Livgardet		Västgöta-Dal		Österbotten
	Uppland		Skaraborg		Björneborg
	Södermanland		Närke-Värmland		Åbo län
	Östergötland		Västmanland		Nyland
	Jönköping		Dalregementet		Tavastehus
	Kalmar		Hälsinge		Savolax
	Kronoberg		Jämtland		Viborg
	Älvsborg		Västerbotten

På den här sidan redovisas Livgardets och de indelta infanteriregementets fanor under 1700-talet. De översta bilderna för varje regemente utgörs av Olof Hoffmans modellritningar av m/1686 (rekonstruktioner i enstaka fall). De nedersta bilderna föreställer bevarade fanor som var i bruk under 1700-talet. Där det är möjligt är de länkade till sidor i Digitalt Museum som innehåller ännu fler bilder på dem. Skillnaderna mellan de olika modeller av fanor (m/1675, m/1686, m/1686B, m/1761 och m/1766) förklaras på denna sida.

Livgardet

För Livgardet innebar m/1686 troligen ingen förändring jämfört med hur fanorna såg ut innan, men när tillverkningstekniken ändrades från målning till brodyr på 1720-talet övergavs i praktiken m/1686. För att fanorna inte skulle bli för tunga togs tänkespråket och lejonen bort. Kronorna som var utströdda över hela duken reducerades till endast en i varje hörn och monogrammet (eller riksvapnet) i mitten gjordes mindre. Fansviter delades 1680, 1690, 1702, 1710, 1720, 1726, 1748, 1762-63, 1771-72, 1786 och 1798. En mer detaljerad beskrivning av fanorna finns på denna sida

Kompanifana från 1680 eller 1690

Kompanifana från 1710

Kompanifana från 1748, korrigerad 1751

Upplands regemente (En mer detaljerad beskrivning av fanorna finns på denna sida)

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1683, 1695, 1710 och 1727. Inga av dessa fanor har blivit bevarade förutom en kompanifana från 1727 som jag saknar bild på. Eventuellt blev hälften av fanorna i sviten från 1695 ersatta vid ett okänt tillfälle under kriget. De fanor som erövrades vid Poltava var nämligen i så olika skick att ryssarna uppfattade dem som tillhöriga två separata regementen. Tre kompanifanor var fortfarande röda men de övriga fyra hade blivit så pass blekta att de var sandfärgade. Sviten från 1710 hann inte levereras i tid till slaget vid Helsingborg så Upplands regemente stred då utan fanor. Sviter på fyra fanor vardera delades ut 1741, 1771 och 1796. Sviten från 1727 återanvändes 1744 av Nylands regemente innan de fick egna fanor samma år.

1675- 1683?  (kompanifana m/1675)

1741-1771 (liv- och kompanifana m/1686B)

1771-1796 (kompanifana m/1766)

Södermanlands regemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1696, 1710, 1717 och 1730. Av den första sviten förlorades samtliga kompanifanor i Perevelotjna 1709 medan livfanan möjligen räddades till Bender. Av sviten från 1710 förlorades fyra fanor i kapitulationen vid Tönningen och möjligen var en av dem livfanan. En svit på fyra fanor delades ut 1757 och var i bruk fram till 1812.

Östergötlands regemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1692, 1710 och 1728. De två första sviterna förlorades i Ukraina 1709 respektive Tönningen 1713. De sistnämnda ersattes 1714 av endast fyra fanor på grund av besparingsskäl. Regementets sista fansvit delades ut 1757 och den bestod också av endast fyra fanor. Regementet slogs samman med Östgöta kavalleriregemente 1791 och bildade då Livgrenadjärregementet som fick egna fanor 1800.

1714-1728 (kompanifana m/1686)

1728-1757 (kompanifana m/1686)

1757-1800 (kompanifana m/1686B)

Jönköpings regemente

Den första m/1686-sviten delades ut 1704. Livfanan och tre kompanifanor förlorades 1708 i slaget vid Malatitze och ytterligare sju kompanifanor förlorades vid Poltava 1709. Det stora antalet fanor beror troligen på att sviten från 1684 fanns kvar i regementet och användes för att ersätta förlusterna i Malatitze. De äldre fanorna bör ha skiljt sig från m/1686-fanorna genom att de hade fyrkulor i hörnen. Ännu en fansvit gick förlorad när Stralsund föll 1715. Som en provisorisk ersättning fick regementet 1716 tre blå kompanifanor som tidigare hade burits av först Seulenburgs (1707-1709) och sedan Stöhrs bataljon (1710-1711). En ny m/1686-svit på åtta fanor tillverkades 1717 och var sedan i bruk fram till 1757 då de ersattes av fyra m/1686B-fanor. Fanorna från 1757 bedömdes vara utslitna år 1800. Men istället för att tillverka en helt ny uppsättning fanor reparerades tre av de fem fanor från 1717 som fanns kvar i förrådet, så att endast en livfana behövdes tillverkas. 1812 fick dock regementet en nytillverkad svit bestående av fyra m/1766-fanor.

Kalmar regemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1693, 1710 och 1720. Sviten som delades ut 1710 var inte av m/1686. Den hade nämligen tillverkats redan 1683 men inte blivit utdelad då. Kompanifanorna var kvadrerade i rött och gult samt hade Smålands vapenbild omgiven av en lagerkrans i mitten och fyrkulor i hörnen. Livfanan var prydd med riksvapnet men saknade lejonen som höll upp skölden.

Varken dessa fansviter eller den svit på fyra m/1761-fanor som delades ut 1764 har blivit bevarade. Sviten från 1693 förlorades i Ukraina 1709 och fyra fanor av sviten från 1720 förlorades 1759 när Demmin kapitulerade till preussarna. Sviten från 1764 var i bruk ända fram till 1813.

Kronobergs regemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1694, 1710 och 1717. Den första sviten förlorades i Ukraina 1709 och kan ha bränts upp för att förhindra dem från att falla i ryska händer i Perevolotjna. Ryssarna har inte redovisat några fanor från Kronobergs i sina troféförteckningar. Sviten från 1710 hann inte delas ut i tid till slaget vid Helsingborg och av dessa gick senare sex  kompanifanor förlorades när Wismar kapitulerade 1716. Sviten från 1717 ersattes 1757 av en svit bestående av fyra fanor. Men den nya sviten förlorades redan 1759 när Anklam kapitulerade till preussarna. 1759. Den gamla sviten från 1717 fick därför återanvändas och var i bruk fram till 1767 då de ersattes av en svit på fyra m/1766-fanor, som i sin tur ersattes först 1813.

1717-1757, 1759-1767
(kompanifana m/1686)

Älvsborgs regemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1675, 1683 och 1710. Den sistnämnda sviten förlorades 1713 vid Tönningens kapitulation och ersattes 1714 av endast fyra fanor 1714 av besparingsskäl. Det dröjde till 1733 innan regementet fick ut en komplett svit på åtta fanor. Denna ersattes återigen av en svit på endast fyra fanor år 1757, vilket då var standard. Den första m/1766-sviten delades ut 1770 och var i bruk fram till 1813.

1700-1713 (liv- och kompanifana m/1686)

1733-1757 (liv- och kompanifana m/1686)

Västgöta-Dals regemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1676, 1684, 1708 och 1719. Sviten från 1708 förlorades 1713 vid kapitulationen i Tönningen och av besparingsskäl ersattes den 1714 av en svit på endast fyra fanor. 1739 delades en en svit på fyra fanor ut,. Två av dessa fanor förlorades 1759 när Anklam kapitulerade till preussarna. Dessa ersattes inte förrän 1767 när en ny svit på fyra m/1766-fanor delades ut som var i bruk fram till 1804.

Skaraborgs regemente

Den första m/1686-sviten delades ut 1689 och ersatte åtta fanor som hade delats ut 1674. De fanor som förlorades i slaget vid Poltava 1709 var dock av en annat svit som hade delats ut vid en okänd tidpunkt. Poltava-fanorna avvek från m/1686 genom att kompanifanorna saknade lagerkrans. Livfanan hade inte riksvapnet utan kungens namnchiffer som huvudmotiv i mitten och även i mindre skala i tre av hörnen. Regementssymbolen var placerad i det nedre inre hörnet. En ny m/1686-svit på åtta fanor delades ut 1710 och av dessa förlorades tre kompanifanor 1716 till danskarna när Wismar kapitulerade. Den sista sviten på åtta fanor delades ut 1717 och därefter var det bara fyra fanor per svit som delades ut 1733, 1762. och 1803.

1710-1717 (liv- och kompanifana m/1686)

1762-1803 (kompanifana m/1761)

En svit på tio fanor delades ut 1682 och bars av de fyra hemmakompanierna fram till 1732. De sex fältkompanierna förlorade sina fanor senast i Ukraina 1709, men kan ha bytt ut dem vid ett tidigare tillfälle. Sviten från 1682 hade nämligen fyrkulor i hörnen som saknas i ryska beskrivningar av de erövrade fanorna. Fältkompanierna fick ut nya fanor som tillverkades 1709-1710 men förlorade dem redan 1713 vid Tönningen. Dessa ersattes inte förrän 1717 och det dröjde till 1732 innan regementet återigen fick en komplett svit på tio fanor utdelad. Nästa svit delades ut 1766 och bestod av fyra fanor som var i bruk fram tills regementet delades 1812.

1717-1732 (kompanifana m/1686)

1732-1766 (kompanifana m/1686)

1766-1812 (kompanifana m/1766)

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1684, 1688, 1701, 1710, 1717 och 1730. Fansviten från 1701 förlorades 1709 vid Poltava och Perevolotjna. Sviten från 1710 förlorades vid Tönningen 1713 och ersattes inte förrän 1715 av en svit på endast fyra fanor, varav livfanan och en kompanifana förlorades i Norge redan 1716. Sviter på fyra fanor vardera delades ut 1739 och 1771. Den sistnämnda sviten ersattes 1804 av fem fanor. Notera att trots att fanornas utseende skiljer sig åt så var sviterna från 1715, 1717 och 1730 tillverkade av Johan Wikman och sviten från 1710 var tillverkad av antingen Johan Wikman eller Daniel Stawert.

1710-1713 (kompanifana m/1686)	1715-1717 (kompanifana m/1686)	1717-1730 (kompanifana m/1686) (länk till livfanan)	1730-1739 (kompanifana m/1686) (länk till livfanan)
1739-1771 (kompanifana m/1686B) (länk till livfanan)	1771-1804 (kompanifana m/1766)	1804-1820 (kompanifana m/1766) (länk till livfanan)	1859-1927 (bataljonsfana m/1849) 1820 delades m/1819-fanor ut som var identiska för alla regementen (svenska flaggan)

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1677, 1690, 1710 och 1728. Fyra kompanifanor tillverkades av Olof Hoffman 1700 men blev inte utdelade förrän 1714 då tre av dem tillsammans med en livfana (ursprungligen tillverkad för Östgöta tremänningsregemente) fick ersätta de åtta fanor som förlorades vid Tönningen 1713. Sviten från 1728 ersattes 1741 av en ny svit som bestod enbart av fyra fanor. Livfanan förlorades redan samma år i slaget vid Villmanstrand och ersattes 1742. Denna livfana och resten av 1741 års svit ersattes 1766 med fyra m/1761-fanor som var i bruk ända fram till 1814.

Hälsinge regemente

Hälsinges som skulle ha åtta fanor fick nya sviter 1683, 1700, 1706, 1710, 1715 och 1730. Sviten från 1700 förlorades vid Mitau 1705. Som ersättning fick de åtta nya kompanifanor 1706. Sannolikt tillverkades även en livfana vid denna tid som avvek från m/1686 genom att regementssymbolen var inlagd i en glob som var fyrstyckad i svart och vitt på samma sätt som kompanifanorna. Detta enligt ryska beskrivningar av de fanor som de erövrade (fyra kompanifanor vid Ljesna 1708 samt fyra kompanifanor och en livfana vid Poltava 1709).  Sviten från 1710 förlorades vid Tönningen 1713 och ersattes inte förrän 1715 då en svit på endast fyra fanor tillverkade, den gången avvek livfanan återigen från m/1686 genom att regementssymbolen var inlagd i en fyrstyckad sköld. En fullständig uppsättning av åtta fanor skulle inte delas ut till regementet förrän 1730. Men strax efter blev fyra fanor per svit standard och sådana sviter delades ut 1739, 1759 och 1813.

Jämtlands dragonregemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1674, 1683 och 1709. Endast fyra fanor delades ut 1736 men dessa var i  bruk ända fram till 1814. Före m/1686 var kompanifanorna gröna istället för blå.

1709-1736 (kompanifana m/1686)

1736-1814 (livfana m/1686B)

Västerbottens regemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1674, 1678, 1692, 1710, 1712 och 1731. Sviten från 1692 förlorades i Ukraina 1709 medan sviten från 1710 överlämnades 1711 till Österbottens regemente (5 stycken) och Gyllenströms finska värvade bataljon (3 stycken). Tre fanor av sviten från 1710 hamnade senare i ryska händer. 1760 delades en svit på fyra fanor ut som var i bruk fram till 1812.

Österbottens infanteriregemente

En svit på tio fanor delades ut 1682 men de fyra fanor som regementet förlorade i slaget vid Hummelshof 1702 tillhörde troligen en m/1686-svit som hade delats ut vid en okänd tidpunkt. .1703 delades en svit på åtta fanor ut som förlorades vid Ljesna 1708 (1 kompanifana), Poltava-Perevolotjna 1709 (3 kompanifanor) och Riga 1710 (3 kompanifanor och livfanan). Inga nya fanor tillverkades för Österbotten och istället fick de 1711 fem fanor som ursprungligen hade tillverkats 1710 för Västerbottens regemente. Av dessa hamnade tre stycken i ryska händer, troligen under striderna i Finland 1713-1714. Fyra nya fanor delades ut 1718 och detta var det antal fanor som Österbottens regemente hade hädanefter. En ny svit på fyra fanor delades ut 1732 och dessa förlorades i kapitulationen vid Helsingfors 1742. De gamla fanorna från 1718 fick då återanvändas fram tills en ny svit på fyra fanor levererades 1744, vilka sedan var i bruk ända fram till att regementet upplöstes 1809.

?-1702 (kompanifana m/1686)

1703-1710 (kompanifana m/1686)

1744-1809 (kompanifana m/1686B)

Björneborgs infanteriregemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1679 och 1691. Livbataljonen förlorade alla sina fanor i slaget vid Ljesna 1708 medan de övriga fyra kompanifanorna förlorades 1709 vid Poltava-Perevolotjna. De tre kompanifanor som förlorades i slaget vid Ljesna beskrevs av ryssarna som enbart gula medan de som togs i Ukraina var blågula. Eftersom kompanifanorna från 1679 var gula och inte blågula är det möjligt att Björneborgs regemente hade förlorat fanor vid ett tidigare tillfälle och ersatt dem med äldre fanor från 1679. När regementet återuppsattes 1710 fick det inga nya fanor utan de fick istället 1711 låna fyra fanor från Tavastehus regemente. Dessa förlorades troligen till ryssarna eftersom de inte fanns kvar 1716 då två äldre fanor delades ut som hade funnits i arsenalen före 1685. Det dröjde till 1725 innan regementet fick en ny svit på åtta fanor. Fyra av dessa förlorades 1742 i samband med kapitulationen i Helsingfors. En ny svit på fyra fanor levererades 1752 och denna svit var i bruk fram till regementets upplösning 1809. En komplettering ägde dock rum 1793 för att ersätta en kompanifana som hade förlorats under kriget 1788-1790 och en utsliten kompanifana byttes ut 1807, eventuellt byttes även livfanan ut 1807.  Ytterligare en av kompanifanorna från 1752 och en av de nya erövrades av ryssarna, men plats och tidpunkt är okända för båda.

Åbo läns infanteriregemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1683, 1692 och 1705. Sviten från 1705 var tillverkad i Riga och hade troligen ytterligare prydnader i likhet med Nylands fanor som också tillverkades i Riga 1705. Dessa fanor förlorades till ryssarna när ena bataljonen deltog i ryska fälttåget 1708-1709 och den andra låg i garnison i Riga som föll 1710. Även äldre fanor föll i ryssarnas händer eftersom dessa förvarades i tyghuset i Riga. När regementet återuppsattes 1710-1711 fick det använda sig av fördubblingsregementets fyra fanor från 1708 som sedan förlorades till ryssarna under striderna i Finland. Trots detta ska två utslitna fanor ha funnits vid regementet 1717. En livfana och en kompanifana (utan lagerkrans) tillverkades 1718. Först 1726 fick regementet en komplett svit med åtta nya fanor. Dessa ersattes 1744 av en svit på fyra fanor som kom att brukas ända fram till 1804.

Nylands infanteriregemente

Sju rödgulrandiga kompanifanor delades ut 1686 som hade tillverkats redan 1683 och sannolikt hade fyrkulor i hörnen. Dessa kompletterades 1690 med en livfana enligt m/1686. Den sviten ersattes 1705 av fanor som inte heller överensstämde med m/1686. De tycks ha nämligen ha haft kronor i yttre hörnen och flammor strödda på duken. Riga-fanorna förlorades 1708-10 eftersom den ena bataljonen deltog i slagen vid Ljesna och Poltava medan den andra bataljonen ingick i Rigas garnison som kapitulerade 1710. Regementet fick sannolikt fanor under den senare delen av stora nordiska kriget men uppgifter om dem saknas. Kanske skede en omfördelning av fanor liknande den mellan Björneborg och Tavastehus. Tre gamla fanor ska hur som helst ha funnits vid regementet 1730 efter att det 1729 hade fått sin första m/1686-svit bestående av åtta fanor. En del av m/1686-fanorna förlorades troligen 1742 i samband med kapitulationen i Helsingfors men inga är redovisade i ryska troféförteckningar. Bristen på fanor var dock så stor att de 1744 fick begagnade fanor från Upplands regemente tills fyra nya m/1686B-fanor levererades samma år. Den sista sviten på fyra fanor delades ut 1772 och förlorades sedan under finska kriget 1808-1809.

1705-1710 (kompanifana m/1686 med extra prydnader)

1729-1744 (kompanifana m/1686)

1772-1809? (livfana m/1766)

Tavastehus infanteriregemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1689, 1708 och 1728. Regementet lämnade 1711 över fyra av sina fanor till Björneborgs regemente som inte hade några fanor. I slaget vid Pälkäne 1713 förlorades ytterligare tre fanor och eventuellt hade de sedan bara en fana tills en ny svit delades ut 1728 I slaget vid Villmanstrand 1741 blev livfanan sönderskjuten och en ersättare tillverkades som dock inte delades ut förrän efter krigsslutet 1743. Dessförinnan hade fanor förlorats 1742 i samband med kapitulationen i Helsingfors. Men eftersom svenska regementen sedan 1731 endast skulle ha två fanor per bataljon dröjde det till 1749 innan tre nya kompanifanor tillverkades Sviten från 1740-talet ersattes 1772 av fyra m/1766-fanor som var den sista sviten som delades ut innan regementet upplöstes 1809. På något sätt ska dock en kompanifana från 1749 ha blivit erövrad av ryssarna.

1708-1728 (kompanifana m/1686)

1728-1749 (kompanifana m/1686)

Savolax infanteriregemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1683, 1706 och 1725. Fanorna från 1706 förlorades troligen i samband med Viborgs och Kexholms fall 1710. Fyra provisoriska fanor delades därför ut 1712 som ursprungligen hade tillverkats 1707 för Boyes sachsiska bataljon (gula med kungens monogram omgivet av palmblad i silver och gyllene hörnflammor). Enligt en rysk källa förlorade regementet tre fanor i slaget vid Pälkäne men 1716 meddelade regementschefen att de hade "gambla fahnor", eventuellt hade inte alla fanor från 1706 förlorats före Pälkäne. Det var hur som helst först 1725.som Savolax återigen fick en komplett m/1686 svit. Den ersattes 1737 av fyra m/1686B-fanor som dock förlorades redan 1741 i slaget vid Villmanstrand, varefter möjligen de gamla fanorna från 1725 återanvändes. Tre nya kompanifanor lär ha delats ut 1743 och en livfana tillkom 1747. Savolax regemente omvandlades 1775 till lätt infanteri och då skulle det inte längre bära fanor på slagfältet. De gamla fanorna kan dock ha fortsatt att användas i ceremoniella sammanhang och en m/1766-fana delades också ut 1795 som sedan blev ryskt krigsbyte under finska kriget 1808-1809.

Viborgs infanteriregemente

Sviter på åtta fanor vardera delades ut 1685 och 1706. De sistnämnda förlorades när Riga kapitulerade till ryssarna 1710. Eftersom regementets rekryteringsområde ockuperades av ryssarna 1710 blev det aldrig fullt återuppsatt utan regementets styrka låg på ungefär ett kompani. I freden i Nystad 1721 avträddes halva rekryteringsområdet till Ryssland och regementet ombildades till Kymmengårds bataljon som bestod av fyra kompanier. Fanorna skulle ha samma utseende som Viborgs m/1686 men några sådana delades inte ut förrän 1729. Under hattarnas ryska krig 1741-1743 lyckades bataljonen behålla samtliga fanor. Men efter freden reducerades dess rekryteringsområde ytterligare så att endast ett kompani återstod, vilket förenades med Nylands regemente.

Törnquist, Leif. Fanorna vid de svenska liv- och hustrupperna (artikel i SVSS-NS XXI). Stockholm (2006)
Törnquist, Leif. Fanor och standar vid värvade förband 1686-1815 (artikel i SVSS-NS XXXVII). Stockholm (2022)
Törnquist, Leif. Infanteriets fanor m/1686 (artikel i SVSS-NS XXX). Stockholm (2015)
Törnquist, Leif. Infanteriets fanor 1761-1900 (artikel i SVSS-NS XXXIII). Stockholm (2018)
Wennerholm, J Bertil R. Emporterade troféer. Bohus (2000)
Wernstedt, Folke. Svenska standar och fanor 1654-1686 (artikel i Meddelanden från Riksheraldikerämbetet X). Malmö (1945)