= Preussen 1740   = Landförvärv   = landförluster och tillfälliga förvärv
= Andra furstendömen i det Tyskromerska riket

När Fredrik den store efterträdde sin far Fredrik Vilhelm som kung av Preussen 1740 ärvde han en stor och välövad armé som han till skillnad från fadern skulle använda flitigt. Samma år som Fredrik den store blev kung ärvde Maria Theresia de habsburgska länderna. Hennes far Karl VI hade till ingen nytta skaffat sig garantier för dotterns tronföljd i alla delar av det habsburgska imperiet. Fredrik den store var den förste som bröt freden genom att inleda det första schlesiska kriget 1740-1742. Detta tilltag lockade fler stater att angripa Österrike varmed det österrikiska tronföljdskriget 1740-1748 bröt ut. Fredrik den stores framgångar tvingade Maria Theresia att sluta fred med Preussen och avträda Schlesien 1742. Men när krigslyckan vände för Österrike mot dess övriga fiender fruktade Fredrik den store ett revanschkrig och valde därför att i preventivt syfte att anfalla Österrike igen. Det andra schlesiska kriget 1744-1745 säkrade Preussens innehav av Schlesien, fast priset för denna erövring var en långvarig fiendskap mellan Preussen och Österrike. Ett mer fredligt landförvärv vid samma tid var grevskapet Ostfriesland som ärvdes 1744.

Österrike gav inte upp hoppet om att återta Schlesien utan Maria Theresia lyckades samla en stor koalition mot Preussen bestående av Österrike, Ryssland, Frankrike, Tyskromerska riket och Sverige. Preussens enda bundsförvanter var Storbritannien med Hannover och ett antal mindre tyska furstendömen. Fredrik den store hade dock den preussiska armén som var allmänt beundrad i Europa för sin duglighet. 1756 förekom han sina fiender genom att anfalla Sachsen som han hoppades införliva med Preussen. Men till skillnad från de schlesiska krigen lyckade han inte utdela ett snabbt förödande slag mot den österrikiska armén. Istället för ett kort krig blev det ett utdraget sjuårigt krig där den preussiska armén trots flera framgångar sakta men säkert decimerades och pressades tillbaka. Hade det inte varit för att koalitionen splittrades 1762 som en följd av ett tronskifte i Ryssland skulle Preussen ha utplånats som en självständig stat.

Efter freden 1763 fick Fredrik den store ägna mycket tid åt att bygga upp sitt krigshärjade rike och kraftigt decimerade armé. Men en ny betydelsefull erövring ägde rum 1772 då Preussen deltog i Polens första delning tillsammans med Österrike och Ryssland. Han var också framgångsrik med att bekämpa Österrikes försök till expansion i Tyskland i bland annat det bayerska tronföljdskriget 1778-1779. När Fredrik den store dog 1786 efterlämnade han ett rike som var betydligt större än det han ärvde och som hade en otroligt stor prestige i Europa, framförallt för dess 200 000 man starka armé.

= Preussen 1786   = Landförvärv   = landförluster 1795

Fredrik Vilhelm II:s regering 1786-1797 innebar trots territoriell expansion en försvagning av Preussen. Polens andra och tredje delning 1793 och 1795 tillsammans med arvet av markgrevskapen Ansbach och Bayreuth ledde till en kraftig utökning av Preussens territorium. Men det kunde inte dölja att dess finanser förföll och att arméns slagkraft stadigt försämrades, vilket visade sig både i Polen och i revolutionskriget där Preussen 1795 förlorade allt land väster om Rhen till Frankrike.

= Preussen 1797   = Landförvärv   = landförluster 1805

Napoleons framgångar gynnade till en början Preussen som förhöll sig neutralt men relativt vänligt sinnat till Frankrike. Den stora ommöbleringen av Tysklands karta som Napoleon genomförde gjorde att mindre furstendömen, riksstäder och andliga furstendömen drogs in och delades ut till främst de medelstora furstendömena. Preussen erhöll stiften Hildesheim och Paderborn, delar av Münster och Mainz, riksstäderna Nordhausen och Goslar med mera.1805 byttes Neuchatel, Ansbach och Kleve mot Hannover som Napoleon dessförinnan hade ockuperat. Detta innebar att hela det Preussiska territoriet bortsett från några mindre exklaver var ett sammanhängande område. Men det hade också konsekvensen att Storbritannien vars kung var kurfurste av Hannover attackerade och sänkte större delen av Preussens handelsflotta.

= Preussen 1805   = landförluster 1807

År 1806 var det allra mörkaste året i Preussens historia. Efter att Napoleon hade tvingat fram en upplösning av det Tyskromerska riket var Preussen även formellt sett en självständig stat, men då Frankrike lovade att ge tillbaka Hannover till den engelska kungen i utbyte mot fred fattade Fredrik Vilhelm III det ödesdigra beslutet att förklara krig mot Frankrike. I dubbelslaget vid Jena och Auerstädt krossades den preussiska armén och franska trupper ockuperade större delen av Preussen. Det var endast påtryckningar från Ryssland som gjorde att Napoleon inte utplånade Preussen helt och hållet. Men i freden som slöts 1807 reducerades Preussen till en andra rangens nation.

Fortsättning följer på denna sida.