Vikingatiden Medeltiden Nya Tiden Landskap Svensk politik

 

 







 


 



 

 

Örjan Martinsson


1496-1560

Gustav Vasa tillhörde den inflytelserika uppländska ätt som senare kom att kallas för Vasaätten. Hans föräldrar var riksrådet Erik Johansson och Cecilia Månsdotter (Ekaätten) som även hade tre döttrar, Margareta, Emerentia och Märta samt ytterligare fyra barn som dog unga. Föräldrarna var genom släktskap allierade med Sturepartiet, Eriks morbror var Sten Sture den äldre och Cecilias halvsyster var gift med Sten Sture den yngre. Fadern Erik Johansson hade Rydboholm utanför Stockholm som sin huvudgård och var på 1490-talet häradshövding i Danderyds och Rydbo skeppslag. Detta innebar att han var formellt ansvarig för rättsväsendet i denna del av södra Uppland. Men av Erik Johanssons meriter att döma var det förmodligen som att utnämna bocken till trädgårdsmästare, han hade redan 1490 mördat en man som hade gjort intrång på hans marker. Under unionsstriderna 1497 passade Erik på att plundra Frölunda prästgård och hotades med bannlysning, men han räddades av den amnesti som utfärdades vid kung Hans makttillträde till Sten Stures anhängare och blev rent av dubbad till riddare av den nye kungen. Efter det lyckade upproret mot kung Hans 1501 blev Erik Johansson också utnämnd till riksråd. Denna utnämning förhindrade dock inte honom från att ständigt strida om arv och med skrupelfria metoder ta det som han ansåg tillhöra honom. När en av Eriks tjänare gjorde ett inbrott i Ekerö kyrka 1516 hotades han återigen med bannlysning, men han kunde komma undan tack vare sina politiska kontakter. Det var i denna familj som Gustav Vasa växte upp i.

Den stora katastrofen i Gustavs Vasas liv var Stockholms blodbad den 8-9 november 1520 som inte bara innebar att hans far blev avrättad utan även att hans mor och systrar fördes i fångenskap till Danmark där alla utom Margareta dog 1522. Systern Margareta fick även se sin förste make Erik Brahe, som hon hade fyra barn med, bli avrättad i Stockholms blodbad. Hon fick återvända till Sverige 1524 och gifte sig året efter med Gustav Vasas betrodde man Johan av Hoya. När denne föll i onåd hos kungen 1534 följde Margareta med honom till utomlands. Även efter Johans död året efter vågade inte Margareta återvända till Sverige av rädsla för vad brodern kunde tänkas göra med de två söner som hon hade fått med Johan. Hon dog i Reval (Tallinn) 1536.

Det finns inga uppgifter om att Gustav skulle ha haft några förhållanden med kvinnor innan han gifte sig och personer i hans närhet sa rent av att han var mycket försiktig i det avseendet. Men det dröjde länge innan Gustav Vasa bildade en egen familj, han var 35 år gammal när han gifte sig med Katarina av Sachsen-Lauenburg 1531. Orsaken till detta var svårigheter att finna ett politiskt fördelaktigt giftermål. Försöken att gifta sig med Sten Sture den yngres änka Kristina Gyllenstierna ledde ingenvart. Inte heller blev det någon äktenskapsallians med Danmark, Polen, Mecklenburg eller Pommern. Gustav Vasa fick nöja sig med en hertigdotter från det relativt obetydliga hertigdömet Sachsen-Lauenburg som låg mellan Hamburg och Lübeck. Katarina födde en efterlängtad son (Erik XIV) 1533, men under en andra graviditet 1535 föll hon olyckligt under en dans och dog. Illvilliga rykten från Gustavs fiender gjorde senare gällande att Gustav Vasa hade slagit ihjäl henne, men en modern undersökning av hennes skelett har inte kunnat hitta några tecken som tyder på detta.

Erfarenheten av de tidigare svårigheterna att hitta en brud utomlands avskräckte Gustav Vasa från nya försök och han valde därför att istället gifta om sig med en svensk adelsdam 1536, det vill säga Margareta Leijonhufvud. Den traditionella historieskrivningen gör gällande att äktenskapet med Katarina av Sachsen-Lauenburg var olyckligt medan Gustav Vasas andra äktenskap med Margareta Leijonhufvud 1536-1551 var raka motsatsen. Dessvärre är källorna ytterst knapphändiga om relationerna mellan Gustav Vasa och hans drottningar, allt är därför bara spekulationer som ständigt upprepas i historieböckerna. Men ett tecken på att äktenskapet med Margareta trots allt var harmoniskt är det faktum att hon var nästan konstant gravid och födde inte mindre än tio barn, Johan (1537), Katarina (1539), Cecilia (1540), Magnus (1542), Karl (1544), Anna Maria (1545), Sten (1546), Sofia (1547), Elisabet (1549) och den blivande Karl IX (1550). Den förste sonen med namnet Karl dog samma år som han föddes och Sten dog 1549.

Efter Margaretas för tidiga död 1551 gifte Gustav Vasa om sig för andra och sista gången det följande året med den blott 17 år gamla Katarina Stenbock, själv var Gustav Vasa då 56 år. Kyrkan hade starka invändningar mot äktenskapen, dock inte på grund av ålderskillnaden, utan på grund av att hon var systerdotter till Gustav Vasas förra hustru. Ett sådant äktenskap var inte tillåtet enligt kyrklig lag, men eftersom Gustav Vasa då kontrollerade kyrkan gifte han sig med Katarina iallafall. Några barn fick inte Katarina och efter Gustav Vasas död 1560 skulle hon vara änka i över 60 år. Hennes försörjning tryggades av att hon fick ett omfattande område i förläning (ett så kallat livgeding) som hon sedan styrde från Strömsholms slott i Västmanland.

I sitt testamente garanterade Gustav Vasa sina yngre söners försörjning genom att dela ut stora ärftliga hertigdömen som i praktiken var stater i staten. Johan hade tillträtt sitt hertigdöme i Finland redan 1556 medan den äldste sonen Erik året efter tillträdde ett provisoriskt hertigdöme i Småland. Döttrarnas försörjning skulle däremot tryggas genom giftermål med tyska furstar. Gustav Vasa hann dock bara med att gifta bort den äldsta dottern Katarina med en tysk greve innan han dog 1560. Tyvärr ledde efterspelet till detta bröllop till en stor skandal, under hemresan till Tyskland firade det nygifta paret och dess sällskap jul i Vadstena och brudgummens bror blev då tagen på bar gärning under ett nattligt besök i brudens syster Cecilias rum. Det var den blivande Erik XIV som beordrade att mannen skulle fängslas och skickas till Stockholm, varmed skandalen blev offentlig till Gustav Vasa stora ilska. Han blev ursinnig på både sonen som borde ha skött affären mycket smidigare och på dottern som han skällde ut efter noter och drog av hår på. Själva skandalen har fått namnet "Vadstenabullret". Samtliga döttrars giftermål redovisas i tabellen nedan.

Katarina (1539-1610)
Cecilia (1540-1627)
Anna Maria (1545-1610)
Sofia (1547-1611)
Elisabet (1549-1597)
 

1559
1564
1562
1568
1581

Greve Edzard II av Ostfriesland
Markgreve Kristoffer av Baden-Rodemachern
Pfalzgreve Johan av Pfalz-Veldenz
Hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg
Hertig Kristoffer av Mecklenburg