|
Sachsen
fick en stående armé först 1681, men denna hade redan uppnått en
respektingivande styrka på 18 000 man när den inledde det stora
nordiska kriget 1700 med ett angrepp mot den svenska staden Riga. Den skulle
sedan växa till omkring 30 000 man mot slutet av kriget. Det var
en armé som åtnjöt högt anseende i Europa och dess trupper var mycket
eftertraktade av stormakter som behövde förstärkningar i sina krig. Under
det stora turkiska kriget (1683-1699) hade Sachsen deltagit på den
tyskromerske kejsarens sida och Sachsens ärelystne kurfurste August den
starke blev rent av överbefälhavare för de kejserliga styrkorna 1695 genom
att bidra med 8 000 man sachsiska hjälptrupper, vilket året efter utökades
till 12 000 man. Fast trots kvalitén på soldaterna var August den starke en
medioker fältherre som inte hade någon lycka i striderna mot turkarna. Det
var till kejsarens lättnad som han 1697 lämnade posten som överbefälhavare
och istället riktade blicken mot Östersjöområdet. Sachsen fortsatte dock att
förstärka statskassan genom att hyra ut hjälptrupper till kejsaren och
senare även till Nederländerna och Storbritannien. Detta skedde även under det
spanska tronföljdskriget (1701-1713) trots att Sachsen då hade fullt upp med
sitt eget krig mot Sverige.
Det var
med stöd från kejsaren och Ryssland som August den starke blev vald till
kung av Polen 1697 och med detta land som bas tänkte han använda sin
erfarna armé till att erövra svenska besittningar längs Östersjökusten. I
allians med Danmark och Ryssland inledde August 1700 ett planerat
trefrontskrig mot Sverige när den sachsiska armén genomförde en
överraskningsattack mot Riga. Attacken misslyckades emellertid och det gick
ännu värre för hans bundsförvanter. Till Augusts stora olycka kom den
svenska krigsmaskinen under Karl XII:s befäl att fokusera på honom med målet
att avsätta honom som kung av Polen. Och trots det höga anseende som de
sachsiska regementena hade erhållit, genom goda insatser som hjälptrupper i
såväl det turkiska kriget som det spanska tronföljdskriget, visade de sig
inte hålla måttet mot den numerärt underlägsna svenska armén. Sachsarna
förlorade en lång räcka av fältslag mot svenskarna vid Düna 1701, Kliszow
1702, Pultusk 1703, Punitz och Posen 1704, Warszawa 1705 och slutligen det
värsta nederlaget av dem alla då en dubbelt så stor sachsisk-rysk armé
nästan förintades vid Fraustadt 1706. August förlorade sin polska tron och
tvingades sluta fred 1706 när Sachsen ockuperades av Karl XII:s armé.
Ironiskt nog var det först när freden var sluten som August fick uppleva sin
första seger när en sachsisk-rysk armé besegrade en kraftigt underlägsen
svensk styrka vid Kalisz.
August
gav sig dock inte så lätt. Så fort den svenska armén lämnade Sachsen för det ryska
fälttåget började han förhandla med sina forna bundsförvanter om ett
återinträde i kriget och efter slaget vid Poltava
lyckades han med rysk hjälp bli återinsatt som kung av Polen 1709. De följande åren deltog
Sachsen i den anti-svenska koalitionen, men framgångar uteblev återigen och
hans krigsmål sänktes successivt till att bara få behålla den polska tronen.
Sachsiska kavalleriregementen förstärkte den danska armén i slaget vid Gadebusch 1712 men lyckades ändå inte hindra Stenbocks svenska armé från
att vinna. Följande år bidrog dock sachsiska trupper till den dansk-ryska
belägringen av Tönningen som resulterade i att Stenbocks armé kapitulerade.
Fast när Sveriges kvarvarande besittningar i Tyskland ockuperades 1715-16
upphörde Sachsen att ta aktiv del i det stora nordiska kriget. Sachsarna
fick inte någon andel av de ockuperade svenska territorierna och blev till
slut så irrelevanta att när det stora nordiska kriget avslutades 1719-21
slöts ingen formell fred mellan Sachsen och Sverige. Först 1729
undertecknade de båda länderna en deklaration där de förklarade att
vänskapen dem emellan var återställd.
I
tabellen nedan redovisas vilka fälttåg de olika sachsiska regementena
deltog i. Eftersom dessa var vanligen uppkallade efter sina överstar och
därför ofta ändrade sina namn har jag i kursiv stil skrivit ner namnen
på alla namngivande överstar. Enda undantaget är kavalleriregemente Nr. 10
där utrymmet inte räckte till. Bokstäverna
markerar fältslag (normal stil) och belägringar (kursiv stil), och färgerna visar vilken krigsskådeplats regementet
fanns vid varje år enligt följande system:
|
Uthyrt till Sjömakterna |
Uthyrt till kejsaren |
Pommern, Mecklenburg |
Slesvig-Holstein |
Baltikum |
Polen |
? |
D = Düna
F =
Fraustadt
G = Gadebusch
K = Kliszow (1702), Kalisz
(1706) |
M = Malplaquet
P = Pultusk (1703), Punitz (1704), Prosna (1716)
Po = Posen
S = Stralsund (1715), Sockel (1716) |
Sa = Sandomir
S S = Stralsund och
Stresow
T = Thorn (1703), Tönningen (1713)
W = Warszawa |
|
På grund av August den
starkes dåliga ekonomi hyrdes regementen ut till Österrike och sjömakterna
(Nederländerna och Storbritannien) mitt under brinnande krig mot Sverige för att
istället delta i spanska tronföljdskriget. Tabellen ovan ger dock inte en
helt rättvisande bild av hur omfattande denna uthyrningsverksamhet var. De
regementen som i tabellen uppges ha varit uthyrda till Österrike år 1703 var
i själva verket uthyrda från november 1702 till maj 1704. Nästa österrikiska
kontingent som enligt tabellen hyrdes ut 1705-1706 omfattade tidsperioden
augusti 1705 till december 1707. De infanteriregementen som i tabellen
uppges ha varit uthyrda till sjömakterna 1707-1713 skickade i själva verket
bara den ena bataljonen medan den andra stannade kvar i sachsisk tjänst.
Sachsiskt kavalleri deltog
i slaget vid Malplaquet 1709 men det framgår inte vilket regemente de
tillhörde.
|
