Örjan Martinsson
| |
Inledning |
Förra afdelningen: |
Konung Karl XII:s egenhändiga bref till kungliga och furstliga
personer. |
I.
II.
III.
IV |
Till
»
»
» |
konung Karl XI
drottning Ulrika Eleonora d. ä.
änkedrottning Hedvig Eleonora
hertiginnan Hedvig Sofia |
1
2
3, 4,
5, 6
7, 8,
9, 10,
11, 12,
13, 14,
15, 16,
17 |
V |
» |
prinsessan Ulrika Eleonora |
18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30,
31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39,
40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52,
53, 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60, 61,
62, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 69, 70,
71, 72, 73, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83,
84, 85, 86, 87, 88,
89, 90, 91, 92, 93, 94, 95, 96, 97, 98, 99, 100, 101, 102, 103,
104,
105,
106, 107, 108, 109, 110, 111, 112, 113, 114, 115, 116, 117 |
VI.
VII.
VIII.
IX.
X.
XI. |
»
»
»
»
»
» |
hertig Fredrik IV af Holstein-Gottorp
landtgrefve Karl af Hessen-Kassel
arfprins Fredrik af Hessen-Kassel
konung August II af Sachsen-Polen
konung Fredrik I af Preussen
konung Fredrik Vilhelm I af Preussen |
118, 119, 120, 121, 122, 123
124
125, 126, 127, 128, 129, 130, 131, 132, 133, 134, 135, 136, 137, 138
139
140, 141
142 |
|
Senare afdelningen:
Bihang: |
Konung Karl XII:s egenhändiga bref till enskilda personer.
Kansliskrifvelser och andra uppsatser helt eller delvis av konung Karl
XII:s hand |
|
FÖRRA AFDELNINGEN.
_____
KONUNG KARL XII:S
EGENHÄNDIGA BREF
TILL
KUNGLIGA OCH FURSTLIGA PERSONER
_______ |
Sidan 1
-
Originalbrefvet saknar datering, men är — såsom af kronprinsens naiva
Ivckönskan framgår — tydligen skrifvet på Karl XI:s födelsedag i
drottningens dödsår.
-
ULRIKA ELEONORA d. ä., Karl XII:s moder, afled å Karlbergs slott den 26 juli
1693 i sitt 37:te och kronprinsens 12:te år.
-
Utom det ofvan tryckta finnas i behåll tre korta, till innehållet obetydande
ungdomsbref från kronprinsen till Karl XI, af hvilka två (det ena odateradt,
det andra af »Carlberg d. 22 Juli A:o 1691») förvaras i svenska riksarkivet
och det tredje (odateradt och utan underskrift) på Upsala universitets
bibliotek. — Egendomligt nog finnes i Sjöholms arkiv ett med det här ofvan
tryckta alldeles lika lydande originalbref. Båda brefven äro otvifvelaktigt
äkta: men sannolikt är det ena af dem koncept eller exercitium.
|
I. Till
konung Karl XI
N:r 1.
[Den 24 November 1693].1
Allernådigste Konungh
och herr Fader!
I thenna här stora sorgeliga tidh, gönom hennes högt saliga May:tz
altförhastiga och högst beklagliga afgångh,2
kan iagh ingen större tröst få än som när iagh tänker uppå, huru stor
lyksalighet var uti den 24 dagen i Novembris månadh för Svealandh, när een
så stor Konungh föddes. Hvilken dagh iagh önskar må komma myckit oftare igen
än som thet hafver varit och i gladligare tillståndh än som nu för tiden är;
thertill försäkrandes, at iagh altidh förblifver
E. Kongl. May:tz underdånigste
och hörsamste tienare och Son
CAROLUS.3
[Originalet på Upsala universitets bibl.] |
II. Till
drottning Ulrika Eleonora d. ä.
N:r 2.
Upsala d. 28 Feb. 1693.
Stormecktigeste, Drotning,
min allernådigeste Fru moder!
Iagh hafver intet kunnat underlåta i diupesta underdånigheet efterkomma
E. May:tz befalningh.
Therföre Recommenderar iag migh altidh i E. May:tz nådh och berättar, at
resan är, Gudh skie loff, väl afluppen.1
Och vij kommo hit klåckan fäm, då klåckan i Stockholm lärer hafva varit sex;
ty klockan här, går een timma senare än i Stockholm.
I gåhr förmiddagen var hans May:t Konungen, Prince Fredric2
och iagh i Academien, hvarest D. Petrus Rudbeckius3
orerade på latin, och i gåhr eftermiddagen hörde vij professor Norman4
orera på Grekiska i Academien. Therefter besåge vij och biblioteket.
Härmedh förblifvandes
altidh E. May:tz
underdånigste och hörsamste
Son och tiänare
CAROLUS.
[Originalet på Upsala universitets bibl.] |
Sidan 2
-
Kronprinsen berättar hur om sin resa till Upsala, dit han fått följa Karl XI
för att öfvervara de högtidligheter, hvarmed hundraårsminnet at' Upsala möte
firades.
-
FREDRIK, arfprins af Holstein-Gottorp, sedermera regerande hertig därstädes
och Karl XII:s svåger, född 1671.
-
RUDBECKIUS, Petrus, teol. doktor, domprost i Upsala och sedermera biskop i
Skara, född 1625. Han förrättade teol. doktorspromotionen vid jubelfesten
1693. Död 1701.
-
NORRMAN, Lars, teol. professor i Upsala, född 1651. Han var känd för sin
ovanliga lärdom både i de klassiska språken och i fäderneslandets
antikviteter. Död 1703.
|
III. Till
änkedrottning Hedvig Eleonora.
N:r 3.
Stoch. d. 9 Feb. 1691.1
Stormechtigste Drotning, min
aldrakiäreste Fru Farmoder!
Iagh tackar E. May:t ödmiukeligast för det nådige breef, som mig är
tillskrifvit och i desse dagar till handa kommit.
Ther hoos kan iagh intet underlåta at tacka på min K. Systers Princesse
Ulricas vägnar,2 ty iagh veet, om hon
kunde, så skulle hon giärna önska alt thet iag nu af hiertat önskar,
nembligen alt gott.
E. May:tz min aldrakiäreste
Fru Farmoders
hörsammeste och lydigeste
Sone Son
CAROLUS P.
[Originalet på Upsala universitets bibl.] |
Sidan 3
-
Detta bref, ehuru till innehållet obetydande, har dock upptagits i samlingen
såsom varande det äldsta originalbref med fullständig datering och
underskrift man känner af Karl XII:s hand. Han var, då brefvet skrefs, blott
åtta år gammal, och den stora, rediga handstilen vittnar om att brefvet
egentligen är att betrakta som en skriföfning, tillkommen under lärarens
ögon. En än äldre sådan öfning, som dock endast består af alfabetet i en rad
och ett bibelspråk, finnes i svenska riksarkivet; den är daterad d. l maj
1687 och således tillkommen i kronprinsens femte år.
-
ULRIKA ELEONORA d. y., Karl XII:s yngre syster, var född den 23 januari 1688
och alltså, såsom endast treårig vid brefvets affattande, oförmögen att
svara för sig själf.
|
N:r 4.
Bender d. 14 Decemb. 1712.
Stormechtigste Dråtning,
aldranådigsta kiäre Fru Fader-Moder!
Som dhet brefv iagh sidst skrifvit1 blifvit här något
qvarliggiandes, giönom dhet Dyben2 blifvit här något längre
uppehållen än som var ärnat, så kan iagh intet underlåta Eders Mayestet medh
dhetta i underdånighet upvakta.
Frögder migh innerligen, at sednaste tidningar försäkrat migh här om E.
Mayestets fulkombliga hälsa. Gudskie lofv, som altidh uppehåller Eders
Mayestet! Iagh tackar Eders Mayestet och underdånigst, som giönom Cederholm3
munteligen låtit försäkra, at E. Mayestets hälsa då befunnit sigh så godh
som dhen intet på långh tidh varit. Iagh önskar intet högre än kunna ha dhen
nåden en gångh närvarande giöra Eders May:t min underdånigsta upvaktningh
och fängna migh öfver at see E. Mayestet vedh önskeligh välmåga. Iagh har
länge varit dhen lyckan beröfvat, men håppas änteligh at åhtervinna dhen
förnöyelse[n]. Iagh giör migh så mycket större förtröstan, effter E.
Mayestet aldranådigst försäkrat sielfv villa hafva omsårgh om sin hälsa, at
en gångh åhter få see Eder[s] Mayestet uti fulkomligh välmåga. Ty om iagh
intet hade dhet håppet, så kunde iagh intet hafva mer at förvänta någott
nöye af till [att] komma närmare.
Här giöres nu all anstalt at komma till march åht Pålen. Men som nödiga
hästar och munderingar än felas för dhe svänska, som här äro, så måste
marchen så länge |
Sidan 4
-
Af Karl XII:s bref till Hedvig Eleonora — en gång otvifvelaktigt en ganska
talrik samling — finnas numera veterligen i behåll endast de fyra här
återgifna brefven (n:r 3—6).
-
DÜBEN, Anders, kapellmästare, född 1673. Han hade redan i april 1711
skickats ut till konungen i Bender med bref från änkedrottningen och
prinsessan Ulrika Eleonora angående prins Fredriks af Hessen-Kassel frieri.
Ulrika Eleonores bref till Karl XII den 17 och 18 april 1711. Riksarkivet.
-
CEDERHOLM, Bernhard, registrator i kansliet, född 1678. Utskickad till
konungen i Bender, kom han att vara med om kalabaliken. Sedermera lagman och
president i Göta hofrätt. Död 1750.
|
vänta, till dhess alt här är anskaffat. Och om tiden intet går för långt uht,
innan man får ihåp så många hästar för dhe Svänska som behöfvs, så lärer
upbråttet snart gå för sigh. Tartar Chan och tartarna medh dhe turker, som
skola föllia, äro redan march-färdiga.1 Dhen ansökningh E.
Mayest. i nåder nämpt om, at g. Lejonhufvuds grefvinna2 skolat
hitskicka, dhen angår, at hon vill uhrsäkta sin mans förhållande vedh
Niepern, och är väl intet obilligt, at hon som hans hustru söker uttyda sin
mans sak till dhet bästa. Men hvadh saken angår, så måste iagh berätta, at
dhen är sådan, at dhen intet står till uhrsäkta. Och är till beklaga, at
han, som hafft så åhtskillige berömliga och lyckelige actioner, dhenna
gången så aldeles förgjätit sigh och intet allenast, tvärt mot order,
förorsakat en oboteligh skada utan giort dhe Svänska vapnen sådan vanähra,
som dhe för aldrig hafft. Dhen relation, som han i dhen saken skickat sielfv
till sin hustru och hon öfversändt hit till at visa skulden vara truppernas,
som intet velat fäkta, dhen visar tvärt om, at skulden varit hans och intet
truppernas.
Iagh beder E. Mayestet intet onådigt optager, at iagh så länge upphåller
E. Mayestet medh mitt ringa skrifvande, som iagh fruktar lärer vara så
otydeligit, at Eders May:t lärer hafva svårt till läsat.
E. Mayestets nådiga brefv här iagh och bekomit, at E. Mayestet nådigst
samtycker, at dhess Kammarherre gr. Bonde3 blifvit Commercierådh.
Och är så mycket störe nådh |
Sidan 5
-
När detta bref skrefs eller sex veckor före kalabaliken, rustade sig alltså
konungen på allvar för att med svenskarne i Bender, tartar-kans trupper och
de turkar, som stodo i trakten, begifva sig på hemvägen genom Polen.
-
LEWENHAUPT (namnet skrefs denna tid ofta Lejonhufvud), Brita Dorotea, Adam
Ludvig Lewenhaupts grefvinna och kusin, född 1663. Hon hade genom
öfversändande af sin mans berättelse om den kapitulation, hvartill han efter
nederlaget vid Poltava och Karl XII:s flykt öfver Dnjepern den l juli 1709
blifvit tvungen, sökt mildra konungens hårda och onådiga tanke om den
olycklige, i rysk fångenskap försmäktande generalen, men — såsom af
ofvanstående bref synes — alldeles förgäfves. Jfr n:r 82.
-
BONDE, Gustaf, grefve och kammarherre hos Hedvig Eleonora, född 1682,
utnämndes till kommerseråd 1711. Sedermera landshöfding, president i
bergskollegium och riksråd. Död 1764.
Sidan 6
-
FEIF, Kasten, kansliråd, född 1661. Han åtnjöt. som bekant, i hög grad Karl
XII:s gunst under vistelsen i Bender och fick därför ofta i uppdrag att hos
konungen förmedla kinkiga framställningar. Sedermera baron. ombudsråd och
President i statskontoret. Död 1739.
|
för honom, at E. Mayestet dherjämpte vill tillåta honom blifva Kammarherr[e].
Iagh skrefv då straxt, när han blefv Commercie-rådh, och berättade E.
Mayestet dherom och begiärde Eders Mayestets Samtycke dhertill, men brefvet
är bortkommit. Eder May:t har uti ett brefv, som Feifen1
öfvergifvit migh effter befallningh, behagat skiämpta öfver dhet iagh skolat
sagt en gång, at när iagh blefve 30 åhr, så låfvade iagh till [att] villa
giffta migh. Iagh kan fuller aldeles intet mer påminna migh något sådant
löffte, men törs intet motseya E. Mayestet dheruti, utan håppas Eders May:t
lärer väl sielfv hålla för bittidh nogh för en mansperson, sedan han är 40
åhr. Och dhessutan, om sådant löffte skulle faststelles, så lärer Eder May:t
åhtminstone unna upskofv, så länge kriget påstår, hvilket synes vara dhet
lageligaste förfall som kan finnas. Ty när en person blir pålagt alt för
mångahanda slags syslor, så kan dhensamma intet hinna uht medh något dhera.
Altså, fast min högsta åstundan intet annat är än effterkomma alt dhet, som
E. May:t kan finna något behagh uti, huru svår sak dhet och kunde vara, så
håppas iagh läll häruti E. Mayestet lärer gifva nådigst bifall, at dhet är
ännu för bittida för migh at tänka på sådan sysla.
Iagh törs intet längre uppehålla Eder Mayestet utan förblifver
ouphörligen till min död
Eders Mayestets
underd[ån]igsta hörsamsta
Son-Son och tiänare
CAROLUS.
[Originalet på Kungl. bibl. i Stockholm.] |
N:r 5.
Stralsund d. 11 November 1714.1
Stormäktigsta Dråtningh, aldranådigsta
kiäre Fru Fader-Moder!
Som lägenhet härifrån afgår till Svärgiet, så understår iagh migh medh
dhessa rader E. K. Majestet underdånigst at upvakta och berätta, at sedan
iagh senaste upvaktade E. K. May:t ifrån Demitocka,2 så är
afresan kårt dherpå ifrån dhen ohrten fortsatt medh alt dhet föllie, som
dher medh migh var. Äfven har och dhe öfvriga, som varit lämnade vedh
Bender, brutit åp och möttes sedan alla åht uti Vallacie[t], några mil från
Sibenbyrgiska gräntzen, dherifrån sedan alla vidare begifvit sig på resan
och lära om någon tidh alla vara här i nägden.
Iagh begaf migh ochså för fiorton dagar sedan utur Vallachiet och gick
medh påsten fort, så at iagh i dagh här [!] hitkommen till Stralsundh. Och
skulle iagh fuller intet högre önska än at sielfv kunna förfoga migh än
närmare till at åhtervinna dhen nåden at personligen giöra E. K. May:t min
skyldigste upvaktningh. Men som nödvändigheten ey tillåter, at iagh migh här
ifrån än så snart begifver, så måste iagh än åpskiuta till at niuta sådan
lycka sielfv.
Och som Liven3 nu reser öfver till Svärgiet, så har iagh bedt
honom på mina vägnar aflägga min underdånigsta vördnad hos Eders Mayestet
medh vidlyfftigare berättelser |
Sidan 7
-
Samma dag alltså, som konungen efter snabbridten genom Europa anlände till
Stralsund, gladde han sin åldriga farmoder med detta bref.
-
»Demitocka» = Demotika. Det ofvan omtalade brefvet har ej kunnat återfinnas.
-
LIWEN, Hans Henrik, general-löjtnant, född 1664. Denne, som efter
återkomsten från sin beskickning till Karl XII i Turkiet fått sig högsta
ledningen af amiralitetsverket i Karlskrona anförtrodd, hade på konungens
befallning kommit öfver till Stralsund. Han skickades nu till Stockholm för
att underrätta om konungens hemkomst och förmå hufvudstadens borgerskap att
skaffa ytterligare medel till kriget. Sedermera riksråd och grefve. Död
1733.
|
om hvadh Eders K. May:t skulle i nåder täckas vetta, som iagh intet hinner
dhenna gången uti mitt bref införa, utan måste sluta i största hast medh
förblifvande intill min dödh E. K. May:ts
allerunderdånigsta hörsamsta
Son-Son och tiänare
CAROLUS.
[Originalet på Kungl. bibl. i Stockholm.]
*
N:r 6.
Stralsund d. 30 April, nya stylen, 1715.
Stormäktigste Dråtningh,
aldranädigsta kiäre Fru Fader-Moder!
Eders May:t beder iagh ödmiukligast ville medh vanligh nådh anse, at iagh
på så långh tidh uteblifvit medh min skyldigsta upvaktningh. Iagh har fuller
åhtskilliga gånger förfärdigat mina underdåniga skrifvelser och hörsamsta
svar på Eder K. M. aldranådigsta brefv. Men dhe hafva intet kommit härifrån
at afsändas, förmedelst at här mästadhels varit motväder som och at dhe
lägenheter, som härifrån gått, intet altidh varit rätt säkra.1
Altså har mina brefv kommit at ligga qvar och nu blifvit så gambla, at
iagh intet understår migh dhem till Eders K. M. at öfversända, utan allenast
medh dhessa rader Eders K. May:t i diupesta underdånighet at upvakta och
afläggia min hiärtinnerliga lyckönskan till fulbordan af dhet gifftermål E.
K. May:t täckts låta komma til slut.2 Vår herre förläne dhertill
tusendfalt lycka och E. K. M:t allsköns hungnadh och förnöyelse! Iagh
frögdar migh mycket, at E. K. May:t betygar sigh vara så förnögdh |
Sidan 8
-
Förbindelsen mellan Stralsund och det egentliga Sverige var osäker, i
synnerhet sedan en öfverlägsen eskader af danska flottan under Gabel den 13
april 1715 slagit och förstört en afdelning af den svenska, som under C. H.
Wachtmeister kryssade vid Femern. Jfr n:r 85.
-
Bilägret mellan Ulrika Eleonora och arfprinsen af Hessen-Kassel ägde rum den
24 mars 1715.
|
medh Arfv-Printsens person.1 Dhet är säkert, at han är af sådana
egenskaper, at en hvar, som kiänner honom, måste hålla af honom, och lärer
E. K. M. stedze mer och mer hafva fängnadh af honom. Eders K. Mayt
betackar iagh underdånigst, som och så täkts förmäla om dhet nöye Eders K.
May:t hafver af härtigen2 och dhen öma åmvårdnadh E. K. May:t
drager för honom. Iagh håppas, at han lärer tilltaga uti beständige,
välmåga, och önskar migh blifva så lyckeligh at en gångh få see honom,
iämpte dhet at få giöra E. K. M. min underdånigste upvaktningh.
Emedlertidh önskar iagh vedh lägenheet at kunna befrämia, hvadh som kunde
lända härtigens intresse till förmån, så lärer iagh intet underläta all flit
dhertill at använda. Iagh beklagar dhen svårigheet härtigens länder måste än
utstå under fiendens våldh.3 Men iagh håppas, at dhet intet mer
alt för länge skall påstå, innan ändringh dheruti blifver. Fast dhet ännu
tämmeligen svårt seer ut, så lärer ändå vedh såmmarens slut alt annorledes
sigh ändra.
Dhe Brande[n]burgiska hafva nu ochså begynt yttra dheras ellaka åpsåt,
som dhe lång tidh hafft och hafva uti åhtskilligt, utan gifven orsak, begynt
förhöfva[!] några fienteligheeter.4 Och lärer man nu snart see,
om dhe vidare lära fortfara eller ey. Men ehvadh dhe giöra, så menar iagh at
dhe, så väl som dhe andra fiender, äntligh lära at bekväma sigh. |
Sidan 9
-
FREDRIK, arfprins af Hessen-Kassel, född 1676 och död såsom konung af
Sverige 1751.
-
KARL FREDRIK, hertig af Holstein-Gottorp, son af Kan XII:s äldre syster,
prinsessan Hedvig Sofia, och hertig Fredrik IV af Holstein-Gottorp, var född
1700. Faderlös 1702 och moderlös 1708, uppfostrades han vid svenska hofvet
med Arvid Horn som guvernör. Karl XII visade alltid lifligt intresse för sin
unge frände och hälsar ofta i sina bref till »lille hertigen» eller »C. F.»
Död 1725.
-
Efter fästningen Tönningens intagande höllo fientliga trupper alltjämt
Holstein-Gottorp besatt, och där utkräfdes tunga, krigskontributioner.
-
Karl XII fördref i april 1715 de preussiska trupperna från ön Wollin. Då
konungen af Preussen i följd däraf lät tillfångataga den holsteinska
besättningen i Stettin samt förvisa det svenska sändebudet baron Friesendorf
från Berlin, föreföllo denna tid mellan Sverige och Preussen starka
misshälligheter, som snart ledde till öppen brytning. Jfr n:r 85.
Sidan 10
-
VELLINGK. Mauritz, grefve, riksråd och generalguvernör öfver Bremen och
Verden, född 1651, uppehöll sig denna tid i konungens närhet och sökte på
allt sätt återvinna den konungaynnest han ej långt tillförene i så rikt mått
åtnjutit. Död 1727.
-
»Medaille», d. v. s. miniatyrporträtt, som iinkedrottningen skickat konungen
med en kammarjankare, hvilken reste ut till de varrna baden. Ulrika Eleonora
till Karl XII den 9 mars 1715.
|
E. K. Mayestet understår iagh nu intet längre at uppehålla medh min ringa
skrifvelse utan önskar, at E. K. May:t måtte stadigt befinna sigh vedh
högönskeligh välmåga, och at iagh må kunna få tillfälle at hafva dhen
hungnaden och personligen giöra E. K. M. min underdånigsta upvaktningh. Och
iagh håppas änteligh lära få tillfälle dher till, fast än så snart dhet ey
lärer låta giöra sigh. Emedlertidh beder Eders Maystet ville bibehålla sin
nådh för dhen, som intill sin dödh förblifver E. K. May:ts
underdån. hörsamste Son-Son
och tiänare
P. S. Hvadh Eder[s] K. May[t] befalt angående Demant-stenars anskaffande,
dhet har iagh effterkommit, och äro Demanterna bestälta giönom grefv
Velling.1 Doch har iagh ännu intet fått hijt dliein; men iagh
lärer, så snart iagh får hijt dhem, sända dhem öfver. Fast dhe nu komma för
sent, så kunna dhe ändå komma till pass.
Eders K. M. betackar iagh allerunderdånigst för så nådigh omsårgh, at E.
K. May:t för en tidh sedan behagat skicka hit öfver en sängh, som iagh nu
brukar effter E. K. May:ts befalningh. E. K. May:t har och varit så nådigh
och skickat migh sin medaille,2 för hvilket iagh och ödmiukligast
betackar. Dhet är E. K. M. helt likt och fängnar migh mycket, at iagh dherpå
kan igenkiänna E. K. M. ansikte, effter iagh än intet närvarande [kan] få se
dhet samma. |
Iagh har förnummit giönom Cantzler Svolgh,1 at E. K. M. hafft
febern. men dherhos at dhen redan begynt ophöra. Iagh håppas och önskar, at
dhet nu aldeles måtte vara bättre igen och at snart få hungneliga tidningar
af E. K. Mayt. fulkomliga välmåga. Vår herre låte dhen sedan blifva
ouphörligen! [Originalet på Kungl. bibl. i
Stockholm.] * IV. Till hertiginnan Hedvig Sofia.
N:r 7.
Stockh. d. 28 Jan. A:o 1695.
Durchleüchtigste Princesse,
min aldrakäreste Syster!
Min kiära Syster kan iagh aldrigh nogsampt tacka, at hon hafver velat
bevärdiga migh med sitt bref sampt bemöda sigh med mina hälsningar.
Härmedh tagandes iagh och tillfälle at bidia, at min Syster ville göra min
ursäckt, at iagh i mitt förra bref hafver förgiömt i hastighet at hälsa Fru
hofmästerinnan Märta Berens.2
Iagh kan ey eller underlåta att berätta först, at här befans under bordet
samma dag, som hennes May:t Drotningen3 reste bort, ett stycke tafft, giort
för kvinfolk til at hafva för munnen; och sedan, at iagh hafver hafft then
lyckan i dagh at rida Brillant i springbenken4 och sedan |
Sidan 11
-
v. SCHWALCH, Kristoffer. regeringsråd i Stettin och kansler i Pommern, född
1649 och död i Stockholm 1720.
-
Till henne hälsar konungen stundom under den familjära benämningen »moster».
Jfr n:r 90, 99 och 101.
-
HEDVIG ELEONORA. riksänkedrottningen. Karl XII:s farmor, född 1636. Hon
kallas i konungens bref oftast blott »drottningen». Med henne hade
prinsessan Hedvig Sofia, vid denna tidpunkt trettonårig, sannolikt fått göra
en resa till något af farmoderns slott, Drottningholm eller Strömsholm.
-
»Springbenken» = ridbanan.
|
Galloppera medh honom och medh lilla Stodet sampt courbettera1
medh Näsvisen.2 Konungen3 kom hijt. medan iagh hölt
på att skrifva, och som iagh då förmälte hoos H. K. M:t M. k. Systers
hörsamste hälssning, så befalte H. K. M:t migh at hälsa min kiära Syster
igen.
Iagh Recommenderar migli altid i Systers ihugkommelse och förblifver
Min K. Syst.
trogneste och tienstvilligsta
broder och tienare
CAROLUS.
P. S. Min K. Syster behagede på thet högsta at tacka Hennes May:t
Drotningen för then nådiga hälsningen och formäla min underdånige tienst.
[Originalet på Upsala universitets bibl.].
*
N:r 8.
Lägret utanför Cracau [Augusti] 1702.4
Durchleuchtigste Furstinna, kiäraste
Syster.
Jagh kan intet underlåta vedh detta här tilfället, at Marskalken Görits5
nu reser härifrån, med mindre än efter min skyldighet åther göra min
upvachtning hos Mon Coeur med detta brefv. |
Sidan 12
-
»Courbettera» = göra krumsprång.
-
»Näsvisen», likasom »Lilla stodet» och »Brillant», benänmingar på ridhästar.
Hågen för ridning var synbarligen redan starkt utbildad hos den tolfårige
kronprinsen.
-
Karl XI.
-
Detta och de närmast följande, med mindre stil tryckta brefven till Hedvig
Sofia (n:r 8 —17), äro återgifna efter de till stafsättet något
moderniserade aftrycken hos FANT: Handlingar till upplysning af Sv.
historien, Upsala 1789— 1802, I: 62—72 och IV: 75—87. Då Fant aftryckte
brefven, funnos originalen till n:r 8, 9, 10 och 13 hos hofjunkare
Braunerhjelm på Lundås, och till n:r 11, 12, 14, 15, 16 och 17 hos kongl.
sekreteraren G. Paikull på Vallox-Säby. Numera ha de ej kunnat återfinnas.
-
v. GOERTZ, Georg Henrik, baron, född 1668, den sedermera i vår historia
ryktbare statsmannen, vid denna tid holsteinskt geheimeråd och öfverste
marskalk. Han kom i augusti 1702 till svenska lägret för att hämta hertig
Fredriks lik, som balsameradt medförts från Klissow till Krakau.
|
Jag fruktar, at mine förra brefv, kanskie alt sedan Warsau, intet lär vara
väl framkomne. Jagh vet nu, at mit seensta ochså lärer vara borttaget,
dheruti jagh var så olyckelig och måste, Gudh bättre, göra en altför
beklagligh raport, som nu mer än altför mycket lär vara Mon Coeur bekant, om
den smärtefulla förlust1 vi lidit, som jagh vet, Gudh nåde mig,
förorsaka hos Mon Coeur een altför stor bedröfvelse; så at jag intet vet,
huru jagh skall skrifva, utan her allenast min kiäraste Syster intet ville
låta taga denna sorgh för mycket insteg medh sig, utan som en Christen sig
deruthi finna och vara dermed förnögdh efter dens aldrahögsta och goda
Gudens behagh, som altingh här med oss gör efter sitt nådiga behagh och alt,
vänder till vårt bästa. Jag kan intet och fördristar intet uppehålla Mon
Coeur i denna beklaglige materia utan önskar allenast, att vår Herre, den
mäcktige Guden, ville trösta, styrka, bevara och hjelpa Mon Coeur medh att
genomgå detta här, hvilket är min fasta tröst, som jagh förtröstar mig uppå,
och ofelbart hoppas, at jagh alt framgent skall få förnimma om min kiäraste
Systers välmåga och välstånd, hvilket är min endaste hugnad och fägnad jagh
kan hafva. Jag recommenderar mig härmedh uti eder altid beständiga grace och
beder Mon Coeur försäkra sig, att jagh till min dödstund förblifver och är
eder underdånigste och trognaste broder och tjenare
CAROLUS.
P. S. Sedan slaget2 stod, hafver jagh intet kunnat hafva den
nåden at upvakta för osäkerhet af brefven. Hvad emedlertidh förefallit, är
intet af stort värde, utan Baron Görtz lärer bäst kunna görat munteligen.
Et bref hafver jagh bekommit af Mon Coeur om Gref Bengts3
frånfälle med nådigh föreskrift för dess hus conservation. Till hvilken ända
att efterkomma denna befallning hafver jag redan låtit skrifva till
StatsContoiret, så att Grefvinnan lärer åtnjuta det samma mannen hafver
njutit.
Desse 4 bref till Salig Härtigen1 från Mon Coeur sänder jagh
här innelyckt med recomendation till unge Härtig C. Fred.4
[Tryckt hos FANT IV: 77.] |
Sidan 13
-
Hertig Fredrik IV af Holstein-Gottorp, Hedvig Sofias gemål, stupade i slaget
vid Klissow den 9 juli 1702. Jfr sid. 2 not 2.
-
Slaget vid Klissow.
-
OXENSTIERNA, Bengt, grefve och kanslipresident, född 1623 och död den 12
juli 1703.
-
Jfr sid. 9 not 2.
|
N:r 9.
Lägret vid Thorn d. 3 Nov. 1703.
Jagh hafver i dagh blifvit benådat med min hjärtans käre Systers meer än
nådiga skrifvelse på mitt sista helt ovärdiga bref. Mon Coeurs obeskrifliga
nåd emot mig gör nu sannerligen, att jagh blifver helt oförmögen, så att jag
icke ens kan finna något ord till att rätt betacka medh för all den gunst
mig bevises, och är jagh hos mig Sjelf helt Confus, hvar gång jagh betraktar
min störe ovärdighet och felacktighet til all Mon Coeurs öfverflödande
grace, för hvilken jagh upå dhet högsta betackar så väl som ock för de
hugneligaste tiender Mon Coeur berätter om sin restitution.
Gudi vare evinnerligen ähret, som så nådeligen behagat att befria min
hjertans Syster i denne elacka opassligheten. Jag hoppas och hafver innerlig
förtröstan, att dhet nu åther är bättre. Dhen störe Guden han uphjelpe då
och bevare min hjertans Syster stedse till full och beständig välmåga. Dhet
är min innerligaste önskan, hvarom jagh och ingalunda tviflar, at vår Herre
ju icke lärer bevisa oss sin stora nådh dheruti.
Mon Coeurs befallning till följe skrifver jagh och nu Cancelliet till om
de tvenne puncter angående det hållsteinska Husets pretentioner, som det
hafver på Lyneburgske [?] Huset.1
Hvad eljest här är passerat, lärer tvifvelsutan nu redan väl vara Mon
Coeur bekante, at här vedh Thorn är det aflupit utan någon rätt våldsamhet.2
Och hafver garnison sluppit dermedh, att de gifvit sig på discretion och
altså blifvit krigsfångar. Stadens vallar hafva vi alla kastat kull och de
fläste tornen äro medh minor kullsprengde. Rådhuset i staden med åtskillige
andre hus äro upbrände genom eldskjutandet. Eljest hafva de sluppit annat
brännande och plundrande medh dhet, at dhe måste gifva 100,000 R:d.
brandskatt och sina — — — 3 hafva dhe och mist.
Nu är helt stilla och tyst, emedan som här nu ingen ting [är] att göra.
Och för dhet at dhet är redan seent på åhret och dhet begynner nu blifva
kallt, så begynner regementerne nu att förläggas i byar. Jagh lärer och väl
snart bryta opp nu härifrån och sedan ställa ut marchen, dhit lägenheten och
tillfälle gifva vidh handen. |
Sidan 14
-
Hedvig Sofia hade bedt konungen bevaka huset Holstein-Gottorps anspråk på
några distrikt i Saxen-Lauenburg äfvensom på amten Steinhorst och
Tremsbüttel, och konungen gaf genast vederbörande befallning att göra sig
underrättade om arten af dessa anspråk. K. M:t till kanslikollegium den 3
nov. 1703.
-
Den 4 oktober 1703 måste det fasta Thorn, efter fem månaders inneslutning
och tre veckors bombardement, gifva sig åt svenskarne.
-
»Klockor» sannolikt; jfr Nordberg I: 422.
|
Jag törs nu intet längre uppehålla Mon Coeur, utan beder allenast om det.
som jag altid gör migh försäkrad om, at min käre Syster Conserverar migh
altid sin nåd och troor, at jagh alt intil döden förblifver Mon Coeurs
underdånigste trogne broder och tjenare
CAROLUS.
Jag ber om recom[mendation] till C. F.1 och också till
Guliana.2 Jagh måste ock berätta henne, att min äldsta rescamrat
hafver jagh härom dagen måst mista, som är Pompe,3 Favorits
gamble contrapart, som afton lade sig frisk och måron lågh dödh i min Sängh.
[Tryckt hos FANT IV: 79.]
*
N:r 10.
Weisenhof4 d. 10 Dec. 1703.
Durchleuchtigste Furstinna, Högtärade
käraste Syster.
Mon coeurs nådigste bref af d. 17 Nov. hafver jag i går vedh min tilbaka
komst ifrån Elbingen här uti underdånighet undfångit och kan jag aldrigh
tilfyllest nogh betacka min hjertans Syster för all dhess nådh emot migh.
Mon Coeurs nådiga befallningar tilfölje angående Holstens intresse uti det
Saxenlauenburgiska Steinhort och Trenbyttelske5 hafver jag redhan
på min kära Systers ordre uthi dess förra bref skrifvit Cansli-Collegium
derom til, at dhe sigh låta på det högsta angelägit vara at befrämja den
saken. |
Sidan 15
-
Jfr sid. 9 not 2.
-
»JULIANA» (von Schierberg), en kammarjungfru, som lärer stått särdeles väl
hos Hedvig Sofia och till hvilken konungen i sina bref ofta hälsar. Jfr Fant
IV, 81.
-
»Pompe», Karl XII:s favorithund, om hvilken Israel Holmström diktat det
bekanta, här af konungen själf i viss man bestyrkta epigrammet:
Pompe, kungens trogne dräng,
sof hvar natt i kungens säng.
Sist af år och resor trötter,
led han af vid kungens fötter.
Mången ung och fager mö
önskade som Pompe lefva.
Många hjältar eftersträfva att få
såsom Pompe dö.
-
Weissenhof. ort nära staden Elbing.
-
Steinhorst och Tremsbüttel, jfr sid. 14 not 1.
|
Eljest Riks-Amiralinnans1 sak angående, så skulle jag gärna
efterkomma Mon Coeurs åstundan deruti: men som jag tror, så har [hon] gjordt
ingen annan begäran än angående gamla fordringar, som hon begärar at få
godtgjordt före. Men det lärer svårt kunna låta göra sigh i dessa svåra
krigstider att kunna förnöja henne deruti, hälst många flera fordringar äro,
som andra hafva af samma art, som här intet kunna rigtiga göras. Och skulle
det vara et exempel för andra, at också alla skulle söka refusion, när de
sågo at hon finget, som kanske intet är så nödträngder som mången annan. Mon
Coeur hoppas jag lärer taga nådigt opp denna min remonstration, och har jag
eljest ingen högre åstundan än at kunna efter min skyldighet fullgöra det,
som kan vara Mon Coeur til nådigt nöje. Öfverste Daldorf,2 som
nu reser på en tid härifrån at göra sin upvagtning hos min hjertans Syster,
har bedt mig göra sin recommendation hos Eder. Men jag vet, han är Mon Coeur
nogsamt redan bekant, medh hvad oförtrutenhet och flit han stadigt burit, så
länge han hade den lyckan at följa Salig Hertigen, och nu sedermera hafver
han på samma sätt också förstått väl alla de sysslor, som han här behagat
sig påtaga til förrätta. Men jag hafver tagit mig anledning at göra det, at
han nu blifver lyckligare än jagh, i det han får personligen göra sin
upvagtning hos Mon Coeur, och bedt honom muntligen aflägga min underdånigsta
recommendation hos eder, hvarom jag beder Mon Coeur altid conservera mig sin
grace och tro, at jag i döden är min hjertans Systers
Underdånigste trognaste
Broder och tjenare
CAROLUS.
P. S. Gudi vare evinnerlig ärat, som aldeles igen restituerat Mon Coeur
til sin hälsa igen. Dhet är mig stor hugnad. Vår Herre styrke den samma
altid!
Jag gratulerar och öfvermåttan dertil, at Carl Fredrik redan begynner på
at studera.
[Tryckt hos FANT IV: 75.] |
Sidan 16
-
STENBOCK, Kristina Katarina, född De la Gardie 1632, änka efter
riksamiralen, grefve G. O. Stenbock i dennes senare gifte.
-
DAI.DORF, Valentin, förut generaladjutant hos hertigen af Holstein-Gottorp
och efter dennes död 1702 öfverste i svensk tjänst. Han var en bepröfvad och
af konungen särdeles omtyckt krigare. Sedermera generalmajor. Stupade på ön
Rügen 1715.
|
N:r 11.
Heilsberg1 d. 9 Jan. 1704.
Durchläutigste Förstinna. Högtärade
Käresta Syster!
Jag hafver nu åter en lång tid försummat at göra min underdåniga
upvagtning. Altså kommer jag nu at bedja igen min hjertans Syster, nu som
förr, af nåd ville öfverse med mina förbrytelser, som jag så ofta har
begått. Dertill jag dock denna här tiden nu blifvit nödsakad genom
åtskilliga tilfällen och förhinder, som har förefallit och afhållit mig, at
jag intet kunnat upvagta med mitt ringa skrifvandc, som och måst lämnat hela
tiden min käresta Systers nådiga bref obesvarade. Men jag hoppas, at min
hjertans Syster lärer af sin stora nåd öfverse ännu med mina stora
förseelser. Jag har ock äfvenväl intet lång tid, så at jag kan länge upvakta
Mon Coeur med denna min skrifvelse, utan måste nu man i hast skrifva och
krafsa till vägs.
Jag hafver undfått min käraste Systers svar angående bataillon,2
at den behöfde blifva ännu ...... och skall jag rätta mig derefter.
Angående Daldorf,3 så skall jag ock efterkomma Mon Coeurs
befallning at söka recommenderan, så snart lägenhet finnes.
Jag måste nu sluta och beder intet onådigt uptagas, at jag nu i hast
måste skrifva så något confust. Och jag forblifver altid in i döden
Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.
P. S. Min hjertans Syster hafver behagat skrifva mig om, at en Baner4
vore på förslag til Commendant i Tönningen. Altså ville jag i underdånighet
påminna at angående huruvida han dåger något eller intet, det kan man intet
visst dömma om vidare än som man hafver sett. Ty han är obekänder och hafver
aldrig låtit |
Sidan 17
-
Heilsberg, stad och biskopssäte i stiftet Ermeland, söder om Königsberg.
Efter intagandet af Thorn hade konungen ett halft år där sitt högkvarter
(dec. 1703—juni 1704).
-
En del af M. Vellingks regemente stod ännu sedan år 1700 i Holstein.
-
Jfr sid. 16 not 2.
-
BANÉR, sannolikt Isak, född 1662. baron och öfverste i engelsk tjänst. Död i
Amerika 1713.
|
bruka sig i någon Svensk krigstjenst, utan alt utomlands, der de kunna
mycket hastigare komma fort än hemma i Sverige. Och som han är Svensk och
aldrig lärer hafva tjent hemma, så kan han efter Sal. Kungens förordningar
aldrig njuta någon rang i Sveriget. Denne lärer ock, tror jag, häfta ännu
för en osluten action i Sveriget, så at, om jag får oförgripeligen
ödmjukeligen säga, så synes som väl tjenligare dertill skulle kanske kunna
finnas än han. [Tryckt hos FANT I: 62].
*
N:r 12.
Heilsberg d. 24 [Mars] 1704.
Durchläuchtichste Förstinna, Högtärade
kära Syster!
Som G. L. Mörner1 nu reser härifrån, så kan jag intet
underlåta med denna lägenhet at göra min skyldigsta upvagtning, härmed
skrifteligen bedjande min hjertans Syster ville altid bihehålla sin nåd för
mig, fast jag än intet hafver den lyckan som han til kunna personligen få
göra, min upvagtning. Jag hafver bedt honom så väl som General Spens,2
som också reser til Sveriget, at de mundteligen ock skola aflägga mina
underdånigsta recommendationer.
Eljest hafver jag ock nu åter eftersatt min skyldighet en tämmelig tid,
så at jag intet upvagtat med mitt ringa skrifvande. Jag beder Mon Coeur
ville utaf sin vanliga nåd öfverse med mina stora felagtigheter nu som altid
tilföreno. Derpå förtröstar jag ock, ty eljest blefve jag aldeles försagd nu
öfver mina begångna försummelser, dem jag så ofta begår, hvartil jag ock
ofta, blifver förorsakader genom åtskilliga hinder, som här ibland
förefaller, sp at jag derigenom blifver altid bragt til at försumma min
plikt.
Min hjertans Syster kan jag i säkerhet härifrån intet annat stort ännu
berätta, utan at alt står Gudi lof väl här til, och Ar- |
Sidan 18
-
MÖRNER, Karl Gustaf, baron och generallöjtnant, född 1658. Efter att med
utmärkelse ha deltagit i flera af Karl XII:s krigsbragder, såsom
landstigningen på Seland, öfvergången af Düna, slaget vid Klissow och
belägringen af Thorn, beordrades han nu (mars 1704) att såsorn
general-mönsterherre gå hem till Sverige. Sedermera kungl. råd, grefve,
fältmarskalk och president i Göta hofrätt. Död 1721.
-
SPENS, Jakob, baron och generallöjtnant, född 1656. Han hade varit med i
slagen vid Düna. Klissow m. fl. drabbningar och beordrades nu, liksom
Mörner, att gå hem såsom general-mönsterherre. Sedan kungl. råd, president i
bergskollegium och grefve. Död 1721.
|
meen, som är det förnämsta, mår nu rätt väl och vi stå alt och roa oss i
qvarteren, och har Soldaten de bästa qvarter han än haft. Jag har intet nu
stort haft eljest tid at resa kring i qvarteren för åtskilliga hinder skull,
utan måst varit här tilstädes i Heilsberg. En gång allenast här jag varit på
mönstring. Hvad mera härifrån är til berätta, lärer Mörner vidlyftigare
kunna säga med particulariteter. Hvad eljest Mon Coeur förmäler om
förhindrandet af det skadeliga Danmarks förehafvande emot Holsteinska Husets
rätt,1 så skall jag söka på alt sätt at taga det i agt. Och som
mig om intet angelägnare kan vara, än det Mon Coeur angår, så lärer jag
altid söka betyga, at jag är af all hjerta i döden
Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
tjenare och broder
CAROLUS.
P. S. G. Gouverneuren Gyllenstjerna2 hafver skrifvit mig till
äfven också om Danmarks företagande, som var utsedt kanske antingen på — — —
— saken eller ock på Hamburg,3 och derföre tycker han vore
nödigt, at han hade något manskap hos sig i beredskap på alt fall til
Commenderingar och derföre begärar han, han kunde få til sig den ena
bataillon af Wellingks, som står i Holstein.4 Men jag här intet
svarat honom derpå, förrän jag inhämtat Mon Coeurs mening, om man i Holstein
icke skulle vara tilfreds, at mista den ena bataillon.
[Tryckt hos FANT I: 64]. |
Sidan 19
-
De danskes uppsåt var att till förmån för prins Karl af Danmark vid första
vakans sätta sig i besittning af stiftet Eutin, kanske äfven af staden
Lübeck. Detta måste genom »messurer, i synnerhet förmedelst ett godt manskap
i nejden» förekommas. Hedvig Sofia till Karl XII den 23 dec. 1703 och den 9
jan. 1704. Riksarkivet.
-
GYLLENSTJERNA, Nils, baron och generalguvernör i Bremen och Verden, född
1648. Sedermera kungl. råd. grefve, fältmarskalk och president i
krigskollegium. Död 1720.
-
Konungen i Danmark gjorde i Glückstadt, krigsförberedelser, som troddes
åsyfta, att han ville begagna inre oroligheter i Hamburg för att bemäktiga
sig staden. Med afseende härpå och på lübeckska koadjutorsaken begärdes
konungens ordres. N. Gyllenstjerna till K. M:t den 14/24 jan. 1704.
Riksarkivet.
-
Jfr sid. 17 not 2.
|
N:r 13.
Datum Ravitz1 d. 4 Jan.
1705.
Durchleuchtigste Furstinna,
Högtärade Käraste Syster!
P. S. Jag ber min recommendation till Carl Friedrich och till gambla
Juliana.2
Min hjertans aldrakiäraste Syster, jag har nu en långh tidh varit
afstängd samt måst försumma den stora lycka och nådh, som migh eljest är
förunt, at jagh, ovärdiga, hafver friheet till upvackta Mon Coeur med mina
Skrifvelser. Altså fördristar jagh i underdånigheet at infinna [mig] och med
dhetta bref at i underdånighet göra begynnelse til afläggia min skyldigste
upvaaktningh hos Mon Coeur. Och altså kommer jagh först och främst at
ödmjukast betacka min hjertans Syster för den oföränderliga nåden Mon Coeur
altstedigt bibehåller för migh och dher till medh altidh behugnar nigh medh
dhess aldrakiäraste nådiga brefv, fast jagh efter min förtjenst intet är
värdigh mera at bekomma dhen stora hugnan, som jagh bekommer då, när jagh
får Mon Coeurs kiära brefv. När jag tänker på mina stora förseelser, som så
grufveligt ofta försummat min skyldighet uti alt, så skämms jagh rätt, som
och när jagh betracktar min ovärdighet och hvad jagh med rätta förskyllat,
om mon Coeurs nådh icke hade varit större emot mig än jag den kunnat
förbryta. Altså beder jagh och nu ödmjukast min hjertans Syster ville ännu
fortfara sammaledes och låta dhess grace altidh vara större emot migh än min
förtjenst är. Jagh förtröstar och häruti aldeles på min hjärtans Systers
öfverflödande nådh emot migh hela tiden.3
Alt sedan jagh sidst hade den nåden at upvackta mon Coeur, så har Svänska
armeen hår i Pålen måst varit uti marche, så länge Sommaren varade,4
först till Warschau, då Kungavalet skiedde af dhen nuvarande Kungen
Stanislaus, och sedan till Lemberg, då
|
Sidan 20
-
Rawicz, stad i Posen, nära gränsen af Schlesien. Där hade konungen sitt
högkvarter i nio månader (okt. 1704 -juli 1705).
-
Jfr sid. 15 not 2.
-
En lika siratlig och stundom än längre ursäkt gör konungen regelbundet hvar
gång han på längre tid ej skvifvit sina systrar till. Jfr n:r 52, 57, 64,
70, 75, 88, 102 m. fl.
-
Konungen berättar här i raska drag om sina vidlyftiga marscher fram och åter
genom Polen under fälttåget sommaren 1704.
|
emedlertid Arved Horn blef fången i Warsau af Kungh August. Sedan marcherade
Armeen efter till Warchau. Och sökte fienden då i förstonne något at hindra
armeen till gå öfver Weixelströmmen. Men sedan resolverade han och drog sig
undan, dhå armeen förfölgde dhem och fick äntligh fast på fiendeus
infanterie veedh en fläck, som heter Punitz,1 dhå och Svenska
Rytteriet sent mot aftonen hant på dhem och träffa på dhem, till mörkt blef,
då fienden under faveur af mörkret salverade sig och marcherade undan och de
miste 8 stycken då. Sedan förfölgde svänska rytteriet dhem andra dagen ända
till Oderströmmen, då man snart hade fått fast dem, om hästarne intet varit
så mycket trötta. Sedan råkade rytteri i Slesien fast på en hel hop Cossakar,
som alla blefvo nedergjorda. Dhet var bittida om dagen, så at dagen hinte
till. Sedan kom en del rytteri ihop med en hop ryssar vedh Fraunstadt.2
som och nedgjordes, och togos dher 11 Stycken. Sedan dhen tiden har intet
stort remarkabelt passerat, utan har armeen lagt sigh här i Stor-Pohlen uti
byar ikring och lura[r] så länge på lägenhet at blifva så lyckligh till få
något at göra. På denna marchen, förr än jag kom till Punitz. så var jagh
så olycklig och miste dhen gambla följeslagaren Klinkowström,3
som blefv skuten i Staden Kalits, då och en Saxisk Öfverste blefv fången
dhen gången. Jagh skall också sökia uträtta mon Coeurs befallning at, dher
lägenhet är, sökia at hjelpa hans anhöriga. Hans bror har varit här och sökt
at komma i hans ställe, men sedermera har dhensamma gjort ansökning at komma
i Cantseliet. Brorn, dhen äldste, är redan emplojerad i Pommern. Dheras
Fader var för några dagar sedan här, men han är åter bortrest igen.
Mon Coeur skrifver och uti sitt bref, at de svänske Regementers i
Hållsten4 kvarblifvande vore något nödigt ännu, hvaruti jagh
gärna skulle efterkomma Mon Coeurs vilja, så snart det länder till Hållstens
besta. Ty at gouverneuren begärde, at dhe skulle hålla sig färdiga at gå
tillbakars, det hafver han giort af sig sjelfv |
Sidan 21
-
Punitz, stad i södra delen af Posen, nära Rawicz. Här upphann Karl XII.
efter en ansträngande sträckmarsch, sachsarne under Schulenburg och slog dem
den 28 oktober 1704.
-
Fraustadt, stad nära Punitz. Här öfverraskade och nedgjorde Otto Vellingk i
en drabbning den 31 oktober 1704 en afdelning ryssar. Vid samma ställe slog
Karl Gustaf Rehnsköld den 3 februari 1706 sachsarne under Schulenburg.
-
KLINCKOWSTRÖM, Karl Bernhard, kammarpage hos Karl XII och, såsom denne, född
1682. Han hade följt konungen alltsedan krigets början och blef skjuten den
26 oktober 1704 utanför staden Kalisz, medan man underhandlade om dess
kapitulation. Hans bröder, Otto Vilhelm, född 1683, och Leonard, född 1685,
voro båda anställda, i kansliet.
-
Jfr sid. 17 not 2.
|
dhen tiden, då fienden var långt borta, som han mente, at dhet intet hade
något att befara. Min kiäraste Syster skrifver och angående Eric Sparre1
att han åstundar Gripenhielms ställe. Men som man ännu intet är viss om hans
dödh, så kan väl ännu intet något giöras dhertill. Dessutom,
Dahlkarlshöfdingdöme är och af dhen beskaffenhet, at dän Landshöfdingen, som
dhär är, bör vara een, som är väl kunnigh i Bergväsendet, och tror jagh icke
Sparren [h]eller lärer komma till rätta med Bergssaker.
Min Systers nådiga befallningh om Smedman2 skall jagh gerna
söka vedh lägenhet efterkomma och vara beforderlig. Han meriterar väl och är
snäll och arbetsam. Men nu är ingen öpning; för den förändring, som varit i
Cantzelie, var redan skedde[r] för Mou Coeurs bref kom.
Jagh beklagar af alt hjertat dhet så rysliga dödsfall af dheras goda
hennes Höghet i Hållsten.3
Jagh törs nu intet längre uppehålla Mou Coeur utan vill allenast
korteligen taga migh dristigheten at önska min hjertans Syster et lyckligt
frögdefult nytt åhr, all hälsa och prosperitet, hvilket är min största
hugnad jagh här i verlden hafver, at jagh om dess stadigvarande gör migh
säker förtröstan, som och at Mon Coeur altid blifver mig för den, som utan
uppehåll blifver i döden dess trogne underdånige broder och tjenare
CAROLUS.
Angående Lejonhufvuds4 action så lärer den svårligen kunna
uphäfvas. Och det vore bäst för honom sjelfv, om han vore oskyldig, at han
på, sådant sätt befriades och sluppe så all misstanka. Men han hafver svåra
skäl emot sig; bland alle andra, så har man och funnit up nu i dhet sidsta
Saxiska lägret een hans egen- |
Sidan 22
-
SPARRE, Erik, baron och öfverste i fransk tjänst, född 1665, känd för sin
tapperhet, kvickhet och diplomatiska förmåga. Han fick ej den åstundade
landshöfdingeplatsen i Dalarna efter Nils Gripenhjelm, som dog först 1706.
Sedermera svensk ambassadör i Paris, riksråd och grefve. Död 1726.
-
SCHMEDEMAN, Johan, kungl. sekreterare och öfverpostdirektör, född 1652, en
särdeles erfaren och mycket använd kanslitjänsteman. Blef 1710 kansliråd.
Död 1713.
-
ALBERTINA FREDRIKA, gemål till Hedvig Sofias svåger. administratorn af de
gottorpska länderna. Kristian August. Hon dog den 2 september 1704.
-
LEWENHAUPT (släktnamnet skrefs denna tid ofta Lejonhufvud), Karl Gustaf,
född 1662. Han hade gått i sachsisk tjänst och där stigit till
generallöjtnant och geheimeråd. L. hade ådragit sig Karl XII:s onåd, då han
vid nordiska krigets utbrott, trots konungens återkallelse, stannade i
sachsisk tjänst samt dömdes därför i Sverige från lif, ära och gods.
|
händiga Capitulatiou till at värfva, sedan advocatorierna [!] voro utgångna.
Jagh beder om ursächt, at jagh så fritt och ovuligt skrifver.
P. S. Jagh beder, min hjertans Syster, excusera intet den nödiga
påminnelsen om dhe 20 a 30,000 R:d. Dhet var mycket väl och min kiäraste
Syster måste intet vara så främmande medh migh ock complimentera dherom, ty
jagh kan intet häldre användat än Hollsten till godo. Jagh skrefv och et
brefv längesedan redan från Littauen, at mon Coeur intet räkna dhet för
främmande, som mitt är, utan alt ännu som sit egit, ty dhet är alt lika
mycket till min Systers tjenst som för migh.
Min kiära Syster skrifver och i sit brefv om sin för oss bedröfveliga
tanka at i våhr ärna sigh reesa hemifrån uth. Och således betages alt hopp
för migh att blifva så lycklig någonsin njuta mon Coeurs närvarelse, som
vist vore alt för bedröfveligt, och blefve måst för mig ängsligt at tänka.
Om jagh än kommer någonsin hem, så skulle jagh ändå sakna der mon Coeurs
dyra person. Och de andra båda, som Drottningen och Ulla, de lära och få en
stor bedröfvelse, när de måste sakna mon Coeurs, och eder lärer dhet och
kanskie blifva ensligt allena. Derföre beder jagh ödmjukeligen, om det är
möjligen at mon Coeur kunde blifva quar, dher vi alle äro hemma.
Eljest och förmäler mon Coeur och Mormor,1 at dhet funnos
några, som äro malintentionerade. Men så kan jagh försäkra, at jagh intet
vet eller har märkt något, ej heller känner någon här, som icke efter dheras
skylldighet varit salig härtigen med all Submission och zele tillgifven.
[Tryckt hos FANT IV: 81].
*
N:r 14.
Rawitz d. 18 [Jan.]2 1705.
Durchläuchlichste Förstinna, Högtärade
kära Syster!
Som påsten nu afgår i afton, så kan jag intet underlåta, at göra min
underdånigste upvagtning hos Mon Coeur.
Jag här nu i dessa dagar blifvit benådad åter så väl genom Capellmästar
Düben3 såsom ock eljest med min hjertans Systers |
Sidan 23
-
Ovisst, hvem konungen här åsyftar, om det ej förhandenvarande originalet
verkligen haft ordet »Mormor».
-
Månaden uteglömd men är uppenbarligen januari; jfr n:r 15 och 58.
-
Jfr sid. 4 not 2.
|
kära bref. Och et bref har jag bekommit nu, som är skrifvit i Julii månad,
som en, som heter Sinclair, har haft med sig; men han är intet sjelfver ännu
hitkommen. Jag tackar underdånigst för de pomeransskalen1 Düben
bragte med sig, och jag skall flitigt äta Mon Coeurs skål deruti. Min
hjertans syster formäler ock i sitt bref, at Mon Coeur och Syster Ulrica är
sinnad at taga sig den mödan att resa til förskaffa mig den stora
lycksaligheten, at kunna en gång få igen göra min personliga upvagtning. Och
är sannerligen ingen ting, hvad jag kunde högre önska, än om jag en gång
kunde komma dertill igen, och skulle jag intet försumma något moment at resa
til få den nåden, om mig det vore tillåteligt och jag intet vore förhållen
genom nödvändigheten, som är med Soldat-väsendet. Denna besvärliga resan,
som mina hjertans Systrar äro så nådiga och ärna påtaga sig, är jag mycket
rädder, at det lärer finnas stora svårigheter vid och näppeligen kunna denna
årstiden ske eller för sig gå, utan stor hazard, hvilket vore alt för
ängsligt at
befara.
Och jag förnimmer nu också dertil, at vår kära Syster Ulrica blifvit sjuk
i stora mässlingen och ängslar det mig mycket. Men jag har det fasta hoppet,
at vår Herre har varit så nådig och hjelpt henne väl derutur, och hoppas jag
med Guds hjelp den lyckan, at påsten i morgon lärer bringa oss goda
tidningar, som och försäkra om Mon Coeurs beständiga välmåga, hvilken vår
herre städse nådeligen vid magt hålle.
Jag får nu intet längre upvagta min hjertans Syster, utan recommenderar
mig i Mon Coeurs oföränderliga nåd och som är i döden af mitt innersta
hjerta
Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.
Jag ber min recommendation til Carl Fredrik och Juliana2
mycket flitigt och til alt fruntimret.
[Tryckt hos FANT 1: 67]. |
Sidan 24
-
Pomeransmarmelad var en af konungen omtyckt läckerhet, hvarför hans systrar
ibland uppvaktade honom med sändningar däraf. Jfr n:r 100, 106, 107.
-
Jfr sid. 15 not 2.
|
N:r 15.
Rawitz d. 23 Jan. 1705.
Durchläuchtichste Förstinna, Högtärade
käraste Syster!
Jag hafver nu bekommit min hjertans Systers Skrifvelse af d. 28 Dec., för
hvilken jag på det underdånigaste betackar för all den nåd, Mou Coeur mig
deruti på nytt så öfverflödigt åter bevisar, såsom ock varit så nådig och
berättar mig de så hugneliga tidningar om vår käresta Systor Ulricas
lyckeliga liknelse til snart aldeles hafva sjukdomen1
öfverståndit, och det så helt lyckeligen och väl, Gudi ske lof.
Drottningen förnimmer jag ock varit opasslig. Men nu Gudi ske lof och
vare visst ärad för den hugnan, at hon blifvit frisk igen. Vår Herre bevare
henne altid vidare, såsom ock bägge mina hjertans aldrakäresta Systrar och
min kära hjertans Syster Hedvig, at Mon Coeur måtte väl undkomma all farlig
sjukdom, som skulle göra mig grufveligen ängslig, när jag intet hade den
trösten at hugna mig af Mon Coeurs beständiga välmåga.
Jag är nödsakad för tidens korthet nu korteligen härmed at sluta och
beder Mon Coeur ville altid conservera sin nåd för den, som af alt hjerta i
döden är
Mon Coeurs
underdånigste trognaste
tjenare och broder
CAROLUS.
P. S. Jag ber min recommendation til Carl Fredric och Juliana och
tacksägelse för lyckönskan hon skrifvit och pomeransskalen. Om jag har haft
tider, så skulle jag sjelf hafva infunnit mig med mitt bref hos henne. Jag
ber ock min recommendation til Grefvinnan Witen2 och Greta
Wrangel3 och fruntimret.
Min hjertans Systers kära nådiga befallning at jag skall skrifva, skall
jag söka at sträfva efter at efterkomma min skyldighet uti, |
Sidan 25
-
»Stora mässlingen», jfr n:r 14.
-
Ovissf, hvem har åsyftas.
-
WRANGEL, Margareta Barbara, född på 1640-talet och dotter af fältmarskalken
och riksrådet Herman Wrangel. Konugnen hälsar i sina bref till systrarna
ofta till henne, vanligen endast kallad »G. W.» Hon var känd för sin
kvickhet, jfr n:r 64.
|
så mycket jag med min oförmögenhet kan. Jag beder ock om, när mina
försummelser skulle ske, at Mon Coeur än vidare med sin ouphörliga nåd ville
öfverse med mina förseelser. [Tryckt hos
FANT 1: 66].
*
N:r 16.
Rawitz d. 15 Maji 1705.
Durchläuchtichste Förstinna, Allernådigste
kära Syster!
Min hjertaus aldrakäraste Syster, jag kommer nu åter och beder
underdånigst om förlåtelse, at jag på en tid försummat igen at göra min
hörsamma upvagtning, och förliter mig säkert alt för mycket på Mon Coeurs
stora nåd för mig, at jag så ofta förser mig och förvårdslösat det, at jag
den nåden hafver at så ofta blifva hugnad med Mon Coeurs kära bref. Men jag
hoppas, at Mon Coeur lärer af nåde ännu intet tröttas vid min försummelse
utan öfverse med mina felagtigheter. Här har nu i denna här tiden förefallit
åtskillige hinder, som alt dageligen hafva bragt mig ifrån min skyldiga
upvagtnings görande; men som denna expressen, som varit hitskickad, nu går
härifrån, så kommer jag nu at aflägga min skyldighet.
Hvad här passerar, kan jag intet stört berätta Mon Coeur, hvad icke redan
lärer vara bekant, at vi för 14 dagar sedan haft bröllop med Arvid Horn1
och Gref Pipers svägerska. Kungen i Pohlen2 var här med på
bröllopet med sin drottning och hans moder, och sedan reste de härifrån
igen. Men brudgummen stod sig illa; han var mycket sjuk på bröllopet, så at
han knapt kunde stå uti brudstolen, så at han ligger ock ännu sjuk utaf
rosen; men han begynner til nu at bättras.
Dübens fru3 är ock nu hitkommen. Och har jag haft den lvckan
och fått med henne Mon Coeurs kära bref, för hvilket iag |
Sidan 26
-
HORN, Arvid Bernhard, baron och generallöjtnant, född 1664. Han hade såsom
löjtnant vid drabanterna deltagit i Karl XII:s ungdomsäfventyr och första
krigsbragder samt sedan varit svensk kommissarie vid valriksdagen i Warszawa
1704. I lägret vid Rawicz firade han sitt bröllop med sin andra hustru, Inga
Törnflycht, som följt sin syster, Karl Pipers grefvinna, ut till svenska
lägret. Sedermera kungl. råd, grefve och kanslipresident. Död 1742.
-
STANISLAUS LESZCZYNSKI, af Karl XII kort förut upphöjd på polska tronen. Han
var född 1677 och dog i Frankrike 1766.
-
v. DÜBEN. Sara, född Törne 1677 och gift med hofintendenten, sedermera
hofmarskalken Gustaf v. Düben, som följde Karl XII under alla hans fälttåg.
|
ödmjukligast betackar och för all nåd Mon Coeur mig stadigt bevisar. Min
kära Syster har skrifvit mig til angående lilla Hertigens Informators
Norlingens1 befordran, och jag skulle gärna efterkomma Mon Coeurs
befallning: men det är redan bortgifvit at Törlingen, som varit här
Fäldt-Präst.
Angående Bjelken,2 så har jag så strax intet kunnat göra något
dertil, innan jag har fått se öfver dornen. Men så har han nu på
Drottningens och mina kära Systrars befallning undsluppit lifsstraffet.
Jag bar nu intet stort til at berätta Mon Coeur; utan här äro någre
recruter komne af — — — . Här är nu en ung prins af Baden3
hitkommen för fjorton dagar sedan, och i förgårs afton kom Prinsen af Gotha,4
som varit här förr, hit igen.
Jag kan ock intet underlåta att tacka underdånigast för de goda
tidningar, min kära Syster låtit mig veta uti et sitt bref om, at
Drottningen, Gudi ske lof, hafver blifvit bättre efter sin sjukdom. Vår
Herre bevare henne länge och bägge mina käresta Systrar och at jag måtte
blifva så lyckelig och en gång kunna göra min upvagtning igen.
Emellertid beder jag Mon Coeur altid vil bibehålla sin nåd för mig, som
til döden är
Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.
P. S. Jag ber om min recommendatiou til lilla Carl Fredric. Och jag
betackar Mon Coeur för hans sensta bref jag har fått; men om mig tyckes
rätt, så har min kära Syster sjelf skrifvit det. |
Sidan 27
-
NORDLIND, Daniel, född 1662, var 1703—1716 lärare för den unge hertig Karl
Fredrik. Sedermera biskop i Strängnäs. Död 1728.
-
BIELKE, Nils, grefve, kungl. råd och fältmarskalk, född 1644. Såsom
generalguvernör öfver svenska Pommern hade han en gång varit mycket mäktig
och betrodd men råkade redan i slutet af Karl XI:s tid i onåd och ställdes
sedan inför rätta för åtskilliga maktmissbruk. Efter en långvarig process
fälldes dornen öfver honom af Svea hofrätt, och den lydde på mistning för
Bielke af lif, ära och gods. På änkedrottningens och prinsessornas förbön
blef Bielke väl — såsom af brefvet ofvan framgår — af konungen benådad till
lifvet men hans egendom indragen. Död 1716.
-
Sannolikt Kristofer, prins af Baden-Durlach, född 1684 och kusin med hertig
Fredrik IV af Holstein-Gottorp. Död 1723.
-
Jfr sid. 52 not 2.
|
Jag ber min recommendation och på det bästa til gamla Hertigen1
och til alt fruntimret. [Tryckt hos FANT I:
69].
*
N:r 17.
[Utan datum].
Durchläuchtichsta Furstinna, Allernådigaste
käraste Syster!
Som påsten nu afgår, så kan jag intet underlåta härmed i underdånighet at
göra min underdånigaste upvagtning. Jag har åter i går varit så lycklig och
bekommit et min hjertans Systers aldranådigaste bref, för hvilket jag
ödmjukeligast betackar, men är oförmögen at kunna aflägga någon tacksägelse
för all den nåd mig betes som ock at Mon Coeur så alt för nådigt uptager
mina ovärdiga skrifvelser.
Til följe af Mon Coeurs befallning angående arfdelningsverket, så hafver
jag gjort anstalt och skrifvit til Vice-Presidenten i Tribunalet at vara
Commissarie på min sida til den, som Hertigen af Eutin lärer på sin sida
dertil förordna, såsom Mon Coeur af dessa copierna lärer se.
Jag far nu intet längre upvagta, efter påsten går, uthan måste sluta,
förblifvandes i döden
Min hjertans Systers
underdånigste trognaste
broder och tjenare
CAROLUS.
Jag ber min recommendation til Carl Fredric — — och alt fruntimret.
[Tryckt hos FANT I: 72]. |
Sidan 28
-
»Gamle hertigen», sannolikt August Fredrik, en farbror till Hedvig Sofias
aflidne gemål och biskop af Lübeck-Eutin, född 1646.
|
V. Till
Prinsessan Ulrika Eleonora.
N:r 18.
Kongsöör d. 11 Mars. A:o 1698.
Durchleüchtigste Princesse,
min aldrakäreste Syster!
Min kiära Syster betackar iagh högligast för dhes Skrifvelse och beder på
dhet högsta om ursecht. att iagh intet medh mera i affton hinner at uppvarta
min kiäre Syster, än till att betyga min hungnadh öfver dhet iagh förnimmer
min kiäre Syster vara ved god välmåga, frisk [h]älsa och sundheet och tacka
för dhes gunstiga omvårdnadh. Dhett öfvriga beder iagh om ursecht, att
iagh intet alt här uti om resan hafv. för tidzens knappheet kunnat berätta,
uthan läre[r] min kiäre Syster finna dhet uti Syster Hedevigs brefv. För
dhet öfvr. beder iagh min kiäre Syster ville vara så godh och giöra min
underdånige Recommendation hos H. M. Drotn.1 och hennes höghee12
och hälsa Gretien3 och Hofvmästerinnan och samtl. fruntimbret och
E. och J.4 dher under medh förstånditt och ey glömma bårt sin
underdånigsta och trognesta tienare
CAROLUS. [Originalet på Kungl. bibl. i
Stockholm.] |
Sidan 29
-
Jfr sid. 11 not 3.
-
HEDVIG SOFIA, konungens äldre syster, förmäld med hertig Fredrik IV af
Holstein Gottorp. Född 1681, död 1708.
-
»Gretien» eller Greta Wrangel, jfr sid. 25 not 3.
-
E. och J., sannolikt tvenne hoffröknar, Emerentia von Düben och Juliana von
Schierberg, jfr sid. 15 not 2 och sid. 42 not 2
|
Denna sida är en del av ett ofullbordat arbete som syftade till att
skanna in och publicera på Internet de brev från Karl XII som Ernst Carlson
gav ut i tryckt form 1893. Hela boken finns numera tillgänglig hos
Projekt Runeberg. |
|