FÖRRA AFDELNINGEN.
_____

KONUNG KARL XII:S

EGENHÄNDIGA BREF

TILL

KUNGLIGA OCH FURSTLIGA PERSONER

_______

Sidan 1

I. Till konung Karl XI

N:r 1.
[Den 24 November 1693].¹

Allernådigste Konungh
och herr Fader!

I thenna här stora sorgeliga tidh, gönom hennes högt saliga May:tz altförhastiga och högst beklagliga afgångh,² kan iagh ingen större tröst få än som när iagh tänker uppå, huru stor lyksalighet var uti den 24 dagen i Novembris månadh för Svealandh, när een så stor Konungh föddes. Hvilken dagh iagh önskar må komma myckit oftare igen än som thet hafver varit och i gladligare tillståndh än som nu för tiden är; thertill försäkrandes, at iagh altidh förblifver

E. Kongl. May:tz underdånigste
och hörsamste tienare och Son
CAROLUS.³

[Originalet på Upsala universitets bibl.]

II. Till drottning Ulrika Eleonora d. ä.

N:r 2.
Upsala d. 28 Feb. 1693.

Stormecktigeste, Drotning,
min allernådigeste Fru moder!

Iagh hafver intet kunnat underlåta i diupesta underdånigheet efterkomma E. May:tz befalningh.

Therföre Recommenderar iag migh altidh i E. May:tz nådh och berättar, at resan är, Gudh skie loff, väl afluppen.¹ Och vij kommo hit klåckan fäm, då klåckan i Stockholm lärer hafva varit sex; ty klockan här, går een timma senare än i Stockholm.

I gåhr förmiddagen var hans May:t Konungen, Prince Fredric² och iagh i Academien, hvarest D. Petrus Rudbeckius³ orerade på latin, och i gåhr eftermiddagen hörde vij professor Norman⁴ orera på Grekiska i Academien. Therefter besåge vij och biblioteket.

Härmedh förblifvandes

altidh E. May:tz
underdånigste och hörsamste
Son och tiänare
CAROLUS.

[Originalet på Upsala universitets bibl.]

Sidan 2

III. Till änkedrottning Hedvig Eleonora.

N:r 3.
Stoch. d. 9 Feb. 1691.¹

Stormechtigste Drotning, min
aldrakiäreste Fru Farmoder!

Iagh tackar E. May:t ödmiukeligast för det nådige breef, som mig är tillskrifvit och i desse dagar till handa kommit.

Ther hoos kan iagh intet underlåta at tacka på min K. Systers Princesse Ulricas vägnar,² ty iagh veet, om hon kunde, så skulle hon giärna önska alt thet iag nu af hiertat önskar, nembligen alt gott.

E. May:tz min aldrakiäreste
Fru Farmoders
hörsammeste och lydigeste
Sone Son
CAROLUS P.

[Originalet på Upsala universitets bibl.]

Sidan 3

N:r 4.
Bender d. 14 Decemb. 1712.

Stormechtigste Dråtning,
aldranådigsta kiäre Fru Fader-Moder!

Som dhet brefv iagh sidst skrifvit¹ blifvit här något qvarliggiandes, giönom dhet Dyben² blifvit här något längre uppehållen än som var ärnat, så kan iagh intet underlåta Eders Mayestet medh dhetta i underdånighet upvakta.

Frögder migh innerligen, at sednaste tidningar försäkrat migh här om E. Mayestets fulkombliga hälsa. Gudskie lofv, som altidh uppehåller Eders Mayestet! Iagh tackar Eders Mayestet och underdånigst, som giönom Cederholm³ munteligen låtit försäkra, at E. Mayestets hälsa då befunnit sigh så godh som dhen intet på långh tidh varit. Iagh önskar intet högre än kunna ha dhen nåden en gångh närvarande giöra Eders May:t min underdånigsta upvaktningh och fängna migh öfver at see E. Mayestet vedh önskeligh välmåga. Iagh har länge varit dhen lyckan beröfvat, men håppas änteligh at åhtervinna dhen förnöyelse[n]. Iagh giör migh så mycket större förtröstan, effter E. Mayestet aldranådigst försäkrat sielfv villa hafva omsårgh om sin hälsa, at en gångh åhter få see Eder[s] Mayestet uti fulkomligh välmåga. Ty om iagh intet hade dhet håppet, så kunde iagh intet hafva mer at förvänta någott nöye af till [att] komma närmare.

Här giöres nu all anstalt at komma till march åht Pålen. Men som nödiga hästar och munderingar än felas för dhe svänska, som här äro, så måste marchen så länge

Sidan 4

Dhen ansökningh E. Mayest. i nåder nämpt om, at g. Lejonhufvuds grefvinna² skolat hitskicka, dhen angår, at hon vill uhrsäkta sin mans förhållande vedh Niepern, och är väl intet obilligt, at hon som hans hustru söker uttyda sin mans sak till dhet bästa. Men hvadh saken angår, så måste iagh berätta, at dhen är sådan, at dhen intet står till uhrsäkta. Och är till beklaga, at han, som hafft så åhtskillige berömliga och lyckelige actioner, dhenna gången så aldeles förgjätit sigh och intet allenast, tvärt mot order, förorsakat en oboteligh skada utan giort dhe Svänska vapnen sådan vanähra, som dhe för aldrig hafft. Dhen relation, som han i dhen saken skickat sielfv till sin hustru och hon öfversändt hit till at visa skulden vara truppernas, som intet velat fäkta, dhen visar tvärt om, at skulden varit hans och intet truppernas.

Iagh beder E. Mayestet intet onådigt optager, at iagh så länge upphåller E. Mayestet medh mitt ringa skrifvande, som iagh fruktar lärer vara så otydeligit, at Eders May:t lärer hafva svårt till läsat.

E. Mayestets nådiga brefv här iagh och bekomit, at E. Mayestet nådigst samtycker, at dhess Kammarherre gr. Bonde³ blifvit Commercierådh. Och är så mycket störe nådh

Sidan 5

Sidan 6

Eder May:t har uti ett brefv, som Feifen¹ öfvergifvit migh effter befallningh, behagat skiämpta öfver dhet iagh skolat sagt en gång, at när iagh blefve 30 åhr, så låfvade iagh till [att] villa giffta migh. Iagh kan fuller aldeles intet mer påminna migh något sådant löffte, men törs intet motseya E. Mayestet dheruti, utan håppas Eders May:t lärer väl sielfv hålla för bittidh nogh för en mansperson, sedan han är 40 åhr. Och dhessutan, om sådant löffte skulle faststelles, så lärer Eder May:t åhtminstone unna upskofv, så länge kriget påstår, hvilket synes vara dhet lageligaste förfall som kan finnas. Ty när en person blir pålagt alt för mångahanda slags syslor, så kan dhensamma intet hinna uht medh något dhera. Altså, fast min högsta åstundan intet annat är än effterkomma alt dhet, som E. May:t kan finna något behagh uti, huru svår sak dhet och kunde vara, så håppas iagh läll häruti E. Mayestet lärer gifva nådigst bifall, at dhet är ännu för bittida för migh at tänka på sådan sysla.

Iagh törs intet längre uppehålla Eder Mayestet utan förblifver ouphörligen till min död

Eders Mayestets
underd[ån]igsta hörsamsta
Son-Son och tiänare
CAROLUS.

[Originalet på Kungl. bibl. i Stockholm.]

N:r 5.
Stralsund d. 11 November 1714.¹

Stormäktigsta Dråtningh, aldranådigsta
kiäre Fru Fader-Moder!

Som lägenhet härifrån afgår till Svärgiet, så understår iagh migh medh dhessa rader E. K. Majestet underdånigst at upvakta och berätta, at sedan iagh senaste upvaktade E. K. May:t ifrån Demitocka,² så är afresan kårt dherpå ifrån dhen ohrten fortsatt medh alt dhet föllie, som dher medh migh var. Äfven har och dhe öfvriga, som varit lämnade vedh Bender, brutit åp och möttes sedan alla åht uti Vallacie[t], några mil från Sibenbyrgiska gräntzen, dherifrån sedan alla vidare begifvit sig på resan och lära om någon tidh alla vara här i nägden.

Iagh begaf migh ochså för fiorton dagar sedan utur Vallachiet och gick medh påsten fort, så at iagh i dagh här [!] hitkommen till Stralsundh. Och skulle iagh fuller intet högre önska än at sielfv kunna förfoga migh än närmare till at åhtervinna dhen nåden at personligen giöra E. K. May:t min skyldigste upvaktningh. Men som nödvändigheten ey tillåter, at iagh migh här ifrån än så snart begifver, så måste iagh än åpskiuta till at niuta sådan lycka sielfv.

Och som Liven³ nu reser öfver till Svärgiet, så har iagh bedt honom på mina vägnar aflägga min underdånigsta vördnad hos Eders Mayestet medh vidlyfftigare berättelser

Sidan 7

E. K. May:ts
allerunderdånigsta hörsamsta
Son-Son och tiänare
CAROLUS.

[Originalet på Kungl. bibl. i Stockholm.]

*

N:r 6.
Stralsund d. 30 April, nya stylen, 1715.

Stormäktigste Dråtningh,
aldranädigsta kiäre Fru Fader-Moder!

Eders May:t beder iagh ödmiukligast ville medh vanligh nådh anse, at iagh på så långh tidh uteblifvit medh min skyldigsta upvaktningh. Iagh har fuller åhtskilliga gånger förfärdigat mina underdåniga skrifvelser och hörsamsta svar på Eder K. M. aldranådigsta brefv. Men dhe hafva intet kommit härifrån at afsändas, förmedelst at här mästadhels varit motväder som och at dhe lägenheter, som härifrån gått, intet altidh varit rätt säkra.¹

Altså har mina brefv kommit at ligga qvar och nu blifvit så gambla, at iagh intet understår migh dhem till Eders K. M. at öfversända, utan allenast medh dhessa rader Eders K. May:t i diupesta underdånighet at upvakta och afläggia min hiärtinnerliga lyckönskan till fulbordan af dhet gifftermål E. K. May:t täckts låta komma til slut.² Vår herre förläne dhertill tusendfalt lycka och E. K. M:t allsköns hungnadh och förnöyelse! Iagh frögdar migh mycket, at E. K. May:t betygar sigh vara så förnögdh

Sidan 8

Eders K. Mayt betackar iagh underdånigst, som och så täkts förmäla om dhet nöye Eders K. May:t hafver af härtigen² och dhen öma åmvårdnadh E. K. May:t drager för honom. Iagh håppas, at han lärer tilltaga uti beständige, välmåga, och önskar migh blifva så lyckeligh at en gångh få see honom, iämpte dhet at få giöra E. K. M. min underdånigste upvaktningh.

Emedlertidh önskar iagh vedh lägenheet at kunna befrämia, hvadh som kunde lända härtigens intresse till förmån, så lärer iagh intet underläta all flit dhertill at använda. Iagh beklagar dhen svårigheet härtigens länder måste än utstå under fiendens våldh.³ Men iagh håppas, at dhet intet mer alt för länge skall påstå, innan ändringh dheruti blifver. Fast dhet ännu tämmeligen svårt seer ut, så lärer ändå vedh såmmarens slut alt annorledes sigh ändra.

Dhe Brande[n]burgiska hafva nu ochså begynt yttra dheras ellaka åpsåt, som dhe lång tidh hafft och hafva uti åhtskilligt, utan gifven orsak, begynt förhöfva[!] några fienteligheeter.⁴ Och lärer man nu snart see, om dhe vidare lära fortfara eller ey. Men ehvadh dhe giöra, så menar iagh at dhe, så väl som dhe andra fiender, äntligh lära at bekväma sigh.

Sidan 9

Sidan 10

E. K. May:ts
underdån. hörsamste Son-Son
och tiänare

P. S. Hvadh Eder[s] K. May[t] befalt angående Demant-stenars anskaffande, dhet har iagh effterkommit, och äro Demanterna bestälta giönom grefv Velling.¹ Doch har iagh ännu intet fått hijt dliein; men iagh lärer, så snart iagh får hijt dhem, sända dhem öfver. Fast dhe nu komma för sent, så kunna dhe ändå komma till pass.

Eders K. M. betackar iagh allerunderdånigst för så nådigh omsårgh, at E. K. May:t för en tidh sedan behagat skicka hit öfver en sängh, som iagh nu brukar effter E. K. May:ts befalningh. E. K. May:t har och varit så nådigh och skickat migh sin medaille,² för hvilket iagh och ödmiukligast betackar. Dhet är E. K. M. helt likt och fängnar migh mycket, at iagh dherpå kan igenkiänna E. K. M. ansikte, effter iagh än intet närvarande [kan] få se dhet samma.

[Originalet på Kungl. bibl. i Stockholm.]

*

IV. Till hertiginnan Hedvig Sofia.

N:r 7.
Stockh. d. 28 Jan. A:o 1695.

Durchleüchtigste Princesse,
min aldrakäreste Syster!

Min kiära Syster kan iagh aldrigh nogsampt tacka, at hon hafver velat bevärdiga migh med sitt bref sampt bemöda sigh med mina hälsningar. Härmedh tagandes iagh och tillfälle at bidia, at min Syster ville göra min ursäckt, at iagh i mitt förra bref hafver förgiömt i hastighet at hälsa Fru hofmästerinnan Märta Berens.²

Iagh kan ey eller underlåta att berätta först, at här befans under bordet samma dag, som hennes May:t Drotningen³ reste bort, ett stycke tafft, giort för kvinfolk til at hafva för munnen; och sedan, at iagh hafver hafft then lyckan i dagh at rida Brillant i springbenken⁴ och sedan

Sidan 11

Konungen³ kom hijt. medan iagh hölt på att skrifva, och som iagh då förmälte hoos H. K. M:t M. k. Systers hörsamste hälssning, så befalte H. K. M:t migh at hälsa min kiära Syster igen.

Iagh Recommenderar migli altid i Systers ihugkommelse och förblifver

Min K. Syst.
trogneste och tienstvilligsta
broder och tienare
CAROLUS.

P. S. Min K. Syster behagede på thet högsta at tacka Hennes May:t Drotningen för then nådiga hälsningen och formäla min underdånige tienst.

[Originalet på Upsala universitets bibl.].

*

N:r 8.
Lägret utanför Cracau [Augusti] 1702.⁴

Durchleuchtigste Furstinna, kiäraste
Syster.

Jagh kan intet underlåta vedh detta här tilfället, at Marskalken Görits⁵ nu reser härifrån, med mindre än efter min skyldighet åther göra min upvachtning hos Mon Coeur med detta brefv.

Sidan 12

Jag kan intet och fördristar intet uppehålla Mon Coeur i denna beklaglige materia utan önskar allenast, att vår Herre, den mäcktige Guden, ville trösta, styrka, bevara och hjelpa Mon Coeur medh att genomgå detta här, hvilket är min fasta tröst, som jagh förtröstar mig uppå, och ofelbart hoppas, at jagh alt framgent skall få förnimma om min kiäraste Systers välmåga och välstånd, hvilket är min endaste hugnad och fägnad jagh kan hafva. Jag recommenderar mig härmedh uti eder altid beständiga grace och beder Mon Coeur försäkra sig, att jagh till min dödstund förblifver och är eder underdånigste och trognaste broder och tjenare

CAROLUS.

P. S. Sedan slaget² stod, hafver jagh intet kunnat hafva den nåden at upvakta för osäkerhet af brefven. Hvad emedlertidh förefallit, är intet af stort värde, utan Baron Görtz lärer bäst kunna görat munteligen.

Et bref hafver jagh bekommit af Mon Coeur om Gref Bengts³ frånfälle med nådigh föreskrift för dess hus conservation. Till hvilken ända att efterkomma denna befallning hafver jag redan låtit skrifva till StatsContoiret, så att Grefvinnan lärer åtnjuta det samma mannen hafver njutit.

Desse 4 bref till Salig Härtigen¹ från Mon Coeur sänder jagh här innelyckt med recomendation till unge Härtig C. Fred.⁴

[Tryckt hos FANT IV: 77.]

Sidan 13

N:r 9.
Lägret vid Thorn d. 3 Nov. 1703.

Jagh hafver i dagh blifvit benådat med min hjärtans käre Systers meer än nådiga skrifvelse på mitt sista helt ovärdiga bref. Mon Coeurs obeskrifliga nåd emot mig gör nu sannerligen, att jagh blifver helt oförmögen, så att jag icke ens kan finna något ord till att rätt betacka medh för all den gunst mig bevises, och är jagh hos mig Sjelf helt Confus, hvar gång jagh betraktar min störe ovärdighet och felacktighet til all Mon Coeurs öfverflödande grace, för hvilken jagh upå dhet högsta betackar så väl som ock för de hugneligaste tiender Mon Coeur berätter om sin restitution.

Gudi vare evinnerligen ähret, som så nådeligen behagat att befria min hjertans Syster i denne elacka opassligheten. Jag hoppas och hafver innerlig förtröstan, att dhet nu åther är bättre. Dhen störe Guden han uphjelpe då och bevare min hjertans Syster stedse till full och beständig välmåga. Dhet är min innerligaste önskan, hvarom jagh och ingalunda tviflar, at vår Herre ju icke lärer bevisa oss sin stora nådh dheruti.

Mon Coeurs befallning till följe skrifver jagh och nu Cancelliet till om de tvenne puncter angående det hållsteinska Husets pretentioner, som det hafver på Lyneburgske [?] Huset.¹

Hvad eljest här är passerat, lärer tvifvelsutan nu redan väl vara Mon Coeur bekante, at här vedh Thorn är det aflupit utan någon rätt våldsamhet.² Och hafver garnison sluppit dermedh, att de gifvit sig på discretion och altså blifvit krigsfångar. Stadens vallar hafva vi alla kastat kull och de fläste tornen äro medh minor kullsprengde. Rådhuset i staden med åtskillige andre hus äro upbrände genom eldskjutandet. Eljest hafva de sluppit annat brännande och plundrande medh dhet, at dhe måste gifva 100,000 R:d. brandskatt och sina — — — ³ hafva dhe och mist.

Nu är helt stilla och tyst, emedan som här nu ingen ting [är] att göra. Och för dhet at dhet är redan seent på åhret och dhet begynner nu blifva kallt, så begynner regementerne nu att förläggas i byar. Jagh lärer och väl snart bryta opp nu härifrån och sedan ställa ut marchen, dhit lägenheten och tillfälle gifva vidh handen.

Sidan 14

underdånigste trogne broder och tjenare
CAROLUS.

Jag ber om recom[mendation] till C. F.¹ och också till Guliana.² Jagh måste ock berätta henne, att min äldsta rescamrat hafver jagh härom dagen måst mista, som är Pompe,³ Favorits gamble contrapart, som afton lade sig frisk och måron lågh dödh i min Sängh.

[Tryckt hos FANT IV: 79.]

*

N:r 10.
Weisenhof⁴ d. 10 Dec. 1703.

Durchleuchtigste Furstinna, Högtärade
käraste Syster.

Mon coeurs nådigste bref af d. 17 Nov. hafver jag i går vedh min tilbaka komst ifrån Elbingen här uti underdånighet undfångit och kan jag aldrigh tilfyllest nogh betacka min hjertans Syster för all dhess nådh emot migh. Mon Coeurs nådiga befallningar tilfölje angående Holstens intresse uti det Saxenlauenburgiska Steinhort och Trenbyttelske⁵ hafver jag redhan på min kära Systers ordre uthi dess förra bref skrifvit Cansli-Collegium derom til, at dhe sigh låta på det högsta angelägit vara at befrämja den saken.

Sidan 15

Öfverste Daldorf,² som nu reser på en tid härifrån at göra sin upvagtning hos min hjertans Syster, har bedt mig göra sin recommendation hos Eder. Men jag vet, han är Mon Coeur nogsamt redan bekant, medh hvad oförtrutenhet och flit han stadigt burit, så länge han hade den lyckan at följa Salig Hertigen, och nu sedermera hafver han på samma sätt också förstått väl alla de sysslor, som han här behagat sig påtaga til förrätta. Men jag hafver tagit mig anledning at göra det, at han nu blifver lyckligare än jagh, i det han får personligen göra sin upvagtning hos Mon Coeur, och bedt honom muntligen aflägga min underdånigsta recommendation hos eder, hvarom jag beder Mon Coeur altid conservera mig sin grace och tro, at jag i döden är min hjertans Systers

Underdånigste trognaste
Broder och tjenare
CAROLUS.

P. S. Gudi vare evinnerlig ärat, som aldeles igen restituerat Mon Coeur til sin hälsa igen. Dhet är mig stor hugnad. Vår Herre styrke den samma altid!

Jag gratulerar och öfvermåttan dertil, at Carl Fredrik redan begynner på at studera.

[Tryckt hos FANT IV: 75.]

Sidan 16

N:r 11.
Heilsberg¹ d. 9 Jan. 1704.

Durchläutigste Förstinna. Högtärade
Käresta Syster!

Jag hafver nu åter en lång tid försummat at göra min underdåniga upvagtning. Altså kommer jag nu at bedja igen min hjertans Syster, nu som förr, af nåd ville öfverse med mina förbrytelser, som jag så ofta har begått. Dertill jag dock denna här tiden nu blifvit nödsakad genom åtskilliga tilfällen och förhinder, som har förefallit och afhållit mig, at jag intet kunnat upvagta med mitt ringa skrifvandc, som och måst lämnat hela tiden min käresta Systers nådiga bref obesvarade. Men jag hoppas, at min hjertans Syster lärer af sin stora nåd öfverse ännu med mina stora förseelser. Jag har ock äfvenväl intet lång tid, så at jag kan länge upvakta Mon Coeur med denna min skrifvelse, utan måste nu man i hast skrifva och krafsa till vägs.

Jag hafver undfått min käraste Systers svar angående bataillon,² at den behöfde blifva ännu ...... och skall jag rätta mig derefter.

Angående Daldorf,³ så skall jag ock efterkomma Mon Coeurs befallning at söka recommenderan, så snart lägenhet finnes.

Jag måste nu sluta och beder intet onådigt uptagas, at jag nu i hast måste skrifva så något confust. Och jag forblifver altid in i döden

Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.

P. S. Min hjertans Syster hafver behagat skrifva mig om, at en Baner⁴ vore på förslag til Commendant i Tönningen. Altså ville jag i underdånighet påminna at angående huruvida han dåger något eller intet, det kan man intet visst dömma om vidare än som man hafver sett. Ty han är obekänder och hafver aldrig låtit

Sidan 17

[Tryckt hos FANT I: 62].

*

N:r 12.
Heilsberg d. 24 [Mars] 1704.

Durchläuchtichste Förstinna, Högtärade
kära Syster!

Som G. L. Mörner¹ nu reser härifrån, så kan jag intet underlåta med denna lägenhet at göra min skyldigsta upvagtning, härmed skrifteligen bedjande min hjertans Syster ville altid bihehålla sin nåd för mig, fast jag än intet hafver den lyckan som han til kunna personligen få göra, min upvagtning. Jag hafver bedt honom så väl som General Spens,² som också reser til Sveriget, at de mundteligen ock skola aflägga mina underdånigsta recommendationer.

Eljest hafver jag ock nu åter eftersatt min skyldighet en tämmelig tid, så at jag intet upvagtat med mitt ringa skrifvande. Jag beder Mon Coeur ville utaf sin vanliga nåd öfverse med mina stora felagtigheter nu som altid tilföreno. Derpå förtröstar jag ock, ty eljest blefve jag aldeles försagd nu öfver mina begångna försummelser, dem jag så ofta begår, hvartil jag ock ofta, blifver förorsakader genom åtskilliga hinder, som här ibland förefaller, sp at jag derigenom blifver altid bragt til at försumma min plikt.

Min hjertans Syster kan jag i säkerhet härifrån intet annat stort ännu berätta, utan at alt står Gudi lof väl här til, och Ar-

Sidan 18

Hvad eljest Mon Coeur förmäler om förhindrandet af det skadeliga Danmarks förehafvande emot Holsteinska Husets rätt,¹ så skall jag söka på alt sätt at taga det i agt. Och som mig om intet angelägnare kan vara, än det Mon Coeur angår, så lärer jag altid söka betyga, at jag är af all hjerta i döden

Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
tjenare och broder
CAROLUS.

P. S. G. Gouverneuren Gyllenstjerna² hafver skrifvit mig till äfven också om Danmarks företagande, som var utsedt kanske antingen på — — — — saken eller ock på Hamburg,³ och derföre tycker han vore nödigt, at han hade något manskap hos sig i beredskap på alt fall til Commenderingar och derföre begärar han, han kunde få til sig den ena bataillon af Wellingks, som står i Holstein.⁴ Men jag här intet svarat honom derpå, förrän jag inhämtat Mon Coeurs mening, om man i Holstein icke skulle vara tilfreds, at mista den ena bataillon.

[Tryckt hos FANT I: 64].

Sidan 19

N:r 13.
Datum Ravitz¹ d. 4 Jan. 1705.

Durchleuchtigste Furstinna,
Högtärade Käraste Syster!

P. S. Jag ber min recommendation till Carl Friedrich och till gambla Juliana.²

Min hjertans aldrakiäraste Syster, jag har nu en långh tidh varit afstängd samt måst försumma den stora lycka och nådh, som migh eljest är förunt, at jagh, ovärdiga, hafver friheet till upvackta Mon Coeur med mina Skrifvelser. Altså fördristar jagh i underdånigheet at infinna [mig] och med dhetta bref at i underdånighet göra begynnelse til afläggia min skyldigste upvaaktningh hos Mon Coeur. Och altså kommer jagh först och främst at ödmjukast betacka min hjertans Syster för den oföränderliga nåden Mon Coeur altstedigt bibehåller för migh och dher till medh altidh behugnar nigh medh dhess aldrakiäraste nådiga brefv, fast jagh efter min förtjenst intet är värdigh mera at bekomma dhen stora hugnan, som jagh bekommer då, när jagh får Mon Coeurs kiära brefv. När jag tänker på mina stora förseelser, som så grufveligt ofta försummat min skyldighet uti alt, så skämms jagh rätt, som och när jagh betracktar min ovärdighet och hvad jagh med rätta förskyllat, om mon Coeurs nådh icke hade varit större emot mig än jag den kunnat förbryta. Altså beder jagh och nu ödmjukast min hjertans Syster ville ännu fortfara sammaledes och låta dhess grace altidh vara större emot migh än min förtjenst är. Jagh förtröstar och häruti aldeles på min hjärtans Systers öfverflödande nådh emot migh hela tiden.³

Alt sedan jagh sidst hade den nåden at upvackta mon Coeur, så har Svänska armeen hår i Pålen måst varit uti marche, så länge Sommaren varade,⁴ först till Warschau, då Kungavalet skiedde af dhen nuvarande Kungen Stanislaus, och sedan till Lemberg, då
 

Sidan 20

På denna marchen, förr än jag kom till Punitz. så var jagh så olycklig och miste dhen gambla följeslagaren Klinkowström,³ som blefv skuten i Staden Kalits, då och en Saxisk Öfverste blefv fången dhen gången. Jagh skall också sökia uträtta mon Coeurs befallning at, dher lägenhet är, sökia at hjelpa hans anhöriga. Hans bror har varit här och sökt at komma i hans ställe, men sedermera har dhensamma gjort ansökning at komma i Cantseliet. Brorn, dhen äldste, är redan emplojerad i Pommern. Dheras Fader var för några dagar sedan här, men han är åter bortrest igen.

Mon Coeur skrifver och uti sitt bref, at de svänske Regementers i Hållsten⁴ kvarblifvande vore något nödigt ännu, hvaruti jagh gärna skulle efterkomma Mon Coeurs vilja, så snart det länder till Hållstens besta. Ty at gouverneuren begärde, at dhe skulle hålla sig färdiga at gå tillbakars, det hafver han giort af sig sjelfv

Sidan 21

Min kiäraste Syster skrifver och angående Eric Sparre¹ att han åstundar Gripenhielms ställe. Men som man ännu intet är viss om hans dödh, så kan väl ännu intet något giöras dhertill. Dessutom, Dahlkarlshöfdingdöme är och af dhen beskaffenhet, at dän Landshöfdingen, som dhär är, bör vara een, som är väl kunnigh i Bergväsendet, och tror jagh icke Sparren [h]eller lärer komma till rätta med Bergssaker.

Min Systers nådiga befallningh om Smedman² skall jagh gerna söka vedh lägenhet efterkomma och vara beforderlig. Han meriterar väl och är snäll och arbetsam. Men nu är ingen öpning; för den förändring, som varit i Cantzelie, var redan skedde[r] för Mou Coeurs bref kom.

Jagh beklagar af alt hjertat dhet så rysliga dödsfall af dheras goda hennes Höghet i Hållsten.³

Jagh törs nu intet längre uppehålla Mou Coeur utan vill allenast korteligen taga migh dristigheten at önska min hjertans Syster et lyckligt frögdefult nytt åhr, all hälsa och prosperitet, hvilket är min största hugnad jagh här i verlden hafver, at jagh om dess stadigvarande gör migh säker förtröstan, som och at Mon Coeur altid blifver mig för den, som utan uppehåll blifver i döden dess trogne underdånige broder och tjenare

CAROLUS.

Angående Lejonhufvuds⁴ action så lärer den svårligen kunna uphäfvas. Och det vore bäst för honom sjelfv, om han vore oskyldig, at han på, sådant sätt befriades och sluppe så all misstanka. Men han hafver svåra skäl emot sig; bland alle andra, så har man och funnit up nu i dhet sidsta Saxiska lägret een hans egen-

Sidan 22

Jagh beder om ursächt, at jagh så fritt och ovuligt skrifver.

P. S. Jagh beder, min hjertans Syster, excusera intet den nödiga påminnelsen om dhe 20 a 30,000 R:d. Dhet var mycket väl och min kiäraste Syster måste intet vara så främmande medh migh ock complimentera dherom, ty jagh kan intet häldre användat än Hollsten till godo. Jagh skrefv och et brefv längesedan redan från Littauen, at mon Coeur intet räkna dhet för främmande, som mitt är, utan alt ännu som sit egit, ty dhet är alt lika mycket till min Systers tjenst som för migh.

Min kiära Syster skrifver och i sit brefv om sin för oss bedröfveliga tanka at i våhr ärna sigh reesa hemifrån uth. Och således betages alt hopp för migh att blifva så lycklig någonsin njuta mon Coeurs närvarelse, som vist vore alt för bedröfveligt, och blefve måst för mig ängsligt at tänka. Om jagh än kommer någonsin hem, så skulle jagh ändå sakna der mon Coeurs dyra person. Och de andra båda, som Drottningen och Ulla, de lära och få en stor bedröfvelse, när de måste sakna mon Coeurs, och eder lärer dhet och kanskie blifva ensligt allena. Derföre beder jagh ödmjukeligen, om det är möjligen at mon Coeur kunde blifva quar, dher vi alle äro hemma.

Eljest och förmäler mon Coeur och Mormor,¹ at dhet funnos några, som äro malintentionerade. Men så kan jagh försäkra, at jagh intet vet eller har märkt något, ej heller känner någon här, som icke efter dheras skylldighet varit salig härtigen med all Submission och zele tillgifven.

[Tryckt hos FANT IV: 81].

*

N:r 14.
Rawitz d. 18 [Jan.]² 1705.

Durchläuchlichste Förstinna, Högtärade
kära Syster!

Som påsten nu afgår i afton, så kan jag intet underlåta, at göra min underdånigste upvagtning hos Mon Coeur.

Jag här nu i dessa dagar blifvit benådad åter så väl genom Capellmästar Düben³ såsom ock eljest med min hjertans Systers

Sidan 23

Min hjertans syster formäler ock i sitt bref, at Mon Coeur och Syster Ulrica är sinnad at taga sig den mödan att resa til förskaffa mig den stora lycksaligheten, at kunna en gång få igen göra min personliga upvagtning. Och är sannerligen ingen ting, hvad jag kunde högre önska, än om jag en gång kunde komma dertill igen, och skulle jag intet försumma något moment at resa til få den nåden, om mig det vore tillåteligt och jag intet vore förhållen genom nödvändigheten, som är med Soldat-väsendet. Denna besvärliga resan, som mina hjertans Systrar äro så nådiga och ärna påtaga sig, är jag mycket rädder, at det lärer finnas stora svårigheter vid och näppeligen kunna denna årstiden ske eller för sig gå, utan stor hazard, hvilket vore alt för ängsligt at
befara.

Och jag förnimmer nu också dertil, at vår kära Syster Ulrica blifvit sjuk i stora mässlingen och ängslar det mig mycket. Men jag har det fasta hoppet, at vår Herre har varit så nådig och hjelpt henne väl derutur, och hoppas jag med Guds hjelp den lyckan, at påsten i morgon lärer bringa oss goda tidningar, som och försäkra om Mon Coeurs beständiga välmåga, hvilken vår herre städse nådeligen vid magt hålle.

Jag får nu intet längre upvagta min hjertans Syster, utan recommenderar mig i Mon Coeurs oföränderliga nåd och som är i döden af mitt innersta hjerta

Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.

Jag ber min recommendation til Carl Fredrik och Juliana² mycket flitigt och til alt fruntimret.

[Tryckt hos FANT 1: 67].

Sidan 24

N:r 15.
Rawitz d. 23 Jan. 1705.

Durchläuchtichste Förstinna, Högtärade
käraste Syster!

Jag hafver nu bekommit min hjertans Systers Skrifvelse af d. 28 Dec., för hvilken jag på det underdånigaste betackar för all den nåd, Mou Coeur mig deruti på nytt så öfverflödigt åter bevisar, såsom ock varit så nådig och berättar mig de så hugneliga tidningar om vår käresta Systor Ulricas lyckeliga liknelse til snart aldeles hafva sjukdomen¹ öfverståndit, och det så helt lyckeligen och väl, Gudi ske lof.

Drottningen förnimmer jag ock varit opasslig. Men nu Gudi ske lof och vare visst ärad för den hugnan, at hon blifvit frisk igen. Vår Herre bevare henne altid vidare, såsom ock bägge mina hjertans aldrakäresta Systrar och min kära hjertans Syster Hedvig, at Mon Coeur måtte väl undkomma all farlig sjukdom, som skulle göra mig grufveligen ängslig, när jag intet hade den trösten at hugna mig af Mon Coeurs beständiga välmåga.

Jag är nödsakad för tidens korthet nu korteligen härmed at sluta och beder Mon Coeur ville altid conservera sin nåd för den, som af alt hjerta i döden är

Mon Coeurs
underdånigste trognaste
tjenare och broder
CAROLUS.

P. S. Jag ber min recommendation til Carl Fredric och Juliana och tacksägelse för lyckönskan hon skrifvit och pomeransskalen. Om jag har haft tider, så skulle jag sjelf hafva infunnit mig med mitt bref hos henne. Jag ber ock min recommendation til Grefvinnan Witen² och Greta Wrangel³ och fruntimret.

Min hjertans Systers kära nådiga befallning at jag skall skrifva, skall jag söka at sträfva efter at efterkomma min skyldighet uti,

Sidan 25

[Tryckt hos FANT 1: 66].

*

N:r 16.
Rawitz d. 15 Maji 1705.

Durchläuchtichste Förstinna, Allernådigste
kära Syster!

Min hjertaus aldrakäraste Syster, jag kommer nu åter och beder underdånigst om förlåtelse, at jag på en tid försummat igen at göra min hörsamma upvagtning, och förliter mig säkert alt för mycket på Mon Coeurs stora nåd för mig, at jag så ofta förser mig och förvårdslösat det, at jag den nåden hafver at så ofta blifva hugnad med Mon Coeurs kära bref. Men jag hoppas, at Mon Coeur lärer af nåde ännu intet tröttas vid min försummelse utan öfverse med mina felagtigheter. Här har nu i denna här tiden förefallit åtskillige hinder, som alt dageligen hafva bragt mig ifrån min skyldiga upvagtnings görande; men som denna expressen, som varit hitskickad, nu går härifrån, så kommer jag nu at aflägga min skyldighet.

Hvad här passerar, kan jag intet stört berätta Mon Coeur, hvad icke redan lärer vara bekant, at vi för 14 dagar sedan haft bröllop med Arvid Horn¹ och Gref Pipers svägerska. Kungen i Pohlen² var här med på bröllopet med sin drottning och hans moder, och sedan reste de härifrån igen. Men brudgummen stod sig illa; han var mycket sjuk på bröllopet, så at han knapt kunde stå uti brudstolen, så at han ligger ock ännu sjuk utaf rosen; men han begynner til nu at bättras.

Dübens fru³ är ock nu hitkommen. Och har jag haft den lvckan och fått med henne Mon Coeurs kära bref, för hvilket iag

Sidan 26

Min kära Syster har skrifvit mig til angående lilla Hertigens Informators Norlingens¹ befordran, och jag skulle gärna efterkomma Mon Coeurs befallning: men det är redan bortgifvit at Törlingen, som varit här Fäldt-Präst.

Angående Bjelken,² så har jag så strax intet kunnat göra något dertil, innan jag har fått se öfver dornen. Men så har han nu på Drottningens och mina kära Systrars befallning undsluppit lifsstraffet.

Jag bar nu intet stort til at berätta Mon Coeur; utan här äro någre recruter komne af — — — . Här är nu en ung prins af Baden³ hitkommen för fjorton dagar sedan, och i förgårs afton kom Prinsen af Gotha,⁴ som varit här förr, hit igen.

Jag kan ock intet underlåta att tacka underdånigast för de goda tidningar, min kära Syster låtit mig veta uti et sitt bref om, at Drottningen, Gudi ske lof, hafver blifvit bättre efter sin sjukdom. Vår Herre bevare henne länge och bägge mina käresta Systrar och at jag måtte blifva så lyckelig och en gång kunna göra min upvagtning igen.

Emellertid beder jag Mon Coeur altid vil bibehålla sin nåd för mig, som til döden är

Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.

P. S. Jag ber om min recommendatiou til lilla Carl Fredric. Och jag betackar Mon Coeur för hans sensta bref jag har fått; men om mig tyckes rätt, så har min kära Syster sjelf skrifvit det.

Sidan 27

[Tryckt hos FANT I: 69].

*

N:r 17.
[Utan datum].

Durchläuchtichsta Furstinna, Allernådigaste
käraste Syster!

Som påsten nu afgår, så kan jag intet underlåta härmed i underdånighet at göra min underdånigaste upvagtning. Jag har åter i går varit så lycklig och bekommit et min hjertans Systers aldranådigaste bref, för hvilket jag ödmjukeligast betackar, men är oförmögen at kunna aflägga någon tacksägelse för all den nåd mig betes som ock at Mon Coeur så alt för nådigt uptager mina ovärdiga skrifvelser.

Til följe af Mon Coeurs befallning angående arfdelningsverket, så hafver jag gjort anstalt och skrifvit til Vice-Presidenten i Tribunalet at vara Commissarie på min sida til den, som Hertigen af Eutin lärer på sin sida dertil förordna, såsom Mon Coeur af dessa copierna lärer se.

Jag far nu intet längre upvagta, efter påsten går, uthan måste sluta, förblifvandes i döden

Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.

Jag ber min recommendation til Carl Fredric — — och alt fruntimret.

[Tryckt hos FANT I: 72].

Sidan 28

V. Till Prinsessan Ulrika Eleonora.

N:r 18.
Kongsöör d. 11 Mars. A:o 1698.

Durchleüchtigste Princesse,
min aldrakäreste Syster!

Min kiära Syster betackar iagh högligast för dhes Skrifvelse och beder på dhet högsta om ursecht. att iagh intet medh mera i affton hinner at uppvarta min kiäre Syster, än till att betyga min hungnadh öfver dhet iagh förnimmer min kiäre Syster vara ved god välmåga, frisk [h]älsa och sundheet och tacka för dhes gunstiga omvårdnadh.

Dhett öfvriga beder iagh om ursecht, att iagh intet alt här uti om resan hafv. för tidzens knappheet kunnat berätta, uthan läre[r] min kiäre Syster finna dhet uti Syster Hedevigs brefv.

För dhet öfvr. beder iagh min kiäre Syster ville vara så godh och giöra min underdånige Recommendation hos H. M. Drotn.¹ och hennes höghee¹² och hälsa Gretien³ och Hofvmästerinnan och samtl. fruntimbret och E. och J.⁴ dher under medh förstånditt och ey glömma bårt sin underdånigsta och trognesta

tienare
CAROLUS.

[Originalet på Kungl. bibl. i Stockholm.]

Sidan 29

Denna sida är en del av ett ofullbordat arbete som syftade till att skanna in och publicera på Internet de brev från Karl XII som Ernst Carlson gav ut i tryckt form 1893. Hela boken finns numera tillgänglig hos Projekt Runeberg.