Livgardets uniformer

Karl X Gustavs krig |

Skånska kriget |

Stora nordiska kriget |

Sjuårskriget |
Under första halvan av 1600-talet hade Livgardet och dess föregångare gula uniformer med
svarta detaljer. Detta var Vasaättens färger och när den pfalziska ätten
tog över 1654 ersattes de av den svenska flaggans och riksvapnets blågula
färger. Till en början var den blå färgen ljusblå, men den ersattes av
mörkblått under Karl XI:s regeringstid. Exakt när detta skifte ägde rum är
okänt och vi kan därför inte vara helt säkra på vilken nyans som Livgardet
stred i under skånska kriget.
En annan detalj som utmärkte Livgardets
uniformer var att de hade mer praktfulla dekorationer
än resten av armén. Dessa prydnader utgjordes i början av den karolinska
tiden av en rik mängd blågula band som efterhand ersattes med en mer
begränsad mängd galoner i "guld och silver i silke", vilka
tidigare hade förekommit på manskapsuniformer med högre rang (drabanter &
pikenerare). Under frihetstiden
försvann guldet men istället tillkom gula bröstrevärer och ståndare på
hatten som kännetecken för Livgardet.
Fast även utseendet på banden och galonerna är oklart. Både band och knappar
var blågula under Karl X Gustavs tid, men under Karl XI:s tid beskrivs
banden som gula medan knapparnas färg vid ett tillfälle beskrivs som blå.
Möjligen hade dekorationernas färger förenklats eller så var det bara beskrivningen av dem
som hade förenklats. Efter skånska kriget fick Livgardet enhetliga uniformer
för alla meniga och då försvinner banden som prydnader och metallknappar
införs för samtliga. Men galoner i "guld och silver i silke" behålls. Vilken färg silket hade är
dock oklart. Historikern Tor Schreber von
Schreeb anger att silket var gult och blått, eller bara blått, samt att det
var dekorerat med guld- och silvertråd (not 4 sid 66). Förenklade
beskrivningar från ögonvittnen nämner att drabanterna hade guldgaloner 1671
(dansken Corfitz Braem) och silvergaloner 1674 (italienaren Lorenzo Magolotti)
och i 1695 års gardesrulla uppgavs galonerna vara av silver. På 1720-talet tycks silket ha varit vitt, men då hade guldtråden
försvunnit från galonerna och även andra uniformsförändringar hade ägt rum
(dessutom hade en ny kungaätt tillträtt tronen).
På den här sidan har jag avbildat "guld och silver i silke"-galonerna
som randiga i guld-silver-blått. Det verkliga mönstret på galonerna var dock sannolikt
betydligt mer
dekorativt än mina ränder.
Äldsta uniformerna
1618-1688
Efter att Hovregementet bildades 1618 var detta och dess efterföljare länge
uppdelat på två delar som inte nödvändigtvis hade samma uniformer. Dels
fanns det egentliga Livgardet som var ett nyare namn på den Drabantkår som
ända sedan Gustav Vasas tid hade varit kungens livvakt. Sedan fanns det en
större del som utgjorde ett vanligt infanteriregemente, om än med
elitstatus. Drabanterna fick vanligen mer påkostade uniformer än resten av
regementet och färgerna mellan olika personalkategorier kunde dessutom
skilja sig. Det övriga regementets uniformer är inte lika väl beskrivna i
källorna men de tycks ha haft färger som matchade drabanternas. För att
denna sida inte ska bli alltför lång skildras dock drabantuniformerna på
en separat sida.
Hovregementet/Gula regementet
När Hovregementet bildades hade drabanterna gått över till gula kläder och ett av
regementets vanliga kompanier fick också ut gult kläde 1620. Enligt
Livgardets
regementshistoriska verk fick åtminstone en rad befäl gult tyg år 1622
(Höglund nämner 3000 alnar gult kläde och släta tennknappar). 1624 fick
musketerarna kläde av okänd färg medan underofficerarna fick blått kläde och
officerarna hade olika färger (rött, blått och vitt). De följande åren har
vi tyvärr knappt någon information alls om Hovregementets uniformer eftersom
dessa inköptes lokalt av översten och därför inte omnämns i räkenskaperna.
Från ögonvittnesskildringar har vi dock ledtrådar. 1626 stöter vi på benämningen "Gula regementet" för första gången och den
borde syfta på uniformerna eftersom fanorna hade fram till dess varit mest svarta.
I januari 1627 kallas också regementets soldater för "gulrockar" av Hoppe
som upprepar benämningen i augusti 1629 för ett regemente som högst
sannolikt är Hovregementet. I slaget vid Breitenfeld 1631 omnämns gula
kasacker. Nya kläder av okänd färg ska ha varit redo för leverans i Nürnberg strax
innan slaget vid Lützen 1632 och kan ha burits i detta slag. I vilket fall
som helstt
kallades Hovregementets soldater
återigen för gulrockar ("gelbröckeln") av den kejserliga
sidan under slaget. Vi saknar helt upplysningar om Hovregementets
uniformer under den sista perioden efter de förödande förlusterna i Lützen fram till september 1635 då regementet gick i fransk tjänst. Men
efter 1632 fortsatte benämningen "Gula regementet" att
förekomma och från och med andra halvan av 1634 blev det ett allt vanligare
namn på regementet.
Livgardet
Ett nytt fältregemente sattes upp under Torstenssonskriget 1643-1645 vars
uniformer dock är helt okända under Kristinas regeringstid. Om de inte var
gråklädda av kostnadsskäl så hade de troligen samma färger som Kristinas
drabanter, vilka var gulklädda med svartgul besättning och svart foder. När
Karl X Gustav tillträdde som kung 1654 ändrades drabantuniformens färger
omedelbart till blått och gult. Den nya blå färgen var dock av en
himmelsblå/blekblå nyans som kallades för blommerant. Även Livgardet fick
dessa färger, men de ändrades troligen inte till svart såsom skedde 1656 för
den del av drabantkåren som låg i fält.
Den första upplysningen om Livgardets uniformsfärger är från sommaren 1655
då de fick nya uniformer i Stralsund som bestod av blått
kläde, gul varp, blå packlakan och gul boj. Rocken var av allt att döma blå
och byxorna gula medan kappan var blå med gult foder.
För det kompani som lämnades kvar i Stockholm nämns det 1658 att dess
uniform utgjordes av jacka, byxor och strumpor av blommerant (blekblå) kläde
med blågula knappar, tränsar och florettband med mera.
Skicket på Livgardets uniformer var dock ett återkommande bekymmer under
Karl X Gustavs krig. I Thorn uppgavs det hösten 1656 att Livgardet saknade
kläder och kungen gav därför order om att varje man vid gardet skulle få 6
alnar blått tyg och tillräcklig mängd gul foderboj. Även 1658 i Frederiksodde
rapporterades det att Livgardet behövde kläder "eftersom de från ovan
till nedan gå helt nakna och barfota". Liknande klagomål kom även från
andra platser där Livgardet hade manskap såsom Thorn i december 1658 och
Pommern 1659. Livgardets dåliga kläder sågs som en orsak till varför det
gick så trögt med värvningen hemma i Sverige under hösten 1658 eftersom
livgardisterna led "genom sin nakenhet stor köld".
Lorenzo Magalottis beskrivning av
Livgardet 1674 "Konungen har icke för sitt hof något
garde till häst, men väl ett gardesregemente till fots, beväpnadt med
musköter. Två kompanier af detta tura om vaktgöringen. Han har äfvet ett
slags civilt garde, som bär hällebarder. Bägge dessa garden äro iklädda
den vanliga uniformen av mörkblått kläde med silfvergaloner. Af silfver
är äfven det med en krona prydda namnchiffer som sitter på de nämnda
gardeskårernas uniformsrockar."
Beskrivningen är inte korrekt då
Livgardet bestod av 4 kompanier och det "civila gardet" (drabanterna)
var inte fristående utan ingick i livkompaniet. Han verkar även ha
missuppfattat uniformerna då endast drabanterna hade kungens namnchiffer
på rocken. "Silvergaloner" (guld och silver i silke) bars av drabanter
och pikenerare, men inte av musketerare. Notera att
italienska språket betraktar ljusblått och mörkblått som separata
grundfärger och inte som nyanser av samma färg, vilket innebär att de
har olika ord för dem. Det nu föråldrade ord som Magalotti använde för den mörkare
varianten av blå ("turchino") kan eventuellt
ha varit frågan om en mellanblå nyans som vissa uppfattade som ljus och
andra som mörk. |
Under Karl XI:s regeringstid sker det en övergång från ljusblå till mörkblå
uniformsfärg. Men tidpunkten är oklar eftersom det går inte att avgöra
vilken nyans som avses när kläderna är "blå". En mörkblå nyans
infördes dock för hela infanteriet 1687 så detta får anses vara den absolut
senaste tidpunkten för när Livgardets uniformsfärg ändrades. Kläder som delades ut
till Livgardet under denna tid benämndes omväxlande som blommeranta eller blå.
Enligt Folke Wernstedt syftade ordet "blå" normalt på en mellanblå nyans
under 1600-talet och han tycks tro att de två orden beskriver två olika
nyanser för Livgardets uniformer även om han inte kan utesluta att de
används som synonymer. 1661 uppgavs Livgardets kläder vara himmelsblå, men
när den italienske diplomaten Lorenzo Magalotti besökte Sverige 1674 beskrev
han uniformsfärgen som "turchino" vilket då var ett ord som användes
för mörkare blå nyanser än himmelsblå. Men detta kolliderar med Höglund som för samma år har en
uppgift om att musketerarna hade
blommeranta rockar. Magalottis beskrivning innehåller dock flera
felaktigheter (se citatet med kommentarer till höger).
Olika ögonvittnen (Corfitz Braem och Lorenzo Magalotti) nämnde att Livgardets uniformer hade
guld- respektive silvergaloner. Fast i
klädkammarräkningarna framgår det att uniformerna under denna period inte
bara var prydda med guld och silver utan även av gult längs sömmar och kanter samt
att knapphålen var tränsade med gult silke.
Efter Karl X Gustavs död skedde även en övergång från de gamla korta
jackorna till knälånga rockar av fransk modell ("justaucorps"). Benämningen
jacka (och tröja) hänger dock länge kvar. 1661 fick musketerarna långa
jackor och 1663 får pikenerarna tröjor med skört ("stora skört" 1664).
Musketerare och pikenerare hade åtminstone under Karl XI: tid olika
uniformer och även helt olika överplagg. Ovanpå deras jacka/rock hade
pikenerarna nämligen en kappa medan musketerarna istället hade en flax fram
till 1688. Flaxen motsvarade drabanternas kasack och var ett överplagg utan
ärmar som hade knäppning längs sidorna där det gick att sticka ut armarna.
Skillnaden var att kasacken vid denna tid knäpptes på framsidan. Pikenerarna
hade dessutom mer påkostade dekorationer. Medan musketerarnas flax och jacka
hade 20-25 alnar litskvard av ylle hade pikenerarnas kappa och jacka 50
alnar sidenband som 1665 ersattes av "guld i silver"-snören.

Detalj från Johan Philip Lemkes bataljmålning över
slaget vid Halmstad 1676 (målad ca 1684).
Två Livgardesbataljoner framför en bataljon dalkarlar. Dalregementets fanor
skulle vara blommeranta.
|
Musketerare
1660-1679 |
Pikenerare
1660-1679 |
Hatt/karpus: |
Hatten hade band runt
kullen och var åtminstone sedan 1665 prydd med en rosett av gula
sidenband ("favör"). Svart hatt 1674 (enligt
Höglund). Grå hatt 1679. |
Kappa/flax: |
Blå flax med gult foder och 11 dussin knappar överdragna med ylle. Prydd
med gul boj eller rask och litskvard. |
Blå kappa vars övre del var fodrad med gul boj. Ett dussin knappar (av
silke 1671). Prydd med gul boj eller rask och litskvard samt sidenband
som 1665 ersattes av "guld i silver"-snören. Kapporna hade 1679 runda
kragar kantade med "guld i silver"-snören |
Jacka/tröja/
kyller/rock: |
Blå jacka eller rock med 3 dussin ylleknappar och svart foder, vilket
senast 1671 ändrades till gult. Den pryddes med gul boj eller rask samt
litskvard. Blommerant rock 1674 enligt Höglund. |
Blå jacka eller rock med 2 dussin knappar som 1671 var utförda i
gulddrageriarbete med silvertråd blandat med guld. Prydd med gul boj
eller rask och litskvard samt sidenband som 1665 ersattes av "guld i
silver"-snören. När Karl XI blev myndig ersattes "tröjorna" av kyller
som i sin tur ersattes 1675 av blå rockar med gula kanter och 4 dussin silkesknappar (blå knappar 1679). |
Byxor: |
Blå byxor och strumpor. De
pryddes med ca 10 alnar gula eller blågula sidenband. Möjligen längs
knäna eller som två respektive ett streck längs byxornas och strumpornas
sidosömmar. |
Gehäng: |
Värjgehänget och bandoläret
saknade prydnader. |
Underofficerarna hade grå kappor, byxor och strumpor som 1679 blev blå. Fram
till 1695 hade de kyller. Deras uniformer hade även guld- och
silverbroderier som försvann 1679. En blå rock med blå krage, uppslag och
foder samt gula knapphål ingick i uniformen 1680 då den blå kappan skulle ha
gul krage och foder.
Skalmejblåsare och trumslagare hade 1675 hatt, grå rock med grått foder,
förgyllda knappar, silvergaloner och silkessnören. Byxor och strumpor var
grå. 1680 skulle deras uniformer bestå av en blå rock med blå krage, gula
uppslag, knapphål och gult foder samt blå väst, blå byxor och gula strumpor.
Dessutom skulle de ha en blå pajrock med gult foder.
I oktober 1676 förstärktes Livgardet med en svag tremänningsbataljon från
Västernorrland och Jämtland. Dessa soldater kallades för "vitrockar"
eftersom de bar vita vadmalsrockar. Strax innan hade Livgardet även
tilldelats
300 par strumpor och skor. En ny uppsättning uniformer levererades i
omgångar under första halvåret 1677 (431 stycken i februari, ett par hundra
i mars, 135 i april och de återstående 874 i slutet av juni). 1200 hattar
skickades från Stockholm i mitten av april. Även under 1678 delades nya
uniformer ut, men antalet nämns inte. För nästa fälttågssäsong blev 1000
munderingar färdiga redan före årsskiftet och resten skulle bli klara i
januari 1679. Klädet i dessa munderingar bedömde regementschefen vara bättre
än 1677 men inte lika bra som tidigare. Hattarna som levererades i februari
1679 var dock helt odugliga. Beslut togs om att istället göra karpuser av
klädet från de äldre munderingarna. Den karpusmodell som demonstrerades för
Karl XI ansåg han dock vara för mjuk och behövdes göra styvare för att hålla
formen. Regementet fick även nya värjgehäng i förtid 1679 eftersom de gamla
var utslitna.
Skillnaderna mellan pikenerarnas och musketerarnas rockar försvann helt 1680
då allt manskap fick släta blå rockar med mässingsknappar samt gul krage,
uppslag och foder. Byxorna var fortfarande blå men strumporna blev gula.
Tidigare dekorationer som kanter, band och snören var nu borta på rocken,
men knapphålen var fortsatt tränsade med gult silke. Från 1688 hade rocken
tennknappar och då ersattes även musketerarnas flaxar med kappor varmed den
sista skillnaden mellan musketerare och pikenerare försvann. Kappan hade en
galon av "guld och silver i silke". De gula strumporna var av kläde 1680 men
ersattes av stickad ylle 1688.
Tyska
gardet
Den delen av Livgardet som sedan 1660 var förlagt i Riga hade i praktiken
blivit ett eget regemente redan under Kar X Gustavs tid, även om det rent
formellt avskiljdes först efter skånska kriget. Livgardets
regementshistoriska verk behandlar därför inte dess uniformer. Men enligt
Höglund utgjordes de av blå rockar 1673. De saknade mundering 1677 och hade
1678/79 grå rock med tennknappar som 1679 ersattes av en blå rock med gula
uppslag.

Livgardet 1693 iförd sorgekläder efter drottningens död (därav inga galoner
på uniformerna). Meniga soldater håller bardisaner i bakgrunden. I bilden
till vänster en underofficer och i bilden till höger officerare (med stora
ärmuppslag). Notera antalet knappar på ficklocken som avslöjar deras rang, 3
för meniga, 5 för korpraler, 7 för underofficerare och 9 för officerare.
Karolinska uniformer
1688-1718

1688-1704
Narva, Düna, Kliszow |

1704-1707 |

1707-1709
Holowczyn,
Poltava |

1710-1718 |
När Livgardet i april 1700 gick ut i fält bar de uniformer som hade delats
ut 1695. Karl XII hade visserligen fastställt en ny uniformsmodell för sitt
livgarde 1699 men det skulle dröja till januari 1704 innan de första
m/1699-uniformerna blev levererade till gardet. Då kunde äntligen de
tremänningar som 1703 hade inlemmats i Livgardet få nya prydliga uniformer
istället för de röda sachsiska rockar (krigsbyte från slaget vid Kliszow)
som de hade varit tvungna att bära på grund av uniformsbrist. Inför
det ryska fälttåget syddes sedan i Sachsen en andra uppsättning uniformer av m/1699 som delades ut
i april 1707.
När Livgardet skulle återuppsättas efter slaget vid
Poltava fastställde Krigskollegium en ny och mindre kostsam
uniformsmodell. Denna m/1709 skulle bäras av Livgardet under resten av Karl
XII:s regeringstid. Karl XII fastställde visserligen en ny uniformsmodell
1716 som liknade den från 1699, men på grund av förseningar hann den inte
levereras till gardet i tid till det norska fälttåget 1718.
Under detta fälttåg var Livgardet därför bland de allra sämst klädda
förbanden. De lyckligt lottade hade gamla slitna uniformer från 1713, vilket
var senaste gången regementet hade fått ut nya livmunderingar. Men sedan
dess hade Livgardets manskapsstyrka mer än fördubblats så dryga hälften av
manskapet hade inte fått några ordentliga uniformer överhuvudtaget. Som en
nödlösning hade Livgardet fått ut 5000 aln vadmal i början av 1718 för att
åtgärda de värsta bristerna. Detta bör ha räckt till rockar, men soldaterna
klagade i september 1718 särskilt mycket över bristfälliga skor och strumpor.
Sedan 1684 hade den svenska armén grenadjärer, men
livgardets grenadjärer hade inte några särskilda grenadjärmössor utan de
hade samma hattar som det övriga manskapet med de för Livgardet typiska "guld
och silver i silke"-galonerna. Efter Poltava verkar det som om guldet
och silvret försvann av kostnadsskäl. Endast "silkesgaloner" på kappan
nämns. Jag har gjort en gissning att guldet och silvret ersattes med gul och
vit tråd så att hattar och kappkragar fortfarande skulle ha galoner i
kungahusets färger. Men kanske var dessa bara vita.
Manskap |
 |
 |
 |
 |
|
1688-1704 |
m/1699
(utdelad januari 1704 och april 1707) |
m/1709
(utdelad fram till oktober 1713) |
m/1716
(blev inte utdelad i tid till norska fälttåget 1718) |
Hatt: |
Svart, prydd med hattband och kantgalon av guld
och silver i silke. |
Kantgalon och hattband av guld och silver i silke. |
Prydnad ej angiven. |
Kantgalon av silver och guld i silke. Hattband av "gul och vit tråd". |
Kappa: |
Blått kläde med foder av gul boj. |
Blått kläde med "kragen av engelsk fin [gul] boj,
stofferingen [fodret] av sämre gul boj; kring kragen en galon av guld
och silver i silke" (2 alnar). Spännen av mässing med krönt kungligt
namnchiffer. |
Blått kläde med kragen klädd med "friserad" (noppig)
gul boj och prydd med 2 alnar "silkesgaloner". Foder av gemen gul boj. |
Blått kläde med krage av gult kläde, prydd med 2 ⅛ aln "galoner av
silver och guld i silke". Foder av friserad gul boj. |
Livrock: |
Blått kläde med foder av gul boj.
Tennknappar. 1693 hade korpraler fem knappar på
varje ficklock och de meniga hade tre knappar. |
Blått komisskläde "med gul boj till foder och fin [gul]
boj till handklappar och krage".
Korpraler: "Knapphålen med Löfwerck [sannolikt akantusblad]
och dubbla Silkes Håhl [tränsar av gult silke]". 31 stycken stora
"platta" tennknappar och 6 smärre dylika, de senare på ärmarna.
Meniga: Enkel träns vid knapphålen (¾
lod gult silke istället för korpralernas 2
½ lod). 26 stora platta tennknappar och 6 små på ärmarna.
Korpraler hade fem knappar på vardera ficklock
medan meniga bara hade tre. 1707 var det totala antalet knappar för
meniga 19 eller 20 stora knappar (beroende på soldatens längd) och 6 små
knappar. |
Blått kläde med krage och handklappar av friserad gul
boj, foder av enklare dylik. Vid knapphålen tränsar av gult
kamelhårsgarn (2 lod). 19 stycken "trestämplade tennknappar". |
Blått kläde med krage och handklappar av gult kläde. Foder av friserad
gul boj. 24 stycken stora knappar "av trestämplat tenn och svarvade med kant""
samt 6 stycken smärre dylika på ärmarna. Korpraler: "Dubbla
knapphål [tränsar] av gult drejat kamelhårsgarn" med "lövverk av gult
silke [2 lod]".
Meniga: hade inga tränsar eller bladverk vid knapphålen. |
Patronväska: |
Hade i mitten av 1690-talet lock
som var överklädda med gult kläde, från 1699 med gult och blått kläde. |

Klaff (Lock) av gult kläde "med palmkvistar kring namnet [det kungliga
namnchiffret] sömmat och en liten krona i alla fyra hörnen".
Bilden till vänster är en patronväska m/1716 tolkad av Göte Göransson.
Grenadjärernas lock "med granater
och annat zirat", de tycks inte ha haft palmkvistar och kronor som
musketerarna (Wernstedt sid 636). |
Halsduk: |
Vit som fram
till 1697 knöts framtill med ett blått band. Möjligen blev halsduken
blå vid samma tid. |
Utfördes av
svart tyg 1706. |
|
En halsduk av svart och gul "krepon" (kräpp), en av vitt lärft. |
Väst: |
Nämns inte. |
Nämns inte.
Gult kläde 1707. |
Gult kläde. 18 smärre knappar som rockens. |
Gult kläde fodrade med väv. 17 smärre knappar som rockens. |
Byxor: |
Blått kläde. |
Blått kläde 1704.
Gult kläde 1707. |
Gult kläde. |
Gult kläde. |
Strumpor: |
Gula. |
"Gula sticke strumpor." |
Gula. |
Gula. |
Handskar: |
|
Älghudskragar och bockskinnsgrepp |
Kragar av oxläder |
Kragar av oxläder |
Livgehäng: |
|
Av oxläder med spänne av mässing. |
Av oxläder med sölja av mässing. |
Av oxläder med sölja av mässing. |
Värjband: |
|
|
Smorläder. |
Smorläder. |
Officerare
Officerarna skulle själva införskaffa sina uniformer och därför är uppgifter
om officersuniformer sällsynta. Nedanstående uppgifter kommer från ett
reglemente från 1695, men de bör ha varit giltiga även för resten av den
karolinska tiden. Sannolikt varierade både mängden och bredden på guldgalonerna mellan de olika officersgraderna.
|
Hatt: |
Av kamelhårsfilt. Hattband och bred kantgalon av guld (guldgalon =
förgyllt silver). |
 |
Kappa: |
Blått kläde med guldgaloner på kragen, framtill och baktill vid slitsen.
Förgyllda spännen med krönt kungligt namnchiffer. |
Rock: |
Av finaste blått kläde, ärmuppslag av blå sammet, fickuppslagen
garnerade med dylikt; foder av blå rask. "Infattad" (kantad) med smal
guldgalon och i övrigt rikt schamererad med breda galoner och
knapphålsgaloner av guld. "Guldtrådsknappar", efter 1709 möjligen
förgyllda mässingsknappar. Nio knappar på varje
ficklock år 1693. |
Väst: |
Av kläde som rocken, "sammaledes schamererad" som denna. |
Byxor: |
Blått kläde. |
Strumpor: |
Av blått redgarn. Knäremmarnas spännen förgyllda. |
Handskar: |
Renskinn. kragarna prydda med guldgalonerna. Regementsofficerarna hade
sannolikt även guldfransar. |
Livgehäng: |
Överdraget med guldgaloner, fodrat med blått lärft. Spännet förgyllt. |
Värjband: |
Av guld. |
Underofficerare |
 |
 |
 |
 |
|
1688-1704 |
m/1699
(utdelad januari 1704 och april 1707) |
m/1709
(utdelad fram till oktober 1713) |
m/1716
(blev inte utdelad i tid till norska fälttåget 1718) |
Hatt: |
Svart hatt. Kantgalon och hattband av silver. |
Kantgalon och hattband av silver. Knappen försilvrad. |
Kantgalon av silver, en tum bred. Hattband av vit tråd. |
"Med silvergalon". |
Kappa: |
Blått kläde med foder av gul boj och prydd med "silver
i guldgaloner" (galoner av silvertråd med invävda trådar av förgyllt
silver). |
Blått kläde med fin gul boj på krage och sämre boj till
stoffering (foder). Galonerad med guld-silver i silkesgaloner (8 alnar)
framför och bak på slitsen samt kragen. Försilvrade spännen med krönt
kungligt namnchiffer. |
Blått kläde fodrad med "friserad" (noppig) blå boj. En
tum bred silvergalon på kragen. "1 par kappspännen av mässing
försilvrade, 1 par smärre släta bak på skörten". |
Blått kläde fodrad med fin friserad blå boj, schamererad med
silvergaloner. "Försilvrade mässingsspännen, stora och små, med
Carolus". |
Livrock: |
Prydd med silvergaloner på "ärmarna
och [fick-] klapparna". Blå uppslag, krage
och foder. Gula knapphål. Sju knappar på varje
ficklock år 1693. |
Blå av fint kläde, 5 ½ aln "varav är ock taget till
krage och handklappar [ärmuppslag]". Foder av blå rask. Kantad med 11 ¾
aln smala galoner och i övrigt prydd på "uppslag och rocksäckar" (krage,
ärm- och fickuppslag) med 8 ¾ aln breda galoner samt med 14
alnar "knapphål" (tränsar vid knapparna), allt av äkta silver. 40
stycken stora "runda" (kullriga) knappar av fint engelskt tenn. |
Blått kläde med foder av friserad blå boj. Prydd med en
tums breda silvergaloner (på kappkrage och rock, tillsammans 8 ¼ aln).
Knapphålen "infattade med blått kläde". 22 stycken försilvrade
mässingsknappar. |
Blå kläde med foder av fin friserad boj. Prydd med silvergaloner (på
kappa och rock, tillsammans 14 alnar) Knapphålstränsar av blått silke. 26
stycken stora "dubbelt försilvrade mässingsknappar och 6 smärre dylika på
ärmarna. |
Väst: |
Skinn. Galoneringen var av samma slag som på rocken.
Kyller före 1695. |
Av bockskinn (4 hudar), foder av gul "dwelck" (grovt
lärft). Kantgaloner (8 aln) och breda galoner (5 ⅞ aln) av silver.
5 ½ dussin smärre tennknappar. |
"Camisol av bockskinn med gult lärftfoder och knappar
av engelskt tenn". |
Av chamoisfärgat (sämskfärgat) kläde, fodrad "under livet" med väv och
under skörten med chamoisfärgat lärft. 24 smärre knappar som rockens. |
Byxor: |
Blått kläde. |
Blått kläde. |
Blått kläde. |
Blått kläde. |
Strumpor: |
Blå. |
Blått redgarn. |
Blåfärgade "ullstickstrumpor". |
Blått redgarn. |
Handskar: |
|
Renskinn "med små kragar stofferade". |
Älghudskragar och bockskinnsgrepp. |
Älghudskragar och bockskinnsgrepp. |
Livgehäng: |
|
Schamererad med bred silvergalon och fodrat med blått
lärft. Spännet försilvrat. |
Av älghud, "slätt med 2ne tasker och band undersatt
samt försilvrade spännen uti". |
Av oxläder, prytt med 4 ½ aln silvergaloner och försilvrad "sölja och mussla". |
Värjband: |
|
Av blått silke med inslag av silver. |
|
|
Trumslagare
och pipare
Gardets trummor var 1699 blå men hade i övrigt samma utseende som
fanorna. Även där avvek livkompaniets trummor genom att ha det stora
riksvapnet istället för namnchiffret. Av döma av en bevarad
livgardestrumma från Fredrik I:s tid hade
trummorna samma blå nyans som artilleriets kanonlavetter. Denna nyans
kan ha varit en kvarleva från Livgardets tidigare blommeranta uniformer. |
 |
 |
 |
 |
|
1688-1704 |
m/1699
(utdelad januari 1704 och april 1707) |
m/1709
(utdelad fram till oktober 1713) |
m/1716
(blev inte utdelad i tid till norska fälttåget 1718) |
Hatt: |
Svart, prydd med hattband och kantgalon för skalmejblåsarna och regementspiparna av "gull" (förgyllt silver). |
Kantgalon och hattband av guld och silver i silke. |
"Med svettrem och uppsättning jämte ett hattband 2:ne om kullen av vit
och gul tråd samt en silkesgalon kring randen." |
Kantgalon av "silver och guld i silke. Hattband av gul och vit tråd". |
Pajrock: |
Blå pajrock med gult foder från 1690. |
Pajrock av blått kläde. "Handklapparna och kragen av fin gul boj samt
underfordrad med gul foderboj. Prydd med "1 ½ dussin
kamelhårslitser" (tränsar av blått och gult kamelhårsgarn). 18
tennknappar. |
Pajrock av blått kläde och fodrad med gul boj. 18 stycken tennknappar
som i livrocken. |
Pajrock av blått kläde och fodrad med friserad gul boj. 18 stycken
tennknappar som i livrocken. |
Livrock: |
Blå rock med blå krage, gula uppslag och gult
foder.
Regementspiparens rock pryddes av
"guld i silvergaloner", skalmejblåsarnas av dylika galoner samt sammet på
uppslagen, trumslagarnas och piparnas av "galoner". |
"Rockar av fint blått kläde, fodrade på handklapparna och flaxorna med
gul rask och inunder med sämre gul boj, med [48 stycken] guld, silver i
silkesknappar, schamererade med guld och silver i silkesgaloner" (på
rock och väst sammanlagt 54 alnar). Blå krage och
gula uppslag. |
Rock av blått kläde med krage och handklappar klädda med friserad gul
boj, fodret av enklare dylik. På rock och väst sammanlagt 53 alnar
"galoner av guld, silver i silke" och "2 lod gult drejat kamelhårsgarn
till knapphålen". 18 stycken "trestämplade tennknappar med rand". |
Rock av blått kläde med krage och handklappar av gult kläde, foder av
friserad gul boj. På rock och väst sammanlagt 30 alnar "silver och
guld i silkesgaloner", 17 ½ aln infattningsgaloner av samma slag samt 2 lod kamelhårsgarn till
knapphålstränsar. 27 stycken stora och 6 mindre knappar "av trestämplat
tenn och svarvat med kant". |
Väst: |
Blått kläde; galoneringen var av samma slag som på rocken. |
Blått kläde, prydd som rocken. 36 smärre knappar som rocken. |
Blått kläde, fodrad under skörten med gul boj; galoner och tränsar vid
knapphålen se rocken. 18 smärre knappar som rockens. |
Blått kläde fodrad under livet och skörten med friserad gul boj;
schamerering se rocken. 23 smärre knappar som rockens. |
Byxor: |
Blått kläde. |
Blått kläde. |
Blått kläde. |
Blått kläde. |
Strumpor: |
Gula. |
Gula. |
Gula. |
Gula. |
Handskar: |
|
|
Kragar av oxläder och bockskinnsgrepp. |
Kragar av oxläder och bockskinnsgrepp. |
Livgehäng: |
|
Sirat med 7 ½ aln guld och silver i silkesgaloner. Trumrem
prydd med bredare dylik (5 ¼ aln). |
"Av oxläder med 2:ne taskor och mässingssölja".
Trumrem av oxläder. |
"Av oxläder med 2:ne taskor och mässingssölja". |
Hårpung: |
|
|
Av "swart dwelck [grovt lärft] med listqward". |
|
Källor: svart text = Tor Schreber von
Schreeb,
lila text = Folke Wernstedt (Livgardets
historia, band IV, sid 308-311 och 460-461). |
Frihetstidens
uniformer 1719-1772 |

m/1716
(delades ut vid årsskiftet 1718-19) |

m/1724-1728
(delades ut 1729) |

"m/1750-tal"
(var i bruk senast 1759) |
Karl XII:s m/1716-uniformer (som beskrivs i tabellerna ovan) blev sent
omsider färdiga och skickades från Stockholm till huvudarmén i två omgångar
i början av november och början av december 1718. Fast då var kungen död och
fälttåget över. De blev därmed Livgardets första uniform under den nya epok
som inleddes 1719. Från och med 1724 skedde dock flera förändringar i
Livgardets uniformsförordning. Det mest iögonfallande var att strumporna nu
blev vita och att hattgalonen förändrades så att guldtråden försvann och att
silket i densamma blev vitt (silket kan dock ha varit vitt hela tiden och
inte blått som på mina bilder ovan). Dessutom tillkom en svart kokard på
hatten. Patronväskan fick en galon av silver och vitt silke på locket som
även i fortsättningen var av gult kläde. Jag har inga upplysningar om någon
ytterligare dekoration men troligen var locket även prytt med det kungliga
monogrammet som på Karl XII:s tid. Den nya uniformen delades ut 1729.
Underofficersuniformen förändrades också kraftigt med m/1724. Den tidigare helblå
uniformen fick nu blekgula (chamois) uppslag, västar och byxor samt i likhet
med manskapet vita strumpor. När uniformsförordningen ändrades igen 1728
skedde en ny förändring av underofficersuniformen (och trumslagaruniformen). De fick bröstrevärer på
rocken (även kallat för rabatter eller slag), vilket vid den här tiden var ett vanligt inslag i europeiska
uniformer. I Sverige var det däremot ovanligt och blev ett kännetecken för
Livgardets befäl. Det var först under 1750-talet som även manskapet
fick bröstrevärer.
|
m/1724,
m/1726 och
m/1728
(uppgifter tagna från Lars
Ericssons artikel i Meddelanden från Armémuseum 45-46) |
Underofficerare |
Manskap |
Trumslagare |
Hatt: |
Två fingrar bred silvergalon, en försilvrad mässingsknapp
till uppfästning och en kokard av dubbelt svart taftband med påsydd
mässingstråd.
Silvergalon och kokard samt svart tagelknapp. |
Svart kommisshatt med vit galon med silver och rund
tennknapp. Kokard av svart taft samt svettrem
Silver i silkesgalon |
|
Kappa, pajrock: |
|
Kappa med silver i silkesgalon på kragen samt stora vita
metallspännen och ett par mindre spännen av mässing. |
Pajrock av blått kläde med gult friserat bojfoder |
Livrock: |
Blå med chamoiskrage och uppslag.
Blå med chamoisfriserat bojfoder.
Chamoisuppslag med klaff fram i
bröstet (revärer) och vita knappar. |
Blått kommisskläde med gult friserat boj till foder både
i ärmarna och under livet. |
Blått kommisskläde med gul krage och uppslag.
Snören/galoner med silverinfattat silke (framgår inte om
det är till hatten eller rocken). |
Väst: |
Chamoiskläde underfodrad med friserat boj.
Chamoiskläde med friserat bojfoder och väv i livet |
Gult kläde med väv till foder. |
Gult kommisskläde med väv till foder. |
Byxor: |
Chamoiskläde fodrade med väv.
Chamoiskläde med vävfoder och tennknapp |
Gult kläde med väv till foder. |
Blå fodrade med väv. |
Strumpor: |
Vita stickade redgarnsstrumpor.
Vita redgarnsstrumpor |
Vita ullstrumpor |
|
Handskar: |
Stora spetsiga älghudskragar med renhudsgrepp. |
Kommisshandskar.
Två par handgrepp, av bockläder respektive renläder |
|
Exakt när
bröstrevärer infördes på manskapets uniformer är oklart. Men Krigskollegium
anmärkte 1759 "att de en tid bort åt af Kongl. lifgardet på Råckarne
brukade så kallade slag i bröstet", vilket stred mot riksdagens förbud
mot "allehanda öfwerflöds och högmoders förekommande wid arméen" och
kungen hade också förbjudit livgardesbefälen från att använda bröstrevärer
året innan. Trots detta föreslog Krigskollegium att all personal skulle ha
bröstrevärer så att Livgardet skulle utmärka sig gentemot de övriga
regementena.

Livgardet m/1765 av okänd konstnär |
Även hattarna
förändrades under 1750-talet. Korpralerna fick 1751 silvergaloner på sina
hattar i likhet med underofficerarna. Dessutom skulle både korpraler och
meniga ha "tofsar" på sina hattar (vilket infördes först 1773 på
underofficerarnas hattar). 1762 beslutades det att hela regementet skulle ha
silvergalon kring hattbrättet. Jag har ingen närmare beskrivning av
hur tofsarna på hatten såg ut. Det finns dock två samtida avbildningar av
m/1765-uniformen som har olika typer av tofsar och de kan vara ledtrådar
till hur dess föregångare såg ut. En mer diskret typ av tofs
(i silver och/eller vitt silke?) förekommer i Jacob Gillbergs modellritningar
nedan, medan en okänd konstnär på bilden till höger har avbildat Livgardet med en lång gul ståndare.
Det noterades även 1759 att Livgardets hattar skiljde sig
från de indelta regementena genom att vara "med spitsig kull och dess
utan grundare i kullen".

Närbild på hatten, från Jacob Gillbergs ritning av Livgardets
m/1765-uniform |

Mässingsplåt till patronväskans lock från 1763 |
1762
beslutades det även att patronväskorna skulle prydas med en plåt av mässing
och sådana väskor delades ut året efter. Plåten föreställde lilla riksvapnet
omgivet av serafimerordens kedja och fanor samt under det en trumma,
korslagda eldrör till kanoner och andra vapen såsom korsgevär,
bajonettmusköter, kanonkulor med mera. Underofficerarna skulle ha
försilvrade plåtar av samma typ och samtidigt med detta fick Livgardets
underofficerare som enda regemente sina handskar bekostade av kronan.
Efter det
pommerska kriget infördes 1765 en helt ny uniformsförordning för den
svenska armén. Snittet på rocken förändrades och svarta stövletter
(damasker) som
skulle täcka strumporna blev standard. För Livgardets del ändrades även knappfärgen från tenn till mässing.
Den första m/1765-uniformen delades ut 1768 men de svarta stövletterna
uppskattades inte av regementschefen. och 1772 begärde han att även få vita
stövletter för användning till parader eftersom det "förväntades" att
Livgardet skulle vara klätt i vita sådana. Han fick igenom sin vilja och
samma år infördes även en vit armbindel på officersuniformen som symbol för
anhängare av Gustav III:s statskupp den 19 augusti 1772. Med denna statskupp
upphörde frihetstiden och den gustavianska tiden inleddes som skulle
resultera i dramatiska förändringar av uniformernas utseende.

Underofficer, menig soldat och trumslagare med uniform m/1765 (ritade av
Jacob Gillberg).
Gustavianska uniformer 1772-1814

Officer och menig soldat med uniform m/1779 (ritade av
Carl Gustaf Roos 1783)
I egenskap av värvat regemente skulle Livgardet få nya uniformer vart tredje
år och de första nya uniformer under den gustavianska tiden delades ut 1774.
Utseendet på dem följde fortfarande m/1765, men en beställning av kängor i
september 1778 tyder på att Livgardet redan då kan ha fått sina uniformer
ändrade till Gustav III:s egenhändigt designade nationella dräkt som 1779
blev officiell för hela armén. Fast i så fall bör det ha varit frågan om
omsydda m/1765-uniformer och det var först 1780 som de första nytillverkade
m/1779-uniformer delades ut.
|
Manskap |
Spel |
Underofficerare
(samma som manskapet om inget
annat anges) |
Officerare |
Hatt: |
Galon av silver och silke runt kullen (endast silver för korpraler) samt
en blå redgarnstofs. Ytterligare gula och blå
plymer tillkom 1781 och kullen blev då platt istället för rund. |
Galon av silver och silke. |
Silvergalon. |
|
Överplagg: |
Mörkblå kappa av kläde med gul krage och vita
kamelgarnssnören. |
Mörkblå syrtut av kläde och prydd med kamelgarnssnören. |
Mörkblå syrtut av kläde med gul krage och gula ärmuppslag. |
|
Jacka: |
Blå med gul krage, gula ärmuppslag,
bröstrevärer och gula axellappar samt gult
foder av boj. Prydd med breda och smala vita kamelgarnssnören. |
Prydd med silkessammetssnören och silvergaloner. |
Underofficerskläde istället för
manskapets kommisskläde. Foder av chalong istället för boj. Prydd med
silvergaloner. Fick även varje år en släpmundering av hautboistkläde
utan prydnader. |
Silverlister och tofsar på bröstrevären. Knapparna
var kupiga, räfflade och prydda med tre kronor. |
Tröja: |
Gult kläde med blå krage och ärmuppslag. |
Ärmlös tröja. |
|
|
Skärp
& gehäng: |
Skärp av blå och gul flaggduk.
Livgehäng ersätts 1788 av axelgehäng. |
Skärp av flaggduk. |
Skärp av chalong. |
|
Byxor: |
Gult kläde. |
|
|
|
Benkläder: |
Byxor av gult kläde samt ett par vita
charivader med blå kant och ett par blå charivader med vit kant.
Charivaderna var av ullgarn eller filt med blå
band kring låret. |
Vita och blå charivader. |
Charivader av kamgarn och det blå
paret kantade med silvergalon. |
|
Skor: |
Ungerska kängor med gula
band. |
|
Ringkrage: |
Förgylld med ljusblått band och med kungens
namnchiffer i emalj som motiv. |
Kollett: |
Gult kläde med blå krage, ärmuppslag
och passpoaler. |
Prydd med silkessammetssnören. |
Halsduk: |
Röd kamlott. |
|
Handskar: |
Vita kraghandskar. |
Källor: svart text = Martin Markelius,
grön text = Svante Ison Warfvinge (Kungl Svea
Livgardes historia, band V). |
Det ryska kriget 1788-1790
slet hårt på livgardets uniformer och en ny uppsättning delades ut 1789.
Denna hade lösa bröstrevärer som kunde knäppas över bröstet och därmed
extra många knappar jämfört med m/1779. En bataljon som var förlagd i
Göteborg fick dessutom samma år sina utslitna charivader ersatta med
strumpor. Ytterligare förändringar av Livgardets uniform gjordes efter
kriget och dess uniform blev prototypen för den nya uniformsmodell som
infördes för hela armén 1792.
Med m/1792 ersattes charivader
och kängorna med de stövletter och skor som hade burits före m/1779.
Dessutom gjordes jackan längre. År 1794 fick Livgardet rätten att vara det
enda regemente som skulle ha snören. Officerarna bytte därmed ut
silvergaloner mot silkessnören medan underofficerarna och manskapet skulle
ha snören av tråd. 1798 ändrades färgen på byxorna från gul till vit, och år
1800 blev en kommendering till Strömsholm först med att få långbyxor.
När m/1802-uniformen infördes
försvann de sista resterna av Gustav III:s m/1779-uniform i den svenska
armén. Det enda undantaget var hatten, men för Livgardet byttes även denna
detalj ut och istället fick de en så kallad trekantig hatt som följde det
dåtida modet, det vill säga den var hög med tillplattad front
("Napoleonhatt"). Officerare och underofficerare hade silvergaloner på
hatten medan manskapet hade redgarnsband (korpralerna fick silvergaloner
1803). Dessutom skulle hatten vara prydd med snodd, plym och halmkokard
eller kompanimärke. Underofficerarna skulle även ha silvergaloner vid
knapphålen på bröstrevärerna och uppslagen. Ytterligare prydnader som
infördes 1803 var att underofficerares och korpralers fick tofsar i
hatthörnen och livgehängets plåt dekorerades med lilla riksvapnet i en blå
emaljglob. Även manskapet fick då redgarnsepåletter och knapphål på kragen.
Jägarbataljonen som bildades 1802 fick en särskild grön uniform fastställd 1803.
 |
Modellritningar av Livgardets m/1802-uniformer avbildade av Carl Gustaf
Gillberg. Från höger: officer i paraduniform, officer i daglig uniform,
underofficer och menig soldat. Byxorna uppges dock ha varit vita
av både Bellander (sid 407) och "Kungl. Svea Livgardes historia" (band
5, sid 837). All personal tycks även ha burit vita plymer på hatten
eftersom kungen beordrade att dessa skulle bytas ut mot gula vid
Livgardets degradering 1808.
Bilden nedan till vänster visar hur en menig livgardists m/1802-uniform
såg ut på baksidan. I vanliga regementen var det bara officerare som
hade frack med skört som gick ner till knäna medan meniga soldater
skulle ha jackor som slutade vid skrevet. Dessutom hade vanliga
regementen helsvarta patronväskor utan mässingsplåt. |
 |
 |
Livgardets jägarbataljons gröna m/1803-uniformer avbildade av Carl
Gustaf Gillberg. Bataljonen existerade 1802-1806 och bilden visar från
höger: en officer, en underofficer och en menig jägare. |
Baksidan av en menig livgardists uniform
m/1802. Teckning från ett samtida verk av Wilhelm von Runge. |
1804 fick manskapet tröjor och
långbyxor för att användas vid arbeten och utom tjänsten. Samma år byttes
manskapets gula västar ut mot blå sådana med ärmar och gul ståndkrage.
En ny genomgripande förändring
av Livgardets uniform ägde rum 1807 då underofficerare och manskap bytte ut
"Napoleonhatten" mot en kask med tagelliggare och mässingsband. Denna skulle
ha en vit fjäderplym vid parad men vid övrig tjänst ha en tagelplym.
Dessutom införs blå långbyxor av kläde med vita snören längs låret som
skulle brukas parallellt med de gamla vita byxorna av kläde eller lärft.
Initiativet till de nya byxorna kom från kompanicheferna som också betalade
för dem fram till 1815-16 då de blev en del av den fasta beklädnadsstaten.
När Svea Livgarde degraderades
till ett vanligt värvat regemente den 15 oktober 1808 fick det även
konsekvenser för uniformerna. Officerarna skulle byta ut sin vita plymer mot
gula. Uniformsknapparna skulle bytas ut mot släta, kupiga vita knappar.
Underbefälen och meniga skulle likaledes byta ut sina vita ståndare mot gula
och de vapenplåtar som fanns på hatten skulle tas bort. Efter Gustav IV
Adolfs avsättning 29 mars 1809 återställdes dock uniformen till sitt
tidigare utseendet med ett undantag. Den vita armbindel som
officerarna hade burit sedan statskuppen 1772 togs bort.
 |
 |
 |
Teckning av officer med meniga soldater i bakgrunden.
Bilden är en detalj i en plansch som publicerades i Berlin ca 1808.
Fracken med hög skärning som inte täcker magen verkar dock ha blivit
utdelad först 1812. |
Modell av trumpetare med
frack från 1812 och hatt av
m/1807.
Hatten har lilla riksvapnet på mässingsplåten. |
Teckning av en livgardist från 22 februari 1814. Hatten (kasken) är av
m/1807, jackan av m/1803 och de blå långbyxorna av den typ som sedan
1807 användes parallellt med de vita byxorna. |
Svea Livgarde fick en ny
uniform 1812 vars frack hade en mycket hög snedskärning som lämnade magen
endast täckt av väst och skjorta. En så hög skärning visade sig vara
olämplig i fält och för att skydda soldaternas hälsa fick de en ny
uniformsmodell fastställd 1816 där fracken skulle ha en rak skärning vid
midjan. Denna m/1816-uniform delades dock inte ut till Svea Livgarde förrän
1819.
Det är inte helt klart för mig
vilken typ av jacka/frack som Livgardet bar under finska kriget 1808-09
eller Napoleonkriget 1812-1814 eftersom vi har en plansch från ca 1808 som
visar en frack med hög skärning, men både Bellander och Livgardets
regementshistoriska verk daterar den fracken till 1812. Sedan har vi en
teckning från 1814 som visar en livgardist med jacka/frack som har samma
snitt som den Livgardets jägarbataljon skulle ha 1803 (men med blå färg).
Jag antar att det var den sistnämnda som var i bruk fram till 1812 och kort
därefter återanvändes när den nya fracken visade sig vara olämplig. Fracken
från 1812 kan ha varit fastställd tidigare i en uniformsförordning och
därför blivit avbildad innan den blev utdelad.
För vanliga livgardister
försvann den sista resten av de gustavianska uniformerna när m/1807-kasken
ersattes som huvudbonad av en tschakå 1839. Grenadjärernas mössor skulle
dock bli desto mer långlivade.
Grenadjärmössor
Det allra första belägget på
grenadjärmössor vid Livgardet är från 1774 då sådana blev utdelade. Troligen
hade dock Livgardet haft grenadjärmössor sedan 1750-talet. Hur
som helst delades björnskinnsmössor ut år 1774 till 15 underofficerare och 318 grenadjärer. Även 10 officerare fick grenadjärmössor, men deras mössor
var gjorda "Guenott Skinn", vilket bör ha varit svart kattskinn.
Officerarnas mössor pryddes med en plym av gula fjädrar medan
underofficerarna hade blå fjädrar. Mössorna ansågs vara utslitna 1781 då kungen
beordrade att 300 nya skulle införskaffas. Dessa levererades 1783 och blev
dyrare än de tidigare mössorna eftersom de var större och hade fler prydnader. Efter det ryska kriget 1788-1790 var de åtta år gamla
grenadjärmössorna i dåligt skick och en del av dem ersattes 1791 av 200 nya
mössor. En ny uppsättning grenadjärmössor delades ut 1797, men redan 1804
rapporterades det att skinnbrämen på dessa hade blivit illa skadade av mal.
En ny och betydligt mer långlivad uppsättning grenadjärmössor delades därför
ut 1805. Denna bestod av 8 officers-, 11 underofficers- och 222
soldatmössor. Denna uppsättning skulle på grund av förslitning reduceras genom åren, men tack vare reparationer 1841 skulle alla befälsmössor och 140
soldatmössor vara i bruk fram till 1874.
De mössor som delades ut 1805
tycks ha haft samma utseende som dem som delades ut 1791 och 1797. Mössorna
ska ha varit skinnbrämade och försedda med banderoller (kordonger) av guld
för officerare, silver för underofficerare & regementstrumslagaren och garn
för manskapet. Även trumslagare och pipare hade garn men de upphörde att
använda grenadjärmössor 1797. Manskapets banderoller var röda fram till
1840-talet då de blev vita. De gamla mössorna från 1783 saknade banderoller
men hade istället en plåt längs mössan nedre del. Båda mösstyperna hade en
plym med fjädrar. |