|
(del 3)
I de
föregående sidorna har jag redovisat svenskarnas tolv bataljoner starka
slaglinje vid Poltava. Men enbart infanteri räcker inte för att skapa en
slaglinje, det behövs även kavalleri. Än så länge har jag dock bara sex
skvadroner och det motsvarar endast drygt 10 % av den svenska styrkan vid
Poltava. Det finns med andra ord en hel del arbete kvar att göra.
De nedanstående skvadronerna har tio ryttare vardera. Med den
skala som jag använder mig av motsvarar tio ryttare en styrka på två
kompanier som tillsammans utgjorde drygt 250 man. Även om den karolinska skvadronen
vid tiden för Poltava bara bestod av ett
kompani så har jag valt att hålla mig till den äldre två-kompanimodellen eftersom det
blir mycket svårt att åskådliggöra kraften i den karolinska skvadronens plogformation
med bara fem ryttare. Även tio ryttare är rätt lite och kanske kommer jag i
framtiden låta varje skvadron bestå av 20 ryttare, och i likhet med
bataljonerna låta varje standar motsvara fyra kompanier.
De sex skvadronerna som jag har gjort hittills representerar båda
kavalleriflyglarna. De fyra längst till vänster (Livdragonerna,
Livregementen, Småland och Södra Skånska) tillhör den vänstra flygeln medan
de två till höger (Nyland och Östgöta) följaktligen tillhör den högra.
Enligt tidens sed var positionerna längst till höger i en slaguppställning
alltid reserverade för de förband som åtnjöt högst status. Det är därför vi
finner Livdragonerna och Livregementet till häst längst till höger. Deras
dragonfana respektive standar var båda vita vilken även det var ett tecken
på deras höga rang. Ett högstatusförband som än så länge saknas i min
samling är drabantkåren som befann sig mellan dessa två regementen.
Anledningen till att jag har valt att måla just dessa regementen först har
sina förklaringar. Livdragonerna är den yngsta skvadronen och den kom till
eftersom jag hittills bara hade målat svenska kavalleriskvadroner och inga
dragoner. Det behövdes en dragonskvadron med sina karakteristiska tungade
fanor och ett elitförband som livdragonerna var ju ett mycket lämpligt val.
Livregementet till häst är däremot en av de äldsta av mina skvadroner. Det
var visserligen även det ett rangregemente och dessutom indelt i mina hemtrakter (Mälarlandskapen), men
det som framförallt gjorde det intressant för mig är att de skiljer sig från
mängden med sina ljusblå uniformer. I början av kriget hade även Södra
Skånska ljusblå uniformer men från och med 1703 var Livregementet ensamma om
att ha denna färg i den svenska armén.
För övrigt är just denna Livregementsskvadrons koppling till mina hemtrakter
väldigt svag. Det standar som jag har försett dem med tillhör nämligen
Livregementets enda Västgötakompani (Vadsbo kompani). Den äldre modell av
standar som Livregementet bar vid slaget i Poltava var försedda med
landskaps- eller häradssymboler i det övre inre hörnet och dessutom varsina
tänkespråk broderade på dem så att varje standar var unikt. Blir det
aktuellt med en till Livregementsskvadron får jag väl försöka framställa ett
standar med Upplands riksäpple i det övre inre hörnet.
Nästa regemente i den svenska högerflygeln efter Livregementet var Smålands
regemente. Sedan kom egentligen Norra Skånska men här har jag hoppat över
dem till förmån för deras fränder i Södra Skånska. De sista regementena i
den högra flygeln var Taubes och Hielms värvade dragonregementen som i
likhet med drabanterna och Norra Skåne väntar på att bli målade.
Smålands regemente räknades, trots sina digra meriter från slagfälten,
inte till rangregementena men märkvärdigt nog hade de i likhet med dessa
guldgaloner på sina hattar istället för de silvergaloner som annars var
brukligt vid kavalleriet.
Skvadronen tillhörande Södra Skånska har i likhet med Livregementet en svag personlig koppling
till mig.
Min släkt är till större delen skånsk och som barn tillbringade jag mina
sommarlov i Göingebygden. Ett skånskt regemente var därför väldigt
intressant för mig och den här skånska skvadronen var också den första
Poltavaskvadronen som jag gjorde. Fast egentligen borde jag ha målat Norra
Skånska istället eftersom min släkts hembygd ligger inom deras
rekryteringsområde. Men Norra Skånska hade vid tiden för slaget vid Poltava
inte fått ut sina m/1686-standar med Skånegripen. De hade istället standar
som ursprungligen varit avsedda för ett helt annat regemente. Jag tyckte
inte att det var intressant att måla en skånsk skvadron vars standar inte
förde det skånska landskapsvapnet så det fick bli Södra Skånska istället.
Deras m/1686-standar skiljde sig från Norra Skånska genom att det inte var
helgult utan även hade ett blått fält.
På den här sidobilden kan ni se den så kallade chiffersidan standaren.
Till skillnad från infanterifanorna hade kavalleriet bara landskapsvapnet på
en sida av standaret. Den andra sidan pryddes med kungens krönta
spegelmonogram omgivet av palmkvistar. Med undantag för bakgrundsfärgen var
denna så kallade chiffersida identisk för alla kavalleriregementen.
På bilden går det även att se den småländske trumpetarens blågula galoner.
Detta är egentligen en gissning från min sida men Smålands pukfana och
trumpetbanderoller uppges ha haft fransar med dessa färger insprängda med
guld- och silvertråd.
 
Så kommer vi då till kavalleriets vänsterflygel som har en representant från den östra rikshalvan. Det var inte många finska regementen
som stred vid Poltava, faktiskt
bara två kavalleriregementen: Åbo & Björneborgs samt Nylands ryttare. För
att få en bra geografisk spridning tyckte jag dock att det var nödvändigt
att ha med ett finskt regemente. Valet föll på nylänningarna eftersom de
även var med vid Fraustadt och eventuellt hade en avvikande uniform. Fram
till 1704 hade de nämligen grå uniformer. Den nya uniformen som delades ut
detta år är dessvärre inte beskriven och källorna är tysta under perioden fram
till slaget vid Poltava. Men jag har här gissat att deras uniformer
fortfarande var grå. Alla tre finska kavalleriregementen hade grå uniformer
vid denna tid (Åbo & Björneborg som ingick i Lewenhaupts här hade dock bytt
till blå rockar år 1708). Jag har också gjort en gissning att de vid Poltava
återigen hade de röda uppslag och rött foder som de hade före 1702 trots att
de 1702-04 hade helgrå uniformer
Längst till höger har vi en minivariant av den stora östgötaskvadron som jag
har redovisat på en föregående sida. Som nämnts
tidigare drabbades östgötarna av mycket höga förluster vid Poltava, vilket
troligen berodde på att deras placering långt ut på vänsterflygeln innebar
att de stod längst bak i kön under reträtten efter slaget
Nästa sida |
