Val i Sverige kännetecknas idag av ett högt valdeltagande. Under 1800-talet låg dock valdeltagandet på en mycket låg nivå ända fram till tullstriden i slutet av 1880-talet. Trots att det bara var något mer än 20 % av de vuxna männen som hade rösträtt deltog endast en femtedel av dessa i valen. Tullstriden ledde till att valdeltagandet fördubblades och även om det efteråt sjönk något så ökade deltagandet sakta men säkert i början av 1900-talet då kraven på allmän och lika rösträtt var den främsta stridsfrågan. När den frågan hade avgjorts i samband med parlamentarismens genombrott 1917 började valdeltagandet att återigen sjunka. Bottennappet var landstingsvalet 1922 då endast 38,2 % valde att rösta. Men från och med slutet av 20-talet ökade valdeltagandet successivt tills det under 70-talet låg på över 90 %. Därefter har valdeltagande mattats av, men det befinner sig fortfarande på en internationellt sett hög nivå.

1995 hölls det första svenska valet till Europaparlamentet, men väljarna var inte särskilt intresserade och deltagandet hamnade på 41,6. I de följande Europaparlamentsvalen fortsatte valdeltagandet att sjunka till 38,8 respektive 37,9 % innan trenden vände uppåt 2009. Även i övriga EU-länder har valdeltagandet sjunkit under denna period. Det innebär att Sverige som utmärkte sig med lågt valdeltagandet före 2009 ligger numera över snittet.

Valdeltagandet i kommunalvalen är något lägre än i riksdagsvalen och anledningen till detta är att utländska medborgare har rösträtt i kommunalvalen och de röstar i mindre utsträckning än svenska medborgare.

I tabellen nedan redovisas valdeltagandet i siffror för de olika valen. Årtal med röd färg anger de fyra tillfällen som nyval har hållits i Sverige. Allmän och lika rösträtt för män infördes 1909 och siffrorna i svart text anger hur hög andel av de vuxna männen som innan dess hade rösträtt.