Ett typiskt karolinskt infanteriregemente bestod av 1 200 man fördelade på åtta kompanier. Av de indelta landskapsregementena var Närke-Värmland det enda som hade fler än åtta kompanier (1 674 man fördelade på tio kompanier). Varje kompani hade en egen fana med ett för regementet gemensamt utseende (fastställt 1686 och därför kallad för m/1686). Överstens kompani (livkompaniet) utmärkte sig med att ha en livfana med ett helt annat utseende än de vanliga kompanifanorna. Den var vit med Sveriges stora riksvapen i mitten och regementssymbolen i det övre inre hörnet. Regementssymbolen var i de flesta fall landskapsvapnet i det landskap som regementet var indelt i. Undantagen var Jönköpings och Älvsborgs regementen som hade Jönköpings och Göteborgs stadsvapen istället. Kompanifanorna bestod däremot av landskapsvapnet omgivet av en lagerkrans. Vissa variationer förekom när fler än ett regemente tillhörde samma landskap eller när landskapsvapnet hade ett helvitt eller helsvart fält.

Notera att fanornas vapenbilder har ansiktet vänt mot fanstången på båda sidor av duken. Den ena sidan av fanan har alltså ett spegelvänt motiv jämfört med de landskapsvapen vi annars är vana vid att se. Det följer heraldisk sed där vapendjuret alltid ska vara vänt mot fienden (annars kallades det för ett "flyende" vapendjur).

Nedan följer bilder (med varierande grad av tydlighet) på de indelta regementenas fanor. De sju finska regementena saknas än så länge.

Upplands, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar och Kronobergs regementen.

Älvsborgs, Västgöta-Dals, Skaraborgs, Närke-Värmlands, Västmanlands, Dalregementet och Hälsinge regementen

Jämtlands och Västerbottens regementen

Livgardet

Livgardet

Livgardet var inget indelt regemente utan ett värvat elitregemente med bas i Stockholm som i början av det stora nordiska kriget bestod av 1 800 man för att sedan öka till 2 600 man år 1704. Efter slaget vid Poltava kom det dock aldrig mer upp i sin forna styrka. Den högra bilden på dess fana är förstås inte mitt eget verk utan den modellritning som Olof Hoffman gjorde i samband med att m/1686 infördes. Fotot av den är ett minne från min tid som praktikant på krigsarkivet för länge sedan.

Vid krigsutbrottet uppstod det ett behov att öka arméns styrka. Detta skedde genom att indelningsverkets rotehåll fördes samman i grupper av tre och fick i uppgift att rekrytera ytterligare en soldat, en så kallad tremänning. Detta innebar att ett område som satte upp ett regemente på 1 200 man rekryterade ytterligare 400 soldater vilka sedan vanligen parades ihop med kontingenter från andra regementsområden för att bilda ett fulltaligt regemente. Även tremänningsregementena hade fanor baserade på landskapsvapnen. Men deras fanor såg ut som enfärgade dukar med ett litet landskapsvapen i det övre inre hörnet. Ett exempel på sådana fanor är Smålands tremänningsregemente som hade gula fanor med Smålands armborstbärande röda lejon i hörnet (soldaterna från Jönköpings regementsområde hade dock Jönköpings stadsvapen i hörnet). En bild på deras fana finns på tremänningarnas sida.

Nästa sida