Junij 1703(?).¹

H. General!

Jagh hafver väl skolat svara eder på förra brefvet men alltidh blifvit förhindr[at]. Och rät nu fick iagh et edert brefv om, at i skickat hijtåth Mörner² medh sit regement och at I giort behörigh anstalt om Contributionens indrifvande, hvilket är öfvermåttan nödigt, at dhet fortsättes medh all ifver, hvilket iagh är nogh försäkärat (!) om, at I och lärer giöra.

Ty ifrån eder sida måste vij sökia vår mästa Provision at sammanskaffa, och dhet så, at Armeen må kunna uht komma på sex månar. All Contribution vore best, at dhen betaltes i miöl, så mycket som kan skie, eller i penningar. H. Generalen måste sökia taga så långt bort och vidt ikringh, som nånsin kan hinnas medh och I rådeligit finner at kunna uhtdrifva Contribution. Utaf een rök tagher man några och 50 Timf, men af een hofv bör tagas 72 Timf.³

Jagh förblifver eder välv.

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 243

N:r 160.
[Thorn i Juni 1703].¹

H. General!

Som tillförslen på dhenna här sidan nu går trögt och så stannat något lijtet giönom dhet at Volocherna² hafva förhindrat, så at vij nu man på några dagar hafva än någon subsistance men sedan lärer brista;

Altså är dhet högst nödigt, om i kunnen ifrån dhen sidan, som I ären, skrifva uht öfver eder subsistance alt, hvadh som kan klås och fås, till vår förnödenheet, förnämligast brödh eller miöl ifrån Uladislau.³ Dhen rågen, som dher är, förslår intet, ty dherifrån hinner intet föras så mycket, som dageligen förtäres dubelt. Och vij behöfva samla i Magazin här för 6 månader eller mera, hvartill H. Generalen måtte sökia hielpa oss på dhen sidan, dhet må skaffas på hvadh sätt dhet kan och landet lida så mycket det vil, och at alla, så Kongligh, Prästerliga som adliga gods, må komma till at utbetala 54 Timf af år (?) och dhet till minstone, om icke mera, iu mer iu bättre. Och Persedlar, som tages ann för penningar, vore väl, at dhe toges på dhet ri[n]gaste för mindre än värdet är ann, på dhet at Contribution dher igiönom in natura må stiga till så mycket högre uht. Om I vill, så vil iagh låta skicka eder dhen Taxan, som Comissariatet brukar här.⁴

Dhe, som i det ringaste äro tröge, eller elliest förbryta sigh i ringesta, måste utan nåde hårdeligast exeqveras och brennas. Och fast dhe skylla Volocherne tagit bort dheras proviant, måtte dhe tvingas till på nytt betala mera än dubelt. Och på dhen ort, dher någon ataque af

Sidan 244

Jagh skickar i måron ochså härifrån Cavalleriet at aldeles fördrifva dhet Canalliet, som här ströfvar i kringh, och at giöra rent igen för tillförslen[s] skull, som och at afstraffa dhe olydiga och medh svärdh och brandh till uthdrifva Contributionen, så at förr een oskyldigh skal lida, än een skyldigh skall slippa.

Jagh förblifver välvil.

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 161.
Thorn Jul[i] 1703.

H. General!

Jagh fick i går medh expressen edert brefv, varutaf iagh seer, at I ståår i Zerkow¹, Generalen af stor-Påhlens gods, och at I tänker dherifrån nu begifva eder till dhen Bosnanisk[a] Districten.³

Men som ännu dher kanskee torde kunna skaffas subsistance för Troupperna, dher I nu ståån, så är bäst, om I änn blefve ståendes, så länge I kunde, och toge uht, till dhess dhet bittersta intet mera vore igen. Thy dhe, som lindrigt handteras, slippa medh dhet ordinarie; men dhe, som man någon orsak hafver att näpsa, böra antingen ruineras medh brandh eller och så öfverhopas medh pålagor, så at dhet ringeste intet blifver igen.²

Sidan 245

Jag förblifver sluteligen nu medh hast

H. Generalens
välvillige
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 162.
[Thorn i Augusti 1703].¹

H. General!

Rätnu bekom iagh H. Generalens brefv medh en Pålack.

Pålacken berättar, at dhet partiet af våra, som blifvit af Pålackarne angripit, skal och af dhem blifvit aldeles öfvermästrat. Om dhet så är, så hielpert intet; och kan dhet litet giöra till saken, alenast våra man hullit sigh väl och soutinerat sin reputation till sista man.

Jagh vet I lärer redhan i stort söka till at komma på dhem och betala dhem. Dhen orten, som partiet slagets uti, måste brännas upp och alt omkringh. Och dhe invånare i landet, som I kan få fast och ringaste supson är på, at dhe hafve giort något otroget, måste straxt på halfva bevis hängias upp, så at fruktan kommer och at dhe måste veta, om man begynner medh dhem, så skonas intet barnet

Sidan 246

Elliest härifrån är nu intet stort till at berätta, utan må vij alt braff och lärer ochså låta bränna dhen ort Fienden låter sigh see uppå. Och nyligen hafver iagh bränt up een hel stadh och hängt bårgarna.²

I dagh är Stenbocken hijt kommen med Burenskiölds partie och dhe Svänska recryter, som gåt landtvägen från Dantzik; men dhe andra äro ännu på Vitinorna.³ Lif-Dragonrecryter äro och här och har iagh i hast sedt dhem, och see [de] rät braff och nyklädda uht och äro effter förslag 200 beredna, förutan 7 oberedna. G. M. Strömb[erg] har fåt 116 beredna.

Jagh förblifver H. Generalens välvillige

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 163.
[Thorn i September 1703].⁴

H. General!

Edra Expresser, som hafver brakt migh edert brefv, hafva nu varit här temmeligen länge. Men iagh hafver hullit op dhem, effter som iagh utaf allehanda förfall blifvit förhindrat, at iagh intet så lätteligen kan komma migh till skrifva.

Sidan 247

Dragon-Recryterna och några flera Recruter äro nu af migh här utsända på excutions-Partie på andr[a] sidan Drevenzer¹ at dhrifva in boskap och fourage och bränna up byar

Och iagh förblifver sluteligen välv.

CAROLUS.

P. S. Här passerar elliest nu ingen tingh, utan lefva vij här för Torn medh hvarandra ännu helt tysta. Och äro Comedianter hitkomna från Stockholm, som om aftonen spela Comedier.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 164.
[Thorn i September 1703].²

H. General!

Jagh hafver fåt åhtskilliga H. Generalens skrifvelser. Men som iagh utaf åhtskilligt blifvit städse förhindrat och dhesutan är iagh också gemenligh tämerligh oriktigh uti min Correspond[ens], altså har iagh intet förr kunnat kommit migh till at skrifva eder egenhendigt till förr än nu.

Jag³ ser uth[af] edert brefv, hvad tanka I hafver om confederation.⁴ Oc[h] är dhet väl, at I intet tror dem

Sidan 248

Dhen entreprice I giort på staden Posen¹ är mycket braff; och är väl, att I hafver dhen inne. Och dhe borde billigt blifva knipta effter dheras förtiänst, för dhet at dhe underståt sigh at stängia portarna. Styckorn[e], som dher inne äro, medh hvad mer kan vara böra ingalunda effter G. B... obilliga begiäran igengifvas. När en gångh här effter garnisonen marsherar utur staden, så måste murarna demoleras.

Dhen dher Rytmester Mode, som sigh på senaste Partiet medh Königheim så slät förhållit hafver, bör billigt tagas i sträng Arest och hållas krigsrätt öfver honom så väl som dhe andra officerare och gemena, som man menar i något felat mot sin skyldighet. Hvadh angår Königheims och Funckens löskaffande,² så skall iagh wedh lägenheet giärna see, på hvad sätt man kan dhermedh åstadkomma.

Ellers passera[r] här nu ingentingh, sedan Rådhuse och een dhel af staden³ brendes upp, utan vi lefva i rolighet här och gådda oss här och giöra nu ingen tingh. Här på andra sidan Weixeln hafver nu een hoper Wolocher kommit, som ströfva här när intil och runt omkring och villia förbiuda tillförselen. Jagh hafver i nat skickat uht ett partie, som iagh håpas väl kanskie lärer komma ihop medh dhem.

Jag förblifver eder välvillig

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 249

N:r 165.
Heilsberg¹ d. 7 Jan. 1704.

H. General!

Nu på stunden får iagh h. Generalens brefv af d. 28 Decm.

Jagh seer dherutur, at somliga gissa, at I vil angripa Czenstokov.² Men dhe gisa dhet alenast ut af aparancerna; ty iagh hafver för ingen menniskia i verden nonsin öpnat min mun derom ey eller låtit merka mig dherom dhet aldra ringaste.

Här passerar nu ingenting stort, utan dhet går alt väl till. Och hoppas iagh våra värfvningar lära gå brafft för sigh, och värfvas i alla Polsk-Preyska städerna medh fult trumslag.

Jagh hafver och nu skickat et starkt partie till Warsau at betäcka sammankomsten dher;³ elliest dhe andra truper stå i quarteren och må rätt väl. Dantzig hafva vij lämnat obelagt, så länge dhe visa sigh uti alt hörsamma.

Jagh håppas och få höra nu snart, huru I fått uhtvägh till fullburda eder desein. Jag sluter nu och förblifver välvillig

CAROLUS.

Om Czenstokov elliest inte kan tvingas, så kan man snart, tror iagh, tvinga dhem med utsveltning och andra fler sådana medell.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 250

N:r 166.
Heilsberg d. 19 Jan. 1704.

H. General!

Jagh har i dagh fådt edert brefv af 8 Jan., som är et svar på dhet som iagh skrefv,¹ at feltherren² Trouppar skulle stöta ihopa medh eder. Men nu sedermera lärer dhet eder redan vara kunnogt, at iagh funnit utvägh här, till försörria feltherrens fålk och är han altså blifven nu hos dhess[a] Troppar, som föllia medh migh.

Jagh är elliest rät gladh, at I så braff ex[e]qverar och kiör kas medh dhe Pålsk[a] Compagnierna, så at iagh håppas dhe lära temeligen blifva ruinerade giönom sådan[a] metoder.

Elliest anbelangande Contributions uhtagande utur dhet Siradska³ och Crakauska gebitet, dhet lärer vara mycket nyttigt, ey alenast at dhet lärer komma våra Trouppar väl till pas, utan och om Saxerna någon gångh skulle komma dhit igen, så hade våra redan ätit upp all subsistance för dhem.

Elliest håppas iagh och nu, at dhet som iagh sist taltes om medh eder, lärer nu snart och kunna komma till fullbordan.

Jagh förblifver altidh
välvillige
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 251

N:r 167.
Heilsberg d. 29 Jan. 1704.

H. General!

Jagh håppas mina förra brefv af d. 11 och 19 lär nu redan vara väl til eder framkomne. Nu på stunden kom Lieut. Sved hijt och brakte medh sigh H. Genl:s brefv af d. 15 och 17 jan.

Jagh förnimmer dherutaf, hurudan fast ort Chenstacova¹ är, och altså edert förhafvande svort at fulbringa. Men iagh är försäkrat så vida, om giörligheten är på ett eller annat sät det at fullborda, så lärer I redan finna medel dhertill.

H. Generalen lärer ochså hafva nu fått Communication af dhet svar fältherren fot om dhenne festningen. Dherutaf kan I merkia, at man intet velat giort fältherren vis på, hvad man ret hade i sinne, och ändåk intet utlofvat mer än at henderna äro eder fria at fulborda dhen förhafvande deseinen. Ty dhet är alenast lofvat, at dhe intet skola anses fienteligen, om dhe sig bettra, och om I kommer dhit, at dhe då ingen résistance mot eder giöra. Dhena orten vore os nog gagnelig, tror iag, om vi hade honom, och kanskie torde utsveltning eler annat slikt vara medel at snarast tvinga dhem, hvilket alt iagh hemsteller eder, som I sielfv prövaret vara bäst, alenast I så lagar at, när generalen griper dhem, at dhe do intet mer slippa eder.

Elliest lärer Generalen nu förnumit redan, at angående dhe fångna Tovarchers² lösgifvande at dheruppå är fallit ett Dilatoriskt svar allenast, at dhe skola slippa så vida dhe villia alldeles försvärria sigh emot feltherrarna och dheras lydna, effter feltherrarna och hela Crono-Armeen ännu ey annorlunda ansees än fullkombliga och offentliga fiender. Och een sådan eedh tror iagh dhe lärer näppeligen

Sidan 252

Dhet är väl, at I rasker effter och förstör dhet selskapet af Saxen ännu vidare, dhet mesta I kan.

Jagh forblifver

H. Generalens
välvillige
CAROLUS.

Tovarcherna, om dhe äro nu lössläpta redan, dhet iagh intet vill håppas, och dhe intet presterat alt dhetta, som dhe böra, så bör de sättias fast i gen på nytt.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 168.
Heilsberg d. 2 Febr. 1704.

H. General!

Som iagh nu hafver tidh till at skrifva, så vill iagh härmedh alenast i kårtheet skrifva. Jagh håppas mitt brefv,

Sidan 253

Dhe fångar utaf Pålackarn[e] böra ingalunda lösgifvas på någet sätt. Ty iagh hafver nn nogare tänkt effter och påminnt migh, dhet iagh, nähr iagh skrefv mit senaste brefv i hast, då intet kom ihågh, nemblrn at ingen resolution är gifven, at dhe skola på något sät slippa utur aresten; utan resolution beträffar alenast några Compagnier, som biträdt Confederation. Och dhen resolution om dhem är så conditiona[li]ter satt, så at dher lärer ingen tingh blifva utaf, såsom iagh uti mitt förra brefv medh Sveden vidlyftigare skrefv om alt.

Ju mera stryk Cron-Armeen kan få, iu bättre är dhet, ty hon och feltherrarne äro våra åffenteliga Fiender.² Elliest alt annat lärer I see af mitt förra brefv, at iagh hemsteller H. Generalen[s] eget godtyckie.

Här spargeras elliest, at ett starkt partie Saxer blifvit upklappade af edra Troupper och at Posen (?) i sin resa till Breslau (?) skolat slagit et partie Pålackar.

Jagh beklagar, at officera[r]na är så siuckliga; dhet behöfves, at de nu vore friska.

Här passerar intet, utan vij hafva lathundedagar här och intet at giöra, och har jagh intet fått lägenhet nu på een tidh till at rida stort. Om fredagh skall Lifvregementet mönstras i Gutstet³.

Jagh sloter härmed och förblifver altid

H. Generalens
välvillige
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 254

N:r 169.
Heilsberg d. 7 Mars 1704.

H. General!

Jagh har i går fått H. Generalens bref från Jonogrod(?).

Dhe forriga H. Generalens bref har iagh och fått.

Jagh seer dherutaf, at I giören eder bästa till at så klappa upp Saxerna, och at dhen afsatta konungen intet vill hålla ståndh för eder.¹ Jagh önskar eder lycka till at I så braffv raskar omkring medh dhem, så at dhe intet töra bia eder och önskar än vidare lycka at få lägenheet effter eder Dessein till at giöra dhem skada.

Elliest mera förstärkningh af infanteri skulle iagh giärna skicka eder till at besättia Cracau medh så väl som annat, men så är åthskillige ordsaker, så at iag nu än intet kan väl giöratet. Dheriblandh är och, at vij stå nu här i goda qvarter, dhem vij intet giärna vela förlåta, för än vij nutit dhem rätt till goda, på dhet at, när sommaren kommer och edra Trouppar äro fatigerade utafv dhen stadighvarande strapseringen, at våra då må vara dhess friskare igän at brukes och taga emot fatigen.

Det är och en långh väg för infanteriet at gå härifrån till Cracau nu, när föret bryter upp och dhe intet kunna åka på släder, så at dhe intet till lägeligh tidh lärer kunna komma framm ey ell[er] hinna upp eder, som kiörer om-kringh medh fienden. Våra regementer, som ligga närmast til at marchera till eder, är och söndrade giönom Commenderingama till partien vidh Pultusk och Warsau.

Dheras nya munderingar lära dhe och ännu vara i begrepp medh. så at dhet skulle incomodera mycket dhe regementer, som iagh skickade eder, och ändock intet stort giöra änn till saken. Ty om dher än blefve guarnizon i

Sidan 255

Elliest dhe häster, som creverat för eder, skull[e] iagh giärna här igenskaffa. Men dhet lärer vara svårt här effter häster och svårare effter pengar. Verfninga[rna] consumera alt här.¹

Jagh förblifver H. (generalens väl villige

CAROLUS.

P. S. Dhe seya, at dhen afsatta Konungen i Pålen medh Saxerna hafva tagit sin retrait upföre landet till en liten stadh Opatau, som vetter åht Warsau. Men iagh tror han lärer gå durk för eder öfver på andra sidan om Weixelen, effter han, så länge dhen nu är frusen, kan marchera öfver henne, men sedan kan ingen vartt komma. Jagh tror och dhet vara bäst at, när Weixelen går upp, at H. Generalen då medh sina trouppar blefve.på dhen sidan Weixelen, som Cracau ligger. Dåch lämnar alt, som I sielfv tycker bäst.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 170.
[Heilsberg i Mars eller April 1704].²

H. General!

Jagh gratulerar eder mycket till dhen artiga och lyckeliga action I åhter giort mot Saxarna nu nyligen.

Dhet är rätt een kiäck affront, som I dhermedh giort åht dhen tillförene varande Kongh i Polen. Dhet lärer hafva sett braff stålt uht, då I så genast utan respect för canonaden eller någon tingh lätt rusa på skantsen löst, som liger framför bryggan, och fattade post dher-

Sidan 256

Jagh seer och utaf edert brefv, at I för mangel af subsistanse och fourage måste dragit eder igen ifrån strömmen åp åht landet. Jagh håppas läll, at fienden, som nu är så tilbakars skremder af eder dhenna gången, lärer intet så snart mera drista sigh at gå öfver strömmen, så länge han veet, at I passar upp på honom till at mötan. Dherföre tyckes migh, at dhet är väl, såvida som subsistancen för tropparna dhet tillåter, at I intet drager eder för långt ifrån fienden, så at iu icke I altidh kan mötan igen, om han ville komma öfver.

Dhet vor[e] väl, tror iag väl, för edra Trouppar, för dheras munderingar och annat skull, om dhe komma till Posen, men dhet tyckes migh är för långt tillbakars at nu gå igen. Dåck lämnar iagh alt till edert gåttfinnande. Guarnison i Possen är väl högst nödigh, at dhen dher ännu blifver längre qvar til vidare.

Nu kommer våren snart ann, och dhe troupar, som här äro, hafva lättias hela tiden och äro uppgiödda i barasta goda dagar. Men nu skola dhe och snart komma dherann at hielpa edra ur dryga fatiguer. [Och] håppas iagh, när något gräs blifver, till at komma edra närmre. Och då kan man . . . ., huru man skaffar munderingarna ifrån . . . .²

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 257

N:r 171.
[Heilsberg i April 1704].¹

H. General!

Effter eder begiäran skickar iagh i dagh order till dhet Pommerska Infanterie-regementet, som nu står i Marienburger-verder,² at dhe skola bryta up, så snart möggeligit är, och gå öfver Weixelen vedh Visigrod,³ dherest Bug-strömmen faller ihop medh dhensamma. Och dher skola dhe hafva vidare orders för sigh, hvart dhe skola gå. Altså kan H. Generalen man skicka, när dhe komma till dhen ohrten, orders emot dhem, at dhe skola taga sin marche dhen vägen, som I sielfv behagar, at dhe skola gå till at stöta till eder. Och om dhet är nödigt, så vill iagh och skicka mera, om I behöfver. Jagh tror dessas marche till eder lärer giöra een bruit, såsom een hel hoper vore i anmarch och fölgde effter at stöta till eder.

Elliest har iagh nu åhter fått ett par brefv af eder hvaraf eedhert ena iagh fåt i dagh. Och iagh ser dherutur, at I, H. General, nu dragit sigh till Varka⁴ och Novemjasto(?). Och tyckes migh, at I intet hafver kunnat utvält bättre ortt till at gå till och taga ståndh uti än dhen, så frambt soubsistannce finnes, dhet iagh vill håppas .och förmodh[a]. Migh tyckes iagh minnes, at iagh och varit dher första gången vi kom och at dher voro brafve ängar och godh ohrt nogh. Som iagh tycker, så är dhenna ohrten rätt tiänelig till at betäcka Varsau och förhindra fiendens Desseiner.

Jagh förblifver slutlig

H. Generalens
velvillige
CAROLUS.

Sidan 258

Jagh under (!), om Cap. Lillie är än nu komen till eder. Jagh tror han lärer intet vara kommen ännu utan vagerar galen i kringh; han måste intet var[a] rät kloker. Han borde, om han intet är komen, biligt vara casserat längesedan.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 172.
[Heilsberg] D. 3 dagen påsk [d. 18 April 1704].²

H. General!

I går aftons hafver iagh åhter skickat order till ett regemente, som också står i Marienburger-verder, at dhe skola bryta upp straxt och gå till dhen samma ort som dhe förra³ at afventa dher vidare orders; dhet är Ungerns regemente till fot. Altså kan H. Generalen skrifva ochså orders mot dhem, at dhe och skola stöta till eder.

Jagh hoppas nu kanskie snart at kunna bryta upp medh hela resten, då vij kanske lärer komma hvar annan närmare och stöta alla tillsammans igen een gångh.

Jagh hafver nu intet längre tid at skrifva, ty iagh har man nu uti hast dhetta skrifvit och förblifver H. Generalens

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 259

N:r 173.
Radznin (?)¹ d..13 [Juni 1704].²

H. General!

Rät nu bekom iagh H. Generalens brefv angående dhet, som passerar hos eder.

Jagh hafver skolat sielfv redan varit hos H. Generalen, om iagh intet blifvit förhindrat dherigiönom, at iagh i går var ved Bugström[men] 1/2 mihl härifrån och har dher begynt låta arbeta een broo öfver, som i dagh blifver färdigh. Och lärer iagh i mårgon dher gå öfver och så åht Sacrotzien³ både för fourage skull som och, om lägenheet gifves, till at taga bårt fiendens broo eller och andra redskap, som kunna tiäna till öfverfart, så framt dher skulle finnes ännu at ertappa tienarna och smäder. Så snart iagh kan, så skall iagh sända dhem.

Jagh förnimmer och af H. Generalens brefv, at dhe skiutit på vårt fålk. Och vore väl, om fienden änn intet finge lägenheet till kunna skiuta på arbeterna, utan at alt sådant arbete alenast ännu giordes, som kunde få skie utan till at arbeta under fiendens skått, till thes iagh åhter kan komma till H. Generalen och man lär bryta löst, sedan iagh i mårgon kunskapat migh vedh Sacrotzien. I mårgon vill iagh och skicka Artolleriet och några stycken till H. Generalen, som kanskie lärer kunna brukas, om dhet blifv[e]r nödigt.

Jagh har i dagh fåt brefv af G. L. Posse⁴ från Minsk och vill iagh skrifva, at han drager sigh dhen vägen åht Weixelen, dher Burenskiöld står. Nhampnet på ohrten

Sidan 260

Jagh undrar, om Generalen funnit dhet stellet bekvemeligt til at slå broo öfver. Jagh seer, at Saxarne slagit broo öfver till dhen stor[a] holmen. Och undrar iagh, om dhe äro så förmätna till at komma öfver strömmen, så tror iagh dhe lärer få klips, om dhe trupper, som står i Pragh,¹ kommer rätt i hoop med dhem.

Jagh förblifver H. Generalens

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 174.
Zakratskin² 1704 dagen efter midsommarsdagen.

H. General!

Jagh har nu lämnat åhtskilliga H. Generalens brefv på een tidh obesvarade för åhtskilliga hinder, som för[e]fallit. Men nu tager iagh legenhet at låta eder vetta, at [jag] nu er i march³ och sombliga regementer marchera från Thorn til Rava⁴ och iagh håller på i dagh här at en half mil åfvenför Zacrotzin til at gå efver Weichsel medh drabanterna. Några regementer ero redan efver och marchera til Novemiasto,⁵ dher — tror iagh — lerer iagh medh hela armén steta ihop och marchera så ända til eder. Amunition har iagh med mig, så at iagh tror I lärer kunna få, när iagh kommer, så mycket som armén behefver. Jagh slutar nu korteligen och förblifver välvill.

CAROLUS.

Sidan 261

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 175.
[Nära Warszawa] A:o 1704 Måndagen efter midsommardagen

Dhessa sifror skrifver iagh
utur hufvudet,² ty iagh har
tappat mina sifror.

H. General!

Nu på stunden får iagh åhter et brefv af eder. Och som iagh ser, at Warsauska brefven äro interceperade, så måste iagh befara, at mit brefv, som iagh i förgårs skrefv, kanskie och intet är framkommit. Men iagh kan berätta, at Generalens åtskilliga brefv hafver iagh bekommit.

Jagh skrefv i mitt förra brefv om, hur långt marchen har hunnit do. Men nu er³ iagh og drabanterna på dhenna sidan stromen⁴ 2 mil ner [W]arsau; 3 regementer lera vara utmed Novemiasto; mera Regementer ero än intet her over komna. Livregemente[t] gor i dag over stromen. Somma Regementer komma gionom Thorn och go til Rava.⁵ Och sedan samlas hela armén vid Novemiasto och så gor iag til Sandomir. Ammunition har iag med mig, som iagh håppas lärer vara, såsom dhet behöfves, nogh i nödfall.

Eliest lemnar iag till eder, som I vil, at delogera fienden. Och tyckes migh mig det vara aldeles och overmotan

Sidan 262

Jagh slutar nu och förblifver H. Generalen välvillig

CAROLUS.

Jagh seer, at edert brefv är daterat dhen 23; altså tror iagh dhet är äldre än mit senaste, som iagh skrefv. Altså tror iagh dhet lärer intet vara bortkommit.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 176.
Blonie¹ 1704 om een torsdagh 29 el. 30 Jun[i].

H. General! Jagh håppas, at mina trenne brefv, som iagh för några dagar sedan skrefv, lärer nu väl vara till eder framkomna.

Jagh hafver nu dhenna gången intet vidare at beretta eder än at iagh sedermera medh Drabanterna i går är hit marcherad och står nu här vedh Blonien. Jagh lärer nu och stanna litet her tils ofver lördagen, effter dhet era regementer² som äro ennu longt efter. Och iag menar och, at om lordag nu lerer kanskie dhen nya kongen vellias.³

Jagh har nu intet långh tidh till at skrifva eder till, utan sluteligen önskar iagh eder lycka uti alt edert företagande och förblifver altid H. Generalens välvillige

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 263

N:r 177.
Novemiasto¹ d. 13 Julij [1704].

H. General!

H. General!

Lieutnanten medh Volocherne brakte migh i forgårs H. Generalen[s] brefv, varaf iagh seer, at fienden drager sigh undan.

Men iagh är medh några Trouppar i går hijt ankommen och står i dagh stilla; i mårgon lärer iagh åhter marchera. Jagh har någre regemen[ter], som marchera framför migh och några äro ännu på andra sidan bakom Rava. Jag marcherar nu medh alt, slätt dhen vägen åht eder, och håppas snart nu komma fram. Och om vår herre ger lycka, så tör vij kanskie ändå få något till giöra, fast fienden nu går undan.

Jag förblifver altidh H. Generalens
 

välvillige
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 178.
Lemberg om onsdagens middagen [den 31 Augusti 1704].²

Jagh hafver bekomit väl edra åhtskilliga brefv I skrifvit migh till, sedan vij sidst skildes åht. Poniatofski³ är och medh Kanifer⁴ i dagh hijtkomen och [de] hafva brakt migh H. Generalens brefv.

Sidan 264

Jagh seer af Generalens brefv i dagh, at I ärnar taga vägen emellan Sokal³ och Samoch.⁴ Men som iagh nu förnumit, at Kungh August skall värkeligen hafva gått åht Warschau och ataquerar dhet, så tror iagh dhet vore bättre, om I vände marchen som åht Warchau till, at secundera dhet, och at rykte gik uth, at dhe svänska vore i full anmarch at gå till Warchau. När dhe värkeligen märker, att dhe svänska tråppar nalkas åhter så hastigt något närmere åht Warchau, så torde fienden skrämas till at förlåta och öfvergifva belägringen för Warchau. Kungh Stanislas lärer nu och komma och taga sin retirad på H. Generalens troppar. H. Generalen lärer alt sielfver bäst nu finna på hvadh sätt eder tiänligast är at giöra fienden bästa diversion och afbräk.

När som Contribution här i staden nu snart blir riktigh och elliest hvadh som här i hast kan uhträttas, så lärer iagh begifva migh at komma till eder igen antingen giönom någon krokvägh åht Wolinska gräntzen eller och

Sidan 265

Medh Meijerfelt är väl, om H. Generalen corresponderar, så at han dherigönom kan om oss båda hafva sådan knnskap, som nödigt kan vara, och dhereffter kan söka rätta sina Desseiner som krigsraison dhet fodrar. H. Generalen lärer väl veta, at han hafver hafft een action medh Saxerna i Stor-Polen och hafft öfverhanden öfver dhem, fast dhe varit mycket starkare.¹ Men dheröfver har han lell mist alt sitt Bagage, hvilket fuller något lärer incommodera honom.

Jagh förblifver H. Generalens

CAROLUS

P. S. Jagh har nu intet längre tidh at skrifv[a] utan måste sluta i een sådan här Rabus.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 179.
L[e]mb[e]rg d. 3 Sep. 1704.

H. General!

Jagh hafver fått begge H. Generalens brefv och svar på mit sidsta brefv och nu på stunden bekom iagh åhter medh Volocherna H. Generalens bref.

Jag seer dherutaf, at Kongh Stanislas skrifvit eder till, at Varsau redan vore öfver² och at han förfölgdes af

Sidan 266

I mitt brefv, som iagh skrifver nu till K. Stanislas medh Puniatofski,² råder iagh Kongen, at han medh sine troppar oc[h]så vänder om at taga den marchen åht Varsau på samma sätt som H. Generalen. Jagh står ännu här stilla och vill see till, om iagh nu sidst i dhen vekan, som komer, kan koma härifrån.

Jag förblifver H. Gen:s

CAROLUS.

P. S. Jagh tror H. Generalen lärer finna lägenhet, at Meijerfelt1 kunde i vägen coniungera sigh medh edher, så framt I så nödigt finner.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 267

N:r 180.
Lembergs läger d. 7 Sept. förmid. 1704.

H. General!

Jagh har nu intett hafft tider, giönom dhet Kongh Stanislas¹ är hijt kommen, till at svara H. Generalen på sitt senaste brefv.

Jagh seer dherutur H. Generalen lärer vara upbruten och på marchen åht Warsa[u]. Jagh lär och så nu medh snaraste sökia at röra migh. Och som dhet är nu Confirmerat angående Arved Horn,² så tyckes migh nu sielfv, at dhet intet är stort af nöden, at H. Generalen skyndar sigh mera, utan kunde nu något anhållas medh marchen, dherest och såsom dhet H. Generalen sielfv godt tykes, till dhess vij kunna komma hvarandra närmare igen.

Elliest så måste iagh berätta eder, at dhe sifror³ H. Generalen skickade migh, när vij senaste skildes åht, dhem hafver iagh på marchen hit åht förlagt eler bårttappat. Altså vor[e] väl, om iagh fick några igen, och kan I ändra dhem I vill, effter som dhe förra äro bårt[t]appade.

Jagh förblifver H. Generalens

välvillige
CAROLUS.

P. S. Jagh vill see åht, om man kan skaffa här kläder för dhe 150, som varit medh Kongh Stanis[laus].

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 268

N:r 181.
Tomassof d. 20 Sept. [1704].

H. General!

Jagh fick i går på marchen hijt åht Tomassof H. Generalens brefv af dhen 18. Jagh hafver och fått några brefv tillförrenne; men som marchen migh förhindrat altidh, så hafver iagh intet kunnat svara förr än nu.

Kongh Stanislas hafver fölgt medh min march altifrå Lemberg tils i går, så vände han om och togh sin vägh till Rechof,² at bringa Cronarmen i march och föllia effter.

Jagh bryter nu upp i dagh och går medh dhe två regementer iagh hafver hos migh på vägen åht Samoch³ och sedan vidare gienom staden och på vägen åht Varchau.

Dhen öfriga dhelen af dhena Armee föllier medh migh på sidorna och effteråht; ty hon går nu fördhelter i 4 eller 5 dhelar för commoditeten skull. Jagh lärer sökia taga dhen vägen, som gienast och bäst är till at komma öfver strömmen. Och kan H. Generalen bryta upp, när I nu lägligast tycker vara, och taga ochså vägen åht Varchau.

Jagh seer och af Generalens brefv, at Grusinski⁴ ärnar förstärka sit folk till 200, hvilket är rätt väll at dhet skier. Dhe, som iagh hafver här hos migh af Grusi[n]skis folk, hafva och så förstärkt sigh, at iagh tror at dhe och redan äro 100.

Jagh sluter nu, ty vij skola marchera, och förblifver H. Generalens välvillige

CAROLUS.

P. S. Rät nu fik iagh åther ett H. Generalens brefv medh berettelse af R.... s partie.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 269

N:r 182.
[Trakten av Zamosc]¹ d. 24 Sept. 1704.

H. General!

Jag ser af edert brefv, at Kongen² är kommen till eder Armee och är dhet mycket väl, at H. Generalen söker at bevisa honom uti alt all dhen honeur, som skie kan.

Jagh måste sluta nu, ty iagh har intet längre tidh utan låter alenast veta, att rät nu bryter iagh åhter upp och marcherar vidare fort på Belziz,³ som ligger på sidan om Lublin. Och håppas iagh vij lärer nu snart få see hvarandra igen, effter vij nu komma alt närmare och närmare i hop.

Jagh förblifver H. Generalens

välvillige
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 183.
[Nära Baranow i slutet af September 1704].⁴

H. General!

H. Generalens breffv bekom iagh nu på stunden af Volocherna, som H. Generalen uhtskickadt hafver på kundskap. Dhe är o passerade nu för een liten stund sedan härigiönom dhetta lägret. Jagh hafver härifrån också uhtsendt et partie pålackar at i nat kunnskapa längst uhtmedh strömmen.

Sidan 270

Jag förblifver slutligen

H. Generalens
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 184.
[Wengrov]³ d. 7 Oct. 1704.

H. General!

I dhagh kom iagh hijt tilbaka från Partiet, som iagh i går nat fölgdt uht et litet stycke på vägen. Nu i affton begynner Bagaget vårt här at marchera och lärer iagh i mårron taga vägen åht Novodvor⁴ och emar iagh at hastigt skynda, så at broon öfver Weixelen skall snart blifva färdigh. I mårgon marcherar iagh medh såmliga regementer till dhet minsta 6 mihl.

Dhet är väl, om Generalen ochså skyndar at snart få broo öfver Weixelen, så kunde I och gå öfver strömen åfvan för Warchau, om I så tycker, eller och så nedanföre, om I skulle finnat lägligare. Alt infanteriet så väl dhet, som varit med[h] H. Generalen, såsom och dhe, som komma

Sidan 271

Och iagh förblifver härmedh H. Generalens

välvilige
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 185.
[Blonie]¹ d. 26 Aug. 1705.

H. General!

H. Generalens brefv hafver iagh fyra stycken bekomit, men iagh hafver effter vahnligheten intet hafft tidh at skrifva. Jagh seer af H. Generalens sidsta brefv, at I menar till at lära komma ihop medh fienden, hvartill iagh önskar mycken lycka.

Här för[e]faller nu ingentingh, utan iagh står här alt stadigt vedh Blonie och Nierot² står vedh Varchau. I gåhr kommo våra fångar, som Saxarne hafft medh escort till Prag, och skola dhe i dagh vexlas uht.

Dhet Voloch-Conpaniet,³ som iagh här har, hafver förstärkt sigh medh nya Voloeher och 2 eller 3 blifva och nu förpassade härifrån, som villia koma under edra 3 Compagnier.

Ifrån Stor-Påhlen äro här vedh Varchau mycket fhå Deputerade och är väl, om I så hafver tidh, at dhe Dheputerade skaffades till Varschau.⁴

Jagh förblifver

H. Generalens välv.
CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 272

N:r 186.
[Blonie i December 1705].¹

H. General!

Jagh är myket gladh, at iagh förnimmer, at dhe rege-menter, som stå hos eder, befinna sigh al[t]giemt vedh ett gott tillstånd. Jagh har nu länge intet hafft tidh at skrifva Generalen till.

Jagh står ännu här vidh Blonie men tör kanskie nu snart bryta upp härifrån. Och önskar iagh, at något tillfälle måtte gifvas till åhter eengångh få något giöra medh fienden. Jagh lärer väl, om iagh komer at gå öfver Veixeln, kanskie gå något lijtet längre bårt än iagh nu är, alt som fienden vänder sigh mer. Så lärer iagh ändå intet gå aldeles bårt och lämna dhe regementer, som är hos H. Generalen, alena effter, hälst iagh långles rätt och at vara länge ifrån dhe åhtskilliga regementer, som iagh altidh är van ifrån begynelsen at vara i hop medh, utan iagh lärer marchera alt som tillfälle gifves.²

H. Generalen kann och, om I så sielfv tycker, draga sigh närmer hit åht Veixeln³ at vara öfver vintern, sedan Saxerna dragit sigh i quarter. Och i stor-Pålen lärer nu vara alt förtärt och altså blifva magert för eder till bästa och hälst, om vij tillkom mand [e] sommar åhter skola komma dhit igen. Och då kunde kanske medh dhet samma dhe fientliga Pålska trouppar dherigiönom litet afhållas, at dhe intet öfveralt på dhenna sidan Veixeln i Lilla-Pålen finge taga sina beständiga qvarter.

Dhen ordren H. Generalen begiärt till Stetin angående, om I högstnödigt skulle behöfva amunition, dhen skickar iagh här innelykt till Generalen.

Dhet är migh kiert, at dher komer så många Deserteurer, at I kan upretta frij-Companier.

Sidan 273

Jag förblifver H. Generalens

velvilige
CAROLUS.

P. S. Dhet är braff, at Generaln skaffat sigh flere Volocher. Jagh har och fått här ännn eett nytt Compag[n]i Volocher.²

Dhen Sviranski,³ som var fongen i vintras i Ravits, dhen undra[r] iagh, om han icke ännu lärer söka at ströfva medh Partier i Stor-Polen. Man måtte akta, at han intet stiäl sigh at mörda någon igen, såsom han giorde i vintras.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 187.
Blonie d. 23 [Dec.]⁴ 1705

H. General!

Rätnunes kom Lindrot⁵ och brakte migh H. Generalens brefv. Och är bäst, at H. Generalen fölli[e]r sina tankar och blifver st åen des, efftersom H. Generalen ännu kan stå. Ty iagh tror dhet lärer förorsaka fienden dhen mästa olägennheeten.

Jagh har ännu intet brutit åpp härifrån, för dhen olägliga väderleken, ty man har väntat alt på bekvämare tidh; men nu håppas iagh intet långt till at komma till åppbråt.

Jagh sluter nu härmedh och önskandes H. Generalen ett lyckeligit frögdfult nytt åhr.

CAROLUS.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 274

N:r 188.
[Trakten af Slonim].¹ d. 7 april 1706.

H. General!

Jagh hafver nu på een långh tidh intet skrifvit, men iagh hafver dåck bekommit H. Generalens åhtskilliga brefv.

Jagh kan nu intet längre dröija at önska H. Generalen mycken lycka till dhen kiäcka och stora drabbningen,² som Generalen hållit medh Saxerna. Dhet är säkert een så fulkommen och stålt seger, som vår herre dhenna gången har gifvit, så at han intet kan vara större. Och iagh frögdar migh öfvermåttan, at H. Generalen och dhe brafva regementerna hafva hafft dhenna förnöijelsen till at hålla een så skarp och lustigh lek.

Jagh hafver brutit åp i onsdags ifrån Scaludek,³ dher i kringh Armeen stått een 7 eller 8 veckor stilla, och marcherat öfver Memel-strömen och dhen strömmen, som heter Schara.⁴ Och står iagh nu medh Drabanterna emellan Dertzin(?) och Rossiamna och 3 mil från Slonim.⁵ Ryssarna hafva vedh ....⁶ för fiorton dagar sedan begynt marchera från Grodno, och meenar man dhee ärna sigh till Brest; men man kan intet rätt vist vetta, huru dhe ännu lära vända sin march.

Här har elliest intet stort för[e]fallit, utan fienden har några gånger fått stryk giönom våra Partier. Jagh har nu intet längre tidh at skrifva utan måste medh hast sluta mitt bref. Förblifver H. Generalens

velvilige
CAROLUS

Sidan 275

Dhe tienster, som H. Generalen besatt, äro Confirmationerna redan underskrefvne före.

[Originalet i Riksarkivet.]

*

N:r 189.
Pinsk² 2 Maij 1706.

H. General!

Jagh har bekommit H. Generalens senaste brefv af d. 26 Ap[ril]. Jagh håppas och, at mitt brefv, som iagh sidst skrefv, lärer vara väl frammkommit.

Jagh kan ändåk intet förbigå at önska H. Generalen ännu een gångh³ lycka öfver dhenna stora segern, som så tappert är här hållen giönom dhen aldra högsta gudens betedda nåd. Man kan intet nogsamt tacka vår herre dherför, som altidh gifver sitt biståndh. Jagh har frögdat migh och serdeles dheröfver, at Generalen blifvit afrådder uti dhetta tillfället, och iagh hade lust till at vetta, hvad för hästar H. Generalen ridit i slaget och hvilkendera som blifvit skuten.

Här är änn intet stort förefallit, som kann berättas, utom ryssarna, som varit i Grodno, hafva lämnat Brest på höger handen och gåt giönom Volinen och seijes tagit vägen åht Kiov.⁴ Dragonerna seijes skola vara sända till Crakau till dhem andra, som dher af fienden sigh uppehålla.

Sidan 276

Öfverste Creyts² har för några veckor seedan beränt Lakovis³ och stänkt dherin een hoper Cossaker. Och för något mer änn 8 dagar sedan kommo ryssarne och Cosaker till een 6,000 man och bestodo i 3 regementer till fot, 4 till häst och 1 regemente Dragoner och ville frälsa Lakovits. Men Creytsen lämbnade några vedh Lakovits och gik medh Partiet mot dhem till staden Klets,⁴ ty dhe kommo från Slutsk,⁴ dher een dhel hela tiden legat, såsom och vedh . . .⁵ kof och Minsk.⁴ Och Creytsen har piskat åp dhem vedh Kletsk,⁴ så at een hoper blifvit dher slagna, och dhe, som undankommit, hafva kastat bårt gevär och munder[ingar] at kunna fly dhesto bättre. Och han har fått utaf dhem 4 par pukor och 16 fanor och standarer och 4 metallstyken. Jagh ärnar i mårgon at resa till Creytsen, effter han skrifvit migh, at dhet är långsampt at svälta uht dem, som liggia i Lakovits. Altså skickar iagh några stycken dhit och ärnar för ro skull at rida och sij på.

Jagh förblifver sluteligen H. Generalens

välvil.
CAROLUS.

Kårteligen till P. S. så tyckes migh dhet mycket väl vara, dhet som H. Generalen beslutit så väl angående Posen som och om fångarna.

Jagh menar i tillkommande veka at bryta upp och marchera så småningom giönom Volinien och åhter närmare till Veixeln och åht Pålen igen, effter här nu förtiden ingenstedes är någon fiende mera till finnandes.

Sidan 277

Jagh är rätt gladh, at Bukvalt blifver bättre och at Major Örnstedt⁴ är igen kommen.

D. 29 Maij 1706.

Dhetta breefv skrefv iagh dagen för än iagh reste till Lakovits, men iagh har intet hafft lägenheet at skickat bårt för än nu, sädan iagh kom hijt till Pinsk tillbakars.

Lakovits var redan öfver, innan iagh kom dhit. Sedan gick Creutsen till Nesvits,⁵ som ligger 4 mil dherifrån, och lät låfva Commendanten, som lågh i slåttet, at han skulle blifva hängder, hvarpå han straxt gafv sigh fången. Och guamison bestodh af några Pålska såldater, bönder och iudar. Men dhen guarnison, som är tillfånga tagen i Lakovits, bestodh af mera än 1000 man, mästedhels Cossaker.

Slåttet Lakovits så väl som Näsvis⁵ slått äro nu blefne demolerade och styckerna söndersmälta. Slåttet Sabis⁵ blir oc[h]så de[moleradt];⁶ dher bestodh guarnison af några 100 pålska soldater, som gåfvo sigh, när dhe blefvo hötta medh hängande.

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 278

N:r 190.
[Trakten af Rawicz i Augusti 1706].¹

H. Feltmarchalk!

Jagh hafver underättat migh om vägen utaf Gullencrok² och förnummit, at till Stenau,³ som ligger vedh Odern, skall vara 3 mill gienare at gå giönom Ravits änn giönom Melits och Trachenberg.

Altså menar iagh gå åht Ravits i mårgon och kunde H. Fel[t]marskalken då komma till Jerken eller Sarnova.

CAROLUS

[Originalet i Riksarkivet.]

Sidan 279