|
Kalmar recess och kampen mot Axelssönerna
1481-
Sten Sture hade varit Sveriges obestridde regent under 1470-talet men hans
ställning var inte särskilt stark utan beroende av alliansen med hans hustrus
farbröder Ivar Axelsson som höll Gotland, Erik Axelsson som höll östra och
centrala Finland samt Laurens Axelsson som höll södra Finland. Denna allians
upplöstes när Erik Axelsson avled senvintern 1481. Sten Sture hävdade att han
hade fått löften från axelssönerna att dennes slott skulle överlämnas till
riksföreståndaren när han dog. När Sten Sture begav sig till Viborg under
försommaren blev han dock inte insläppt utan fick beskedet att Erik Axelsson
hade överlämnat slotten till sina bröder Ivar och Laurens. Eftersom slottslän
inte var ärftliga motiverade bröderna sitt anspråk med de utgifter som Erik
Axelsson hade lagt ner på slottens skötsel och som de hade rätt att få
kompensation för. Denna rätt accepterades inte av Sten Sture eftersom det skulle
i praktiken leda till att alla län blev ärftliga och att centralmakten blev
allvarligt försvagad. Axelssönernas drag var mycket utmanande och brytningen med
dem försatte Sten Sture i ett mycket besvärligt läge när även Kristian I avled i
maj. Danmark var ett valkungadöme precis som Sverige och dess frälse var inte
villigt att välja Kristians son Hans till kung utan vidare. Även Norge ville ha
konstitutionella garantier innan Hans skulle bli vald till kung och det blev nu
möjligt för det svenska riksrådet att göra gemensam sak med kollegorna i
grannländerna.
Tyvärr är denna artikel ofullbordad och har varit så
sedan januari 2006. Jag vet inte när jag kommer att skriva färdigt den och de
resterande fördjupningsartiklarna om Sten Sture den äldre.
Tillbaka till
Sten Sture den äldres förstasida
|
