IX. Slaget vid Helsingborg.

Det danska lägret var afstucket nordöst om Helsingborg ungefär på linien Ringstorp—Husens sjö.¹ När hären ryckte ut därur, skulle den så kunna framför lägret taga ställning på de där belägna höjderna, Ringstorpsbacken och Ladugårdsbacken, den senare belägen framför det nuvarande Fredriksdal. Framför Ladugårdsbacken låg ett ganska stort kärr, Ladugårdsfloen, och längre bort, framåt åt vänster, ett annat, mindre, som kallades Rökilla. Genom uppställningslinjen, närmare Ringstorpsbacken än Ladugårdsbacken, gick landsvägen från Helsingborg, som förbi Berga och Brohuset ledde till Fleninge och vidare till Engelholm. Från Berga gick på höger hand en mindre väg till Filborna by. Följde man denna väg, fick man snart på höger hand Rökilla och strax efter på vänster hand ett kärr eller torfmosse, Drottninghögkärret; i våra dagar är det torrlagdt och delvis bevuxet med låg barrskog. I viss mån kunde äfven denna mosse sägas ligga framför den danska högra flygeln. Mellan Helsingborg och Filborna gick äfven en sydligare väg, som ett stycke på denna sidan Berga grenade ut sig från den nyssnämnda, gick parallellt med den ett stycke och passerade mellan Rökilla och Ladugårdsfloen, hvarpå båda vägarna bredvid torfmossen förenade sig. Från Brohuset vid

Sidan 314

1. Slagfältet vid Helsingborg uppmättes och kartlades 1710 af C. Palmgren. Hans karta finnes i Krigsarkivet och bifogas här i kopia.
        En annan karta, som uppgifver sig vara kopia af »Rantzaus karta», finnes i det danska riksarkivet. Ehuru i flera afseenden feltecknad, är den dock ganska upplysande med afseende på rörelserna under slaget.
        Den i Loenbom: Magnus Stenbocks lefverne förekommande kartan är i hög grad feltecknad och kan lätt bibringa falska föreställningar om härarnas uppställning och slagets gång.

Sidan 315

1. Palmgrens karta och efter den Mankell i sin afhandling om slaget här för det västligaste moraset benämningen Kaitnora. Detta är endast en förvridning af namnet Käfta ådra. Det östligaste kärret har på Palmgrens karta beteckningen Thal, och Mankell talar på den grund om »träsket Thal». En sådan benämning är dock ej känd i orten. Är månne Palmgrens »Thal» endast detsamma som »tall» och afsedt att markera, att kring kärret växte furuskog?

Den danska slagordningen hade följande utseende:

Öfverbefälhafvare generallöjtnanten Rantzau.
 

Högra flygeln.

Första linjen generalmajor Rodsten.

Sidan 316

1. Detta regemente hade först förts af den gamle brigadjären von See, men denne hade i februari 1710 efterträdts af Lövenhjelm.
2. Den ena bataljonen synes hafva stått mellan öst- och västsjælländarne (Klepping).

Vänstra flygeln.

Första linjen, generalmajor Dewitz.

I Helsingborg låg som besättning en bataljon af det västsjælländska regementet, hvars chef öfverste Bippen var kommendant i staden. Retranchementerna kring Helsingborg hade 32 kanoner. Summan af det hela blir 29 skvadroner och 22 bataljoner.³ Hvad Lepels infanteriregemente angår, skulle det ställts i slagordningens center på ömse sidor om den laaländska bataljonen. Detta skedde emellertid icke, ty då Rantzau såg, att den svenska marschriktningen gick mot hans vänstra flank, drog han Lepels regemente åt detta håll och ställde det ytterst vid vänstra flygeln något fram för dennas bortersta afdelningar vid här befintliga stengärdesgårdar; det skulle hindra svenskarne att här direkt anfalla den vänstra flanken.⁴

Sidan 317

1. Detta regemente kamperade på högra flygeln i andra linjen och drogs vid slagordningens uppställande öfver till vänstra flygeln (Lantings relation).
2. Kamperade på högra flygeln nära gardet och drogs öfver till vänstra flygeln (Lantings relation).
3. Det rådde en viss disproportion mellan den högra och den vänstra flygelns styrka. i det att den förra hade endast 12, den senare 17 skvadroner. Rodsten hade gjort Rantzau uppmärksam härpå och sade sig vilja vara fri från ansvar, om någon olycka skulle drabba den högra flygeln, men Rantzau svarade härtill, att han ej trodde att denna flygel skulle bli anfallen. (Rodstens relation).
4. Eickstedts relation, Rantzaus relation. D.

Artilleriet stod närmast under ledning af brigadjären Wilster. Regementskanonerna voro fördelade så, att hvardera fyra stodo framför marinregementet, grenadjärkåren, gardet till fot och prins Kristians regemente. Samtidigt med att Lepels regemente drogs öfver till vänstra flygeln, sände Rantzau generaladjutanten Klepping till Wilster med order att föra fram äfven det grofva artilleriet; det skulle placeras på Ringstorpshöjden så, att det skulle kunna »overalt paa höyere og venstere Flöyel flanquere Fiendens Armé», och Dewitz fick order att låta marinregementet stödja det.¹ I enlighet med denna order ställdes då på nämnda höjd, närmast framför första jydska rytteriregementet och således något till höger framför marinregementet, 3 tolfpundiga, 4 sexpundiga, 2 fyrapundiga kanoner och l haubitz. Dessutom ställdes vid marinregementet 2 haubitser, mellan vänstra flygeln och centern, alltså hos grenadjärerna, 2 fyrapundiga kanoner samt vid jydska infanteriregementet (Blüchers) likaledes 2 fyrapundiga kanoner. Det sistnämnda regementet stod då vid vägen till Filborna. Den danska härens numerär uppgifves i generaladjutanten Kleppings relation till 13,100 man, nämligen 3,400 man kavalleri och dragoner samt 9,700 man infanteri. Generalmajor Rodstens relation uppgifver för det beridna manskapet i första linjen siffran 3,100 man, specificerade på följande sätt:

Härtill skulle komma de sex skvadronerna i andra linjen, och då dessa väl säkerligen ej tillsammans räknade mer

Sidan 318

1. Rantzaus första relation. D.

Stenbock anslår i sin relation till konungen den danska styrkan i kavalleri till 3,900 man och i infanteri till 9,900 man, alltså sammanlagdt 13,800 man, men härvid bör anmärkas, att han felaktigt räknar 32 danska skvadroner i stället för 29, och öfver hufvud beräknar hvarje skvadron till 125 man, hvilket kanhända är för högt, då enligt upprepade vittnesbörd från de danska generalerna kavalleriet genom fälttågets hårda ansträngningar blifvit mycket förminskadt. Men medräknar man artilleriet, torde man komma sanningen närmast, om man anslår den danska härens numerär till i det närmaste 14,000 man.¹

Den svenska slagordningen var i olikhet mot den danska uppgjord så, att centern bestod uteslutande af infanteri och flyglarne af kavalleri. Då Stenbocks kavalleri var Rantzaus betydligt öfverlägset — med dubbelt så stort skvadronantal —, hade den svenske generalen ej heller samma behof som den danske att stärka svaga flyglar genom att bland skvadronerna inskjuta infanteriafdelningar.

Slagordningen hade följande gestalt.

Öfverbefälhafvare general Stenbock.

Högra flygeln, generallöjtnanten Meijerfelt.

Första linjen, generalmajor Ascheberg.

Riksänkedrottningens lifregemente till häst (Aschebergs), major Soop ...8 skvadroner
Upplands m. fl. provinsers fyr- och femmänningsregemente till häst,
    öfverstlöjtnant, Bennet, major Köhler ...............................................8      »
Adelsfanan, öfverste Kruse, major Kanterberg .....................................2      »

Andra linjen, öfverste Dücker.

Lifregementet till häst, öfverste Meijendorff von Yxkull, major
     Crusebjörn......................................................................................8 skvadroner
Smålands kavalleriregemente öfverstlöjtnant Dücker²............................4      »

Sidan 319

1. I fältkommissarien Wamstrups räkenskaper uppgifves »förplägningsstyrkan» för den 24 februari, före hästgardets ankomst, till 4,942 för kavalleriet och dragonerna och 15,085 för infanteriet, men dessa siffror motsvara ej antalet verkligen närvarande kombattanter.
2. Mankell har i sin afhandling om slaget vid Helsingborg slagit ihop de båda Dückrarne till en person och antager, att det var andra linjens chef, som äfven förde smålänningarne. I verkligheten var den förre Karl Gustaf Dücker, den senare hans äldre bror Johan Henrik.

Centern.

Första linjen fördes med tre bataljoner hvardera räknadt från höger af generalmajorerna Sparrfelt, Taube, Palmqvist och öfverste Hamilton.

Älfsborgs regemente (Sparrfelts), öfverstlöjtnant Tranhjelm, major
     G. M. Fleetwood.............................................................................2 bataljoner
Kronobergs regemente, öfverste Hästesko, öfverstlöjtnant Dewitte.........2     »
Jönköpings regemente, öfverstlöjtnant G. W. Fleetwood, kapten Lillie¹..2     »     ²
Det sachsiska regementet, öfverste Schomer, major Hastfehr..................2     »     ³
Upplands m. fl. provinsers fyr- och femmänningsregemente till fot
     (von der Noths), öfverstlöjtnant Bildstein, major Ollonberg................2     »
Smålands fyr- och femmänningsregemente till fot (Hamiltons),
     major Danckwardt, kapten Rehbinder...............................................2     »

Andra linjen, öfverste von der Noth.

Upplands regemente, öfverste Braun, major Forbes⁴..............................2     »
Kalmar regemente, öfverste Björnberg, major von Gerdten.....................2     »
Västmanlands regemente, öfverste Tunderfelt,
     öfverstlöjtnant Falkenberg.................................................................2     »

Sidan 320

1. Loenbom i Magnus Stenbocks lefverne och efter honom Mankell uppgifva, att regementet närmast under Fleetwood kommenderades af kapten Zacharias Rehnberg. En officiellt inlämnad meritförteckning för Jönköpings regementes officerare år 1736 (bland Riksarkivets militära meritförteckningar) uppgifver emellertid, att sedan Fleetwood blifvit sårad, fördes i slaget vid Helsingborg Jönköpings regemente af kapten Karl Lillie, och han har väl då varit chefens närmaste man.
2. Endast fem kompanier af regementet deltogo i slaget; de öfriga tre lågo fortfarande som garnison i Halmstad.
3. Endast fem kompanier, då de tre stannat i Halland.
4. Sedan både öfversten och majoren, som det säges vid första salfvan, stupat, fördes regementet af kapten Ambjörn Ulf, senare adlad Ulfhjelm (Anrep: Svenska adelns ättartaflor).

Vänstra flygeln, generallöjtnanten Burenskiöld.

Första linjen, generalmajor Gyllenstierna.

Västgöta- och Smålands tre- och femmänningsregemente till häst
     (Lewenhaupts), major Odelström...................................................6 skvadroner,
Östgöta kavalleriregemente, öfverste Roxendorff..................................6       »       ¹
Västgöta kavalleriregemente, öfverste Hierta, öfverstlöjtnant Cronberg .6       »

Andra linjen, öfverste Lewenhaupt.

Smålands kavalleriregemente, major Bonde..........................................4 skvadroner,
Östgöta kavalleriregemente..................................................................2       »
Skånska tre- och femmänningsregementet till häst
(generalmajor Gyllenstiernas), major Morman.......................................6       »

Det var inalles 60 skvadroner och 22 bataljoner.

Artilleriet, som i slagordningen fördes vid centerns regementen, bestod af 32 kanoner samt 2 haubitzer. Dess chef var major Cronstedt, och närmast under honom kommenderade till höger kapten Flygare, till vänster kapten von Vicken.

Arméns numerär bataljdagen framgår af ett styrkebesked öfver härens verkliga styrka i slaget, sannolikt uppgjordt af generaladjutanten Stjerncrantz och intaget i den af honom förda journalen.

Detta styrkebesked visar sig vara pålitligt äfven därigenom att det rätt väl öfverensstämmer med de siffror för regementenas styrka, hvilka man erhåller genom beräkning efter de styrkebesked för kavalleriet efter slaget, hvilka af Meijerfelt inlämnades den 7 mars.² Af Stjerncrantz' styr-

Sidan 321

1. Om dessa skvadroner hade någon gemensam chef kan ej afgöras. Major Storckenfelt var sjuk och frånvarande. Regementets ordinarie ryttmästare hette Behm, Gladtsten, Drake, Rechenberg och Boxbohm.
2. Förvarade i NB. En del styrkebesked för regementen, uppgjorda 1710 mer eller mindre långt efter slaget, finnas bland D. K:s inkomna bref i S.

kebesked får man fram följande siffror för de särskilda regementena.¹

Lifregementet till häst.............................967
Adelsfanan............................................196
Västgöta regemente...............................485
Smålands kavalleriregemente..................796
Östgöta             »                 ..................965
Riksänkedrottningens lifregemente..........953
Bennets          regemente........................616
Gyllenstiernas       »        ........................506
Lewenhaupts        »        ........................673

alltså för kavalleriet 6,157 man.

alltså för infanteriet 9,381 man, och för hela hären — utom artilleriet — skulle siffran då blifva 15,538. De frånvarande menige upptagas af Stjerncrantz till 1,839 för kavalleriet och 1,996 för infanteriet alltså 3,835. Man kan emellertid ej häraf draga den slutsatsen, att armén vid Osby verkligen varit mellan 18 och 19,000 man stark, enär i dessa frånvarande inräknas den under Gyllengahm i Kalmar län stående kontingenten och sannolikt äfven de skånska ryttare, som deserterat. Vidare torde åtskilliga af de så-

Sidan 322

1. För kavalleriet omfattar hvarje siffra här ryttmästare, löjtnanter och kornetter, underofficerare och korporaler, trumpetare, menige man, för infanteriet kaptener, löjtnanter och fänrikar, underofficerare och mönsterskrifvare, pipare och trumslagare, korporaler och menige man. För regementsstaben äro uppgifterna ej fullständiga, hvarför de, som finnas, ej här upptagits, då de ej heller kunna göra någon större ändring i antalet kombattanter.

Sidan 323

1. För somliga regementen är siffran för frånvarande synnerligen hög och bär tydligen vittne om stor sjukdom bland manskapet. Högsta siffrorna hafva Kronobergs (325), Kalmar (267) och Upplands regementen (248).
2. Stenbock har i relationen till konungen uppgifvit arméns styrka till 6,000 man kavalleri och 7,850 infanteri, men det framgår af Stjerncrantz' styrkebesked, att i hvarje fall den senare siffran är för låg, hvilket man för öfrigt redan på förhand, med hänsyn till antalet regementen, känner sig böjd för att antaga.

Antalet närvarande hästar på kavalleriet (säkerligen menige mans nummerhästar) uppgifver Stjerncrantz till 4.520, hvarvid han dock ingen siffra har för Gyllenstiernas regemente, hvilket jämfördt med Hiertas och Lewenhaupts torde haft 500 närvarande. Det beridna kavalleriet skulle då hafva uppgått till något öfver 5.000 man.²

Artillerimanskapets styrka är ej uppgifven; måhända kan den anslås till några hundra man.

Fortsättning på kapitel 9