|
Pskovska
infanteriregementet |
Ingermanländska
dragonregementet |
Artilleriregementet
|
Följande ryska tennsoldater målade jag i början av 1997. Då hade jag bara
tillgång till Angus Konstams två böcker om "Peter the Greats Army"
från Osprey Publishing och uniformerna var därför baserade på dessa böcker.
Senare har jag fått reda på att Konstam hade använt sig av äldre och
opålitlig rysk litteratur när han beskrev de ryska regementenas
uniformer och fanor vid tiden för slaget för Poltava. För de regementen som
jag valde att måla 1997 kan man dock med lite god vilja säga att hans uppgifter
stämmer, om än väldigt osäkra.
Efter att ha målat en svensk bataljon, skvadron och tre kanoner med
besättning var det dags att måla lika många motståndare till dessa. Valen
föll på regementen som deltog i slaget vid Poltava (och flera andra
fältslag) samt hade den typiska grön-röda ryska uniformen. Dvs. Pskovska
infanteriregementet och Ingermanländska dragonregementet. När Lars-Eric Höglunds bok om ryska
armén kom ut 2004 fick jag dock reda på att den äldsta uppgiften om
Pskovskas uniformer är från 1711 och nämner bara att de hade gröna
rockar. Sannolikheten är emellertid ganska hög att uppslag, foder, byxor och väst
var röda så jag tycker inte att det finns någon anledning att måla om mina
tennsoldater.
Jag har också fått lära mig att fanorna förmodligen inte såg
ut som på bilden i slaget vid Poltava. Konstams uppgifter baserades på de
fanor som delades ut inför slaget vid Narva 1700 där 75 % av de ryska
fanorna förlorades. Tidigare har man antagit att samma modeller fortsattes
att användas fram till 1712. Men inget av de få kända exemplaren på fanor
från den perioden överensstämmer med Narva-fanorna. Den tråkiga sanningen är
att vi inte vet hur de ryska fanorna såg ut under slaget vid Poltava. Men
det finns en (mycket) liten chans att Pskovska var ett av de regementen som lyckades
försvara sina fanor i slaget vid Narva och sedan behöll dem under det
följande decenniet. I brist på bättre alternativ har jag därför valt att
stå fast vid Narva-fanornas mönster. Däremot har jag bytt färg på Pskovskas
fanor. Konstam uppgav att de skulle ha varit gulbruna men enligt Höglund var
de röda. Jag vet inte varifrån de olika uppgifterna kommer ifrån men
möjligen kan påståendet att de var gulbruna vara en följd av att de
ursprungliga röda fanorna har blivit blekta. Som jämförelse kan nämnas att
när ryssarna erövrade Upplands (röda) fanor vid Poltava redovisades de i
troféförteckningen som om de kom från två olika regementen eftersom hälften
var röda och den andra hälften var sandfärgade. Hursomhelst valde jag att
ersätta mina sandfärgade pskovska fanor med fräschare röda fanor och passade
samtidigt på att låta en fana bli en livfana (vit med den ryska dubbelörnen
som motiv).
Till skillnad från de svenska bataljoner ställde de ryska inte upp sina
pikenerare i mitten utan de fördelade sina i de första ledet där de utgjorde
hälften av manskapet (totalt sett utgjorde de en åttondel). Ursprungligen
hade jag dock av ren okunskap placerat dem i mitten av min
tennsoldatsbataljon, men jag ändrade det hösten 2010.
En brist i Prince Augusts formsortiment är att det saknas en form för ryska
pikenerare. Jag har därför varit tvungen att gjuta karoliner och måla dem
som ryssar för att komplettera luckorna i Prince Augusts sortiment (vilket
även omfattar underofficerare och musketerare som står i halt)
I den första upplagan av den här bataljonen använde jag pikeneraren i form
Nr. 911 men i den här upplagan har jag använt av en betydligt äldre form.
Nämligen Nr. 46 som föreställer en pistolskjutande karolin. För det var inte
bara placeringen utan även beväpningen som skiljde mellan svenska och ryspa
pikenerare. De ryska pikenerarna var utrustade med en pistol och tillsammans med musketerarna i första ledet utgjorde de en
taktisk reserv som bara skulle avfyra sina vapen när det var absolut
nödvändigt.
Notera också att officerarna har vad som på engelska
kallas för en "sash" och på tyska "Leibbinde" eller "Schärpe" knuten runt midjan. Denna
livbindel (eller "skärp") av siden var ett värdighetstecken som utmärkte
officerare och de kunde också bäras över axeln (vilket kanske var
vanligare). Livbindelns färger är hämtade från den ryska flaggan. Efterhand
skulle färgerna på livbindeln följa en nationell standard i varje armé.
Bortsett från Rysslands vit-blå-röda hade Storbritannien och Spanien röda,
Frankrike vita, Nederländerna orangea, Österrike guld-svarta, Sachsen
silver-röda och Preussen silver-svarta livbindlar. Svenska officerare
däremot tycks inte ha haft sådana "skärp". I Danmark förekom flera varianter innan röd-gult
blev nationell standard 1732.
De målningsbeskrivningar som Prince August tillhandahöll när man köpte deras
formar berättade att de ryska artilleristerna hade röda rockar med svarta
uppslag och svartvita randiga strumpor. Den första generationen tennsoldater
som jag målade (med blanka färger) följde dessa instruktioner. Men såväl
Konstam och Höglund anger att de hade blå färg istället för svart. Så när
jag smälte ner mina gamla tennsoldater vintern 1996-97 för att måla om dem
med matta färger valde jag att följa Konstams uppgifter. Enligt honom (och
senare Höglund) hade det ryska artilleriregementet två varianter av
strumpor. Antingen var de helblå som på bilden eller så var de
blåvit-randiga. Enligt Konstam skulle dessutom ränderna vara lodräta. Men
eftersom jag inte hade några instruktioner om hur breda ränderna skulle vara
så tyckte jag att det var enklast att måla dem helblåa.
För färgen på kanonernas lavetter finns det enligt Höglund två uppgifter i
källorna. Ca 1700 och 1712 var de mönjeröda med gulmålade metallbeslag och
år 1707 var de grönmålade med svarta metallbeslag. De sistnämnda färgerna
ingick i Prince Augusts målningsinstruktioner men eftersom jag hade tappat
tilltro till dem när jag gjorde om det ryska artilleriet 1996-97 följde jag
istället en en illustration av David Rickman i Konstams bok som angav röda
lavetter med svartmålade beslag. Detta visade sig alltså vara en felaktig
sammanblandning av de korrekta alternativen. Jag blev därför tvungen att
måla om beslagen till det nuvarande utseendet, inte utan irritation över att
Konstams bok kan innehålla så många felaktigheter (bland annat var artilleristernas strumpor vita
på nämnda illustration trots korrekta
uppgifter i Konstams text).
Enligt Konstam hade dragonregementenas fanor samma motiv och
färger som dess motsvarande infanteriregemente (i Ingermanländskas fall
gröna), men jag vet numera mycket väl att det inte stämmer. Fast i brist på
bättre information har jag ändå valt att följa Konstams resonemang när det
gäller färgen. Motivet
var i stort sett detsamma för alla dragonregementen i början av kriget och
det kunde varieras med guld- och silverfärg på ett sätt som gav fyra
varianter för varje bakgrundsfärg. Ingermanländskas motiv är dock okänt så jag
har helt godtyckligt
valt ett grönt standar med ett motiv helt i guld.
Notera för övrigt ryttaren i det bakre ledet som är närmast kameran. Han har
en vit kant på sina uppslag vilket signalerar att han är en underofficer.
Samma sak gällde för infanteriet. Och i likhet med infanteriet hade
dragonregementen inga trumpetare utan de hade trumslagare istället. Eftersom
Prince August saknar en form för beridna trumslagare hade jag från början
gjort en trumpetare till den här skvadronen. Men sedan upptäckte jag att
Prince August hade pukslagare-form som gick att använda istället och därmed
göra
skvadronen mer historiskt korrekt. Det fanns dock bara en pukslagare vid
varje regemente och de hörde hemma vid livkompaniet. Så ifall jag ska vara
helt korrekt bör jag byta ut en av kompanifanorna och ersätta den med en livfana.
Nästa sida |
