(del 2)

De första infanteribataljoner som jag målade bestod av 94 soldater, vilket följde de instruktioner som Prince August tillhandahöll. I verkligheten bestod en fulltalig bataljon normalt av 600 soldater. Men att göra fulltaliga bataljoner skulle ta både alldeles för lång tid och alldeles för stor plats så en reducering var nödvändig. Den svenska armén i slaget vid Poltava bestod nämligen av 18 bataljoner varav 12 ingick i den slutgiltiga slaglinjen. Dessutom fanns det 22 landskapsregementen vars uniformer skulle kunna vara intressanta att måla. Följaktligen bestämde jag mig för att i fortsättningen måla 23 man starka bataljoner.

Eftersom även dessa skulle ta tid att göra tjuvstartade jag med att måla fanbärarna för samtliga svenska landskapsregementen. De som ännu inte ingår i en bataljon syns bakom bataljonerna på bilden nedan. Från vänster är fanorna från följande regementen: Kronoberg, Kalmar, Jönköping, Västgöta-Dal, Östergötland, Södermanland, Västmanland, Dalregementet, Hälsinge, Jämtland och Västerbotten. Större bilder på fanorna finns på en särskild sida.

Hittills har jag kommit upp i fem små bataljoner varav fyra hör hemma i slaget vid Poltava. Prince Augusts formar gör det möjligt att gjuta bataljoner i fyra olika ställningar; anfallande, skjutande, marscherande och stående. Min stora Livgardesbataljon var en anfallande så de små bataljoner från slaget vid Poltava fick bli skjutande. För variationens skull gjorde jag också en marscherande bataljon från Älvsborgs regemente som syns längst bak till höger.

Eftersom en slaguppställning inte är komplett utan kavalleri på flyglarna har jag slutligen gjort två skvadroner som har tio ryttare vardera. Med den skala som jag använder mig av motsvarar tio ryttare en styrka på två kompanier som tillsammans utgjorde drygt 250 man. Även om den karolinska skvadronen vid tiden för Poltava bara bestod av ett kompani så har jag valt att hålla mig till den äldre två-kompanimodellen eftersom det blir mycket svårt att framställa den karolinska skvadronens plogformation med färre än tio ryttare

Den första mini-skvadronen som jag gjorde fick föreställa Södra Skånska. Eftersom de karolinska hästarna skulle ha mörka färger har jag letat efter en mörkare nyans än dem jag har använt tidigare för östgötarna. Valet föll på Humbrol 98 som hädanefter kommer att bli min standardfärg för kavallerihästar. Tidigare har jag använt Humbrol 110 för svenska hästar och Humbrol 62 för ryska hästar men jag har inte varit nöjd med någon av dessa färger. Det är min tanke att också måla om de östgötska hästarna ifall jag får tid över (vilket har skett). Den ryttare som skymmer standarbäraren och i likhet med den har en guldgalon på sin hatt är en officer som numera har bytts ut mot en menig ryttare.

Södra Skånskas hästar målades 2011 om så att de fick en mörkare färg (Vallejofärgen "German Cam Black Brown"). I samma veva försvann handskarna av ljust skinn och ersattes med hudfärg. Standarbäraren byttes också ut mot en som bar ett datorutskrivet papperstandar.

I den svenska infanterilinjen i slaget vid Poltava var troligen Livgardets grenadjärbataljon den andra bataljonen från höger. Allra längst ut till höger stod därmed skaraborgarnas bataljon. Notera att jag denna gång har målat de blå byxorna och skinnvästarna korrekta till skillnad från den stora bataljonen där båda detaljerna är gula. Någon informationen om hur grenadjärmössorna såg ut hade jag inte när jag målade dem, varken för Livgardet eller för de andra bataljonerna. Jag har här gissat att de hade mässingsplåtar. Fanan är målad på samma sätt som för den förra livgardesbataljonen. Efter närmare studier har det dock visat sig att grenadjärmössor var väldigt ovanliga i den svenska armén och att Livgardets grenadjärer hade vanliga hattar. Dessutom hade grenadjärkompanierna inte heller några fanor. Det är alltså inte mycket som är korrekt med min grenadjärbataljon... Jag får alltså i framtiden göra en helt ny grenadjärbataljon för att ersätta denna som med mindre justeringar kan göras till ett kompani tillhörande det sachsiska regementet (vilka år 1717 hade grenadjärmössor) (allt detta har skett).

Samtliga officerare på den här sidan (utom fanparaden i bakgrunden) har ändrats så att de inte längre har handskar av ljust skinn eller ljusblått foder, strumpor och uppslag (dessa detaljer är numera mörkblå, förutom händerna förstås som är hudfärgat).

Bredvid grenadjärbataljonen stod Skaraborgarna vars regemente som var reducerat till omkring 500 man och därför bara ställde upp med en bataljon i slaget. Skaraborgarna hade den typiska karolinska enhetsuniformen. Höglund nämner dock inte om hattarna hade några galoner. Fast i och med att han inte uttryckligen skriver att de saknade galoner har jag målat dem med de vanliga vita galoner. Någon grenadjärmössa syns inte till eftersom Höglund uttryckligen skriver att i början av kriget hade sådana inte delats ut till Skaraborgs regemente och att grenadjärerna istället var munderade som musketerare.

Den handmålade fanan har bytts ut mot en datorutskriven fana. Pikenerarna som har en anfallande pose har bytts ut mot pikenerare i en marscherande pose samt fått sin pikar förlängda från 9 cm till 12,5 cm (vilket motsvarar 4 meter respektive 5,5 meter).

Nästa bataljon är från Upplands regemente. Dammet vid fötterna avslöjar att dessa soldater är veteraner... De övriga minibataljonerna var bara ett par månader gamla när fotona togs i mars 2009. Upplänningarna däremot har flera år på nacken.

År 1709 var Upplands regemente reducerat till 690 man som ställde upp i två svaga bataljoner. Mellan upplänningarna och skaraborgarna stod en bataljon från Kalmar regemente och två livgardesbataljoner. Till vänster hade upplänningarna en bataljon vardera från Östergötlands och Närke-Värmlands regementen. Dessa två regementen flydde vid Poltava och lämnade upplänningarna ensamma som höggs ned till siste man av ryssarna.

Även Upplands regemente hade den klassiska blågula enhetsuniformen. I likhet med övriga bilder har den blå färgen blivit blekt av kamerablixten. Upplands fana visar upp flera besvärande vita fläckar på den här bilden som faktiskt inte alls syns så tydligt i verkligheten. Å andra sidan finns det ett annat skönhetsfel som inte syns på bilden (ett område på riksäpplet fick ett för tjockt lager med guldfärg).

Samma förändringar som har skett med Skaraborgsbataljonen har ägt rum här. Dessutom har grenadjärerna bytts ut mot musketerare.

Längst ut till vänster på den tio bataljoner starka infanterilinjen i slaget vid Poltava stod en bataljon från Närke-Värmlands regemente som hade ca 600 man. Till skillnad från de övriga bataljonerna hade de inte trekantiga hattar utan istället karpusar. För att göra tennsoldater med karpusar har jag använt mig av grenadjärformar och klippt av topparna på mössorna som sedan filats till att likna karpusar. För pikenerarna, trumslagarna och underofficerarna har jag varit tvungen att fila bort hattarna helt och hållet och limma fast de modifierade grenadjärmössorna. Den färdiga Närke-Värmländska karpusen har sedan målats i enlighet med den tolkning som Göte Göransson har gjort i hans och Alf Åbergs bok "Karoliner".

Samma förändringar som har skett med Upplandsbataljonen har ägt rum här.

Längst bak i hörnet i min bokhylla återfinns soldaterna från Älvsborgs regemente. De befann sig i Västergötland när slaget vid Poltava utkämpades och hör egentligen inte hemma här. Men jag ville måla en marscherande bataljon i den klassiska blågula enhetsuniformen, och vid sidan av Uppland och Skaraborg var det bara Älvsborgs regemente som hade denna utan några som helst avvikelser. Älvsborgs bataljon har på bilden intagit den plats bakom Närke-Värmlands bataljon som Västmanlands regemente hade under slaget.

Älvsborgs regemente har fått sina pikar förlängda, fanan utbytt och grenadjärerna ersatta med musketerare.

Det var inte många finska regementen som stred vid Poltava. Faktiskt var det bara två kavalleriregementen, Åbo & Björneborgs samt Nylands ryttare. För att få en bra geografisk spridning tyckte jag dock att det var nödvändigt att ha med ett finskt regemente. Valet föll på Nylänningarna eftersom de även var med vid Fraustadt och eventuellt hade en avvikande uniform. Fram till 1704 hade de nämligen gråa uniformer. Den nya uniformen som delades ut detta år är dessvärre inte beskriven och källorna är tysta under perioden fram till slaget vid Poltava. Men jag har här gissat att deras uniformer fortfarande var gråa. Alla tre finska kavalleriregementen hade grå uniformer vid denna tid (Åbo & Björneborg som ingick i Lewenhaupts här hade dock bytt till blå rockar år 1708).

I likhet med Södra Skånska har Nylandsskvadronen fått sin officer utbytt mot en mening ryttare. Standarbäraren har blivit utbytt mot en som bär ett datorutskrivet pappersstandar. Hästarna har målats om med vallejoifärgen "Burnt Umber" och nylänninarnas uniformer har fått rött foder och röda uppslag.

Nästa sida