(del 1)
(nedanstående tennsoldater blev ommålade hösten 2009 om inget annat anges)

När jag började med att måla mina tennsoldater var det naturligt att följa de målningsinstruktioner som man får med Prince Augusts tenngjutningsformar. Det skulle i så fall ha inneburit att alla mina fotsoldater blev dalkarlar och ryttarna blev västgötar. Dalregementet hade emellertid en karpus som huvudbonad istället för den trekantiga hatten och var därför inte aktuell för den som vill ha en historisk korrekt bataljon. Västgöta ryttare föll bort eftersom de stannade hemma och bevakade norska gränsen under krigets första tio år. De befann sig därmed långt bort från Poltava som var det slag som mina tennsoldater var tänkta att utkämpa.

Mitt val föll därför på Livgardet och Östgöta kavalleriregemente. Att istället för dalkarlarna måla livgardister var ett enkelt val eftersom detta elitregemente deltog i varenda ett av Karl XII:s fältslag från Narva till Poltava. Jag var först frestad att låta kavalleriet representeras av Smålands ryttare men avskräcktes av en notis i Lars-Eric Höglunds uniformsbok som sa att de hade grå kappor. Jag trodde då att detta syftade på rocken och inte på ett förstärkningsplagg som ändå inte finns med på tennsoldaterna. Eftersom jag ville att alla mina tennsoldater skulle ha den blågula enhetsuniformen föll valet istället på östgötarna som också var med i många strider. Senare när jag läste på mera visade det sig också att östgötarna var det kavalleriregemente vid Poltava som hade de allra högsta förlusterna. Innan Karl XII var medveten om kapitulationen vid Perevolotjna skickade han nämligen ett brev till Stockholm där han meddelade att hela infanteriet och Östgöta kavalleriregemente behövde nyuppsättas.

I mitten av bilden ser vi då mina 94 livgardister (numera 110 stycken, två underofficerare har försvunnit och tolv musketerare samt sex pikenerare har tillkommit). Jag använde mig av de detaljerade schematiska uniformsbilder som fanns i Alf Åberg och Göte Göransson bok "Karoliner" när jag målade dessa. Dessvärre skulle jag ha tagit en extra titt i Höglunds bok istället för då hade jag upptäckt att livgardets byxor i själva verket var blå samt att västen var av skinn. Någon gång måste jag därför måla om dessa detaljer ("någon gång" inträffade som sagt hösten 2009). Men jag har inte kommit runt till att göra det trots att jag målade dem för så länge sedan som vintern 1996-97. En annan detalj som behöver åtgärdas är galonerna på hattarna. Dessa skulle vara i Guld-Silver-Silke, men jag visste inte hur jag skulle måla dessa så jag gav dem de vanliga vita galonerna istället. Höglund är dock inne på spåret att Silke ska tolkas som blå och att galonerna därmed var randiga i tre färger liknande Västgöta-Dals hattar (också fixat, dessutom har trumslagarnas galoner målats om i samma trefärgssystem). I slutet av 2010 målades befälen om så att den ljusblå färgen ersattes med en enhetlig mörkblå färg. Dessutom målades handskarna i ljust skinn över med hudfärg.

Här är en flygbild av bataljonen med artilleristerna bakom. Pikarna är som synes rätt krokiga. Det beror på att jag har gjort dem av bindtråd som säljs i rullar i trädgårdsbutiker. Jag har försökt räta ut dem så mycket som möjligt men det blev inte bättre än sådär. Längden på pikarna är 9 cm och det ska motsvara 4 meter i verkligheten. Denna längdinstruktion kom med Prince Augusts formar, men enligt Höglund var de svenska pikarna mellan 4,5 och 5 meter. Och i andra böcker förekommer uppgiften att de svenska pikarna ska ha varit 5,5 meter långa. Så fort jag har fått rätsida på hur långa pikarna egentligen var så lär det väl bli dags att byta ut mina tennsoldaters pikar mot längre varianter.

De svenska pikarna var 5,5 meter långa i verkligheten och tennsoldaternas pikar har därför ersatts med nya pikar som är 12,5 cm långa.

Livgardets fanor har bytts ut mot mer realistiska datorutskrifter.

Här är närbild på artilleriet. I slaget vid Poltava hade svenskarna bara fyra 3-pundiga kanoner. Det innebär att jag bara behöver göra en kanon till så har jag återskapat hela det svenska artilleriet. Ryssarna hade däremot över hundra kanoner så att återskapa deras artilleri kommer att bli lite svårare. Söljan som värjan hänger i är på bilden målad i mässing. Detta har på samtliga tennsoldater ändrats till ljust skinn vilket är den korrekta färgen. Dessutom har jag gjutit en fjärde svensk kanon så det svenska artilleriet vid Poltava är numera helt återskapat. Kanonerna målades sedan om under 2011 så att de fick en ljusare blå nyans (humbrol 109) och järnskodda hjul.

Mina 34 östgötar är formerade i den klassiska karolinska plogformationen. Befälen och trumpetaren har blå schabrak och pistolstrumpor vilka skymmer de meniga soldaterna som hade röda. Ett problem med Prince Augusts kavalleriformar är att officerens häst rider i ett helt annat tempo än övriga ryttare. Jag har därför inte kunnat använda den formen för den svenska skvadronen. Istället har jag gått lös med avbytartång och fil för att göra officerare av meniga ryttare. Utseendet på standaret är medvetet felaktigt vilket förklaras mer utförligt på denna sida.

Hästarna har målats om till en mörkare färg (humbrol 98). Färgen på trumpetarens schabraket och pistolstrumporna har ändrats från blå till röd. Standaren har klippts av och ersatts med utskrivna pappersstandar som har korrekt återgivna motiv. Under 2011 målades hästarna om ytterligare en gång med en ännu mörkare nyans (Vallejofärgen "German Cam Black Brown"). Handskarna försvann i samma veva och ersattes med gula uppslag händer med hudfärg. Året innan hade den ljusblå färgen på befälen tagits bort och ersatts med en enhetlig mörkblå färg.

Nästa sida