Kartor Befolkning Regentlängder Skandinavien
 

 






__
 




 

Örjan Martinsson

= Västfranken (Karl den skallige)  = Östfranken (Ludvig den tyske)
= Mellanfranken (Lothar I)   = Löst kontrollerade områden

Bortsett från ett framgångsrikt uppror av baskerna, attacker från vikingar och araber samt att furstendömet Benevento definitivt hade gjort sig fri från frankisk överhöghet var Karl den stores rike fortfarande intakt fram till 843. Söder om Bayern hade frankiskt direktstyre införts 828 i det slaviska furstendömet Karantanien. Karl den store hade själv tänkt sig att dela sitt omfångsrika rike mellan sina söner, men när han dog 814 var det bara Ludvig den fromme som fortfarande var i livet. Italien hade dock gått i arv till Karls den stores sonson Bernhard, men Ludvig besegrade denne 818. Till skillnad från sin fader ville Ludvig bevara Frankerrikets enhet och hans yngre söner tilldelades visserligen mindre kungadömen som Bayern och Akvitanien 817 samt Schwaben (Alemannien) 829, men den äldste sonen (Lothar) skulle som kejsare ha överhöghet över dessa. Arrangemanget var ett klart brott mot frankernas traditioner och ett brödrakrig utbröt omedelbart efter Ludvig den frommes död 840. Detta resulterade i fördraget i Verdun 843 varigenom  Frankerriket delades mellan de kvarlevande bröderna i tre delar, Lothar fick mittenriket och behöll kejsarkronan men förlorade överhögheten över sina bröder. Pippin II som var son till den broder som hade dött 838 kämpade förgäves för att få behålla Akvitanien som hans far hade haft och blev slutgiltigt besegrad 852.

     = Västfranken   = Lothringen   = Östfranken
= Provence   = Italien   = Löst kontrollerade områden

Karl den skallige tvingades 846 att erkänna Bretagnes självständighet. Karls bror Lothar abdikerade som kejsare över Mellanfranken 855 och gick i kloster där han fem dagar senare dog. Mellanfranken delades då mellan hans tre söner. Den äldste sonen Ludvig II hade redan 844 blivit kung över Italien. De yngre sönerna Lothar II och Karl fick Lothringen respektive Provence. Det sistnämnda riket kallas ofta felaktigt för Burgund. Kejsartiteln blev knuten till Italien. Redan 863 dog Karl utan några söner och hans rike delades mellan bröderna.

 

= Västfranken   = Italien   = Östfranken
= Schwaben   = Bayern   = Löst kontrollerade områden

År 869 dog även Lothar II utan söner och Karl den skallige av Västfranken försökte annektera hans rike. Detta gillades dock inte av Östfrankens kung Ludvig den tyske som gick till motvärn. Konflikten löstes med fördraget i Meersen varmed Lothringen delades mellan Västfranken och Östfranken. 875 dog också Ludvig II utan arvingar varmed Karl den skallige ryckte in och blev både kung över Italien och kejsare. Ludvig den tyske dog 876 och hans rike delades mellan hans tre söner så att Karloman fick Bayern, Karl den tjocke fick Schwaben och den äldste sonen Ludvig den yngre fick resten.

= Västfranken   = Östfranken   = Löst kontrollerade områden
= Karls rike   = Karlomans rike   = Provence   = Neustrien

När Karl den skallige dog 877 ärvde hans son Ludvig den stammande Västfranken. Italien gick dock förlorat till Karloman. Samma år återinförde det Bysantinska riket med militärmakt sin överhöghet i Kroatien som dessförinnan hade varit löst anslutet till Frankerriket men i praktiken självständigt. När även Ludvig dog 879 uppstod en kris i Västfranken. Ludvigs två söner delade riket mellan sig, men deras legitimitet ifrågasattes och greve Boso av Vienne utropades till kung av Provence av de lokala stormännen. I Italien övertog Karl den tjocke kronan från sin bror Karloman som avled strax efteråt, Bayern ärvdes då av Östfrankens kung Ludvig den yngre som i fördraget i Ribemont 880 också erhöll de delar av Lothringen som hade gått till Västfranken tio år tidigare.

= Västfranken   = Östfranken   = Löst kontrollerade områden
= Karls rike   = Italien   = Provence   = Juranska riket

Fler tidiga dödsfall inträffade 882 och 884 så att Karl den tjocke ärvde först Östfranken och sedan Västfranken. Kungadömet Provence hade 882 tvingats erkänna Karls överhöghet. Därmed hade Frankerriket precis som flera gånger tidigare återförenats. Men enheten var kortvarig eftersom Frankerriket härjades svårt av vikingarnas attacker vid den här tiden och Karl den tjocke höll inte måttet som krigsledare. 887 avsattes han som kung av de tyska hertigarna och han skulle förmodligen ha rönt samma öde i de övriga delrikena om han inte hade dött 888. Tyskarna hade valt Karls illegitime brorson Arnulf av Kärnten till kung men de övriga riksdelarna valde sina egna kandidater. I Västfranken blev greve Odo som hade försvarat Paris med stort hjältemod vald till kung. I Italien blev Berenger I kung och en son till Boso återupprättade kungadömet Provence. Hertig Rudolf lät sig hyllas som kung av det Juranska riket. 

= Frankrike   = Tyskland   = Löst kontrollerade områden
  = Provence   = Juranska riket   = Italien

Händelserna 887-888 innebar Frankerrikets definitiva upplösning. Till skillnad från tidigare delningar som hade skett enligt arvsprincipen hade riksdelarna nu tillämpat valprincipen. Det räckte nu inte att en gemensam kungaätts sidogrenar skulle dö ut för att Frankerriket skulle återförenas utan det krävdes att de lokala stormännen i varje delrike skulle välja en gemensam kung, vilket de inte hade något intresse av att göra. Föreställningen att Frankerriket fortfarande existerade levde dock vidare eftersom den karolingiska ätten ännu regerade i Östfranken och från och med 898 också i Västfranken. Men när den siste Östfrankiske karolingern dog 911 valde endast hertigen av Lothringen att ansluta sig till Västfranken. De övriga fyra hertigarna valde en ny kung ur sina egna led. Med detta bekräftades det faktum att det frankiska delriket Östfranken hade ersatts av ett tyskt valkungadöme. Östfranken hade dock dessförinnan blivit reducerat även i öster efter att ungrarna hade gjort stora erövringar 907. Eftersom Västfranken från och med 911 var den enda kvarvarande delen av den karolingiska ättens välde förvandlades det till Frankrike.

Åter till första sidan