Fältslag Svenska armén Dansk-norska armén Övriga arméer Källor Tennsoldater
 

 




 

 
 

 


 
 



 

Örjan Martinsson


(Hästgardet)

Det danska Livgardet till häst (eller Hästgardet som det också ofta kallades för) var det högst rankade regementet i den danska armén. Dess överste hade generalmajors rang och dess överstelöjtnant hade samma rang som en överste och så vidare. Till en början var Livgardet enbart kungens personliga livvakt men inför skånska kriget utökades det ett fulltaligt regemente som sedan kom att delta i alla de stora fältslagen mot svenskarna i skånska kriget och stora nordiska kriget. Trots att alla dessa slag förlorades av den danska armén utmärkte sig Hästgardet som ett elitregemente.

Organisationshistoria

Livgardet till häst sattes upp den 19 januari 1661 och bestod ursprungligen av ett enda kompani med 132 man, samtliga officerare. Förbandet hade skapats som en följd av demobiliseringen efter att kriget mot Sverige hade avslutats 1660. Detta hade resulterat i många övertaliga officerare som kungen ville behålla i sin tjänst som en reserv till kommande utökningar av armén.

Som en del av rustningarna inför skånska kriget utökades Livgardet till häst till ett fulltaligt regemente 1675 bestående sex kompanier med vardera 80 man. Efter krigsslutet 1679 reducerades det till fyra kompanier (sammanlagt 408 man), men blev återigen sex kompanier starkt 1683. En ny reducering ägde rum 1699 men antalet kompanier blev oförändrat. Detta enligt Karsten Skjold Petersen. Generalstabsverket uppger att det i likhet med övriga värvade kavalleriregementen utökades till nio kompanier 1683-1684 med vardera 46 man, vilket 1689 utökades till 57 man. Efter att hotet om krig försvann 1689 när Danmark undertecknade Altona-fördraget reducerades antalet kompanier till sex stycken med vardera 82 man. Men generalstabsverket nämner inte den ytterligare reducering av manskapsstyrkan som uppenbarligen måste ha skett senare eftersom det redovisar följande organisation för Livgardet i augusti 1699:

Regementsstaben   Livkompaniet  
Överstelöjtnantens &
majorens kompanier
  Vanliga kompanier
(tre stycken)
1 Överste
1 Överstelöjtnant
1 Major
1 Regementskvartermästare
1 Auditör
1 Fältskär med gesäll
1 Pukslagare
1 Adjutant
1 Mönsterskrivare
1 Gevaldiger med stockknekt
1 Kaptenlöjtnant
1 Premiärlöjtnant
1 Kornett
1 Premiärlöjtnant
1 Kornett
1 Kapten
1 Premiärlöjtnant
1 Kornett
1 Kvartermästare
3 Korpraler
1 Kvartermästare
3 Korpraler
1 Kvartermästare
3 Korpraler
2 Trumpetare 2 Trumpetare 2 Trumpetare
50 Ryttare 50 Ryttare 50 Ryttare

Summa: 363 man

Inför och under kriget 1700 utökades de andra danska regementena, men organisationen för Livgardet till häst förändrades inte. Visserligen hade Livgardet två majorer 1701 men både 1699 och 1709 fanns det bara en major. När Danmark återinträdde i kriget 1709 hade Hästgardet därför samma organisation som vid det förra krigsutbrottet. År 1714 utökades dock regementet till åtta kompanier á 60 man. Efter att kriget hade avslutats sänktes styrkan för varje kompani till 56 gardister år 1721 och till 48 gardister år 1746.

I slutet av 1763 slogs Hästgardet och Fotgardet ihop och bildade ”Den Combinerede Livgarde” som bestod av fem gardeskompanier och två skvadroner á 65 man. De separerades redan i februari 1764 men Hästgardet skulle även i fortsättningen bara bestå av två skvadroner. Det var återigen sammanslaget med Livgardet till fot från den 1 april 1767 fram till nyåret 1768 då det blev självständigt igen. Regementet blev nedlagt i maj 1771 men återupprättades den 27 maj 1772, fortfarande bestående av endast två skvadroner men med en sammanlagd styrka på 10 officerare, 1 adjutant, 2 vaktmästare, 8 korpraler och 144 meniga. Antalet meniga reducerades 1790 till 120 man. Understaben omfattade då 1 pukslagare, 6 trumpetare, 2 hovslagare och 2 sadelmakare, vilket reducerades 1798 till 1 pukslagare, 5 trumpetare, 1 hovslagare och en sadelmakare. Regementet reducerades till en skvadron 1842 och blev slutgiltigt upplöst den 31 maj 1866.

Regementschefer och fältslag
(Grön bakgrund anger segrar
, röd bakgrund nederlag)

1661 Frederik Arenstorff Lund 1676
Landskrona 1677
1678 Samuel Christoph Plessen
1699 Niels Krabbe
1708 Henri de Cheuses
1709 Bernhard Joachim Mørner Helsingborg 1710
1712 Baltasar Frederik Oertzen Gadebusch 1712
1723 Joh. Fredr. Bardenfleth
1735 Verner Schulenburg
1738 Carl Chrisrian Erdman af Würtemberg-Oels
1747 Verner Schulenburg
1753 Ludvig Kalckreutz
1754 Frederik Christian Plessen
1756 Albrecht Christoph Schaffalitzky de Muckadel
1763 Caspar Herman Gotlob Moltke
1766 Frederik Carl Ulrik Ahlefeldt
1767 Carl Frederik Görtz
1767 Christian Magnus Fredrik Moltke
1772 Hans Henr. Eichstedt
1784 Joachim Melchior Holten v. Castenschiold
1798 Nik. Aug. Kardorff
1802 Frederik Blücher
1806 Gotfred Vilh. Christian Schmettow Köpenhamn 1807
1823 Frederik Vilhelm Carl Ludvig Hessen-Philipsthal
1834 Frederik Løvenørn Bardenfleth
1842 Christian af Glücksborg
1854 Adolf Frederik Schack-Brockdorff
1859-1866 Frederik Ludvig Gotlob Wedell-Wedelllsborg

Stora nordiska kriget

Kriget 1700

När den danska armén inledde invasionen av Holstein-Gottorp den 21 mars 1700 hölls Livgardet till häst kvar i Köpenhamn som garnison. Först den 9 juni beordrades det att skicka två av dess tre skvadroner till Kolding i Jylland där de skulle ligga i kvarter för att "skona de nya munderingarna". Väl där fick de redan den 29 juni order att bege sig till Tønder i den hertigliga delen av Slesvig för driva in kontributioner. Men precis när de anlände till Tønder den 2 juli kom nya order föranledda av bud om att en styrka från fiendekoalitionen avancerade mot staden Slesvig. De skulle nu bege sig dit för att hålla Dannevirke som försvarslinje och efter en forcerad marsch var de framme i Flensburg dagen efter. Men nya upplysningar om att 2000 man stark gottorpsk styrka var också på väg mot Slesvig gjorde att regementschefen Krabbe beslöt att vända tillbaka norrut till Haderslev då han inte ville utsätta Livgardet för "en manifest fara". Ryktena om fiendens offensiv visade sig dock vara falska och Livgardet avbröt sin reträtt och återvände till Tønder.

Livgardet fortsatte sedan under en dryg månads tid att ingå i en mobil styrka som skulle skydda norra Slesvig mot gottorpska attacker och samtidigt driva in kontributioner. Allt detta medan huvudarmén befann sig i Holstein där den konfronterade en svensk-lüneburgsk-holländsk koalitionsarmé. Förutom manöverkrig var Livgardet inte inblandat i några egentliga strider förrän morgonen den 9 augusti då en större gottorpsk styrka attackerade det danska lägret vid Arleved. Efter ett par timmars resultatlös eldstrid gav gottorparna upp och avbröt attacken. Detta blev den allra sista stridshandlingen som den danska armén var inblandad i år 1700 eftersom freden i Traventhal slöts den 18 augusti varefter Livgardesskvadronerna återvände hem till Köpenhamn.

Kriget 1709-1720

När Danmark återinträdde i kriget ingick Livgardet i den fältarmé som invaderade Skåne 1709 och besegrades i slaget vid Helsingborg 1710.  Därefter deltog regementet i fälttågen i Mecklenburg och Pommern 1711-1716 och utkämpade slaget vid Gadebusch 1712. Från och med 1716 låg det i garnison i Köpenhamn.

Hästgardets uniformer

1686 1703 1708 1710

Enligt Karsten Skjold Petersen är det endast följande år som det går att fastslå med säkerhet att Livgardet till häst fick nya rockar: "1661, ?, 1684, (1686), 1688, 1692, 1694, ?, 1712, 1714, ? 1721, 1724, ?, 1729, 1731".(sid 152) . På ett annat ställe anger han dock åren då de fick nya munderingar som: "?, 1700, 1703, ?, 1713, ?, 1721, 1724, ?, 1729, 1731" (sid 657).  Torstein Snorrason å andra sidan anger att Livgardet fick nya uniformer den 12 juni 1695, oktober 1699 och 15 april 1700 (Frederik IV:s kröning) samt att de mönstrades i en ny uniform den 20 maj 1707.

Skånska krigets uniformer

När Livgardet till häst sattes upp 1661 fick det rockar och kappor av scharlakansrött kläde med gult foder. På vänstra överarmen hade de det kungliga vapnet rikt broderat med guld-, silver- och färgad tråd. Därefter finns det enligt Karsten Skjold Petersen inga fler uniformsuppgifter om regementet förrän 1678 då kungen bestämde att Livgardet skulle ha grå rockar med stora vita knappar och breda guldgaloner på ärmuppslagen.

I Hasselhager/Snorrasons artikel om skånska krigets anges Livgardet ha haft röd rock med foder och uppslag i gult samt knappar i guld-silver och röda schabrak med guld. För år 1677 anges dessutom Livgardet ha haft röda kappor med 18 knappar som möjligen kan ha haft gult foder och varit broderade med kungens vapen. Samma år levererades både skinn- och klädesbyxor samt C5-monogram som skulle placeras på kapporna. År 1682 hade Livgardet också nya röda klädesbyxor och röda kappor.

Hasselhager/Snorrason nämner att Livgardet kan ha haft kyller med röda uppslag eftersom ryttare med den färgkombinationen förekommer flitigt i Möinichens bataljmålningar från 1686-1688. Men det skulle också kunna vara frågan om paillegula klädesrockar som meniga livgardister verkar ha burit före 1686. När Livgardet utökades 1683 upprättades nämligen ett kostnadsförslag för uniformer som nämnde paillegula rockar, röda kappor, nya ärmuppslag till kyllren samt galoner på hatt och karbinbantlär. Notera också att officerarna i Møinichens målningar har röda rockar och att Livgardet fram till 1675 bestod enbart av officerare.


Officer vid Livgardet 1676?


Menig livgardist 1676?

Detaljer  från Claus Møinichens två målningar av Landskronas erövring den 2 augusti 1676 (målade 1686-1688)

Mellankrigstidens uniformer

1686

1703

Bilderna ovan följer i stort sett uniformsbeskrivningen från 1686. Men eftersom kyllrens ärmuppslag bara uppges ha silvergaloner 1699 har jag gjort ett antagande att alla guldgaloner på uniformen försvann på 1690-talet. Jag har även gjort att de randiga uppslagen var utformade så att de skulle se ut som vapnet för ätten Oldenbug (det danska kungahuset).

I tabellen nedan innebär svart text = Karsten Skjold Petersen, röd text = Torstein Snorrason,

 

1684

1686 1692 & 1694

1699
(oktober)

1703
Hatt: Hatt med guld- och silvergalon, fjäder och ett förgyllt spänne. Hatt med guld- och silvergalon och tofs (ingen fjäder) samt spänne som föreställer kungens förgyllda monogram.   Beslut från 1695 om att hatten inte skulle ha fjäder vid nästa nymundering. Trekantiga hattar i ett kopparstick. Fick 1702 tillåtelse att införskaffa sidencrepe till hattkokard
Kappa, kassock: Röd kappa. Röd kassock med 11 dussin (!) knappar täckta med silver och aurora samt det kungliga vapnet broderat i guld och silver (på vänsteröverarm?). Foder av gult boj och krage av gult kirsej Det kungliga vapnet på axeln skulle nu vara omgärdat av en guld- och silvergalon. Försilvrade knappar. Röd kassock med gult foder och med kungens (krönta?) monogram på fram- och baksidan (Skjold Peterson skriver bara "båda sidor"). Oklart om monogrammet fortfarande var C5 eller ifall det hann bytas ut mot F4 (Christian V dog den 25 augusti). Livgardet till häst tydligen utan kassocker i ett kopparstick-
Livrock: Paillegul rock (enligt kostnadsförslag från 1683). Underofficerarna skulle ha röd rock som tidigare. Röd rock med med 60 vita knappar och foder av gult boj, rödgul-randiga uppslag av sammetsplysch prydda med guld- och silvergaloner. Försilvrade knappar. Röd med gult foder och silverknappar. Rödgul-randiga uppslag av sammet. En kunglig förordning från 10 juni 1702 fastställde att rockens färg skulle vara karmosinröd och att foder och brodyr skulle vara samma som tidigare
Harnesk & kyller: Kyllret hade ärmuppslag av rött sammet Kyllret hade ärmuppslag av rött sammet och en bred guld- och silvergalon Kyller med silverknappar och röda uppslag med galoner. 1695 beslutades det att harnesket skulle ha både bröst- och ryggstycke samt att kyllret skulle ha röda uppslag med silvergaloner. 1707 bytte regementet ut 169 utslitna kyller med röda uppslag av plysch och silvergaloner.
Bantlär & gehäng: Karbinbantlären var överdraget med karmosinrött tyg och dekorerat med breda guld- och silvergaloner. Patronväskan pryddes med brodyr. Karbinbantlären överdragen med röd plysch och en bred guld- och silvergalon. Gehänget skulle likaledes vara beklätt med rött sammetsplysch och en guld- och silvergalon.  
Schabrak & pistol-strumpor:   Schabrak och pistolstrumpor av rött kläde med gula fransar och broderad kant samt broderad krona med namnchiffer.  

Stora nordiska krigets uniformer

1708

1710

Den mest detaljerade beskrivningen av Hästgardets uniformer är från 1708 och denna skiljer sig från de tidigare genom att den tidigare gula regementsfärgen nu hade blivit bleumerant (ljusblå). Torstein Snorrason tror att ett kostnadsförslag från den 6 juni 1705 kan ha varit introduktionen av den röd-blåa uniformen. Nya schabrak, pistolstrumpor, patronväsklock broderades sedan i Hamburg 1706. Regementet mönstrades den 20 maj 1707 klätt i vad Snorrason tror var den nya uniformen som beskrevs 1708.

Beskrivningen från 1708 nämner inte formen på uppslagen, men eftersom utsmyckning och färger har så stora likheter med Grenadjärkårens uniform från samma tid har jag gjort antagandet att Hästgardet också hade små spetsiga uppslag.

I tabellen nedan innebör svart text = Karsten Skjold Petersen, röd text = Torstein Snorrason, rosa text = Lars-Eric Höglund, grön text = Daniels Schorr.

 

Kvartermästare, korpraler & trumpetare 1708

Manskap
1708

Manskap
1710-1721

Manskap
1721-1731
Hatt: Hatt med 2 5/16 aln silvergalon och en knapp med fläta för att hålla fast en kokard bestående av fem alnar svart siden. Hatt med silvergalon och svart kokard som hölls fast med en knapp med silverspänne. Järnkalott under hatten. Järnkalotter införskaffades. Enligt Höglund skulle hatten ha silvergalon 1711. 1731: hatt med 2 5/16 aln silvergalon och svart kokard bestående 5 alnar siden.
Halsduk: Tre halsdukar. Svart sammet med tre kamelhårsknappar och litzer. Tydligen inga knappar för underofficerare. Halsduken av svart sammet fodrad med svart siden och försedd med tre knappar täckta med svart kamelhår.    
Kappa: Karmosinröd kappa med blått foder. Kappan och dess krage var prydd med 7 ½ aln silvergalon (enligt Skjold Petersen 7 ¼ aln). Karmosinröd kappa med blått foder och blå krage med silvergalon. Kappan hade inga knappar och inte heller omnämns något broderat vapen på den. Krappröd kappa. 1731: Röd kappa med foder av blått boj.
Livrock: Karmosinröd rock med uppslag och foder av blått kläde. Prydd med 48 3/16 aln breda silvergalon för bland annat slejfer (enligt Skjold Petersen 48 5/16 aln) och kantad med 9 ¼ aln “Einfass Gallunen”. Karmosinröd rock med två dussin ”engelska tennknappar. Foder av blått (bleumerant) boj samt uppslag och krage av blått kläde kantat med silvergalon. Prydd med 20 ¼ aln silvergalon som gick till 44 "sløjfer" och två runda lapeller "Papellen". Krappröd rock som nu skulle ha samma utformning som resten av armén. Från 1711 skulle uppslagen var gjorda av plysch (blå med två knappar och ingen galon enligt Daniel Schorr) . Livkompaniets uniformer skulle från 1714 skilja sig från de övriga (troligen finare silvergaloner). 1721: Röd rock med krage av blått plysch.  Livkompaniets rockar hade finare silvergaloner. Kragen avskaffades 1731 då rocken skulle ha 27 ½ aln  silvergalon.
Harnesk & kyller:   Svartmålat harnesk kantad med blått kläde och prytt med kungens krönta namnchiffer i förgylld mässing. Kyller med blå ärmuppslag som rocken och sex silverknappar.   1728 full kyrass med mässingbeslag, svarta remmar , blått foder och kungligt namnchiffer
Under-mundering: Tre skjortor. Hjortskinnsbyxor ("Ziegenbock"). Ett blått och ett ofärgat par strumpor. Skjorta av vitt linne. Skinnbyxor. Blå strumpor (ett blått och ett ofärgat par strumpor). Kan ha haft blå kamisol (väst) från 1710 som var gjord av den gamla rockens foder. Detta klädesplagg omnämns första gången 1713 men den blå färgen bekräftas först 1735. Snorrason nämner att "small clothes" av skinn införskaffades.  
Bantlär & gehäng: Hade inte bantlär och patronväska. Gehänget för av skinn, men till paraduniformen var de överdragna med sammet i regementsfärgen och sju alnar silvergalon. Patronväskans lock var överdraget med blått kläde och prytt med 1 ¼ aln silvergalon och silverbrodyr. Karbinbantlären och patronväskbantlären var av ljusbrunt skinn och pryddes med fem alnar silvergalon vardera. Gehänget av ljusbrunt skinn och prytt med sju alnar silvergalon.   1731 infördes bantlär och gehäng för dagligt bruk för att undvika slitage på silvergalonerna.
Schabrak & pistol-strumpor: Karmosinröda schabrak och pistolstrumpor prydda med 13 21/2 aln bred silvergalon (13 alnar breda silvergaloner enligt Skjold Petersen) tillsammans med pärlsticksbrodyr. Karmosinröda schabrak med silverkant. Krappröda schabrak med vit kant. Snorrason uppger att kanten var gjord av kamelhår 1710 och att färgen enligt m/1711 skulle vara ljusblå. Schabrak med silvergalon 1721
Hårpung: Svart hårpung med 3 ¼ aln taft och "ganska smal silvergalon på den". Hårpung av svart sammet.    
Övrigt: Två par handskar. Två par skor. Tennpläterade stigbyglar och sporrar. Kraghandskar av ljusgult skinn. Värjan hade en knut som troligen var av siden färgat i kompanifärgen.   Alla beslag och spännen skulle 1721 vara av försilvrat mässing.

I december 1709 skrev postmästaren i Malmö en spionrapport som nämnde "Konungens garde till häst, med röda rockar och kappor, samt blå uppslag, silvergalonerat".  I slaget vid Helsingborg ska dock gardet ha stridit i kyller med sex silverknappar och harnesk. Silverknapparna på kyllret avskaffades efter slaget eftersom de var i vägen för kyrassen. När de stora förlusterna i detta slag ersattas gjordes uniformen dessutom mindre kostsam för att spara pengar, vilket innebar att silvergaloner försvann och den karmosinröda nyansen ersattes med den billigare krappröda nyansen.

Enligt Daniels Schorr skulle m/1711- och m/1716-uppslagen vara blå med två knappar utan några andra prydnader (se hans bild till vänster som är färglagd av mig). Till höger är en detalj i en plansch från 1716 som visar hur den danska arméns ärmuppslag skulle se ut. Silvergaloner på ärmuppslagen återinfördes med m/1721-uniformen, vilket framgår av nedanstående bilder (att färger på gamla teckningar är mörkare än de faktiska uniformsfärgerna är inte ovanligt).


Teckning från 1722

Teckning av Zimmer från 1730

Befäls- och trumpetaruniformer

Förutom för år 1708 som redovisas i tabellen ovan (då trumpetare och underofficerare i stort sett hade samma uniformer) finns det bara få notiser om befälens och musikernas uniformer. Fram till 1707-08 var det dock brukligt att officerare hade motsatta färger gentemot manskapet. Detta verkar åtminstone 1683-1684 ha varit fallet även för underofficerarna då manskapet hade gul rock med rött foder medan underofficerarna hade röda rockar med gult foder.

Till skillnad från manskapet var underofficerarna fram till 1740 inte beväpnade med karbiner. Därmed hade de inte heller patronväskor. De hade pistoler men fram till 1737 var dessa privat inköpta. Dessutom skulle alla beslog och spännen vara av försilvrad mässing.

Underofficerare Officerare Musiker
1684: Breda guld- och silvergaloner på hatten
1686: Fjädrar i hatten och kyller med 3–4 breda galoner på ärmarna.
1694: Sløjfer vid knapphålen och galoner på ficklocken.
1695: Vid nästa nymundering skulle de ha två rader med dubbla knaphålssøjfer i guld och silver. Underofficerarna fick dessutom behålla deras hattfjäder tills vidare.
1708: Se tabell ovan.
1710: Underofficerarna skulle utmärka sig genom att ha en smal silvergalon på rocken och till skillnad från manskapet skulle de fortsätta att ha en silverkant på sina schabrak. Dessutom skulle de ha pallasch i stället för silverkårde (två olika typer av värjor). Värjfästet var av silver.
1713: Silverknappar.
1714: Från och med nu paillegul kamisol (väst).
1684: Kappans krage var av rött sammet och prydd med guld- och silvergaloner.
1695: Regementsofficerare skulle ha värjfästen och knappar av silver.
1683: Trumpetarna hade gehäng med fransar i rött, gult, blått och silver. I likhet med officerarna var deras kappkragar av rött sammet med guld- och silvergaloner.
1686: Musikerna fick till skillnad från manskapet behålla sin fjäder i hatten.
1691: Musikerna fick kyller med breda guld- och silvergaloner på ärmar och uppslag.
1708: Trumpetarna hade samma uniform som underofficerarna men med en ”liberi”-rock.
1710: Musikerna tog över underofficerarnas gamla kårder när dessa fick pallascher. Dessutom skulle deras kyller ha silverknappar.
1714: Från och med nu paillegul kamisol (väst).


Detalj från Claus Møinichens målning av Landskronas erövring den 2 augusti 1676 (målad 1686-1688)

Målningen ovan tycks visa gulklädda meniga livgardister medan deras officer, trumpetare och pukslagare har röda rockar. Notera trumpetfanan som har vertikala ränder i vitt-blått-rött-vitt.

Hästgardets standar


Detalj från Claus Møinichens målning av Wismars erövring den 13 december 1675 (målad 1686-1688)

Hasselhager/Snorrason uppger att Hästgardets standar under skånska kriget är okända men att de möjligen var vita med dekor i guld och silver eftersom ett sådant standar syns i en av Möinichsens bataljmålningar. Jag antar att det är bilden ovan som de syftar på.

Lars-Eric Höglund uppger att standaren 1683 var vita med okänt motiv. Eftersom standar var väldigt slittåliga så var dessa förmodligen i bruk under hela stora nordiska kriget. Nästa kända uppsättning standar är nämligen från 1720 då de var karmosinröda med riksvapnet och gulddekor. Ännu en uppsättning standar delades ut 1753 som sedan var i bruk ända fram till regementets upplösning 1866.

Teckningar av de bevarade liv- och skvadronstandaren från 1720 som förvaras i Krigsmuseet i Köpenhamn (Fa 44 och 45)

Ursprungligen hade varje kompani ett eget standar, men av besparingsskäl togs det 1710 ett beslut om att i fortsättningen endast dela ut ett standar för varje skvadron, vilket innebar en halvering.

Övrig utrustning

1684: Varje kompani skulle ha tre muskedunder, vilket var en typ av grovkalibrig musköt med kort trattformad pipa. Den fungerade som en hagelbössa med kort räckvidd och bred spridning.

1705: Togs beslut om att varje kompani skulle beväpnas med räfflade karbiner, vilket var ovanligt för kavalleri.

1707: l november levererades 1 100 nya harnesk med linnefoder (se bild till höger). I september 1709 beslutades det att dessa skulle förses med sämskskinn och kantas med blått kläde. Harnesken var svartmålade och pryddes med Frederik IV:s monogram i förgylld mässing. Remmarna längst uppe var täckta med svarta beslag som skydd mot hugg av värjor.

1711: Pallasch infördes som beväpning (en typ av kraftig kavallerivärja).

1730: Vita hästar i två kompanier, bruna hästar i två andra kompanier och svarta hästar i de övriga fyra kompanierna.

Referenser

Hasselager Olaf – Snorrason, Torstein. Danish Uniforms, Colours and Standards 1675-1679. (2000) *
Höglund, Lars-Eric – Sallnäs, Åke. Stora nordiska kriget 1700-1721, II. Karlstad (2003)
Schorr, Daniel. Danish-Norwegian uniforms 1709-1720. (2008) *
Skjold Petersen, Karsten. Den danske hærs uniformer i 1700-tallet. Köpenhamn (2005)
Skjold Petersen, Karsten. Faner og Estadarter i Den Danske Hær. Næstved (2016)
Skjold Petersen, Karsten. Kongens klæder. Köpenhamn (2014)
Snorrason, Torstein. Danish Uniforms 1699-1712. (2008) *
Tuxen, A. P. – With-Seidelin C. L. Bidrag til den store nordiske krigs historie. Köpenhamn (1899-1934)
Vaupell, Otto. Den danske hærs historie til nutiden og den norske hærs historie indtil 1814. Köpenhamn (1872-1876)

* = artiklar som var publicerade på den numera nedlagda hemsidan www.northernwars.com