Slaget vid Stresow den 5 november 1715 var Karl XII:s sista fältslag och det var även första gången han förlorade ett slag under vilket han personligen ledde den svenska armén. Men under inget annat fältslag var styrkeförhållandena mer ojämna än vid Stresow då den svenska armén bestod av omkring 2 000 man och anföll ett befäst läger med en 11 500 man stark armé bestående av danskar, norrmän, preussare och sachsare.

Bakgrunden till slaget var att en antisvensk koalition inledde en belägring av Stralsund 1715 för att beröva Sverige dess sista brohuvud på kontinenten. Stralsund kunde dock försörjas från ön Rügen och den anti-svenska koalitionen samlade därför en expeditionskår bestående av 11 000 man infanteri och 3 500 man kavalleri som skulle landstiga på ön och erövra den. Transportflottan avseglade från Greifswald den 1 november och hotade att landstiga vid Palmer Ort. Där väntade dock Karl XII på dem och han förfogade över drygt 4 000 man på Rügen. Flottan seglade istället till Stresow som försvarades av endast 20 dragoner och den 4 november hann de landsätta hela infanteriet och en mindre del av kavalleriet innan Karl XII anlände till Stresow på kvällen. För att förhindra att Rügen föll till fienden valde Karl XII att attackera det befästa lägret kl. 3 på natten i hopp om att kunna upprepa bedriften vid Narva 15 år tidigare. Med endast två bataljoner mot fiendens 14 var uppgiften dock mycket svår och även om endast tre dansk-norska bataljoner berördes av striden misslyckades de svenska trupperna två gånger att bryta igenom fiendens front. Vid det sista försöket blev Karl XII skjuten i bröstet och svenskarna avbröt slaget. Koalitionens kavalleri (sachsare och preussare) skickades ut för att bekämpa den svenska armén men det svenska kavalleriet var dubbelt så starkt och hävdade sig väl så det blev aldrig aktuellt att förfölja de retirerande svenskarna. De följande dagarna föll Rügen i fiendens händer utan något större motstånd från den svenska armén som via Alte Fähr drog sig tillbaka till Stralsund som i sin tur föll den 22 december.

Uppgifterna om hur stora de svenska förlusterna var i slaget varierar i de olika (icke-svenska) källorna. En uppger att drygt 100 man stupade och att 300 togs tillfånga eller deserterade. En annan uppger att mellan 400 och 500 svenskar stupade och en tredje säger att det var så många som 600 man som stupade. På koalitionssidan begränsade sig de dansk-norska förlusterna (döda och sårade) till 89 man. Sachsarnas och preussarnas förluster var 34 respektive 49 man.