Enligt dikten Ynglingatal som skrevs omkring år 900 och som har bevarats i sin helhet i Snorre Sturlassons Heimskringla styrdes Sverige under flera hundra år av Ynglingaätten. En ätt vars stamfader var ingen mindre asaguden Frej. Enligt sagorna var det Oden som grundade Svearnas rike. Vilket skulle ha skett vid tiden för Kristi födelse. När Oden lämnade sitt jordiska liv efterträddes han i tur och ordning av gudarna Njord och dennes son Frej innan vanliga människor tog över. Naturligtvis är det ingen historiker som tror att detta är sanning. Däremot är det mycket möjligt att de senare kungarna av Ynglingaätten har varit historiska personer. De elva första kungarna har med undantag av Oden och Yngve-Frej namn som börjar med en konsonant, dessa är med största sannolikhet påhittade. De sexton sista kungarna däremot har namn som börjar med en vokal och ses därför som mer trovärdiga. Aun, Egil och Adils har man också kopplat ihop med Uppsalas tre högar. 

I mitten av 600-talet skall Ynglingaättens sista representant på Sveriges tron, Ingjald Illråde, ha störtats av Ivar Vidfamne som blev stamfader för den Ivarska och Lodbrokska ätten. En regentlängd som tar vid där Ynglingatal slutar och fortsätter till början av 1100-talet finns bifogad i Hervararsagan och kan läsas i sin helhet på denna sida. Namnen i den regentlängden är följande:

Ivarska och Lodbrokska ätten

Läs även artiklarna om den gamla kungaätten och den Stenkilska ätten.