1496-1560
Gustav Vasa tillhörde den inflytelserika uppländska ätt som
senare kom att kallas för Vasaätten. Hans
föräldrar var riksrådet Erik Johansson och Cecilia Månsdotter (Ekaätten) som
även hade tre döttrar, Margareta, Emerentia och Märta samt ytterligare fyra barn
som dog unga. Föräldrarna var genom släktskap allierade med Sturepartiet, Eriks
morbror var Sten Sture den äldre och Cecilias halvsyster var gift med Sten Sture
den yngre. Fadern Erik Johansson hade Rydboholm utanför Stockholm som sin
huvudgård och var på 1490-talet häradshövding i Danderyds och Rydbo skeppslag.
Detta innebar att han var formellt ansvarig för rättsväsendet i denna del av
södra Uppland. Men av Erik Johanssons meriter att döma var det förmodligen som
att utnämna bocken till trädgårdsmästare, han hade redan 1490 mördat en man som
hade gjort intrång på hans marker. Under unionsstriderna 1497 passade Erik på
att plundra Frölunda prästgård och hotades med bannlysning, men han räddades av
den amnesti som utfärdades vid kung Hans makttillträde till Sten Stures
anhängare och blev rent av dubbad till riddare av den nye kungen. Efter det
lyckade upproret mot kung Hans 1501 blev Erik Johansson också utnämnd till
riksråd. Denna utnämning förhindrade dock inte honom från att ständigt strida om
arv och med skrupelfria metoder ta det som han ansåg tillhöra honom. När en av Eriks
tjänare gjorde ett inbrott i Ekerö kyrka 1516 hotades han återigen med
bannlysning, men han kunde komma undan tack vare sina politiska kontakter. Det
var i denna familj som Gustav Vasa växte upp i.
Den stora katastrofen i
Gustavs Vasas liv var Stockholms blodbad den 8-9 november 1520 som inte bara innebar att hans far blev
avrättad utan även att hans mor och systrar fördes i fångenskap till Danmark där
alla utom Margareta dog 1522. Systern Margareta fick även se sin förste make
Erik Brahe, som hon hade fyra barn med, bli avrättad i Stockholms blodbad. Hon
fick återvända till Sverige 1524 och gifte sig året efter med Gustav Vasas
betrodde man Johan av Hoya. När denne föll i onåd hos kungen 1534 följde Margareta
med honom till utomlands. Även efter Johans död året efter vågade inte Margareta
återvända till Sverige av rädsla för vad brodern kunde tänkas göra med de två
söner som hon hade fått med Johan. Hon dog i Reval (Tallinn) 1536.
Det finns inga uppgifter om att Gustav skulle ha haft några
förhållanden med kvinnor innan han gifte sig och personer i hans närhet sa rent
av att han var mycket försiktig i det avseendet. Men det dröjde länge innan Gustav Vasa bildade en egen familj, han
var 35 år gammal när han gifte sig med Katarina av Sachsen-Lauenburg 1531.
Orsaken till detta var svårigheter att finna ett politiskt fördelaktigt
giftermål. Försöken att gifta sig med Sten Sture den yngres änka Kristina
Gyllenstierna ledde ingenvart. Inte heller blev det någon äktenskapsallians med
Danmark, Polen, Mecklenburg eller Pommern. Gustav Vasa fick nöja sig med en hertigdotter
från det relativt obetydliga hertigdömet Sachsen-Lauenburg som låg mellan
Hamburg och Lübeck. Katarina födde en efterlängtad son (Erik XIV) 1533, men
under en andra graviditet 1535 föll hon olyckligt under en dans och dog. Illvilliga
rykten från Gustavs fiender gjorde senare gällande att Gustav Vasa hade slagit
ihjäl henne, men en modern undersökning av hennes skelett har inte kunnat hitta
några tecken som tyder på detta.
Erfarenheten av de tidigare svårigheterna att hitta en brud
utomlands avskräckte Gustav Vasa från nya försök och han valde därför att
istället gifta om sig med en svensk adelsdam 1536, det vill säga Margareta
Leijonhufvud. Den traditionella historieskrivningen gör gällande att
äktenskapet med Katarina av Sachsen-Lauenburg var olyckligt medan Gustav Vasas
andra äktenskap med Margareta Leijonhufvud 1536-1551 var raka motsatsen.
Dessvärre är källorna ytterst knapphändiga om relationerna mellan Gustav Vasa
och hans drottningar, allt är därför bara spekulationer som ständigt upprepas i
historieböckerna. Men ett tecken på att äktenskapet med Margareta trots allt var
harmoniskt är det faktum att hon var nästan konstant gravid och födde inte
mindre än tio barn, Johan (1537), Katarina (1539), Cecilia (1540), Magnus (1542),
Karl (1544), Anna Maria (1545), Sten (1546), Sofia (1547), Elisabet (1549) och
den blivande Karl IX (1550). Den förste sonen med namnet Karl dog samma år som
han föddes och Sten dog 1549.
Efter Margaretas för tidiga död 1551 gifte Gustav Vasa om sig för andra och
sista gången det följande året med den blott 17 år gamla Katarina Stenbock, själv var
Gustav Vasa då 56 år. Kyrkan hade starka invändningar mot äktenskapen, dock inte på
grund av ålderskillnaden, utan på grund av att hon var systerdotter till Gustav
Vasas förra hustru. Ett sådant äktenskap var inte tillåtet enligt kyrklig lag,
men eftersom Gustav Vasa då kontrollerade kyrkan gifte han sig med Katarina
iallafall. Några barn fick inte Katarina och efter Gustav Vasas död
1560 skulle hon vara änka i över 60 år. Hennes försörjning tryggades av att hon
fick ett omfattande område i förläning (ett så kallat livgeding) som hon sedan
styrde från Strömsholms slott i Västmanland.
I sitt testamente garanterade Gustav Vasa sina yngre söners
försörjning genom att dela ut stora ärftliga hertigdömen som i praktiken var
stater i staten. Johan hade tillträtt sitt hertigdöme i Finland redan 1556 medan
den äldste sonen Erik året efter tillträdde ett provisoriskt hertigdöme i
Småland. Döttrarnas försörjning skulle däremot tryggas genom giftermål med tyska
furstar. Gustav Vasa hann dock bara med att gifta bort den äldsta dottern
Katarina med en tysk greve innan han dog 1560. Tyvärr ledde efterspelet till
detta bröllop till en stor skandal, under hemresan till Tyskland firade det
nygifta paret och dess sällskap jul i Vadstena och brudgummens bror blev då
tagen på bar gärning under ett nattligt besök i brudens syster Cecilias rum. Det
var den blivande Erik XIV som beordrade att mannen skulle fängslas och skickas
till Stockholm, varmed skandalen blev offentlig till Gustav Vasa stora
ilska. Han blev ursinnig på både sonen som borde ha skött affären mycket
smidigare och på dottern som han skällde ut efter noter och drog av hår på.
Själva skandalen har fått namnet "Vadstenabullret". Samtliga döttrars giftermål
redovisas i tabellen nedan.
Katarina (1539-1610)
Cecilia (1540-1627)
Anna Maria (1545-1610)
Sofia (1547-1611)
Elisabet (1549-1597)
|
1559
1564
1562
1568
1581 |
Greve Edzard II av Ostfriesland
Markgreve Kristoffer av Baden-Rodemachern
Pfalzgreve Johan av Pfalz-Veldenz
Hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg
Hertig Kristoffer av Mecklenburg |
|