Vasaättens förste kände medlem var häradshövdingen Nils Kettilsson som även var fogde på Stockholms slott en kort tid i mitten av 1350-talet och som dog omkring 1378. Ätten tillhörde då Upplands lågfrälse men vissa tecken tyder på att den kan ha haft ett tysk-baltiskt ursprung. Med sonen Krister Nilsson tog Vasaätten klivet in i det svenska högfrälset, han utnämndes till riksdrots 1435 och blev därmed kungens ställföreträdare. Som sådan var han lojal mot Erik av Pommern och Kalmarunionen Hans sonson Kettil Karlsson som var biskop i Linköping gjorde dock uppror mot unionskungen Kristian I och var riksföreståndare 1464-1465. En av hans kusiner var riksrådet Erik Johansson som avrättades under Stockholms blodbad 1520. Erik Johansson är dock mest känd som far till Gustav Vasa. Efter att Kristian Tyrann störtades av Gustav Vasa 1521 regerades Sverige av Vasaätten fram tills Kristinas abdikation 1654.

Men Vasaätten var även en polsk kungadynasti. 1587 valdes Gustav Vasas sonson Sigismund till polsk kung. Åren 1592-1599 var Sverige och Polen i personalunion. Sigismund störtades 1599 men de polska vasaättlingarna gav aldrig upp sina anspråk. Vasaätten utslocknade 1672 när Johan Kasimir dog, fyra år tidigare hade han abdikerat som polsk kung.

Ett av Vasaättens kännetecken var deras hetlevrade humör och flera av vasaättlingarna kunde få våldsamma raseriutbrott. Ett annat drag var sinnessjukdom, av Gustav Vasas fyra söner blev två sinnessjuka.

Släktträd över Vasaätten